Lucka nummer 18- Överst på önskelistan

Foto: Vårdförbundet

Alarmet ringer, och trött efter gårdagens kvällspass då du inte var hemma förrän 23.30 tiden (jobbade övertid, avdelning är ju fullbelagd som så många andra dagar..) kravlar du dig upp ur sängen och tar tag i morgonens bestyr.  Den där nattveckan förra veckan har satt sina spår, det är svårt att vakna till liv.

Anländer till sjukhuset kl 06.30. Skyndsamt ombyte i källaren för att hinna till flexklockan så att arbetsdagen kan starta. Byta om på arbetstid är inte aktuellt, trots att det är ”obligatoriskt” att ha arbetsgivarens kläder på sig.

Kliver in på avdelningen som är i full gång. Nattsjuksköterskan har inte hunnit runt till alla patienter så det är bara att köra igång. Verkar ha lagts in många nya patienter inatt…

Till slut har ni hunnit runt och den utmattade nattsjuksköterskan hinner med att ge rapport från nattens bestyr. Sju nya inläggningar, varav en behöver vak, tydligen fullt på IVA så patienten fick läggas in på vår avdelningen, en dement, mycket orolig farbror som skulle lagts in på geriatriska, men där fanns inte heller någon plats förrän tidigast i eftermiddag. Han ligger på akutrummet just nu.

Blir avbrutna av en undersköterskekollega som behöver hjälp med en ny infart inne på sal 4. Det får vänta. I nästa stund larmar det inne från akutrummet. Den dementa farbrorn har i sin förvirring ramlat och slagit sig, dragit ur sin kateter och slitit bort droppet. Han ligger på golvet och jämrar sig och ropar på ”Berit”, kanske är det hans fru eller dotter? Blodet rinner från handen där infarten suttit och urin rinner från kateterpåsen som ligger på golvet. Farbrorn har fått ett jack i pannan som blöder ymnigt. Ringer på jouren som får komma och sy, men det tar en stund eftersom det är fullt på akuten.

Alldeles för sent drar du igång med att gå morgonrundan till patienterna. Två av undersköterskorna är sjuka och du skulle behöva klona dig för att hinna med allt. Mitt i allt kommer ronden och står och stampar, stressad och småirriterad. Telefonen ringer med en argsint, ilande signal; anhörig som undrar ”hur det stå till med hans mamma som är inlagd på avdelningen”, kommunsjuksköterskan som saknar medicinlistan på den senast utskrivna patienten. Och en inläggning. En till. DET. ÄR. FULLT.

Efter en lång stunds argumentation med jouren har du lyckats avstyra inläggningen och påbörjar ronden. Vart den patienten tar vägen kan man undra, men inte hit i alla fall, det vore inte rimligt. Känner hur det kurrar i magen, frukost skulle sitta fint. Måste koncentrera dig en stund till.

Många pratsugna patienter, mycket frågor och oro; du försöker i ett desperat försök att hinna med att visa den medkänsla du faktiskt har för andra människor, det som gjorde att du sökte in på sjuksköterskeprogrammet för sju år sedan.

Otillräcklig.

”Jag framstår som en maskin som delar ut mediciner och ställer förutbestämda frågor om smärta, kiss, bajs och välmående.”

Magens tjatiga kurrande har förvandlats till krampliknande rop. Snart lunch ”vad är väl en frukost..

Sal 14 larmar. Patienten har andningsbesvär och ont i bröstet. Kopplar syrgas, springer efter läkemedel, snubblar nästan över tre gamla tanter som spatserar med sina rullatorer mot dagrummet. Galen blandning av patienter….

Dagen rullar på. Lunchen avbryts vid några tillfällen; frågor från en kollega, hjälp att blanda ett dropp, en fråga från en anhörig… eftermiddagen framstår som lugn i det invanda kaoset med hemgångar, byten av avdelningar, undersökningar och telefonsamtal. Flexar ut och kastar en glimt i spegeln. Reflektionen av en glåmig, stressad, slutkörd kvinna i sina bästa år skymtar förbi. Sista tanken innan du somnar på soffan är ”signerade jag läkemedelslistan, blandade jag droppet korrekt, gav jag insulinet på sal 7?

