Dags för jämställda löner!
Vårdförbundet, alltså alla vi medlemmar, har under åratal diskuterat och seriöst lyft frågan om våra yrkesgruppers felaktiga lönenivåer.
Vi har tillsammans med forskning bevisat våra professioners betydelse för patientsäkerheten och för upprätthållandet av en god och säker vård. Vi har även påvisat betydelsen av vad en hälsosam vårdmiljö genererar i kortare vårdtider, med färre eller inga vårdskador.
Vi skulle kunna lägga till en sammanställning med patienternas berättelser om onödigt lidande och anhörigas berättelser om saknaden efter en kär anhörig som dött till följd av en vårdskada, men även berättelser om att livet aldrig mera blir sig likt när man som ansvarig professionell yrkesutövare ”medverkat” till en vårdskada eller någons död. Denna sammanställning skulle få större uppmärksamhet och dessutom väga mycket tyngre, både i kilo och moral, än den budgetproposition som årligen paraderas på huvudstadens gator!
Känn på ordet VÅRDSKADOR – skador orsakade av vården…
Till detta har vi lagt till studier med siffror som påvisar vad det kostar samhället att INTE lyssna på dessa sanningar som vi presenterar!
Förutom att vi vet vad vi talar om, kan vi också påvisa en lönediskriminering av kvinnors löner. Och året är modern tid, alltså 2013. På en arbetstid mellan 08.00 och 17.00 upphör kvinnor att få lön när klockan slagit 15.52. Från 2012 till 2013 har vi lyckats närma oss jämställda löner med ytterligare en minut. EN MINUT! I denna takt tar det 68 år att nå jämställdhet zzzZZ… Nej, aldrig i livet att vi har tid att invänta detta så kallade resultat. Det är inte fel på oss kvinnor, och män, och de yrkesval vi gör när vi väljer att arbeta med människor!
Det är ett allvarligt fel i grundstrukturen där riksdag och regering SKA ta sitt ansvar oavsett partipolitisk tillhörighet. Dag ut och dag in pågår denna lönediskriminering där den kvinnliga delen av Sveriges medborgare är de drabbade! Så länge våra politiker anser att det är alldeles i sin ordning att deras mammor, systrar och döttrar subventionerar samhällets utgifter med att avstå en del av sin lön, samtidigt som beskattning av inkomst är ”jämställd”, så länge ska Vårdförbundet hålla fast vid lönediskussionerna. Dessa diskussioner och samtal måste föras där man fattar besluten om ekonomin på lokal nivå, nämligen hos våra politiker. Vi vet att vi är oumbärliga i vården och vi har rätt till vår rättmätiga lön!
Som någon reklam sade: ”jag är inte bara mamma, jag är även tandläkare…” så säger jag så här:
VI är inte bara legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. VI är också skattebetalande samhällsmedborgare med rösträtt!
Det är dags för jämställda löner!
/Anne Johanson, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
