Fet, trött och sjuk?

Jobbade natt en kortare period när jag var ung. Passade perfekt, tänk vad många lediga dagar jag hade, och hur skönt var det inte att slippa höra väckarklockan vid 0530-tiden! Några månader gick och jag började känna mig alltmer labil; gråtmild, irriterad och extrema sömnproblem. Mitt problem var aldrig att jag inte kunde hålla mig vaken under mitt arbetspass nattetid-mitt problem var att jag aldrig kunde sova.

Många upplever att det är en period i livet då det är fördelaktigt att arbeta natt, skulle våga påstå att det ofta sammanfaller med barnafödande och småbarnsperioden; ytterligare en kvinnofälla -check! ”Mamma arbetar natt för att hinna med barn.” Det gjorde även min egen mamma. Jodå, män arbetar också natt.Men vården är fortfarande ett kvinnodominerat yrke, således är merparten som arbetar natt inom vården också kvinnor.

Många branscher behöver bedriva dygnetruntverksamhet; polis, brandkår, socialtjänst och sjukvård…osv. Det finns inget alternativ. Lite komplicerat att ha kontorstider på ett sjukhus ”Vi har stängt för tillfället. Våra öppettider är…”  Alltså; arbete under obekväm arbetstid såsom natt, är ett måste när man arbetar inom dessa yrken.

Det har kommit mycket forskning under senare tid som visar på stora risker med att arbeta just natt. Eller vad sägs om ökad risk för bröstcancer, försämrad hjärnfunktion med en förtidigt åldrad hjärna, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes samt övervikt som en bonus? Sugen på att söka en nattjänst?

Men de allra flesta som arbetar inom vården är anställda under villkor dag-kväll-nattarbete, även om det inte betyder att du för tillfället arbetar natt. Och i rådande bemanningskris så är en stor andel som är anställda på en vårdavdelning, tvingade att arbeta treskift eller enbart natt.

Vi kan inte förändra det faktum att vi måste bemanna vården under dygnets alla timmar. Men vi kan ändra villkoren för de som faktiskt måste jobba under dessa timmar, med vetskapen om att deras arbete medför en stor hälsorisk. Vi behöver arbeta långsiktigt för att minska risken att en hel yrkeskår, till större delen kvinnor, ska riskera att få potentiellt dödliga diagnoser och psykisk ohälsa, genom att drastiskt förändra villkoren för arbete under dygnets mörka timmar.

  • förkorta arbetstiden för de som arbetar natt och treskift
  • arbeta preventivt med hälsoförmåner i form av friskvård under arbetstid till exempel
  • se över lagar och förordningar-kanske det inte skulle vara tillåtet att arbeta natt mer än 10 år av ens yrkesliv?

Och, icke att förakta; höj lön och ob-ersättningar! Pengar kan aldrig kompensera för en hälsorisk, men någon form av belöning borde man väl ändå få när man både riskerar att bli fet, glömsk, sjuk och kroniskt trött?

 

Åsa Mörner                                                                                             DSC_0516 (2)

som blir precis som beskrivet ovan av att arbeta natt.

 

Internationella Mansdagen- Män kan också vara kvinnor

dam-och-herr-produktIdag är det Internationella Mansdagen. Dagen är bland annat till för att belysa hälsan hos män och ska lyfta fram positiva förebilder som kan skapa jämställdhet. Det finns också en dag för kvinnor, den 8 mars ”firas” Internationella Kvinnodagen. Jag är osäker på om det finns en ”Transgender dag”, något som vore självklart utifrån att vi har en dag för kvinnor och en för män, för faktum är ju att alla människor upplever inte att de är man eller kvinna, i alla fall inte i den  bemärkelsen som samhället har på könen. Enligt mansforskaren Lars Jalmert är Mansdagen i alla fall en onödig dag skapat av antifeminister, en dag att visa upp mannen som ett offer.

Jag funderar en hel del kring genus, heteronormativitet och samhällets klassiska indelning av människor; man-kvinna; Man möter kvinna, ”parar” sig, kvinna föder barn, mannen ”tar hand om” familjen. Känns rätt förlegat, eller hur? Men har du någonsin tänkt på hur indelad vår värld egentligen är? Kläder och leksaker är redan från dag 1 bestämda att tillhöra flick-eller pojkbarnet, pojkar spelar hockey, flickor har flätor och ”mjukare” hobbies, mode är stereotypt, skyltningar visar man-kvinna-barn som: Pappa är man och har långbyxor, mamma är kvinna och har klänning. Till och med i våra yrkesval är det en könsindelning med traditionellt manliga yrken och traditionellt kvinnliga yrken.