 

Var det så här det skulle bli? Att vara sjuksköterska?

 

Är det konstigt att det är extrembrist på sjuksköterskor i hela vårt land? Är det konstigt att fler och fler arbetar i vårt västra grannland? Är det konstigt att många nyutbildade sjuksköterskor slutar att arbeta som sjuksköterskor? Att dagligen känna sig otillräcklig är ingen trivselfaktor, inte heller en löneutveckling som knappt förtjänar att kallas ”utveckling

Den föraktfulla synen på högutbildade kvinnor som råder i Sverige är förskräcklig och andas Medeltid. Alla kan inte jobba med teknik och siffror och alla kan inte ”skylla sig själva för att de läst till ett sånt yrke”. Vi har en förlegad syn på arbeten som innefattar vård och omsorg, vi som arbetar med det är inte drivna av ett kall eller försörjda av en man. Vi behöver betalt för det vi gör, bra arbetstider och en arbetsmiljö som tillåter raster, toapauser och reflektion. Det ligger överst på önskelistan för minst 11300 personer.

 

Åsa jul Åsa Mörner, som är trött på att det går så förbannat långsamt att förändra synen på kvinnodominerade yrken…

 

Lucka nummer 17- Köp en bok!

 

20141217_103930

Har du svårt att komma på en julklapp?
Ska du bara köpa en bok-Köp – Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.
Den har delats ut i till studenter i landet och jag tycker att alla ska läsa den.

Den vill att vi alla förstår att vi måste arbeta för mänskliga rättigheter och att demokrati och fred inte kan tas för givet.
Fanatiker frodas där utbildning och utanförskap finns.
Fanatiker ges fullt spelrum om vi inte är många som jobbar för allas rätt till utbildning, jämlikhet och jämställdhet! 

Karin jul God Jul!
Karin Nordén Persson
Leg. Operationssjuksköterska och huvudskyddsombud

Lucka nummer 16- Ge dig själv en julklapp som varar länge

Ge dig tid att titta på vilka rättigheter Arbetstidslagen ger dig och som jag tycker att du ska utnyttja.

Tänk efter när du lägger ditt ”önskeschema” nästa gång. Ger detta schema dig tid för återhämtning under och efter arbetsdagen?
Denna lag är ju till för att skydda dig så att du mår bra både på jobbet och hemma. Den talar om din rätt till rast, dygnsvila och veckovila, men av någon underlig anledning så tycker vi inom hälso- och sjukvården att den bara ställer till det för oss.

untitled1

Ha nu en riktigt bra julhelg och ta vara på stunden som ges och njut när den finns.

Kerstin jul Kerstin Öhrn
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud

Lucka nummer 15- Framtidens Chef: En coachande Chef

Tidningen Chef har frågat tusen Chefer om hur de ser på deras framtid.

Den största utmaningen ansåg de tillfrågade vara att hitta, attrahera och behålla talangerna, sen att motivera och hitta medarbetarnas drivkrafter och efter det att få en effektivitet i organisationen samt få medarbetarna att röra sig åt samma håll.

När det gäller våra professioner så kan inte talangerna och medarbetare med egna drivkrafter vara svåra att hitta men att attrahera och behålla är säkert mycket svårare med tanke på rådande löneläge och arbetsmiljö. Det förstår jag är en jätteutmaning för våra avdelningschefer och hur ska man få till en effektiv organisation när det inte finns personal och hur ska man få dem att röra sig åt samma håll när situationen ute i flera verksamheter beskrivs som kaosartade.

När det gällde att se de viktigaste egenskaper som en chef bör ha så hamnade förändringsförmågan i topp tätt följt av kommunikationsförmågan och ett coachande förhållningssätt. Minst viktig var den administrativa förmågan och branschkunnandet.

Förändringsförmågan är viktig, vi lever kvar i en organisation som inte alls lever upp till dagens sjukvård så den ställer jag mig helt bakom. Det innebär ju också att kunna kommunicera den förändring som måste ske så att alla känner sig trygga i processen och kunna coacha medarbetarna att röra sig åt samma håll för att nå de förändrings mål som är satta.

