Till er som bestämmer och fördelar pengar..

äldreHar du varit på en intensivvårdsavdelning någon gång? Det har jag. Första gången var under sjuksköterskeutbildningen då jag sommarjobbade som undersköterska. Det sommarjobbet blev en kunskapsbank utan dess like, jag lärde mig massor om både omvårdnad, sjukvård och om livet.

Sedan dess har jag sövt svårt sjuka patienter med behov av intensivvård. Jag har vänner och kollegor som arbetar på olika intensivvårdsavdelningar. Jag har vänner vars barn eller föräldrar behövt intensivvård men har själv aldrig varit intensivvårdspatient eller haft någon anhörig där. Jag har besökt intensivvården från olika perspektiv.

En intensivvårdsavdelning är en av de mest komplexa arbetsplatser som finns. Mängder av medicinteknisk utrustning, extremt potenta läkemedel (som framförallt ges intravenöst) . Patienterna är svårt sjuka människor med olika sjukdomar och varierande sjukdomsförlopp. På IVA finns oroliga anhöriga dygnets alla timmar. IVA är en arbetsplats som alltid är behov av specialistkunskap och där du måste vara beredd på allt.

Att det är en RISK att flytta intensivvårdspatienter och behovet av specialistutbildade intensivvårdssjuksköterskor är därför ingen överraskning för mig.

Att det är så många intensivvårdspatienter som flyttas runt och att flyttandet” ökar dödligheten med uppemot 30 %” är en överraskning.
Det känns skrämmande och det är INTE ok!

Såhär i valtider:
Med tanke på den accelererande bristen på specialistsjuksköterskor tänker jag bara påminna alla som styr och fördelar pengar om att vården i Sverige blir mer och mer komplicerad. Det behövs BRA intensivvårdsavdelningar med specialistutbildad personal. Personalen behöver bra villkor så de vill och orkar arbeta kvar. Det behövs IVA platser, patienter SKA inte flyttas runt. Tror du mig inte – gör ett studiebesök!!

Jag vet att det kostar. Men ärligt talat, nuvarande sätt att hantera intensivvården kostar också. Inte bara pengar utan tragedi, lidande och säkerligen vårdskador…

Visst vill du att du eller din anhörig ska få en bra och säker vård om ni hamnar på en intensivvårdsavdelning?
Så under VAL 2014 – tacksam om säker vård prioriteras!

Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska och Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro

Skyll dig själv … eller inte?

alltid redo”Du har ju valt det själv” har jag hört så många gånger när jag pratar arbetstider. När jag pratar om MINA arbetstider. Det som sägs mellan raderna är: ”Skyll dig själv!!”

När jag valde såg det annorlunda ut. Som nyutbildad sjuksköterska på en vårdavdelning arbetade jag dag/kväll eller natt. Helg ingick i båda anställningsformerna men det gick att välja bort nattarbete för alla som av olika anledningar inte kunde arbeta natt.

Som nyutbildad anestesisjuksköterska arbetade jag också dag/kväll. Det fanns speciella ”nattrader” och kollegor som bara arbetade natt.
Endast 10 av kollegorna hade beredskapsschema. I praktiken innebar det att alla inte behövde arbeta alla sorters arbetspass.

Mina arbetstider och förutsättningar har förändrats. En del saker har blivit bättre, annat har försämrats, men framförallt har det förändrats. Idag anställs alla dygnet runt. Oavsett om det behövs i verksamheten, eller om det fungerar för den anställde.

Ni som anser att jag valt fel och får skylla mig själv, funderar över VARFÖR jag pratar arbetstider….

Jag valde ett fantastiskt yrke och fick slitsamma och periodvis ohållbara arbetstider på köpet. Många kollegor slutar arbeta eller väljer ( ofrivilligt) att inte arbeta heltid.
Det är dags att funder över VARFÖR och göra något åt det.

Ann-Sofie Gustavsson
Vårdf avd Örebro

Veckans tips till SKL!

felande lankJust nu skriker Sveriges arbetsgivare Sjuksköterskebrist!! Det finns för få sjuksköterskor – vad ska vi göra?
Jag protesterar inte men tänkte bidra med några få tips som garanterat skulle skaka fram en mängd extra sjuksköterskor.

För vid sidan av de som arbetar i grannländerna finns ett antal sjuksköterskor som väljer att arbeta med annat. Det är kompetenta personer som av olika anledingar väljer bort vården. Jag tänker lyfta fram två av anledningarna som NI kan välja att göra någonting åt.

  1. Obefintliga utvecklingsmöjligheter
  2. Extrema arbetstider

Lösning?

  1. Kompetensutveckling inom alla anställningar. Det SKA vara ett lägstakrav för ALLA anställda yrkeskategorier inom vården. Det är så självklart att det inte ens behöver motiveras. Det ska också finns karriärmöjligheter.
  2. Rimliga arbetstider. En mycket lägre veckoarbetstid om du arbetar natt, helg, kväll och röda dagar. Ju mer obekväm arbetstid – desto mer återhämtning behövs.

Jag lovar – ändra förutsättning och ge justa villkor så hittar ni kompetens.

P.s
Glöm inte lönen ;)

Ann-Sofie Gustavsson Vårdförbundet avd Örebro

Det fina med ”kråksången”

Med alla rapporter om hur besvärlig arbetsmiljön är för våra medlemmar, hur vi oroar oss för patientsäkerheten och framtiden finns det ett stort behov av att lyfta fram det fantastiska vi gör och glädjen med att arbeta i vården. Scrollade i Instagramflödet idag och hittade en så ärligt och ur stunden tagen text som en bekant till mig har skrivit.

”Trött men väldigt nöjd åker jag hem efter en låååång arbetsdag, jag har fått både beröm och choklad av mina patienter idag. Trots alla slitiga och stressiga dagar kan jag inte tänka mig något annat jobb, jag älskar att vara sjuksköterska! Och någon gång då och då får jag bevisat för mig att jag faktiskt är väldigt bra på det. Idag är en sån dag!
(Anna Wendelstam, Leg. Sjuksköterska avd 2, Lindesbergs Lasarett.)

Jag hoppas att ni känner så, att ni är bra, bra på det ni gör och bra för dem ni gör det för. Den känslan får följa med mig när jag tar helg.
Trevlig helg önskar vi både er som jobbar och som er som har ledigt!

Sahra Strandberg
Avdelningsordförande

Klagosången som blev en hyllningsfanfar

2013-03-20_09.18.15Jag tänkte först skriva något om hur allvarlig situationen är ute på landets sjukhus och i våra svenska kommuner. Om hur personal och patienter kommer i kläm, lider och far illa av en otillräcklig bemanning och en icke-fungerande verksamhet.

Klaga, helt enkelt.

Vi är ganska många som ”klagar” just nu. Många sjuksköterskor, barnmorskor och läkare fullkomligt skriker ut sin aggression, sin rädsla och sin professions skyldighet om att det inte fungerar längre. Något måste ske. Helst igår.

 

Men så tänkte jag om. Varför har jag studerat i nästan fem år på universitetet? Vad var min ursprungliga känsla, vad är det som har drivit mig till att bli den jag är i mitt yrke idag?

 

Legitimerad sjuksköterska. Mina första Bambi-stapplande steg på akutvårdsavdelningen inleddes , såklart, inför en kaosartat semesterperiod. Inte alls den ”dignitet” av kaos som råder nu ute på våra sjukhus, utan den typen av ”kaos” som var ganska ”normal”. Även om inte heller den sortens kaos kunde upprätthålla god patientsäkerhet och drägliga arbetsförhållanden. Fikarast, lunch i tid och möjlighet att i lugn och ro blanda i ordning infusioner, kontrollräkna narkotikapreparat och sitta på sängkanten för att faktiskt prata med patienten på femman, det var sällsynt förekommande. Men det var fantastiskt!

Alla typer av patienter; unga, gamla, multisjuka eller ”förstagångenpåsjukhuspatienten”, ormbett, tarmvred, lungsjuka, interner, blodsmitta, nyförlösta och dementa. Vilken variation; det blev aldrig tråkigt!

Alla tider på dygnet: slutade 22, jobbade över till 22.30, flexa ut, byta om, hem, varva ner…  Somnade 1. Klockan ringer argt 0530. Inflexad och ombytt 0645. Varannan helg i den vita pyjamasen och fotriktiga skor.

Tiden gick fort!

Känslan av att hjälpa människor, känslan av gemenskap som alla vi pyjamasklädda hade med varandra. Vi var där för att vi ville bidra till samhället! Och till oss själva såklart…Känslan av att se en tacksam blick, en värmande komplimang eller en lovprisande anhörig är obetalbar.

 

Vacklade en stund; alltid känt att jag ville bli barnmorska…Men akutsjukvården var ju så kul!!

Tog mitt förnuft tillfånga-läste till barnmorska!

Legitimerad barnmorska! Vilket fantastiskt yrke! Kvinnohälsa, genus, existentialism, familj, ensam, HBTQ, misshandel, våldtäkt, sorg, glädje…

Mitt yrke är fantastiskt. Mina båda yrkeslegitimationer ger mig möjlighet att bidra med några av samhällets mest viktiga insatser. Din och min hälsa.

Mitt yrke är fantastiskt. Men mina villkor är det inte.

 

Funderar du på vad du ska bli när du blir stor? Funderar du på vad du ska skola om dig till? Jag bjuder in dig till världens mest underbara jobb. Att det dessutom finns enorm potential för att arbeta för bättre villkor, det är väl bara ytterligare en utmaning, eller hur?

Det blir aldrig tråkigt.

 

Åsa Holm

Stolt legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska

 

 

En primärvård i kris

2013-06-26_08

 

 

 

 

 

 Imorse på radion pratade man om att det är en ojämn fördelning av sjuksköterskor på barnavårdscentralerna runt om i länet. Enligt ensammanställning som barnhälsovården har gjort så har 14 vårdcentraler en alldeles för låg bemanning för att personalen ska hinna med sina ålagda arbetsuppgifter. ”För lite tid för att hinna med” läste jag. Ja, för lite personal alltså!

 Skulle vilja påstå att det ser ut så totalt sett vad gäller vårdcentralerna i vårt län. Det är för lite personal. Olika vårdcentraler har olika tryck på sig, en del vårdcentraler är överhopade med patienter som väljer att lista sig där medan en del har ganska gott om luckor i systemet. Vad blir då resultatet?

 

En ojämlik vård för patienterna.

 

En ojämlik belastning för de anställda.

 

Hälsovalet. Det låter bra; du får fritt välja vilken vårdcentral du vill tillhöra! ”Toppen, jag arbetar inne i Örebro men bor i Mullhyttan, skönt att inte behöva åka hela vägen hem dit. Jag listar mig på Skebäcks vårdcentral eller Olaus Petri, centralt belägna vårdcentraler på gångavstånd från mitt jobb”.

 

 Ett politikerbeslut fattat på riksdagsnivå.

 När inser politiker på riksdagsnivå att de behöver riva upp beslutet?Vi hade fel, det fungerar inte! Vi glömde göra en konsekvensanalys!”

 

Ooops…

 

Vad blir då konsekvensen?

 

  •   Vissa barnavårdcentraler och barnmorskemottagningar besöker samtliga förlösta i hemmet, förstföderskor som omföderskor. Andra kan inte erbjuda hembesök överhuvudtaget.

 

  •  En del vårdcentraler kan erbjuda livsstilsmottagningar med råd om bland annat kost och rökavvänjning. Andra kämpar för att ens kunna erbjuda tider för akuta patienter och patienter med kroniska sjukdomar

 

  •   Många barnmorskemottagningar erbjuder föräldrautbildning till alla som väntar barn, vissa erbjuder endast de som väntar sitt första barn och andra hinner knappt med några grupper alls.

 

  • Drop in mottagningar förekommer på många vårdcentraler och andra har inte i närheten av den bemanning som skulle behövas för att få till en sådan.

 

  • Patienter kan få köa i timmar för att få lämna prover på lab medan andra har det snabbt överstökat.

 

  • Det kan kännas hopplöst att komma fram på telefon när man ringer som patient eftersom en del vårdcentraler har så många samtal i proportion till resurser så man inte hinner med alla samtal.

 

….osv……

 Jämlikhet? Nja. I sådana fall skulle väl alla vårdcentraler erbjuda samma vård?

Varför är det så svårt att ändra ett riksdagsbeslut? Ett ickefungerande sådant? Om det är så stört omöjligt att ändra på ett felaktigt beslut så får man väl ändå inrätta en tillfällig möjlighet för vårdcentraler att säga NEJ; tyvärr vi kan inte ta emot fler patienter. Det ger inte dig en god vård och det är inte rimligt för våra anställda”.