Själv är jag en heterosexuell, klänningsbeklädd, långhårig sjuksköterska och barnmorska med ”mjuka” intressen för konst, musik och mode-stereotypen personifierad. Får jag ens opponera mig mot heteronormativiteten och den klassiska könsindelningen utan att nollställa min person? Har jag rätt att kräva en förändring i synen på högutbildade MÄNNISKOR inom traditionellt kvinnodominerade yrkesgrupper som ska leda till högre status och lön? Eller måste jag börja med att bryta normen själv först?

Kvinnor är mer omhändertagande än män och är mer lämpade att arbeta inom vård och omsorg. Män ska jobba med bilar, mekanik, kroppsarbete och tankeprestation. De som inte identifierar sig som vare sig kvinna eller man…ja, vad ska vi göra med dem?

Kvinnor ses som ”det svagare könet”. Vad är det man bedömer då? Bänkpress?

Det är en förlegad, dammig och cynisk bild av människosläktet som fortfarande är högaktuell. Feminism är fortfarande ett skällsord, förknippat med extremåsikter och fula kvinnor -att innebörden av feminism betyder jämställdhet -hur många känner till det egentligen? Den strikta könsindelningen och det heterosexuella äktenskapet är normen i vår inskränkta värld.

 

Jag vill att vi ska sluta ha ”Internationella Mansdagar och Kvinnodagar. Alla dagar är alla människors dagar och de orättvisor och samhälleliga problem som vi fortfarande har, år 2014, ska belysas så ofta som det behövs. Inte bara på öronmärkta dagar. Kärleksrelationer ska inte behandlas utifrån vilket kön du älskar, utan ATT du älskar, barn ska uppfostras som människor, utan utstakade mallar, yrken ska värderas utifrån utbildning, kompetens och efterfrågan. Vad sägs om att utse hela år 2015 till Jämlikhetens år?

 

Åsa Mörner

Värdering av våra professioner DÅ och NU

20141117_093655Hur var det att vara chef för 60 års sen, har det skett någon förändring?

Ser man till vad det gick att läsa I ”Tidskrift för Sveriges sjuksköterskor”, Nr 17 den 12 september 1945, så har det inte det när det gäller bristen på kompetent personal men vad gäller värdering av våra professioner så har det hänt en hel del.

”ETT ERKÄNNANDE”

I årsberättelsen från Centrallasarettet i Örebro för år 1944 förekommer under rubriken Personal följande uttalande:

”I synnerhet avdelningssköterskornas ansvarstyngda och maktpåliggande arbete har tyngts av den bristande tillgången på vana medarbetare. Kåren är värd ett varmt erkännande för ospard möda och beredvilligt offrande av egna intressen, fritid och vila; endast genom sköterskornas hängivna insats har det blivit möjligt att hålla driften igång”.

Det ser ju precis likadant ut idag, så all heder och erkännande åt dagens sjuksköterskor också.
En liten fundering bara, vi pratar ju om en värderingsförändring vad gäller sjuksköterskornas och avdelningschefernas status. Detta med ”maktpåliggande arbete för avdelningschefer”, det har gått förlorat. Dagens 1:a linjens chefer har inte så mycket att säga till om, de är låsta av såväl medarbetarnas som arbetsgivarnas krav och det har en orimlig arbetsbörda som jag ofta får beskrivet för mig från frustrerade chefer.

Det är verkligen dags att värdera upp Avdelningschefernas och Sjuksköterskornas status. Det kan man göra på många sätt, som ex;

  • se till att betala dem vad de är värda
  • se till att skapa en attraktiv arbetsplats med en god arbetsmiljö och arbetstider som fungerar
  • se till att de får den introduktion och den bredvidtid de behöver så att de inte slutar innan de börjat
  • se till att de får den kompetensutveckling som de behöver över tid, så att de känner sig trygga med sina arbetsuppgifter
  • se till att ta till vara deras kompetens och erfarenhet i olika utvecklingsarbeten
  • se till att lyfta deras status i forskning och utveckling
  • se till att det finns tydliga karriärmöjligheter, specialistutbildningar och chefs- och ledarskapsutbildningar
  • se till att synliggöra professionerna på olika sätt.

och…

  • se till att det är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som leder hälso- och sjukvårdsarbetet såväl inom kommun som inom landsting.