Den administrativa förmågan är naturligtvis viktig men där finns det en massa stödprocesser som kan bistå Cheferna. Att bransch kunnandet är mindre viktigt förvånar mig. Ju mer erfarenhet jag får så ser jag att mycket av de problem som finns såväl inom kommun som inom landstinget är ett resultat av för dålig kunskap om vad som ska ledas och hur. Har man inte kunskap om det man är satt att leda så måste man lyssna till de som vet oavsett på vilken nivå de verkar, som ex verksamhets-, avdelning-, och enhetschefer samt medarbetare som vet.

Tyvärr är det inte alltid det görs.

Vill du läsa hela artikeln så finner du den här

 

Birgitta Jul Birgitta Westberg, förtroendevald chefscoach                                      Julkalender

Lucka 14 – 2014 var ett bra år!

Många medlemmar undrar vad Vårdförbundet egentligen gör, så här kommer ett litet axplock av bra aktiviteter vi gjort 2014 – ett år som verkligen har varit intensivt!

 

untitledb2014 var ett politiskt valår, vilket inte kan ha undgått någon. I samband med det utarbetade vi ett nytt sätt att möta våra lokalpolitiker, för att kunna påverka och driva igenom våra frågor.

  • Vi har mött alla politiska partier, både före och efter valet, t.ex. via frukostmöten och besök i valstugor.
  • Årets stora medlemsaktivitet var politikerdebatten i våras där drygt 180 medlemmar deltog!
  • Vi har lyckats få igenom vår idé om AST (akademisk specialisttjänstgöring)! Detta innebär att 100 utbildningstjänster för sjuksköterskor ska skapas.
  • Ca 20 politiker har varit ute och gått en dag i våra skor, vilket är superbra! Det ger politikerna en ökad förståelse för våra frågor, vilket i sin tur ger oss en ökad påverkansmöjlighet.

 

VagenVåra villkorsfrågor är ett aldrig avslutat arbete. Vi jobbar ständigt för att vi alla ska få en bättre arbetsmiljö, bättre lön och ett hållbart yrkesliv. I år har vi kommit en bit på väg!

  • Under året har vi lyckats bra i löneprocessen. Från att ha legat bland de lägsta i landet i lönestatistiken ligger vi nu i den övre halvan. Bakom detta ligger ett gediget påverkansarbete, genomtänkta strategier och en bra dialog med arbetsgivare. Lönerna betalades i år ut 1 april på de flesta ställen, för första gången på mycket länge.
  • Vi arbetar stenhårt på arbetstidsfrågan, och i år kom ett nytt kollektivavtal (AB) som t.ex. ger ökade ersättningar för OB och övertid. Rätten till rast och återhämtning är ständigt återkommande i vårt arbete.
  • 2014 hade Vårdförbundet kongress, där vi bestämde vilka frågor förbundet ska arbeta vidare med. Tack vare avdelning Örebros hårda arbete beslutades att beredskapsfrågan ska utredas och arbetas vidare med!
  • Efter många års påtryckningar har vi äntligen lyckats med konsten att skapa en diskussion om vem som ska göra vad i vården. För att avlasta sjuksköterskorna börjar nu olika extratjänster användas på sjukhusen; kostvärdinnor, extra städ, transport, apotekstjänster med mera.
  • Ett introduktionsprogram för nya sjuksköterskor införs efter årsskiftet i ÖLL. Gissa vem som kom på den idén? Vårdförbundet så klart! Under ett antal år har vi tryckt på i frågan och nu ska det bli verklighet. Jippie!
  • Samverkan, samverkan, samverkan. Vi möter beslutsfattare året runt!

 

NA_PernillaJodå – Vårdförbundet både syns och hörs!

  • 2014 har Vårdförbundet Örebro figurerat mycket i olika medier, lokalt såväl som nationellt. Både förtroendevalda och medlemmar har hörts och setts i radio, tv och tidningar mycket mer än tidigare. Att vi syns är oerhört viktigt för oss när vi ska påverka i olika frågor. Media söker nu upp oss som en naturlig första kontakt i vårdfrågor – så var det inte för ett par år sedan.
  • Vi har under 2014 utvecklat våra sociala medier och använder nu flitigt bloggen, facebook, instagram och twitter. Vi har hittills haft över 87’000 läsare på vår blogg! Snacka om att det är ett bra sätt att få ut vårt budskap! Vi vet också att både politiker och arbetsgivare följer oss via sociala medier. (Det var faktiskt via bloggen vi fick till överenskommelsen om AST.)

