Legitimerat proffs på avdelning Gott & Blandat

Släpar mig iväg till avdelningen med sjukdomar av diverse olika slag, en så kallad slasktrattsavdelning på sjukhuset. C-tur idag fredag, A-tur lördag, c-tur igen på söndag och så en härlig 06.45-16 igen på måndag. ”Typiskt, Sofia ska ju ha fest i helgen..nåja, kanske kan gå dit en sväng på lördag i alla fall.

Ombytt till arbetskostymens könsneutrala mjukisuniform (försöker i ett desperat försök piffa till den genom en rosa blomma i hårtofsen), flexar jag in exakt klockan 14, en varm fredag i augusti. Får rapport om patienterna i de olika salarna; den gamla förvirrade damen på sal 12 som behöver flyttas till en avdelning för vårdplanering,  hon behöver omsorg och tillsyn men inte så många medicinska åtgärder, en MC olycka med en ung man i sal 22, ett brutet ben och en lätt hjärnskakning ” Han är inte så tuff som han verkar, han behöver nog prata av sig med någon och definitivt få mer smärtlindring”, GI blödning, verkar rätt allvarlig i salen bredvid, huggormsbett, andnöd, misstänkt hjärtinfarkt….jag är i min roll som legitimerad och det finns inga andra tankar i mitt huvud under eftermiddagen och kvällen än de som har med min profession att göra. Cyklar hem i den ljumma sommarnatten och somnar med den leende tandlösa mannens ansikte på näthinnan, han som var så glad och tacksam över den stunden jag satt på hans sängkant och lyssnade ett litet tag.

Förbannade väckarklocka! Det kan inte räknas som morgon så här tidigt?! Efter alltför få timmars sömn är jag åter i arbetsskrud och inflexad på avdelning BlandadMix, som jourläkaren klämkäckt häver ur sig när hon rapporterar in morgonens första inläggning. En intox.

Förmiddagen springer förbi och byts till lunchkaos. Lyckas få till ett bra samtal med den nyinlagda, gravt överförfriskade ynglingen som jag känner igen från tidigare vistelser av samma anledning på avdelningen. Han inser att det nog vore bra att dricka lite mindre alkohol framöver. Jo tack!

Inser att kvällspasset har startat, rapporterar över och släntrar in för en kopp java i personalrummet. Ett varmt och stimmigt rum med kollegor som pratar recept, kärlek, barn, stickningar och planerade utbildningar. Dagen har gått snabbt. Jag har inte tänkt på Sofias fest.

Somnar hemma i soffan och fastnar framför en halvdålig film med Tom Cruise. Lika bra det, imorn är det ju jobb igen.

Söndag eftermiddag är jag åter på plats. Avdelningen är överfull, det ligger flera personer på britsar i korridoren och lunchmedicinerna har inte delats ut ännu.  Mitt professionella jag kopplas på och jag strukturerar upp i vilken ände jag ska börja och avslutar dagens arbetspass med endast 30 minuters övertid.

Måndagens alarm slår till som en slagborr i hjärnstammen, trampar iväg med tunga steg men äntrar avdelningen med en lättare variant. Känner mig faktiskt nyfiken på hur det har gått under natten, hur mår den äldre mannen med buksmärtor nu, den medelålders kvinnan på sal 10- har hon lättare att andas nu, och den nyförlösta tjejen med misstänkt blindtarmsinflammation, har hon opererats under natten?

Nya provtagningar, utskrivningar, förflyttningar och rapporteringar; i ett nafs så är måndagen en måndagskväll. Telefonen ringer och i andra änden hör jag Sofias gälla stämma som pladdrar på om helgens bravader: ”Du skulle ju varit meeeed, alltså stackars dig som var tvungen att jobba!”

Hummar lite slött till svar och tänker: Vadå tvungen, jag har ett fantastiskt yrke där min kunskap behövs dygnets alla timmar och när jag går hem från mitt arbetspass så har jag genom min professionalitet lindrat smärta och ångest, hållit en hand och smekt en kind, blandat dropp, satt en sond och hängt sex påsar blod. Jag är stolt över mitt yrke och ångrar inte mitt val. Tänk om det kunde synas i mitt lönekuvert också.

Då vore det perfekt

Legitimerad sjuksköterska på avdelning Gott & Blandat på Sjukhus Mellanstor i staden Medelsvensk i Sverige.