Jag har lärt mig att trolla med knäna, lyssna med hjärtat och att känna av när nån inte vill berätta hela sanningen

Efter att förlossningsplaceringen tog mig med storm, så blev det i november dags för mig att göra min nästa verksamhetsförlagda utbildning på barnmorskemottagning.

Inför detta fick vi öva på att sätta spiral på en plastkopp och mäta och känna på en dockmage. Så jag packade min tratt och funderade vad jag ville öva på just denna placering. Vaginala undersökningar med instrument, lära mig spiraler och att öva mer på yttre palpation för att känna hur barnet ligger i magen stod högst på listan.

Sen kommer jag till barnmorskemottagningen första dagen, och då landar jag på jorden igen. Med en smäll.

Barnmorskor på förlossningen, vi vet lite enklare vad de gör,  även om barnmorskor alltid jobbar med så mycket mer än vad vi tror. Men barnmorskor på alla regionens mottagningar runt om i landet, vi vanliga dödliga har ingen aning om vilket enormt varierande jobb och ansvar de

Jag har varit snurrig i skallen efter varje arbetspass på mottagningen, för det är så otroligt mycket att hinna med och hålla koll på. Det är gravida, efterkontroller, preventivmedel, könssjukdomar, screening för våld, rädslor och depressioner, riskfaktorer och levnadsvanor. Å allt ska dokumenteras i journaler, datasystem och register.

Å titt som tätt kommer lite mer ansvar från ledningshåll, nån ny grej att screena för, ny information att nå ut till alla gravida med, eller ett nytt preventivmedel att lära sig. Å visst finns det riktlinjer och checklistor som hjälper mig att ha koll, men jag ser det som ouppnåeligt att hinna med allt som t.ex. en efterkontroll innebär på den tid som riktlinjen säger att en efterkontroll får ta. När min tid gått hade vi 10 saker kvar att ta upp – för vi screenar ju för att hitta det som inte funkar, å här hittade vi direkt en amning som vi behövde lägga extra tid på. Eller en förlossningsdepression. Eller en underlivssmärta. Eller nån som bara behövde helt vanligt stöd för att det faktiskt är en livsomvälvande upplevelse att bli förälder för första gången.

Lägg i receptet till en nyupphandlad tolkförmedlingstjänst som bara funkar varannan gång, en lång lista med telefonsamtal som måste ringas, ett journalsystem som har mer att önska, och att träffa uppemot 15 patienter på en dag så får ni då en komplett förvirrad barnmorskestudent.

Jag lämnar mottagningen, 6 veckor senare, full av beundran för dessa 3 barnmorskor som alltid gör sitt yttersta för patienterna och verkligen gick ”all in” för att ge mig en lärorik och bra tid hos dem. Aldrig hade jag förstått att det var så utmanande, eller så roligt. Jag har fått träffa så många olika slags patienter och fått öva på att hantera frågor om allt från kosttillskott och kondomer till fosterrörelser, övergrepp och svårt sjuka gravida. Jag har lärt mig att trolla med knäna, lyssna med hjärtat och att känna av när nån inte vill berätta hela sanningen. Jag har också lärt mig att det finns olika slags belastning och att vi behöver värdera och lyfta primärvårdens barnmorskor mer. Utan deras arbete kan vi inte heller ha en trygg förlossningsvård.

Det jobb de gör skulle jag aldrig kunna göra ens hälften så bra, utan det krävs  erfarenhet, engagemang och riktigt skinn på näsan. Så mina nya mål är inte att ”bli bra på spiral och känna på magar”. Det är att i framtiden kunna göra patientsäkra bortprioriteringar av saker, trots en stressig miljö med hög belastning.