/Birgitta Westberg

Styrelseledamot och chefscoach Vårdförbundet avd Örebro

Samvetskval

seSamvete. Vad betyder ordet för dig?

Enligt Wikipedia  är samvete” rättskänsla, förmåga att avgöra vad som är rätt och fel, sinne för värderingar och förmåga till skuldkänslor, delvis medfött och delvis inlärt.”

Det är mycket tal om att inför ”samvetsfrihet” för legitimerad sjukvårdspersonal. Vad betyder det? Att du är fri att ha ett samvete? Att samvetet är fritt? I vilket fall som helst, så är det ingen objektivitet bakom innebörden av ordet. Vad samvete och samvetsfrihet är för mig, kanske inte är detsamma för dig eller din kollega.

Allt har sin grund i en relativt nyutbildad barnmorskas påstådda ”rätt” att vägra delta i vården kring abort. Den 40 år gamla aborträtten som tillkommit efter åratal av kvinnoförtyck, illegala aborter, stympade kvinnor och död – en rätt som vi kämpat oss till i vårt land Sverige, ett land som vi tycker har kommit en bit på väg vad gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet, är ifrågasatt.

Ska vi låta vårt så kallade samvete styra vilken typ av vård vi kan tänka oss att utöva? Du kanske vägrar koppla en blodtransfusion till den svårt skadade patienten som kommer in efter en trafikolycka med motivering från Moseboken och Apostlagärningarna? Kanske anser du att HBTQ personer är mindre värda och vägrar analysera blodprover från lesbiska par som söker fertilitetshjälp? Kanske sympatiserar du med mörka vindar från högerkanten och tycker att invandrare och asylsökande kan söka vård i sitt eget land. Eller har du en alternativ syn på medicin och tycker att vaccinationer är onödiga och snarare orsakar skada än förebygger den och låter bli att vaccinera barnet på BVC?

Kanske anser ”ditt samvete” att du inte ska behandla människor som har en annan politisk åsikt, en annan hudfärg, hårfärg, kön, läggning eller funktionshinder lika?

Samvete?

Vi har lagar, författningar och riktlinjer i vårt land som reglerar våra legitimerade vårdyrken. Hur skulle vårt land se ut om ”alla” fick bestämma hur de ville; hur fort de får köra, om de får slå sina barn, kasta sopor på gatorna…? Känns ganska ociviliserat, eller? Och därför har vi just lagar, författningar och riktlinjer, som inte bara styr dina rättigheter utan också vilka skyldigheter man har som människa och som legitimerad vårdpersonal.

 

Jag har skrivit om det här tidigare. Kommer förmodligen skriva om det igen. Jag är stolt över att arbeta med människor som befinner sig i svåra situationer. Att stötta, vägleda och behandla ingår i mitt yrke och i min profession vare sig det handlar om att stötta en födande kvinna, en tonåring på väg att komma ut som homosexuell eller en kvinna som genomgår en abort. Att ”välja” bort något pga samvete”? Får man inte dåligt samvete av det???

 

Åsa Mörner

Stolt legitimerad barnmorska, som inte anser mig ha rätt att döma någon av mina patienter utifrån mitt samvete

Inte bara en bra bild-Grattis alla legitimerade Röntgensjuksköterskor!

R-ntgen_Sahlgrenska_december_2010

Varma blickar, tröstande ord och försök till uppmuntran, samtidigt som det professionella omhändertagandet är något självklart. Mitt lilla 6-åriga ben värker och är färgat i regnbågens alla kulörer. Det var nog ingen bra ide´att hoppa från den där höga ställningen… Men jag fick i alla fall ett gips som alla mina kamrater kunde skriva på!

Inte alltför många år senare; en ny regnbågsfärgad kroppsdel, en bruten arm; också den orsakat av alltför våldsamt lekande. Diagnos ställd via röntgenundersökning och legitimerade röntgensjuksköterskor.