 

studentAntalet studentmedlemmar ökar kolossalt!

  • Under 2014 har vi ökat antalet studerandemedlemmar med över 40%! Nästan alla av ”våra” studenter är nu medlemmar i Vårdförbundet. Riktade satsningar har gjorts, då vi vet att de är en otroligt viktig medlemsgrupp för oss. Dels stannar de kvar som medlemmar efter examen, dels behöver vi vara stora och starka för att kunna påverka i utbildningsfrågorna.
  • Vi har i år börjat dela ut stipendier till bästa C-uppsats och uppvaktar studenterna på examensdagen. Det kräver ett väl fungerande samarbete med universitetet, vilket vi nu verkligen har efter hårt arbete! Stipendierna är mycket uppskattade av både studenter och lärare.
  • Vi har satsat på karriärkvällar för att peppa studenterna i termin 4-6 inför sitt första jobb och det har fungerat mycket bra i år!
  • Vi har rekryterat två fantastiska studentrepresentanter på universitetet som driver studenternas frågor och hjälper till att anordna studentaktiviteter.

 

RgzCQvB3gd0pXvNFRgvYArbetsplatsbesök, Pridefestival, Biokväll, Campusmässan, Pensionärslunch, Pensionsinformation, Utbildning och träffar för förtroendevalda, Chefsträffar och Internationella yrkesdagar är några av de övriga medlemsaktiviteter vi genomfört under året. Alla med högre betyg än tidigare! Och allt för att skapa ett större medlemsvärde för just dig! Vi har också haft ett ökat antal medlemsärenden där vi hjälper medlemmar som hamnat i trubbel på olika sätt.

Allt ryms inte här, som du kanske förstår. Men vi hoppas ändå att du nu vet lite mer om vad Vårdförbundet gör.

pepparkakshus

 

God jul och gott nytt år!

Önskar Vårdförbundet Örebro

 

Lucka nummer 13-Helgon i vitt

884319_10151891489858802_1630454497_o

På 300- talet levde en flicka på Sicilien vid namn Lucia. Hon var djupt troende och avgav i unga år ett kyskhetslöfte. Hennes rika mor lovade dock bort henne till en friare, samtidigt som modern själv blev svårt sjuk. Lucia hade talat med sin Gud, som hjälpte henne att bota hennes moder. Lucias mor lovade då sin dotter att inte gifta bort henne, något som förgrymmade friaren. Den sårade friaren skvallrade om Lucias kristna tro för kejsaren, som tillfångatog flickan och torterade henne, eftersom den kristna tron var förbjuden. Väl i stadens fängelsehålor försökte Lucia, med sin godhet att förse de fängslade med mat, och för att kunna bära så mycket som möjligt, fäste hon ljus i håret för att kunna se i mörkret. Den stackars flickan dömdes att bli prostituerad på stadens bordell, men en gudomlig kraft bromsade vägen dit, och trots svår tortyr och misshandel med utstuckna ögon och ett svärd genom halsen, så överlevde Lucia till den sista smörjelsen var given.

Vår sed i Sverige är att fira Lucia. Vi klär oss i oskuldens färg, har blodrött band om midjan och ljus i håret. Det är vår kultur och en del av vår kristna tro, vare sig du är troende eller inte. Läste vid något tillfälle att Luciafirandet håller på att dö ut på vissa orter. Man är helt enkelt inte intresserad av att ”hylla något kristet helgon” och pga bristande intresse så ställs luciatågen in.
Kultur, religion, seder och vanor; de kan vara viktiga att bevara- de är en del av en människas ursprung och personlighet. Vi har många olika religioner och kulturer i vårt land, något vi ska vara stolta över! Vi behöver hjälpas åt att bevara många av dem, tex Lucia, som en del av vårt historiska arv.
Men det finns seder och vanor som vi ska motarbeta starkt. Liksom Lucia upplevde, så utsätts människor fortfarande, 2000 år senare för förföljelse och misshandel pga av sin tro, tom i vårt ”trygga” land. Har vi inte lärt oss något? Min egen starka övertygelse är att så länge man inte skadar någon annan och bemöter de som inte tycker som du med respekt, så ska man själv bemötas med respekt.

Inom sjukvården möter vi dagligen människor med olika tro och livsåskådningar. Vi måste möta dem med ett öppet sinne; det ingår i vår profession och vår yrkesetiska kod. Men vi styrs inte av enskilda individers synsätt; vi styrs av lagar, författningar och vår yrkeslegitimation. Min personliga värdering ska inte lysa igenom när jag behandlar en patient eller ger råd och stöd.

Diskussionen är högaktuell i och med debatten kring ”samvetsfrihet”. Att ens blanda in ordet ”samvete” känns galet, vi måste släppa våra personliga värderingar och agera utifrån vetenskap och lagar, självklart hand i hand med empati. Det finns så många olika trosuppfattningar och levnadssätt men som personal och yrkesprofession så måste vi lägga det åt sidan och förlita oss på mer neutrala riktlinjer och förordningar. Hur skulle det se ut om den kvinnliga undersköterskan vägrar tvätta den manliga patienten, om sjuksköterskan vägrar koppla blodtransfusionen, om barnmorskan vägrar förskriva preventivmedel eller om kirurgen vägrar operera en rökare? Vems värdering betyder mest?

Fira jul, Hanukkah eller Eid al-Fitr. Köp julgran, tro på Karma, ägna dig åt Chakra. Eller tro på Robert Lind i Kramfors. Men inget av detta ska styra hur du agerar i ditt yrke, eller kontrollera vilka arbetsuppgifter du ska utföra. Om det ingår in din utbildning, i din yrkesetiska kod och i de grundläggande kraven som din profession kräver för att du ska få din yrkeslegitimation; ja då är det bara att lägga sina personliga värderingar åt sidan. Eller söka ett annat arbete.

Idag ska jag njuta av Lucia, bli tårögd av vacker stämsång och låta julefriden sänka sig över mig.

”Så mörk är natten i Sjukvårdens Kris,

men se då nalkas en barnmorska.

Hon kommer med info om preventiv,

hon kommer med hälsning om graviditet.

Hon vägleder, stöttar och hjälper.

I mörka nattpasset på USÖ,

vi hälsar på syster Sofia,

hon kommer med antibiotika,

hon kommer med smärtlindring, värme och mod,

Hon kommer trots underbetalning  …” (melodi: Så mörk är natten i Midvintertid..)

Åsa jul Åsa Mörner
Leg barnmorska med ett samvete och en yrkesetisk kod

Lucka nummer 12- Den isländska tomten

copy_of_jolasveinar-myv-008

I natt kom tomten!

Under natten kom den första Isländska jultomten till bygden. Han är den första i raden av 13 tomtar som kommer, en varje kväll fram till julafton. Sagan säger, att de 13 tomtarna bor med tomtemor Gríla, tomtefar Leppaludi och Julkatten, som är svart och elak, i en grotta någonstans på höglandet i Island.

När tomtarna förr i tiden gick ned till byarna och gårdarna innan jul, var det för att stjäla mat och ljus men även för att utföra rackartyg mot manfolket. Barnen skulle vara snälla och lydiga för annars kunde Gríla komma och hämta dem, stoppa dem i en stor säck och ta med till sin grotta där man trodde att hon kokade och åt dem. Det var också väldigt viktigt att alla skulle få något klädesplagg på julafton, för dem som inte fick något, kunde julkatten hämta och äta upp.

Tomtarna har alla ett namn som hänvisar till vad de gör när de kommer till manfolket. För exempel Hurdaskellir (Door-slammer) slänger igen dörrarna när han kommer och går, Kertasnýkir (Candle-stealer) stjäl ljus och Ketkrókur (Meat-hook) stjäl rökt lammkött som man i Island brukade förbereda innan julen.

Genom århundraden har tomtarna blivit snällare och slutat stjäla. Istället kommer de nu med en liten present som de lägger i barnens sko medan barnen sover. Skon måste stå på fönsterbrädan och har inte barnen varit snälla då finns det risk för att det dyker upp en gammal potatis i skon istället för en present.

Med tiden har tomten tagit upp internationell klädsel med röda kläder, vitt skägg och röd toppluva men det är på något sätt modekläderna. Till vardags ser tomten fortfarande ut som den alltid har gjort i kläder gjorda av ull i alla möjliga varianter.

På juldagen går den första tomten tillbaka till där den kom ifrån och efter det går tomtarna en efter en varje dag, till att den sista tomten lämnar bygden, 13 dagar efter julafton, på trettondagen. Då er juletiden slut!

the-icelandic-yule-lads

 

 

 

 

 

 

 

(klicka på bilden och läs om de olika isländska tomtarna)

Jag önskar er alla den Jul ni längtar efter!


Rosa jul Rósa Ólafsdóttir
Förtroendevald
Sjuksköterska och Barnmorska

Lucka nummer 11 – En sann liten historia

Juni 2014:
Kvinna 72 år med känd benskörhet snubblar och trillar handlöst framåt. hjarta
Status efter fall: Begynnande blåmärken, är mörbultat och känner smärta.
Bedömning: Inga synliga brott men har efter fallet ont, avvaktar med att kontakta vården eftersom det verkar ha ”gått bra”.

Efter någon vecka tilltar smärtan mer och mer med andningsbesvär och sömnproblem som följd. Kontakt tas med vården som vill avvakta med eventuell röntgen eller annan utredning. Smärtan bör ge med sig och kvinnan får recept på smärtstillande läkemedel.

Augusti 2014:
Kvinna 72 år har ont i ena axeln efter fall och smärtan innebär att det är svårt att sova. Detta påverkar andningen och kvinnans välbefinnande. Telefonkontakt med vården som säger avvakta.

September 2014:
Kvinna 72 år har fortfarande ont i axel och hon har svårt att använda sin arm. Hon har ofta svårt att sova pga smärtan i axeln.  Kontakt med vården som konstaterar att nu var så länge sedan hon föll att det är försent att röntga. Ger rådet att hon ska kontakta sjukgymnast.

Oktober 2014:
Kvinna 72 år med smärta i axel träffar ”inlånad sjukgymnast” som undersöker och ger råd. Misstänker muntligt att det eventuell kan ha funnits en spricka? Eller inte? Skickar kvinnan vidare till en ”inte inlånad” sjukgymnast.

November 2014
Kvinna 72 år har fortfarande ont i axel (och nu också i armen) efter fall i maj. Träffar sin nya sjukgymnast som utarbetar träningsprogram. Kvinnan följer instruktioner och gör sina övningar.

December 2014:
Kvinna snart 73 år år får MER och MER ont av sina övningar. Känner domningar från axeln ner i armen. Behandlande sjukgymnast bedömmer att man kanske bör utreda eller röntga axeln innan fortsatt träning. Kvinna får tid hos husläkare (som kvinnan aldrig träffat). Husläkaren vill träffa henne för att se om utredninge behövs eller om det räcker med annan behandling.
Status efter fall i maj 2014: Smärta. Rörelseinskränkning i armen - (kan inte kamma håret, kan inte kavla deg, kan inte längre handarbeta, kan inte lyfta med armen  eller sova på den onda sidan), har sömnproblem pga smärta.
Bedömning: Fortfarande inga synliga brott, men har efter fallet smärta och det påverkar hennes hälsa och välbefinnande.

Kvinnan är min mamma

 

Ann-Sofie jul  Ann-Sofie Gustavsson
 sjuksköterska OCH anhörig som numera tänker följa med min mamma vid vårdbesök  

 

Lucka nummer 10- Och Nobelpriset går till….

Har precis läst Vårdfokus artikel om ambulanssjuksköterskan som skadades då kollegan somnade vid ratten efter 23 timmars arbete. När artikeln skrevs visste vi inte vilket domslut det skulle bli. Nu vet vi att Tingsrätten inte dömde arbetsgivaren eftersom man inte kan döma ett landsting eller region till företagsbot då dessa inte är företag. Ska man också tolka detta som att politiskt styrda samhällsinrättningar står över lagstiftningen.
Då är det väl dags att våra beslutsfattare börjar reagera och ändra på lagstiftningen.

