Vi kommer inte att ge oss förens värdeförändringen är ett faktum!

Sitter och försöker smälta intrycken från gårdagens extrakongress. Starka känslor och krafter visades igår och jag kan lova att viljan och engagemanget är det ingen brist på.
Vi har fått ett avtal som inte är att ljubla över, var väl det enda vi var rörande överens om. Men då handlar det inte om det icke preciserade garanterade utfallet eller längden på avtalet utan att vi inte nådde den framgång vi önskade vad det gäller de texter som skulle ge oss hälsosammare arbetstider, betald specialistutbildning och sanktionsmöjligheter mot arbetsgivare som väljer att inte fatta.

Vi måste släppa tanken på central styrning av våra villkor. Vilkoren är vi alla, varje dag, dygnets alla timmar, med och påverkar. Utan medlemmarnas gemensamma kraft i litet och stort är vi ingenting. Återigen, hur obekväm är du villig att vara för att visa att du är värd en högre lön? Jag ser inlägg idag på Facebook där det pratas om vårdförbundet som mesigt. Mesigt fanns inte närvarande i kongressrummet igår.

Vi kommer att hålla arbetsgivaren ansvarig för lönebildningen och vi kommer inte att ge oss förens vi är rätt värderade för vår kompetens.

Vill du vara med och kämpa eller ger du upp?