Team med imponerande kompetens

Jag blev inbjuden av Vårdförbundet att vara med en dag på Lindesbergs lasarett. “Gå en dag i mina skor” var temat. Spännande! Dagen innan Midsommarafton fick jag gå med på kirurgen, avd. 4 och se hur personalen jobbar och hur de har det. Det var sjuksköterskan Sia Östlind och hennes kollegor som tog emot mig kl. 06.45. Foppatofflorna var lite väl stora så jag tog egna skor men personalkläderna var mycket bekväma. Kändes lite konstigt att inte ha plånbok, mobiltelefon och klocka på sig men på ett sätt riktigt bra. Nu blev det fokus på situationen – här och nu. Och efter endast en liten kort stund fick personalen fullt upp att sanera ett rum efter en patient som haft förstoppning. Jag slapp agera samtidigt som jag insåg att här på kirurgavdelningen kan vad som helst hända.

Sia tog sedan en stund med mig och förklarade morgonrutinerna och jag fick gå med och se det ansvar hon och hennes kollegor har för att överlämna information, agera och vidareföra information runt varje unik människa och vårdtagare som vistas på en avdelning. Att ha ansvaret för att rätt medicin i rätta doser delas och samtidigt se till att den inlagde är rätt förberedd för operation, ha koll på allmäntillståndet och på ronden ha full koll på varje patient i mötet med överläkaren – det är ett stort ansvar! Jag blir imponerad över sjuksköterskans kompetens, för att inte nämna undersköterskornas ovärderliga arbete. Teamet måste ju fungera i alla delar och det gör det här på “min arbetsplats”.

I personalrummet får vi diskutera arbetsmiljö, löner och sjuksköterskebrist. Jag är stolt över en region som än så länge klarar sig utan hyrsjuksköterskor men det ser tufft ut. Örebro region har varit duktiga med löneutvecklingen och karriärmöjligheter jämfört med en del andra regioner och landsting. Jag är stolt över att få träffa ett så välkomnande och serviceinriktat arbetslag som så tydligt sätter människan i fokus. Samtidigt vill jag naturligtvis verka för att bemanningen ska vara tillräcklig. Ibland har personalen väldigt svårt att hinna med. Att som sjuksköterska ansvara för 8-9 patienters alla individuella behov, kräver koncentration. Ibland kan det dessutom hända att i princip alla patienter är nya bekantskaper för sjuksköterskan när hen börjar sitt arbetspass. Då gäller det att informationsöverföringen fungerar. Allt måste klaffa och inget får missas.

Jag pratar en del med olika patienter och det enda jag hör är idel lovord över en fantastisk personal. En annan sjuksköterska, Malin, berättar för mig om logistiken mellan vårdavdelningen, operationsavdelning, hemmet, taxi med sjukresor och vården hos kommunen. Det är en komplicerad kedja av sådant som måste fungera där sjuksköterskan ofta är spindeln i nätet.

Lunchen är god midsommarmat i lasarettsrestaurangen. Där nere i kulvertarna träffar jag serviceenheten, Anders Berglund, som berättar om projektet “vårdnära service” och då blir jag extra glad. Extra personal tas in för att sköta viss basservice på avdelningar, så som att servera frukost, lunch och fika till patienterna, bädda sängar, plocka med tvätt och se till att förråden fylls på. Så avlastas vårdpersonalen vilket är utmärkt. Den verksamheten behöver vi följa nära. Förhoppningsvis förbättrar det arbetsmiljön för sjuk- och undersköterskor.

Mot slutet av dagen sjunker jag ned i en soffa, glad och full av tankar men kanske framförallt av tacksamhet till att vi och generationer före byggt upp en vård av världsklass i Lindesberg och i Region Örebro län. Det finns också ständigt utmaningar och sådant att fortsätta utveckla, som t ex god bemanning med sjuksköterskor dygnet runt och året runt. Jag är glad över att jag fick vara med en dag på Lindesbergs lasarett. Det gav kunskap och mersmak!

 

JPEG imageBengt Storbacka, Regionpolitiker (s)