Himmel eller helvete
För att citera USA´s första kvinnliga försvarsminister Madeleine Albright: ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”. Skulle vilja ändra ordet ”kvinnor” till ”människor”.
Lokaltidningen har två dagar i rad haft ett reportage om sjuksköterskebristen på länets största sjukhus. Inget nytt med det, det råder brist på sjuksköterskor och andra legitimerade yrkeskategorier i hela landet. Men är det någon som egentligen förstår innebörden av det? Eller ska vi få det till någon slags pajkastning istället för att vara lösningsfokuserade?
Blir mycket berörd när jag läser kommentarsfältet, som flödar av känsloladdade uttalanden från höger och vänster, uppifrån och ned, inifrån och ut. Många hyllningar till en förbisedd, undervärderad yrkeskår med ”hjältestatus”-det värmer!
”Skärp er!” ”Oj, vad synd det är om er, gnällspikar”, ”Ni skulle bara veta hur det är inom mitt yrke och där jag jobbar, DÅ skulle du inte klaga så mycket på era glassiga arbetsuppgifter” ”Jag tjänar inte heller bra, inom vårt yrke tjänar man inte mer än…..”
WTF?!!!? Är det någon slags tävling eller? Har reportaget handlat om att ”Sjuksköterskor är den enda viktiga yrkesfunktionen inom vården och ni andra kan hoppa och skita”? Har det handlat om att man inte tycker att lärare ska ha mer betalt för det fantastiska jobb som läggs ner på VÅRA barns framtid? Handlar det överhuvudtaget om att man anser att sjuksköterskor är de enda som betyder något i vår värld och om de får bättre villkor och högre lön så ska ingen annan få det?
????
Reportaget handlar om att det råder brist på sjuksköterskor, att de upplever sig underbetalda och utslitna och att de inte hinner arbeta patientsäkert. Det betyder inte att undersköterskor inte ska ha cred för sitt arbete, eller att läkare har för mycket eller för lite betalt. Inte heller handlar det om att jämföra lärare och sjuksköterskor, eller någon annan fantastisk yrkeskår, och vem av dessa som egentligen är viktigast.
Varför ska det fokusera på att konkurrera ut den andra, snacka skit och rangordna? Är vi tillbaka i sandlådan? Eller är det rasten i 7:an när de coola eleverna står i ett hörn och snackar skit om de som inte är precis som de?
Sjuksköterskor är underbetalda. Sjuksköterskor är överarbetade. Sjuksköterskor är nödvändiga i samhället. Snart finns det inga kvar.
Det handlar inte om att gnälla. Men om ingen tycker att yrket är attraktivt längre så kommer det inte finnas några sjuksköterskor kvar. En simpel ekvation.
Varför snacka skit om en kvinnodominerad yrkeskår som kämpar för bättre villkor? Som setts som ”ett kall”, som utnyttjas till alla arbetsuppgifter som man inte alls behöver ha en universitetsutbildning för.
Använd sjuksköterskor till det de är utbildade för och inse att det tar tid att komma in i yrket, att det krävs en lång inskolning med en bra mentor. Med tanke på hur komplicerade arbetsuppgifter legitimationen medför så är det väl inte konstigt att det tar tid att lära sig. När verksamheten dessutom är slimmad p.g.a. för få i personalstyrkan, men samma antal arbetsuppgifter som vid full bemanning…ett omöjligt uppdrag? Ska man vara erfaren, kompetent och allsmäktig redan från dag 1?
Och snälla, sluta kasta skit på män och kvinnor som kämpar för bättre villkor. Det handlar inte om att konkurrera ut varandra, utan om att lyfta varandra.
Om det finns en himmel, så finns det en särskild plats till de som pushar och stöttar varandra i färden mot en bättre tillvaro med ett jämlikare samhälle.
// Åsa Mörner
Underbetald leg. sjuksköterska och leg. barnmorska
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Så klokt skrivet Åsa, tummen upp 🙂 Jag försöker ofta tala om att vården är ett stort pussel och att vi är en viktig del och utan oss blir det ett hål som inte går att fylla. När jag blir less påpekar jag att hälso och sjukvårdslagen säger att det ska vara legitimationsyrken för att bedriva vård dvs vi kan inte bli ersatta. Synd bara att våra arbetsgivare inte tar till sig detta. Jag har arbetat som styrelseledamot i 6 år och varit i media varje år, pratat på samverkansmöten på olika nivåer om det som nu är ett faktum – inget har hänt.
Det är med sorg i hjärtat jag ser verksamheterna krympa och som konsekvenser patienter fara illa för att politiken och ledningen tar sitt ansvar.
Vi gör allt vi kan men kan inte råda överallt!
Tack Camilla! Ja vi jobbar på och kommer inte ge upp, men emellanåt tar ilska och sorg över. Då behöver man lite pepp, vi KAN förändra!!
Trevlig kväll!