Man läser dagligen i sociala medier, i tidningar och hör bland medlemmar att det snart inte går mer. Arbetsmiljön är ohållbart med dubbelpass och beordringar, överbeläggningar, raster som hoppas över, inga toalettpauser m.m. Man oroar sig över att ha missat något som är av vikt i patientens vård, känslan av att man inte hinner med och man inte räcker till.
Sjuksköterskor över hela landet vittnar om att det är stor brist, arbetsmiljön är ohållbar och man hinner inte återhämta sig mellan arbetspassen. Den berömda väggen är nära…..
Trots all vittnesbörd från personer som är närmast, de som vet hur det ser ut i verkligheten så tas detta inte på allvar av politiker, makthavare och sjukhusdirektörer.
Igår i Expressen så uttalar sig en sjukvårdsdirektör i Stockholm på frågan att fler sjuksköterskor säger upp sig och vad ska ni göra för att behålla personalen?
”– Vi jobbar för att sjuksköterskorna främst ska få göra det de är utbildade för. Det försöker vi jobba med strukturerat nu. Det går bra men kanske inte tillräckligt bra. Arbetsmiljön är också jätteviktig att ha i fortsatt fokus. Parallellt med att vi förbättrar den tror jag att det är viktigt att vi kommer ihåg varför vi en gång i tiden valde vårdyrket, att det är världens bästa jobb att få hjälpa människor.”
”Det är viktigt att vi kommer ihåg varför vi en gång valde vårdyrket, att det är världens bästa jobb att få hjälpa människor.”
Tänk lite på detta uttalande.
Att vi som nu vittnar om att det inte går mer och att pressen är för stor på oss och att arbetsmiljön är hotad liksom att patientsäkerheten är hotad.
VI SKA INTE GLÖMMA BORT VARFÖR VI EN GÅNG VALDE VÅRDYRKET……..
Varför tror du/ni att vi fortfarande är kvar och kämpar på trots ohälsa hos personalen, klump i magen för att vi inte hinner allt vi borde, sömnlösa nätter då vi tänker på allt som vi missade och om vi äventyrade någons liv idag? Missade storhelger med familj och vänner. Barn som lämnas tidigt på förskolan och hämtas sent. Kvällar, nätter och helger som tillbringas på jobbet med kollegor istället för med sin familj.
Jo, vi älskar vårt jobb. Vi har valt yrket för att vi vill arbeta med människor. Vi väljer att stanna kvar i dålig arbetsmiljö, dålig lön och ohälsosamma arbetstider men någonstans går gränsen för vad som är ok och när man börjar att värdesätta andra saker i livet som sin hälsa bland annat.
Är det fortfarande ett kall 2017 att få jobba med människor?
Vårdförbundet kämpar för:
- Hälsosamma arbetstider med möjlighet till återhämtning och vila
- Lön som speglar kunskap, kompetens och erfarenhet
- Hållbart yrkesliv, heltid hela livet där vi orkar både på jobbet och på fritiden
- Personcentrerad vård där vi skiftar fokus i vården från ett vad till vem
Korridorsplatser Västerås sjukhus
Av Elisabeth Berglind leg sjuksköterska,
Tillika styrelseledamot och samordnare Vårdförbundet avdelning Västmanland
Kommentera