Sommaren är kort....

Men ack så skön. Jag har redan fått lite höstkänsla i kroppen men det kan ju ha att göra med hur sommaren har sett ut. Mycket regn känns det som att det har blivit, men vad gör det bara jag får vara ledig (har jag tänkt under min semester).

Veckorna innan semestern kände jag oro över sommarsituationen på landsting och kommun. Mycket av oron låg i den låga bemanning som skulle hålla uppe vården i sommar, och jag såg att det inte fanns marginaler för något oförutsett att inträffa. Nu tillbaks från semestern får jag rapporterat till mig att sommaren på Vårdförbundet har varit förhållandevis lugn. Inte särskilt många medlemmar har kontaktat oss angående ohållbara situationer på arbetsplatserna. I den bästa av världar betyder det att de flesta också har haft det bra på sina arbetsplatser och att vården har bedrivits med god kvalitet.

Tyvärr befarar jag att många kan skriva under på att så inte är fallet och jag är rädd för att tystnaden bara är ett tecken på att alla har haft så fullt upp i sommar. Vilket betyder att man inte haft kraft att orka driva frågan. Man har bitit ihop och kört extra pass och kämpat på utöver det vanliga.

Naturligtvis hoppas jag att det inte är så, men kan samtidigt inte släppa min oro för att det faktiskt kan vara så på flera arbetsplatser. Jag känner att jag behöver få veta hur ni har haft det och ser fram emot många och intressanta möten där vi kan prata om de förhållanden som varit nu i sommar. Det behöver upp på bordet för att sammanfatta denna men också för att se framåt och kommande somrar. Det får faktiskt vara slut på chocken över att det blir en ny sommar varje år, med semestrar och bemanning som måste ordnas.

/ Kristin