Gästblogg: Natten har varit...
Natten har nästan passerat…
Två tysta ögon tittar upp under det slitna lakanet. Rädsla.
”Jag sticker dig nu…”
Hjärtan som brister i takt med att jag blir tröttare.
Håller igång på grund av medkänslan.
Så, så trött…
Sista natten nu då.
Måtte ingenting mer hända nu.
Inatt dog du. Vi följde dina sista hjärtslag på en EKG-monitor.
Du blev 98 år gammal.
För 98 år sedan började ditt hjärta att slå.
I 98 år slog det. Älskade, oroade sig, längtade… Och slutade slå idag.
Framför mina ögon, långsammare och långsammare. Tills du var helt borta.
Vi höll om dina systrar, dina döttrar, la en ros på ditt bröst.
Skrev alla papper.
Tvättade av din döda kropp. Varsamt. Som om du fortfarande levde.
Ett barn kommer in.
Vargtimman närmar sig.
Sex år gammal.
Ska du få leva tills du är 98?
Ett hoppande hjärta i en hoppande liten kropp.
Så fel.
Men vem får gråta nu?
Så, så trött.
Tröstar. Allt kommer att bli bra.
Man ska inte behöva ge medicin till en sexåring. Men jag gör det.
Med samma händer som tvättade den döda kroppen några timmar innan. Stryker runda kinder med dessa händer. Håller en uppgiven mammas händer. Kompetenta händer. Om detta barns hjärta stannar vet dessa händer vad de ska göra.
Tänker på min sexåring därhemma.
Inte gråta nu.
Det ringer och blinkar omkring mig…
Smärtor. Ångest. Oro…
Sorg. Men även långa berättelser om liv som passerat. Liv som varit.
Tårar. Längtan. Förhoppningar.
Ilska. Men även skratt.
Uppgivenhet.
Glömska. En del har tappat kontrollen. Ålderdom.
Mediciner.
Kroppsvätskor.
Sår…
En människa dör. Ett barn blir svårt sjukt.
Jag tar hand om allt detta. Och jag gör det bra. Med stolthet och intresse. Jag gör det för att jag bryr mig. För människorna jag hjälper. Jag är duktig på det jag gör. Jag studerade i tre år. Jag får ta hand om det värsta och det bästa som kan komma ur ett möte med andra människor. Och jag måste alltid vara professionell.
För 21 000 kronor i månaden innan skatt.
Vad skulle du betala för att jag ska vara där imorgon också, om du blir sjuk?
/Camilla Jansson
Legitimerad sjuksköterska
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Det bästa jag läst på länge!!
Förstår precis vad du menar…och håller helt och hållet med.
Jättebra skrivet. För det är precis så där det är för oss. Våra löner är ett stort skämt.
// Camilla, ssk
Mycket rörande och fint skrivet. Jag skulle inte orka.
Verkligen bra och fint skrivet! Du har fångat känslan, och fått ned den på papper!!
Väldigt fint skrivet, jag delar denna på FB