Min personliga erfarenhet av röntgen är begränsad. Precis som säkert många andra, så trodde jag att röntgen, det handlar om att se om man har fått en fraktur eller inte. Ända tills jag blev vuxen och började arbeta på det stora sjukhuset. Mina patienter skjutsades dit för alla möjliga olika undersökningar- CT, ultraljud, kontrast, MR…. Om det inte hade varit för röntgensjuksköterskornas stora kunskap om hur, var och när man ska undersöka en skada så skulle inte rätt behandling kunna utföras.

Röntgenstrålning kan alstras genom att elektroner i vakuum accelereras mot ett metallstycke. När elektronerna avlänkas av atomkärnor i anoden, uppstår ett brett spektrum av röntgenvåglängder – bromsstrålning – där den högsta fotonenergi i keV ges av accelerationsspänningen i kilovolt. Det uppstår också karakteristisk röntgenstrålning, med våglängder som är kännetecknande för grundämnena i anodmaterialet.” Text från Wikipedia, eller näst intill hieroglyfer för mig.

Den legitimerade röntgensjuksköterskan är livsviktig! De besitter specialistkunskap som ingen annan gör och ser till att du och jag får rätt vård och behandling när vi är sjuka och skadade. Yrket är under ständig utveckling och det kommer ny teknisk utrustning i ett rasande tempo; att hålla sig uppdaterad ingår i röntgensjuksköterskans legitimation. Att kunna lugna en orolig patient eller anhörig är ett minst lika stort ansvar som ligger på deras axlar.

Idag vill vi hylla alla röntgensjuksköterskor på er internationella dag! En bra röntgenbild och räddar liv!

 

Åsa Mörner

som tycker att alla röntgensjuksköterskor är fantastiska

Varför anställa när vi kan ha Ättestupa?

Jag blir så otroligt trött, förbannad, irriterad, uppgiven och less på den dumsnålhet som svenska kommuner och landsting har som mantra. Det rapporteras i princip dagligen om avdelningar som får stänga, brist på vårdplaster och inställda operationer. Vad beror det på? DET FINNS INGEN PERSONAL!

Läkarkåren har länge brottats med bemanningsproblematik; svensk sjukvård använder sjukt mycket pengar på att hyra in läkare från bemanningsbolag, hutlösa summor av dina och mina skattepengar som spenderas till extremt höga löner, samtidigt som de som faktiskt är anställda i landstigen får dra det tyngsta lasset.

Det råder fortfarande stor brist på läkare. Men om någon nu har missat det så är det också en akut kris p.g.a. brist på sjuksköterskor,barnmorskor och specialistsjuksköterskor! Hur löser vi det då? Försöker vi locka med högre löner och bättre villkor? Eh, ja om man nu tycker att någon 1000-lapp är en morot, så javisst!  Vi har en massa sjuksköterskor som ledsnat på de villkor,  den lön och status som de har i Sverige. Många arbetar i vårt västra grannland och ett oroväckande antal lämnar sitt yrke och tar anställning som något helt annat.

Tänk om man kanske kunde börja tänka lite logiskt: ”Om vi erbjuder en riktigt schysst lön med många förmåner, så kanske vi kan locka hem ”våra” svenska sjuksköterskor från oljelandet bredvid, kanske tom rekrytera tillbaka de som helt tröttnat på sitt yrke och som nu jobbar med något helt annat?”

Men att erbjuda högutbildade, kompetenta kvinnor och män riktigt bra lön är ju skamligt. Varför ska vi spendera skattepengar på det? Bättre att vi fortsätter att dränera den svenska sjukvården och stoppar huvudet i sanden.

Framtidens vård i Sverige:

  • Ta med dig familjemedlem eller vän som kan vårda dig om du behöver tillbringa en natt på sjukhus. Vi kan inte erbjuda några sjuksköterskor som kan vårda dig eller ge dig mediciner, dropp och andra behandlingar. Förresten, stanna hemma-vi kan skicka hem infusioner, sonder, cytostatika och dylikt med en instruktionsfolder till.
  • Inför ättestupa-äldreomsorgen behöver bortprioriteras
  • Föd barn hemma. Det gjorde man förr. Lite svinn i form av dramatisk ökning av spädbarns och mödradödlighet får vi dock räkna med som något helt naturligt
  • Behöver du en operation? Gör som McGyver-gör det själv!