 Väntar med spänning på att lokala politiker fattar mod och beslutar om ett tillfälligt stopp för listningar. Återkom när det finns god bemanning, rätt kompetens, rymliga lokaler och möjlighet att expandera. Primärvården är i kris. Lös det!

 

 Åsa Holm

Legitimerad Barnmorska anställd i primärvården på en överbelastad vårdcentral.

 

Det där med underbemanning.. Ett lite argt inlägg.

Jag sitter här och läser igenom nyheter på Vårdförbundets och Vårdfokus webb. Och jag sitter här och blir förbannad.

Överallt, hela tiden, under flera ÅR har vi/jag/du/Vårdförbundet/allihopa rapporterat om underbamanning och stressad personal i vården. Problemet accelererar, människor dör. Barn dör.

BARN DÖR! Och arbetsgivare överallt hävdar att problemet inte är så stort. ”Vi är inte underbemannade.” Eller klassikern ”Det finns inga resurser.”

Vi skriker att vi behöver mer resurser till vården! – ingen lyssnar.
Den gången resurser faktiskt skjuts till på riktigt så handlar det ofta om att bygga nya hus, köpa in ny teknik eller omorganisera, så kan politikerna i efterhand skryta med att de satsat si och så många miljoners triljoner på vården. Det där med att satsa mycket cash på Vårdförbundets medlemmar i form av utbildning, karriärvägar, bättre arbetsmiljö eller mer personal existerar inte. Än.
Trots att forskning tydligt visar att det finns starka samband mellan personalens välbefinnande och dödlighet bland patienter, så får man inte riktigt tummen ur för att göra en riktig satsning på rätt sak.

I Vårdfokus den 19/6 berättas om en 4-åring som dog i Kalmar för att hon fick vänta för länge på ambulanshelikopter. Föräldrarnas bild var att personalen var stressade och att avdelningen var underbemannad. Chefen svarar att just den dagen var det inte underbemannat. Enligt vem då undrar jag? Enligt den så kallade grundbemanningen? Enligt chefens egna tyckande? Förmodligen inte enligt personal, patienter och anhöriga. När personalen skriker efter mer resurser och arbetsgivare svarar med att det vi säger inte är sant, så har vi uppenbarligen kommunikationsproblem.

Grundbemanning är enligt mig en helt förlegad term, eftersom det bryts mot den dagligen runt om i vården. Dessutom kan behovet av bemanning skifta från dag till dag.
Grundbemanning är en siffra på antalet personer som minst behövs för att ett arbetsställe ska klara av ett arbetspass. Idag tycker jag det känns som en siffra på maxantal, alternativt en siffra som skulle behöva höjas och även ta hänsyn till personalens kompetens (det spelar nämligen roll vem som gör vad i vården). Grundbemanning bör också skapas i dialog med personalen – endast de vet hur många som behövs!

Som exempel på hur det ser ut idag:

  • Någon blir sjuk - ingen rings in - vi går underbemannat – det springs snabbare – stressen ökar – ett misstg sker – någon dör.
  • Vårdtyngden är på tok för hög – vi går ändå på grundbemanning – vi är således underbemannade med samma resultat som ovan.

När människor dör av vårdskador (3000/år har vi ihjäl), personal blir sjukskriven eller avslutar dagen i gråt över den otillräcklighet man känner, får man väl för f-n tillsätta resurser. Hur svårt kan det vara? HUR. SVÅRT. KAN. DET. VARA???

HIT MED LITE RESURSER SA JAG!

Nästa vecka drar jag till Almedalen och vårdfrågorna står för majoriteten av de ca 3’400 programpunkterna. Dessvärre tycker jag mig känna igen rubrikerna, och förmodligen får jag också höra många av samma gamla svar. Men! Det ska bli spännande att lyssna och jag HOPPAS att någon endaste politiker vågar sticka ut hakan och lova att anta Vårdförbundets 2 måsten i vårdpolitiken- där finns nämligen en del av lösningen.

Det är valår i år. Tänk efter hur du röstar.

(Glad sommar!)

/upprörd Pernilla på krigsstigen

Säsongsbunden patientsäkerhet

Smultron1

Vårdförbundets sommarrapport 2014 visar på stora brister i bemanning inom vård och omsorg och är rent av dyster: ingen förbättring från föregående sommar överhuvudtaget.

 I vårt län, Örebro, ser vi också problem, främst gällande sjuksköterskor och specialistutbildade sjuksköterskor. Det finns också en viss brist gällande barnmorskor men den bristen är inte i närheten av den situation som finns i storstadsområdena Göteborg, Stockholm och Malmö. Trots det så har barnmorskor på USÖ täckt upp en brist på personal genom att gå in och arbeta på sina semestrar.

 Försäkringskassan har sett en ökning i sjukfrånvaro inom yrkesgrupperna barnmorskor och sjuksköterskor och deras egen slutsats är att ”Arbetsgivare som erbjuder lagom arbetsbelastning, bekräftar sina medarbetare, ger tid för återhämtning, och hyfsat med inflytande har störst chans att ha friska medarbetare”.

 

 Instämmer till fullo.

 

När sommaren närmar sig upplever många att man ”går ner i tempo” gör sig redo för att ta semester och koppla bort. Så är icke fallet inom hälso- och sjukvården. Där sliter man sig svettig och orkeslös under sommarens hektiska månader för att åtminstone försöka upprätthålla en viss patientsäkerhet, för att sedan fullkomligt stupa i en hängmatta när den första semesterdagen slutligen ramlar in. Återhämtning? Hur många dagar, veckor, månader behövs för att återhämta sig från kaos?

 

Legitimerade yrken har ett ansvar, ett ansvar att larma och rapportera när något kan medföra en risk för patienter och vårdtagare. Hur högt behöver vi egentligen skrika för att det ska ske en förändring?fuck_reports

 Är patientsäkerhet säsongsbundet? Borde inte patientsäkerheten vara lika hela året?

Vårdförbundet har flera tydliga förslag om hur man ska långsiktigt motverka situationen med underbemanning, vårdskador och ett samhälle som missgynnar kvinnligt dominerade högutbildade arbeten.

  • Inför akademisk specialisttjänstgöring för att tillgodose den högspecialiserade vården där högutbildad kompetens krävs. Som det ser ut nu finns inte tillräckligt många sökande till specialistutbildningarna för att ens förse dagens sjukvård med den personaltäthet den kräver. Hur ska det bli när vår befolkning ökat och blivit betydligt äldre, något vi med all säkerhet vet kommer att inträffa inom en snar framtid?
  • Erbjud lön och löneutveckling som inte missgynnar högutbildade inom kvinnodominerade yrken. I dagsläget är kvinnors lön 14,1 % lägre än mäns. Vem vill plugga i tre till fem år på Universitetet men inte tjäna mer än vissa yrken med endast gymnasial utbildning?
  • Inför en strukturerad yrkesintroduktion. När sommarens numera klassiska kaossituation har anlänt, är många av de anställda inom vården också nyexaminerade. De kastas in i en verksamhet med överbeläggningar och bristande patientsäkerhet, övertid och orimlig stress. Väldigt många sjuksköterskor lämnar yrket inom ett år efter att de börjat arbeta. 275 000 kr bortkastade, helt i onödan (kostnaden för att utbilda en grundutbildad sjuksköterska).

 

Vågar du bli sjuk i sommar? Jag kan i alla fall lova dig att alla barnmorskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor kommer att jobba i sitt anletes svett för att tillgodose dina medicinska behov så att du kan känna dig trygg. Frågan är vad kostnaden blir i slutänden? Kommer det att finnas några utbildade att anställa och kommer de som redan är anställda att arbeta kvar?

 

Åsa Holm

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

 

 

Röntgen i Karlskoga gästas av en politiker ”Arbetsinsats och lön måste hänga ihop!”

photo1

Härom veckan tillbringade jag en dag på Röntgen i Karlskoga. Jag hade antagit erbjudande att ”gå en dag” i röntgensjuksköterskan Carina Carléns skor. Nyfiken på hur en sjuksköterskas vardag kunde vara här anlände jag strax efter avdelningens morgonmöte. Lite olustig över en bilolycka som skedde på min väg från Örebro till Karlskoga. Två ambulanser hade ryckt ut från Karlskoga. Tanken på hur lite vi styr över det som händer, och hur vården alltid måste vara redo blev på något sätt påtaglig. Väl mottagen och dressad i vårdens kläder var jag så redo.

