*långharangmedsvordomar*
Fantastiska bloggar, debattinlägg, radiosändningar och TV-program har i saklig, välformulerad och välartikulerad anda påtalat bristerna i vården, som fullkomligt skenat iväg under hösten. Till och med förslag om åtgärder; tydliga handlingskraftiga idéer om hur man skulle kunna få bukt med eländet och därmed slippa höra och se utmattad personal och felbehandlade patienter, har presenterats för vårt avlånga lands beslutsfattare.
Har det hänt nåt???
Nja, kanske en droppe i nåt hav nånstans, en fjärt i Universum, en liten, sketen smula…
*¤%¤#()/)/&&¤R%&#EYGYG)(P(=(=?%¤”!½!!!!*
(valfri översättning).
Jag blir så förbannat trött, ilsk och kanske lite aggressiv till och med, är det en alternativ metod; att vara konstruktivt förbannad istället för att föra diplomatiska diskussioner?
Jag har alltid trott tvärtom, det lönar sig att vara lugn, sansad och diplomatisk. Men nu börjar jag tvivla.
Borde vi leverera svordomar och stampa med foten istället? Ligga på golvet, vägra, skrika och gråta? Eller var det på dagis?
/ frustrerad Åsa, vanligtvis diplomatisk Åsa
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Inte skadar det att visa vad man egentligen tycker bara man har koll på läget. Det som kommer från hjärtat, det tar mera! Det som levereras med känsla sticker ut.Tyvärr tycker en del medlemmar att Vårdförbundet har blivit så aggressivt medan andra tycker att vi är för mesiga. Det är inte lätt att veta vilken fot man ska stå på, eller….? det är egentligen inte så svårt för man kan bara vara den man är och i det fackliga uppdraget kan man ta ut svängarna för det kan vara bra om arbetsgivarna inte riktigt vet vad vi tänker hitta på!! Undrar vilken ”hatt” jag ska ta på mej i eftermiddag vid förhandlingsbordet..hmm..ska det bli trevlighatten eller bråka-inte-med-mej-hatten? Ju fler personer arbetsgivaren radar upp på sin sida bordet, ju starkare känner jag mej! Jag tror att de menar att det är precis tvärtom. Hihi!
Hej Kristine och tack för din kommentar!
Nej det är verkligen inte lätt att veta vilken fot man ska stå på! Och egentligen är ju situationen densamma vare sig man arbetar fackligt eller inte-hur ska vi egentligen bete oss för att få gehör?
Vi kämpar på och ger oss aldrig i alla fall! 🙂