Klagosången som blev en hyllningsfanfar

Jag tänkte först skriva något om hur allvarlig situationen är ute på landets sjukhus och i våra svenska kommuner. Om hur personal och patienter kommer i kläm, lider och far illa av en otillräcklig bemanning och en icke-fungerande verksamhet.

Klaga, helt enkelt.

Vi är ganska många som ”klagar” just nu. Många sjuksköterskor, barnmorskor och läkare fullkomligt skriker ut sin aggression, sin rädsla och sin professions skyldighet om att det inte fungerar längre. Något måste ske. Helst igår.

Men så tänkte jag om. Varför har jag studerat i nästan fem år på universitetet? Vad var min ursprungliga känsla, vad är det som har drivit mig till att bli den jag är i mitt yrke idag?

Legitimerad sjuksköterska. Mina första Bambi-stapplande steg på akutvårdsavdelningen inleddes , såklart, inför en kaosartat semesterperiod. Inte alls den ”dignitet” av kaos som råder nu ute på våra sjukhus, utan den typen av ”kaos” som var ganska ”normal”. Även om inte heller den sortens kaos kunde upprätthålla god patientsäkerhet och drägliga arbetsförhållanden. Fikarast, lunch i tid och möjlighet att i lugn och ro blanda i ordning infusioner, kontrollräkna narkotikapreparat och sitta på sängkanten för att faktiskt prata med patienten på femman, det var sällsynt förekommande. Men det var fantastiskt!

Alla typer av patienter; unga, gamla, multisjuka eller ”förstagångenpåsjukhuspatienten”, ormbett, tarmvred, lungsjuka, interner, blodsmitta, nyförlösta och dementa. Vilken variation; det blev aldrig tråkigt!

Alla tider på dygnet: slutade 22, jobbade över till 22.30, flexa ut, byta om, hem, varva ner…  Somnade 1. Klockan ringer argt 0530. Inflexad och ombytt 0645. Varannan helg i den vita pyjamasen och fotriktiga skor.

Tiden gick fort!

Känslan av att hjälpa människor, känslan av gemenskap som alla vi pyjamasklädda hade med varandra. Vi var där för att vi ville bidra till samhället! Och till oss själva såklart…Känslan av att se en tacksam blick, en värmande komplimang eller en lovprisande anhörig är obetalbar.

Vacklade en stund; alltid känt att jag ville bli barnmorska…Men akutsjukvården var ju så kul!!

Tog mitt förnuft tillfånga-läste till barnmorska!

Legitimerad barnmorska! Vilket fantastiskt yrke! Kvinnohälsa, genus, existentialism, familj, ensam, HBTQ, misshandel, våldtäkt, sorg, glädje…

Mitt yrke är fantastiskt. Mina båda yrkeslegitimationer ger mig möjlighet att bidra med några av samhällets mest viktiga insatser. Din och min hälsa.

Mitt yrke är fantastiskt. Men mina villkor är det inte.

Funderar du på vad du ska bli när du blir stor? Funderar du på vad du ska skola om dig till? Jag bjuder in dig till världens mest underbara jobb. Att det dessutom finns enorm potential för att arbeta för bättre villkor, det är väl bara ytterligare en utmaning, eller hur?

Det blir aldrig tråkigt.

Åsa Holm

Stolt legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska