Beordrad att vårda
Hur många timmar kan du jobba innan du inte orkar längre? Kan man egentligen svara på det, eller beror det på vad du arbetar med och vilken tid på dygnet det är?
Om jag säger att du arbetar med att vårda sjuka människor, blandar och administrerar potenta läkemedel, informerar och samtalar med medmänniskor i svåra, livsavgörande situationer, övervakar svårt sjuka eller dödligt sårade och ditt arbetspass är förlagt efter kontorstid; vad tänker du då?
Att vårda den sjuka och att stötta dess anhöriga är inget enkelt jobb. Det kräver inte bara bred kunskap om människans fysiska och psykiska hälsa och ohälsa utan också ett stort engagemang blandat med en stor dos empati. När arbetspasset, som varit fyllt av känslor, blod, smärta, stress och ett skärpt sinne, så är energidepån tömd, du är slut som artist och vill kasta in handduken, sjunka ner i soffan, stänga av, vara ifred.
Men du får inte gå hem. Beordringen ringer, som ett brandlarm, genom din överhettade hjärna och din sönderstressade kropp: ”På grund av sjukdom i den redan underbemannade personalstyrkan, krävs din närvaro utöver din ordinarie arbetstid”. Visste du att du kan bli beordrad att arbeta, när du är anställd i vården? Det handlar inte om ett val, att vägra är lika med att ordervägra, dvs: Du riskerar att förlora ditt arbete.
Det finns såklart rimliga skäl till att beordra vårdpersonal att arbeta. Ohanterligt många olycksfall, krig och katastrofer. Men om det blir ett vardagligt fenomen? Hur ofta sker en katastrof?
Vem vill arbeta under dessa förutsättningar?
Och VEM vill bli vårdad, eller se sina anhöriga bli vårdade av någon som redan arbetat ett helt arbetspass, utan en ordentlig rast, utan spår av kvarvarande energi, lust eller vilja?
Åsa Mörner
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Tyvärr så är det redan ett vardagsfenomen. Att bli beordrad att komma in från ledig dag eller semester för att ersätta vid sjukdom eller bli beordrad att stanna kvar och jobba dubbelpass är redan ett vardagsproblem tyvärr. Man känner sig livegen.
Jag förstår känslan av att känna sig livegen. För att inte tala om hur vården egentligen påverkas av att dess medarbetare jobbar dubbla skift och är utmattade. Inte särskilt tryggt….