Kom som du är – Barnmorskans vardag i ungdomarnas värld

Jag huttrar medan jag tar de snabba stegen från personalparkeringen till ytterdörren. Våren är här i teorin, men vinterns kyla har ännu inte riktigt velat släppa taget.

”Ungdomsmottagningen” står det på en liten vit rektangel bredvid ingången, med regionens neutrala logga nedanför. Den är ganska intetsägande och inte så rolig men det gör ingenting. För på glasrutan bredvid sitter en stor, färgglad plansch med mottagningens öppettider och nedanför står ”Kom som du är” i stora runda bokstäver och välkomnar våra ungdomar att kliva in.

Jag kommer in i hallen och morgontrafikens brus tynar bort. Ljuset är dämpat och varmt. I väntrummet står flera soffgrupper och fåtöljer i olika konstellationer, och några färgglada broschyrer ligger utspridda på de låga borden. Här finns plats både för den som kommer med ett kompisgäng och den som kommer ensam och vill sitta för sig själv.

“Det går aldrig att förutspå vad dagen kommer att handla om”

Doften av nybryggt kaffe leder mig mot personalrummet. Jag hälsar på den lilla gruppen av kollegor som står samlade där, men avbryter inte deras diskussion om dagens utåtriktade arbete. Strax kommer de att dela upp sig i två och två, en barnmorska och en kurator. Det ena paret kommer att ta emot den åttondeklass som är inbjuden, det andra paret kommer åka ut till en av stadens gymnasieskolor och möta ungdomarna där.

Det är alltid en speciell känsla. Även om vi har bra koll på de olika skolorna i staden så är ingen klass den andra lik. Ibland blir det livliga diskussioner, ibland är det knäpptyst. Och tekniken vet man aldrig var man har.

Själv tar jag min kaffekopp och går bort mot mitt arbetsrum. Den här förmiddagen ska jag bemanna ungdomsmottagningens chatt, även det en väldigt oförutsägbar arbetsuppgift. Det går aldrig att förutspå vare sig hur många ärenden som kommer in eller vad de kommer handla om.

En sak är dock säker: ungdomarna uppskattar möjligheten att ta kontakt via chatt i stället för att behöva ringa.

Vi som jobbar på ungdomsmottagningen behöver vara beredda att hänga med och möta ungdomarna på deras arena – och den är digital. De flesta av våra besök, både på mottagningen och via video, ligger ute på webbtidbok så att de kan boka, avboka och omboka själva, och det vill de allra flesta. Och vi får helt enkelt hänga med – eventuellt kontrollbehov får vi släppa på.

Idag är det inte särskilt högt tryck i chatten. Några ungdomar vill ha nytt recept på preventivmedel, någon vill ha hjälp att boka tid, och ytterligare en som har en fråga om egenvård.

Jag har just avslutat en chatt när jag hör ett ljud från väntrummet

Hos oss finns ingen reception, så jag går ut för att se om jag kan hjälpa till.

Eftersom det är lugnt i chatten tar jag in henne direkt. Besöket går snabbt, och innan hon går har vi bokat en tid för preventivmedelsrådgivning. I chatten har det hunnit trilla in några nya ärenden, och jag får fullt upp fram till lunch då en barnmorska på en annan mottagning tar över. Chatten har vi hand om gemensamt över regionen.

Det är en ung tjej som undrar när vi har drop-in. Två gånger i veckan har vi drop-in för snabba besök som inte behöver bokas – vad vi anser passar på drop-in stämmer inte alltid överens med vad ungdomarna tycker, allt möjligt kan dyka upp!

Det visar sig dock att hon behöver akutprevention, något som ungdomarna kan komma för när som helst under våra öppettider, precis som för att hämta kondomer. Kanske har någon av oss en lucka, kanske har ett besök uteblivit – det är inte alltid ungdomar kommer ihåg att avboka när de får förhinder, eller så får de vänta en liten stund.

När teknik faktiskt fungerar

På lunchen möter jag mina kollegor som haft utåtriktat arbete. De är glada och uppsluppna, båda klasserna var intresserade och delaktiga, och – kors i taket – tekniken fungerade utan problem.

Efter lunch väntar mottagningsbesök. I omklädningsrummet väljer jag bland de mörkblå och lila arbetskläderna. I dag blir det en lila klänning med ett par vita “mysbyxor” under.

Vid första anblick kan dagen se enformig ut. I schemat står “preventivmedel” som besöksorsak på varje tid, men jag vet av erfarenhet att det sällan säger så mycket om vad besöken faktiskt kommer att handla om.

Mycket riktigt. Den första ungdomen jag träffar har i själva verket besvär med illaluktande flytningar och har funderat på om det kan vara på grund av hennes p-stav. Vi gör en undersökning, lugnt och försiktigt medan hon tittar på vad jag gör med spegel – det är hennes allra första gynekologiska undersökning. Hon får information och egenvårdsråd, och vi bokar en uppföljningstid om ett par veckor.

Mellan drop in och livsfrågor

Nästa ungdom vill förnya sitt recept på p-piller, men jag känner henne sedan tidigare och samtalet kommer snabbt in på andra saker. Det lite tufft hemma. Igen. Tidigare har hon inte velat träffa kurator, men nu känner hon sig redo för det. Här gäller det att smida medan järnet är varmt. Jag kilar över till min kuratorskollega längre ner i korridoren och hör om han kan prata lite med ungdomen och hjälpa henne boka en tid. Det är inga problem. När jag följer ungdomen in på rummet och lämnar över känns hon trygg och jag vet att hon är i goda händer.

I väntrummet väntar nästa besök. Det visar sig vara en kille som vill testa sig, men råkat boka tid för preventivmedelsrådgivning. Det gör såklart ingenting. För många ungdomar är ett besök på ungdomsmottagningen första gången de själva tar kontakt med vården. Inte konstigt att det blir fel ibland. Dessutom finns det inte alltid tid att läsa bokningsinstruktioner mellan lektioner, träningar, kompishäng – och kanske en och annan dejt.

Innan jag går hem slänger jag en blick på morgondagens tidbok, men fäster inte alltför mycket vikt vid vad som står. Jag vet ju att det kan se helt annorlunda ut imorgon bitti. I ungdomarnas värld går det fort – och ingen dag är den andra lik!

Carolina Nilsson Daun, barnmorska och förtroendevald Vårdförbundet på Ungdomsmottagningen Halmstad