 

Åsa Mörner

som är arg och ironisk i detta inlägg (med liten känsla av hopp ändå!)

20141105_113914

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sexy Nurse

Diverse kroppsvätskor lämnar spår på min arbetsklädsel, en arbetsklädsel som faktiskt mer liknar en pyjamas i sin avsexualiserade, könsneutrala konstruktion. Infektioner, katetrar, sonder, kräkningar, urin, avföring, tårar och svett. Min dag innehåller allt.

Visst låter det sexigt?

Den våta drömmen om den sexiga sjuksköterskan av kvinnligt kön, hon som kommer in iklädd sin tajta, lilla korta klänning med tillhörande opraktiska stilettklackade lårhöga stövlar, hon baddar din panna och doftar parfym, har fluffigt hår och långa röda naglar. Den erotiska fantasin kanske eggar. Men hur ser verkligheten ut?

Inte i närheten.

Hur kommer det sig att ”den sexiga lilla sjuksköterskan” fortfarande lever kvar, som en förlegad kvarlämna från en mindre jämlik tidsepok? För visst var det ganska längesen som sjuksköterskeuniformen ens var i närheten av feminin, sexig och åtråvärd?

Visst, det kan finnas ett syfte med en erotisk utklädnad, något du eggar din partner med, eller något du kanske bär endast på skoj till en maskerad. Smaken är som baken.

Men ärligt: en bildsökning på ordet ”sjuksköterska” ? Prova!

20141029_142030

Inte kommer det upp foton på högskoleutbildade män som utövar högspecialiserad vård, i alla fall inte i någon större utsträckning. Synen på ett högkvalificerat yrke som traditionellt dominerats av kvinnor luktar illa…

Vad får du för bild i ditt huvud när du tänker på ordet ”sjuksköterska”? Kurvig, blondin med minimal kjol och röda läppar? Eller en utarbetad, underbetald professionell yrkesutövare?

 

 

Åsa Mörner

som inte motsvarar min teckning bredvid när jag utövar mitt yrke

 

 

 

Grattis alla ombud som skyddar! Idag är det Skyddsombudens dag!

Vi har sedan 102 år tillbaka en mycket viktig funktion som skyddsombud i svenskt arbetsliv, och i Örebro län så är vi hela 236 st! Vi finns till för att verka för en god och hälsosam arbetsmiljö på vår arbetsplats och våra rättigheter är reglerade av lagar och förordningar – Arbetsmiljölagen, Arbetsmiljöförordningen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Vi har rätt att bli utbildade i vårt ansvar på betald arbetstid-har DU gått någon utbildning?

Idag är det vår dag! Grattis! Hur firar Du?

414220_391076504257555_1202190878_oAnna Bodin, skyddsombud:

Varför är du skyddsombud?

- Jag är skyddsombud därför att jag intresserad av vilka rättigheter och skyldigheter man har som arbetstagare på min arbetsplats. Det är mycket som jag inte hade en aning om innan jag blev skyddsombud och det finns massor kvar att lära sig. Men som skyddsombud lär jag mig nytt hela tiden.

Var är du skyddsombud?

-Jag är skyddsombud på Akutvårdsavdelningen (AVA) på USÖ.

Vad är din viktigaste uppgift?

- Som skyddsombud har man många viktiga uppgifter, men i dag måste jag säga arbetsmiljöfrågorna. På min avdelning jobbar sjuksköterskorna många extrapass och gör även många byten av arbetspass för att verksamheten ska gå ihop. Det har varit så en längre tid och det ser inte ut att det blir bättre inom kort. Det är också ett högt arbetstempo på avdelningen och det tillsammans med extrapassen sliter på personalen. Så det är viktigt att ta tag i dessa problem för att få arbetskamraterna att orka gå till sitt jobb. Att ha arbetsglädje.

Hur ska du fira idag?

- Att det är skyddsombudens dag idag onsdag hade jag inte koll på, men nu när jag vet så måste jag hitta på något.

1525739_1380406138880587_771267397_n

Kerstin Öhrn, huvudskyddsombud Örebro län:

Varför är du skyddsombud?

- Jag blev skyddsombud och förtroendevald för 12 år sedan den största anledningen till att jag då tog detta uppdrag var att kunna påverka vår allas arbetsmiljö på akutmottagning i Karlskoga.

Var är du skyddsombud?

