När jag tog mod till mig och nominerade mig själv

Under våren 2025 var jag ganska less på min arbetssituation. Jag längtade efter en ny utmaning och visste inte hur jag skulle kunna utvecklas där jag var. Jag hade varit en del av Cosmic projektet, något vi säkert får tillfälle att återkomma till. Jag hade lämnat det projektet och gick i  tankar på att lämna vården helt. Men när jag såg att det var dags för nyval till styrelsen i avdelning Dalarna infanns sig en känsla av nyfikenhet.  

Jag har varit förtroendevald under längre tid och hade redan vid förra mandatperioden varit sugen på att utöka uppdraget. Just då passade det inte med resten av livet men nu skulle det kunna vara utmaningen jag söker. Det tog ett tag innan jag nominerade mig själv. Jag funderade länge på om det faktiskt var okej att nominera sig själv. Tänk om mitt driv inte var tillräckligt stort eller om medlemmarna inte ville ha mig i styrelsen. Hade jag ett storhetsvansinne som nominerade mig själv? 😀  

Jag överkom mina tvivel och nominerade mig. Sen började en väntan och för mig som tycker om att veta vad som väntar var det inte allt för lätt. Det fanns inte så mycket information kring vad som händer efter en nominering. Tillslut tog valberedningen kontakt med mig för en intervju och sen mer väntan. Vi närmade oss årsmötet och jag visste fortsatt inte vad som skulle hända. Sen kom meddelandet från valberedningen att jag var en av dem de skulle lägga fram på förslag till styrelsen 2025. Det var en dag jag skuttade fram i korridorerna.   

 Sen kom årsmötet och jag har varit på en del årsmöten och aldrig varit med om att valberedningens förslag röstas ner. Men säker kan man aldrig vara så jag satt lite på spänn under mötet. Förslaget röstades igenom och jag var officiellt invald i styrelsen. Nu var det nästa väntan innan jag visste allt det praktiska kring hur det är att verka i en styrelse. Känslan av vad har jag gett mig in på kom att infinna sig.