Den verkliga krisen är inte lågt barnafödande

En gråmulen onsdag veckan före jul presenterade regeringen delredovisningen av sin utredning om varför vi inte längre skaffar barn.

Tydligen så kan vi ”i värsta fall” minska vår befolkning med 4 miljoner

What?

Det är inte en minskad befolkning som är ”i värsta fall”. I värsta fall så har vi en klimatkatastrof; en planet som vi inte längre kan leva på.

Vad säger forskningen om varför vi inte vill ha barn just nu? Eller i alla fall inte vill ha barn i den utsträckning som regeringen vill att vi ska ha barn. Det finns inga entydiga svar. Än. Men den här utredningen, som förlängts till 2028, tycks inte vilja invänta forskningen. Delvis vet vi ju egentligen orsaken. För det är faktiskt normalt med variationer i barnafödande ur både nationellt och globalt perspektiv och det finns ingen enskild förklaring till varför. Det visar faktiskt forskning.

Men om vi tittar på hur samhället ser ut idag och jämför ur historisk synvinkel:

→ Kvinnor idag är långt ifrån jämställda. Men i jämförelse med för 50, 100, eller 250 år sedan så är det stor skillnad. Vi väljer faktiskt själva och har rätt att göra det! Till skillnad från förr då det var en kvinnas ”skyldighet” att producera barn.

→ Och ja, jämställdheten har ökat. Men det är fortfarande ingen kassako eller självinvestering att få barn.

→ Vi har sexuella och reproduktiva rättigheter ( i alla fall i Sverige). Återigen; vi väljer om vi vill bli gravida överhuvudtaget eller om vi skulle vilja avbryta en graviditet. Det går att njuta av sex utan att vara rädd för eller riskera en oönskad graviditet.

→ Normer har ruckats på- det är inte självklart med heterosexualitet, kärnfamilj eller att meningen med livet är att få barn.

→ Krig, konflikter och orättvisor må alltid ha härjat över världens alla hörn. Men idag har vi dem nära oss, även om de kanske är långt ifrån oss geografiskt. Nyhetsflödet rullar 24/7, vi matas med bilder och filmer från katastrofer, människor som lider, torteras och svälter. Bilder som stannar kvar, i både hjärta och hjärna.

→ Vi har en galopperande klimatkatastrof som majoriteten av världens styrande tycks fullkomligt ignorera. Ingen munter framtid att alstra barn i.

Det är många saker som är märkliga i uppmärksamheten kring i det ”låga” barnafödandet. Sedan kan man ju också fundera på varför så många fokuserar på varför kvinnor inte vill ha barn. Mig veterligen så finns det personer som inte är kvinnor och de är väl också en del av samhället och den för vissa bekymmersamma barnfriheten?

Det går heller inte att få ihop beslutfattarnas resonemang om att de minskande barnkullarna och det låga barnafödandet nu ses som någon sorts tillfälle för att säga upp eller avstå från att rekrytera professioner inom barnomsorg, undervisning och graviditets/förlossningsvården.

Alldeles nyligen var det kris i förlossningsvården.

Det är ju nu det finns tillfälle för att kunna lägga mer tid på barnen i förskola, grundskola och gymnasium.

Det är nu vi kan förbättra och utveckla kvinnovården, vidga barnmorskors uppdrag och låta oss arbeta med hela den sexuella och reproduktiva livscykeln!

 

Och samtidigt som regeringen uttrycker oro över att BNP kommer sjunka och att välfärden hotas av att vi är för få så är det tydligen ingen självklarhet att en stor andel av de som idag håller igång vår välfärd, ska få stanna kvar i Sverige…

Det är inte lågt barnafödande som hotar vår välfärd. Det är politikernas bristande insikt i vad som är det egentliga hotet. Den verkliga krisen.