- Har sedan ca 5 år varit huvudskyddsombud i Örebro län

Vad är din viktigaste uppgift?

- Att ta vara på möjligheten att kunna påverka.

Hur ska du fira idag?

- Gå på ”Gilla Jobbet” mässan och förhoppningsvis få till mig massor av kunskap och tankar. Hur man använde våra verktyg på bästa sätt.

52904-150-200

Birgitta Westberg, chefscoach och huvudskyddsombud i Örebro län:

Varför är du skyddsombud?

- Det enkla svaret är at det ingår i mitt förtroendemannaskap men utifrån mitt specifika uppdrag som chefscoach så ser jag ju hur arbetsmiljön för chefer förändras och det är inte till det bättre. Där vill jag vara med och göra skillnad genom att belysa det som inte fungerar och coacha chefer i deras förbättringsarbete.

Var är du skyddsombud?

- Jag ser ju mitt område som varenda arbetsplats där det finns en chef elller ledare som är medlem i Vårdförbundet. Där vill jag vara med och gör skillnad till det bättre.

Vad är din viktigaste uppgift?

- Jag tycker det är jätteviktigt att lyfta det som inte fungerar – ofta är det organisatoriskt. Chefer och ledare har en benägenhet att tycka att de är de som fallerar i sitt chefs och ledarskap då det egentligen är uppdraget som är allt för omfattande och oklart.

Hur ska du fira idag?

- Vårdförbundet belyser dagen på olika sätt och jag gläds åt de framgångar som sker i och med det idoga arbete som Vårdförbundet står för med lite ”gofika” – Fairtrade förstås…….

Självklart ska vi fira! Efter ett inspirerande besök på Gilla Jobbet- en mässa om arbetsmiljö i Stockholm, så kommer vi att fira med en god middag, ett helt gäng med huvudskyddsombud. Kan det bli tryggare än så?

Åsa Mörner, huvudskyddsombud Örebro län.

Tunghäfta eller rappakalja?

Vårdförbundet syns mycket i media och det är en förutsättning för att vi ska kunna skapa opinion hos allmänheten, en opinion som ska kunna leda till förändring.
Vi syns i debattinlägg i tidningar, vi har bloggar, twitterkonton, Instagram och Facebook och ibland får vi ta plats i etern såsom radio och TV.

Igår var det dags för ”lilla jag” att debutera som debattör i etern! Förra veckan uppmärksammades mitt, ganska nystartade twitterkonto av Sveriges Radio som ville ha med mig i P1 Debatts direktsändning med temat ”Vågar man lita på vården?”

Svarade ja utan att blinka. Gulp. Vad har jag gjort?

Gick runt med en liten ångestknut i magen under de få dagarna som återstod innan det var dags att äntra Kulturhuset i Stockholm. Ångestknuten hade då växt sig till orimliga proportioner och orsakade nära på förlossningsvärkar.

Lotsades in i logen, som var allt annat än glamourös ”Sveriges Radio är fattiga”-citat Alexandra Pascalidou, och fick träffa de andra debattörerna som satt och filade på sina argument. ”En kopp kaffe vore inte fel”. Som sagt; radion är fattig, hann inte fram innan det var slut. ”Kanske lika bra, vem vill vara kissnödig när man försöker argumentera med högsta ledningen på SKL?” tänkte jag.IMG_6942

Alexandra Pascalidou, som är P1 debatts lysande programledare, strålade i sin fina klänning och sina skyhöga klackar när hon gick igenom upplägget för debatten. Vilken tur, det är inte meningen att vi ska stå på scenen i två timmar, vi är uppdelade-patient/anhörigberättelser först och vi andra under den senare hälften av programmet. Hmm, jag kanske skulle haft snyggare skor på mig, mina är väldigt….präktiga….?

Det fanns reserverade platser bland publikens, sätter mig strategiskt mitt framför scenen-kortare väg att snubbla på…

Jonnie Roupé berättar om hur hans cancersjuka lilla flicka tvingas resa runt bland våra landsting för att få rätt vård, hur de som föräldrar försöker lindra genom att säga att de ”ska åka på semester, det är därför vi åker till det här sjukhuset”. Får höra många gripande berättelser av hur patienter och anhöriga upplevt den svenska, duktiga, högspecialiserade vården. Är den det? Är den verkligen jämlik? Har alla samma möjligheter? Tyvärr inte…

Mitt i allvaret dyker stå-uppkomikern Ann Westin upp. Lysande! Humor är ett bra sätt att uppmärksamma allvar, vilket hon gjorde på ett ypperligt sätt- hur ser det ut när det bara finns en enda sjuksköterska kvar?

