Arbetstider är hett!

Hur viktig är just jag på just min arbetsplats? Är jag utbytbar mot vem som helst? Gör jag ett bra jobb och får jag lön för det? Är jag på arbetsplatsen den tid som verksamheten efterfrågar? Frågorna är många som jag behöver ställa till mig själv. Denna vecka har vi pratat massor kring just vår arbetstid och vad den betyder för oss. Och det är tydligt att det är en något känslig fråga, samtidigt otroligt viktig. Skulle arbetstidsförkortning vara ett alternativ till att vi skulle få ett hållbart yrkesliv, att vi faktiskt orkar jobba fram till pension? Eller är frågan större än så? Kan det i själva verket vara hela samhällsstrukturen som ligger till grund för att vi blir utbrända och inte klarar av att jobba våra heltider.

Är det rätt att bara skylla på hög arbetsbelastning på jobbet när det i själva verket kan vara det stora livspusslet som inte går ihop. För mig handlar det om hela livssituationen och hur vi ska få ihop allt på våra 24 timmar. Det är lätt att skylla på jobbet, för det är tungt, tro mig jag vet. Men vi måste se lite vidare på problemet. Vad lägger jag för egna krav på mig, vem gör vad hemma och gör jag något åt stressen som finns runt omkring mig, både stressen på och utanför jobbet. Jag tror det är dags att bygga in ett helt samhällsperspektiv i vår arbetstidsfråga och att vi vågar se att det här faktiskt handlar om genus, ett mer eller mindre tydligt inslag av genus.

Sedan har jag en fundering till som jag inte riktigt kan släppa. Jag tycker att vi besitter en enorm kompetens och många innehar även specialistutbildningar och specialistkompetenser, och så vill vi ha det. Vi vill ju bedriva en så god vård som möjligt och att alla patienter får träffa rätt kompetens och få rätt till samma vård när än de behöver söka vård. Vad är det då som säger att det är okej att viss kompetens bara finns på arbetsplatsen mellan 8-17. Kan vi stå för att det faktiskt är att bedriva en god och rättvis vård. Jag ser det som vi behövs dygnet runt, årets alla dagar och det ska vi vara stolta över. Vi är inte det minsta utbytbara!! Och det ska vi också ha lön för och samtidigt ett hälsosamt liv. Men hur ska vi kunna motivera det när viss kompetens inte finns tillgänglig dygnets alla timmar, årets alla dagar, hur viktig visar jag att jag är då? De patienter som behöver söka vård på natten eller på nyårsafton ska de räkna med att inte få möta samma kompetens som en vanlig tisdag. Det tål att tänkas på. För mig är det självklart att jag vill möta lika kompetent personal årets alla dagar. I och med det blir också arbetstider en av våra viktigaste frågor att driva. För hur ska vi få all kompetent personal att jobba dygnets alla timmar och dagar, om det nu är så att det behövs.

För mig handlar det om vilka förutsättningar som faktiskt ges. Vi behöver tänka kring många olika lösningar, så som ex. förkortad arbetstid, realistiska återhämtningar, längden på våra arbetspass, olika ob-ersättningar, möjligheten till rast och samtidigt det ständiga livspusslet. Under de rätta förutsättningarna skulle det här kunna bli så mycket bättre, både för oss och patienterna. Arbetstider är en het fråga och den berör oss alla!!

Kristin Björklund Vårdförbundet avdelning Örebro

Följ avdelning Örebro i sociala medier!