Överhuvudtaget är vår arbetsmiljölagstiftning inte anpassad till offentlig styrd verksamhet och vården, men inte heller till andra serviceyrken.
Olyckan har, trots domslutet, satt arbetstidsfrågan högt på dagordningen inom vården. Vi ser nu att alltfler börjar ifrågasätta långa arbetspass.
Arbetsscheman som innehåller både aktiv tid och jour är ofta beslutade för många år sen. Man håller fast vid dem av både ekonomiska och bemanningsmässiga skäl. När de infördes fick personerna oftast sova under jourtiden. Idag ser det helt annorlunda ut. Dels är det aktiva tiden under ett jourdygn mycket längre, dels är det vi ska utföra mer och mer kvalificerat vårdarbete.

Det är på tiden att vi arbetar för att förändra synen på hur vi jobbar. Det krävs att alla börjar tänka på arbetstider och arbetssätt utifrån patient- och personalsäkerhet. Det kommer gagna både patienterna och oss själva.

Jag vill skicka en julhälsning till alla kollegor uti i landat som kämpar under dessa jourpass och gör allt för att ge patienterna den bästa vården, även om de varit vakna 20 timmar. För de vet vi ju- När vi jobbar jourdygn är vi både dag-och nattarbetande samtidigt, men vi har arbetstider som om vi jobbade dag och kväll.

Nobelpriset kommer att delas ut till den som löser gåtan om varför vi behöver sömn, till dess bör vi hålla oss till det beprövade 8 timmar arbete, 8 timmar fritid, 8 timmar sömn

Karin jul Karin Nordén Persson
Operationssjuksköterska och Huvudskyddsombud

Lucka nummer 9 – Hemsjukvården

Jag är distriktssköterska i Örebro kommun och arbetar med hemsjukvård.

I Örebro finns ett mindre antal vård och omsorgsboenden jämfört med andra kommuner och det innebär att många som bor kvar hemma är svårt sjuka, ofta multisjuka.
Det är sjuksköterskan eller distriktssköterskan i kommunal hälso -och- sjukvård som avgör om en person kan skrivas in i hemsjukvården. Grundkriteriet är att man inte kan ta sig till vårdcentralen och behöver regelbundna hälso -och- sjukvårdsinsatser i hemmet. Sedan måste vi få medicinsk information om personen vi ska hjälpa, och vad vi förväntas göra innan vi kan starta upp. Alla andra som blir sjuka och som inte är inskrivna i kommunal hemsjukvård, måste vända sig till sin vårdcentral. Ibland har patienten kontakt med flera kliniker på USÖ samt sin vårdcentral, så det är viktigt att vi har rätt underlag ex. om vi ska ansvara för medicinhanteringen. Här duger inte en handskriven lapp som det är delat efter tidigare.

De som behöver hjälp med sina mediciner erbjuder vi APO – dos. Ibland kan vi göra tillfälligt besök hos någon som inte är inskriven i hemsjukvården, för att ex. ta ett PK- prov om patienten är tillfälligt sjuk och inte kan ta sig till vårdcentralen. Det finns inga regler utan undantag, men Vi måste tänka på vår legitimation och ansvaret som yrkesutövare samt Patientsäkerheten.

Det finns hemsjukvårdspatienter som inte har hemtjänst, och brukare med hemtjänst som inte har hemsjukvård. Det är två skilda verksamheter, men ofta sammanfaller det att patienten har både hemsjukvård och hemtjänst. Vi har Seniorboenden, de räknas som att bo i eget boende, och där finns ingen personal stationerad. De som bor så har vanliga trygghetslarm.

Vårdcentralen bistår kommunens hemsjukvård med läkarresurser, vi har både telefonrond och sittrond varje vecka. Läkaren kan på rondtiden göra hembesök ex. om någon av våra patienter ska skrivas in i basal palliativ vård eller för en årlig läkemedelsgenomgång, som vi förberett genom olika undersökningar och provtagning. Vi använder oss också av Senior alert.