 Att hänga med i Carinas skor krävde stor flexibilitet. Hon rörde sig över hela avdelningen och täckte upp där det behövdes bäst. Jag hoppade också över i Elisabeths skor ett tag. På det viset fick jag se många olika undersökningar och behandlingar som genomförs inom Röntgens ram. Från datortomografins möjlighet att granska människokroppen, till ultraljudsundersökningar, MR och möjligheten att följa en behandling långt in under skinnet.

Sjuksköterskorna visade sitt mångsidiga uppdrag. Från att ena stunden beräkna exakta formler för rätt medicinering till att nästa lugna oroliga patienter inför undersökningar. Alltid i åtanke att undersökningen kanske också medför jobbiga besked för patienten.

För mig som aldrig tidigare befunnit mig på en röntgen blev det en del klargöranden. Till exempel att MR inte alls har med röntgen att göra. Visst har jag förstått att det handlar om magnetism men nu fick jag se vilka otroliga krafter det finns i denna jättemagnet! Och vilka risker det är om någon metall kommer i vägen. Jag såg också hur mycket tid en omfattande undersökning tar. Då är det lätt att inse vikten av att kommunikationen är tydlig och precis mellan den som remitterar och den som ska genomföra MR-undersökningen.

 

Vi hamnade i att fundera en del kring väntetider och köer. Staplarna såg bra ut för Karlskoga. Man har tagit emot en hel del MR-patienter från andra delar av länet under Örebros ombyggnation. Gissar att det bidragit till diskussionen om vem om ska ha ansvar för köer, vems kön är och hur många köer det ska vara. Jag tog med mig att det är viktigt att kunna känna att man kan påverka situationen. Också att man har ett tydligt mål och att man känner att det går att lyckas med uppgiften. Och att arbetsinsats och lön måste hänga ihop.

 

Jag upplevde en gemytlig arbetsplats där många bjuder till. Det symboliserades av ett för dagen digert fikabord för att någon gick i pension. Men också av de många samtalen om vad som är viktigt för att verksamheten ska fungera bra nu och i framtiden. Många engagerade medarbetare delade gärna med sig av tankar. Kanske var det en del av det lilla sjukhusets styrka jag kände.

 

 

Tack för en intressant heldag!

Anna Ågerfalk

Oppositionsråd Örebro läns landsting
Ordförande Folkpartiet i Örebro län

 

Ewa Sundkvist (KD) går en dag i våra skor: ”Var inte så blyga!”

iPhone Image B75FA0

Vårdförbundet har under våren haft en kampanj där de erbjudit politiker att gå en dag i deras skor. Det vill säga att ta på sig sjukhuskläderna och följa med en sjuksköterska en dag på jobbet. Det har jag gjort och det har varit mycket intressant och givande.

Nästan omedelbart insåg jag att det är sjuksköterskorna som driver hela avdelningen. De tröstar patienter, delar mediciner och kollar upp att allt är som det ska. Tillsammans med undersköterskorna tvättar och bäddar de så att det blir så bra som möjligt. Och så dokumenterar de, rapporterar och svarar i telefon. Sedan fixar de kaffe och lite annat pyssel. ”Min dag” var en ganska lugn dag på jobbet, men det skulle vara intressant att veta hur många steg som min sjuksköterska gick den dagen.

Anna Axell var min sjuksköterska och ciceron under dagen och hon gjorde det alldeles utmärkt. I fickorna har hon och kollegorna buntvis med anteckningspapper med all information som behövs för varje patient den dagen. Avdelning 96 har många mycket svårt sjuka patienter och det hänger mycket ansvar på såväl sjuksköterskor som undersköterskor. Naturligtvis även på läkarna, men det vet alla. Däremot är jag inte lika säker på att vi alltid förstår vilket ansvar sjuksköterskorna har.

Det är ju sjuksköterskorna som har kläm på det dagliga arbetet.

Var inte så blyga. Varför inte ta i lite och tala om vad ni kan!

Sjukvården är helt beroende av sjuksköterskorna och jag är mycket tacksam att ha fått gå en dag i era skor. G-_i_mina_skor_puff

 

Ewa Sundkvist, oppositionsråd för Kristdemokraterna