IFBLS:s chefdelegatmöte 2013

IFBLS, International Federation of Biomedical Laboratory Science, är den internationella organisationen för biomedicinska analytiker. Den som är medlem i IBL är med automatik medlem i IFBLS. Förra veckan hölls chefsdelgatmöte i Kroatien och ungefär hälften av medlemsnationerna var representerade. I vanlig ordning var det mycket nätverkande, upprätthållande av relationer och diskussioner kring organisationens interna frågor som diskuterades, men också mer utåtriktade frågor.

IFBLS har ett samarbetsavtal, ett Memorandum of Understanding med världshälsoorganisationen, WHO. Avtalet är inte så många år gammalt ännu, det tar tid att hitta arbetsformer och en förståelse för vad man kan rikta sitt arbete mot. IFBLS har nu gjort en sammanställning av de områden där organisationen skulle kunna vara aktivt och det är inom “biosafety” och “biosecurity”, samt bistå WHO med beräkningar på hur stor bemanningen av laboratorier, med avseende på biomedicinska analytiker, bör vara. Sådana siffror finns idag på andra professioner, men det finns inga renodlade siffror från laboratorier då de inkluderar alla som arbetar där.

Professor Kao från Taiwan presenterade hur långt planeringen av 2014 års Världskongress i Taipei, Taiwan, 3-7 oktober, kommit. Temat för kongressen blir Laboratory Medicine in Successful Ageing. Deadline för abstracts blir 30 april och deadline för tidig anmälan 31 maj.

Varje chefsdelegat gjorde en kortare muntlig rapport och berättade senaste nytt och vad som sker i det egna landet. Dessa rapporter är mycket intressanta då det blir så tydligt vilka frågor är gemensamma och var vi skiljer oss åt. Till exempel är det stor brist på biomedicinska analytiker i USA, men mellan staterna kan det se mycket olika ut. I vissa stater krävs en Bachelor-examen och det finns möjlighet till certifiering, på annat håll låter man snudd på “vem som helst” sköta laboratorierna.

I Danmark har man länge jobbat med professionsidentitet. Det har länge ansetts att det är dbio, fackförbundet, som ska “synliggöra” professionen. På det ska fd vice ordförande Lotte Gaardbo till slut ha svarat: “Synliggör er själva!”. dbio har nu ett arbete med att skapa “gerillatrupper” för att på så vis lära bioanalytikerna att bli synliga av egen kraft. För hur skulle det väl annars gå till?

På Irland kommer man att införa obligatorisk kontinuerlig professionell kompetensutveckling, CPD, biomedicinska analytiker för att man ska få behålla den registrering som man också kommer att få inom kort. Ett liknande system som man haft i Storbritannien och Italien sedan länge.

Kroatien har en alldeles nystartad Masterutbildning som kommit till stånd relativt snabbt.

I Norge, där bioingeniörerna sköter blodprovstagning har man tagit fram en kompetensstege,“Fire nivåer for kunnskap og ferdigheter I blodprövtaking”, för att tydliggöra de olika kraven som olika nivåer ställer.

Den diskussion som Sverige har att bidra med är den glidning vi har när det gäller arbetsuppgifter på laboratorierna. Bristen på läkare inom laboratoriemedicin och klinisk fysiologi har på många håll lett till att biomedicinska anlaytiker gör större eller mindre delar av arbete som traditionellt gjorts av läkare. Och så ser det inte ut i andra länder.

CD_photoCD-mötet var långa och intensiva dagar, men som också ger nya idéer, intryck och kontakter. Man fotograferade mötets deltagare i många olika konstellationer, med allas kameror och mobiltelefoner, allt för att ha minnen med sig hem från mötet.

 

Lämna en kommentar

*