Vi barnmorskor arbetar med avancerad vård och våra beslut kan vara skillnaden mellan liv och död. Samtidigt som det vore omänskligt att de aldrig skulle ske fatala misstag, så är det såklart fruktansvärt, och ofta obegripligt när det händer. Vi måste ha system som minimerar risken för att det hemska ska ske, hängslen och livrem! Men hur väl riggat vi än kommer att ha, så kan det ändå hända. Det där som inte får hända.

Barnmorskans vardag är ofta präglad av stress, otillräckligt med återhämtning, och ibland alldeles för få uppdaterade riktlinjer att följa. Och vem har inte varit med om den där jouren, som ”absolut inte vill bli störd, utan som verkligen behöver sova”? Det krävs en  hel del kraft för att ta sig mod att ringa och fråga, kanske bara för säkerhets skull. Och vi vill ju kunna arbeta säkert. Vågar jag ringa utan att bli utskälld?

När det fruktansvärda händer, det som bara inte får hända, men som ändå gör det. Ska vi då leta efter en syndabock att hänga ut? Är det verkligen Tingsrätten som är den rätta instansen för att bedöma professionens kompetens och om vården gav rätt förutsättningar för att arbeta säkert; om det verkligen fanns hängslen och livrem i verksamheten? Har Tingsrätten rätt kompetens att göra dessa bedömningar?

Det finns alltid omständigheter till att något avvikande, mer eller mindre allvarligt, sker. Och när dessa omständigheter orsakar skada och lidande så ska orsaken utredas.

Idag sörjer jag alla de som drabbas av det som inte får hända i vården. Det är alltför många, för det borde såklart inte vara någon, och självklart tänker vi på de vårdsökande som tar skada av en vård som borde ha hjälpt dem istället. Men också för de som oavsiktligt orsakat skadan, på barnmorskan, som utbildat sig med en önskan om att kunna göra gott.

 

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, Legitimerad barnmorska


Kommentarer

  1. På rättegången lyste okunskapen igenom o förmodligen var det endast de barnmorskekolleger som var närvarande som hade kunskapen om vad som togs upp under förhören!

  2. Det är fruktansvärt att detta hänt både för det drabbade barnet/familjen och även för barnmorskan!
    Som du skriver, Åsa att en barnmorska utbildar sig för att hjälpa/ge sitt stöd till kvinnan men sedan händer det som inte borde hända.
    Det är oftast ett pressad arbetsmiljö stressade personal som ligger bakom de flesta vårdskadorna.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!