Min sjuksköterskeutbildning gör mig till en komplett barnmorska

Att skriva om barnmorskeutbildningen är att skriva om en resa, en lång och ibland frustrerande väg som ändå leder precis dit man ska.

För mig började allt med en känsla: jag har alltid velat bli barnmorska. Det har funnits där som en självklarhet och en dröm, men vägen dit var inte direkt.

Först behövde jag bli sjuksköterska. Och varför då? Just då kändes det som en omväg.

När man vet vad man vill, när man känner det i hela kroppen, då kan varje extra steg kännas onödigt. Jag ville ju möta individen genom hela livet, genom graviditet, födande och tiden efter. Jag ville vara där i livets mest omvälvande ögonblick. Att först läsa tre år till sjuksköterska kändes som att stå i väntrummet och vänta på att få börja leva det jag längtade efter.

Men nu med legitimationen sedan lång tid tillbaka och med erfarenheten i ryggen förstår jag varför den där “omvägen” var så bra och nödvändig.

Sjuksköterskeutbildningen gav mig grunden jag inte visste att jag behövde.

Idag är jag tacksam och stolt för min sjuksköterskelegitimation. Den har gett mig en stabil grund i omvårdnad, allt från anatomi till läkemedelshantering, kommunikation och omvårdnad. Den har gett mig förståelse för hela vårdkedjan, jag vet hur akutsjukvård fungerar, hur primärvården arbetar, hur olika professioner samspelar. Den har gett mig trygghet i mötet med både friska och sjuka. Som barnmorska möter jag inte bara normal graviditet och förlossning, jag möter individer med sjukdomar både fysiska och psykiska barn, unga, årsrika och alla däremellan. Den grunden och tryggheten har jag från sjuksköterskeutbildningen.

Det är omvårdnadskunskap jag aldrig hade fått om jag gått en direktutbildning till barnmorska.

Sjuksköterskelegitimationen öppnar också dörrar som annars hade varit stängda. Jag kan arbeta inom de allra flesta fält inom hälso- och sjukvården och jag kan rotera mellan dem. Jag kan byta spår. Jag kan utvecklas. Jag kan specialisera mig. Det är en frihet som inte hade funnits om jag “bara” varit legitimerad barnmorska.

Det pratas ibland om att göra barnmorskeutbildningen till en direktutbildning. Jag förstår tanken, att korta vägen, att locka fler. Men jag tror att vi skulle förlora mycket på det. Studenter skulle komma in utan vårderfarenhet och de allra flesta skulle sakna akademisk vana och många skulle komma direkt från gymnasiet. Barnmorskeutbildningen idag har den högsta examensfrekvensen av alla akademiska utbildningar. Den skulle med stor sannolikhet sjunka. Fler skulle gå in i utbildningen med fel förväntningar.

Dessutom: barnmorskans yrkesområde är enormt brett. Att tro att en direktutbildning skulle kunna ge fördjupning i hela bredden är orealistiskt. För det behövs specialistutbildningar. Fast det kräver ett eget blogginlägg.