Tar plats på scenen tillsammans med politiker från SKL,  Riksdagen och norra Sverige. DN´s fantastiske skribent  Maciej Zaremba (lite starstrucked!) och läkar-och sjuksköterskekollegor från Stockholms läns landsting.

Känner mig förvånansvärt lugn. Huvudet är tomt. Kommer jag att få tunghäfta? Eller bara säga en massa obegriplig rappakalja?

I ett nafs var radiosändningen över. Vad hände? Känns som det bara gått en kvart?

Jag hade kunnat hålla monolog. Min hand viftade frenetiskt efter uppmärksamhet, men hur intressant hade det blivit om bara undertecknad fått babbla? Tur att det fanns en bra debattledare i Alexandra Pascalidou…

Är uppvärmd rejält och som tur är så fortsätter debatten i webben, publiken får vara delaktiga och det ramlar in en massa från chat och Facebook.

Fortsätter att debattera medan vi går ut i logen, hämtar våra ytterkläder och kliver ut i den milda höstkvällen.

Vad sa jag egentligen? Ingen aning. Men jag hann inte säga en bråkdel av allt jag hade pedagogiskt radat upp på mitt stödpapper. Stödpappret som jag inte tittade på en enda gång.

En erfarenhet rikare; check!

/Åsa Mörner, ständig debattör på webben, nydebuterad i etern.

20141020_121635

För att jag är en flicka

 

10250192_10152756148999511_4504201191410100125_n

 

 

Flicka, 12 år, boende i Sverige:

”Mamma, idag fick jag lära mig en massa i skolan och jag  ska bli känd bloggare när jag blir stor!”

Flicka, 12 år, boende i en annan del av världen:

”Idag ska jag försöka hitta något att äta. Igår drack jag bara lite smutsigt vatten

Flicka 12 år, boende i  Sverige:

”Pappa skjutsar mig till fotbollsträningen, idag är det match!”

Flicka 12 år, en annan del av världen

”Jag är rädd. Rädd för min make som tvingar sig på mig varje natt. Det gör ont.”

Flicka 12 år i Sverige:

Insta är så himla coolt! Lägger upp många bilder på mig och mina lagkamrater efter matchen!”

Flicka i annan del av världen:

”Jag känner barnet röra sig i min mage. Kanske ska barnet komma ut snart? När och hur? Vem kan hjälpa mig då?”

Svensk flicka, 12 år:

” Jag älskar min nya tröja, den är likadan som Linas! Vill ha likadana byxor som hon har också, ska önska mig dem i julklapp!”

12-årig flicka i annat land:

” Jag är hungrig och barnet i magen rör sig inte längre, jag blöder från mitt underliv. Vart ska jag vända mig? Vem vill hjälpa mig?”

 

Idag är det Internationella Flickdagen. I Sverige föds det, just idag, flickebarn som välkomnas av deras föräldrar med kärlek, som får fortsätta vara barn under hela sin uppväxt, som får mat och rent vatten och som får lära sig läsa och skriva, under samma förutsättningar som deras bröder. Vi har lagar och konventioner, vi tillåter inte barnäktenskap och sexuella övergrepp.

I vår mansdominerade värld ser det inte likadant ut. Flickor utnyttjas, våldtas och gifts bort när de är barn och tonårsgraviditeter är den vanligaste dödsorsaken för flickor i stora delar av världen!

Jag skäms. Jag skäms över hur mänskligheten kan tillåta det som pågår mot våra flickor och kvinnor i världen. Det är dags att agera-med kraft och mod.

Idag är det Internationella Flickdagen. Det är allas vårt ansvar att agera mot detta vansinne. När ska det kvinnliga könet vara lika mycket värt som det manliga? Hjälp till att sprida budskapet om kvinnors lika värde och hjälp till genom att bidra med kunskap och utbildning, resurser och insatster.  Det är vår förbannade skyldighet.

Åsa Mörner

Leg. Barnmorska och kvinna

felande lank