Att arbeta som distriktssköterska är ett fritt och trevligt arbete, om man tycker om människor, är flexibel, kan ta ansvar, gillar att arbeta självständigt och fatta beslut ensam eller tillsammans med andra. Du träffar olika människor och den ena dagen inte är den andra lik. Du måste kunna lyssna på omvårdnadspersonalen som är vår förlängda arm i verksamheten. Du vet ungefär på morgonen vad som är inplanerat, sedan händer det saker hela tiden. Arbetsområdet är oändligt och du måste därför kunna prioritera, delegera, säga nej och hänvisa till rätt instans eller be om hjälp när det blir för mycket. Mycket hänger på hur sjuksköterskan/distriktssköterskan väljer att agera.

Vi arbetar i team och där samarbetar vi med omvårdnadspersonal, arbetsterapeut, sjukgymnast, enhetschef, biståndshandläggare och läkare. Den sjuksköterska som är ansvarig för ett antal patienter i ett geografiskt område kallas Omvårdnads Ansvarig Sjuksköterska, OAS. Vi samarbetar som kollegor och hjälper varandra samt täcker upp frånvaro om det inte finns vikarie eller bemanningsföretag insatt. Varje OAS har ansvar för ca 30 – 40 patienter.

Jag arbetar på väster i Örebro, på Öster arbetar de på ett annat sätt. Varför vet jag inte?

På väster har vi inget samarbete dag kväll och helg, med vård och omsorgsboendena.De har sin egen organisation. På kvällen utgår två sjuksköterskor som har ansvar för all hemsjukvård på väster i egna hem samt för sjukvårdsinsatser till LSS patienter, både de i egna hem med personlig assistent och gruppboenden. Det utgår också en sjuksköterska som har ansvar för alla vård och omsorgsboenden på väster. De utgår från samma ställe, men har olika uppdrag.

Då förstår ni kanske att vi som arbetar dag måste jobba undan och förbereda inför kvällen, natten och helgen. De är få i tjänst på stora geografiska områden.

Vi arbetar med delegeringar och försöker delegera ut så mycket vi kan till omvårdnadspersonalen, under kontrollerade former. Vårt arbete skulle inte fungera annars. Alla har tidsbegränsade skriftliga delegeringar och inför en delegering träffar undersköterskan eller vårdbiträdet sjuksköterskan/distriktssköterskan och går igenom vad som är aktuellt för deras delegering. Det som sedan är delegerat är det. Det är sedan enhetschefen för omvårdnadspersonalens ansvar att se till att det finns personal med delegering anställda på samtliga arbetspass. Ibland får de gå över områdesgränserna för att hjälpas åt. Enhetscheferna har administrativa assistenter och driftledare i grupperna till sin hjälp.

Vi har en egen separat larmorganisation i Örebro kommun med personal som besvarar alla trygghetslarm dagar o kvällar och vb tar de kontakt med oss. Verksamheten nattetid berörs inte av larmorganisationen eller LOV, här besvarar kommunens omvårdnadspersonal både trygghetslarmen och sköter verksamheten.

I Örebro kommun har politikerna valt att använda sig av lagen om valfrihet, LOV.

Våra patienter/brukare kan välja ett antal utförare förutom kommunens egna till servicetjänster och omvårdnad av undersköterska. De kan också välja mellan några olika matleverantörer. Kommunens sjuksköterska delegerar der privata utförarnas undersköterskor men är aldrig back up till dessa företag, utan de ska sköta sitt uppdrag fullt ut. Kan de inte det, är de inte längre valbara och tas bort som alternativ. Samtliga godkända företag har en sjuksköterska i sin ledningsgrupp.

Nu håller man på att se över om även hälso -och- sjukvården på sjuksköterska och arbetsterapeutnivå kan läggas ut på alternativa utförare. Kommunen finns alltid kvar som ett alternativ. Om det blir så att LOV inom vård och omsorg används fullt ut kommer det finnas företag med egna sjuksköterskor/distriktssköterskor och arbetsterapeuter som kommer att arbeta parallellt med oss i kommunen. Det är mycket planering och noggrann genomgång av de som ansöker om att ta på sig uppdragen och det är kommunen som fattar beslut och sätter villkoren. Tyvärr kommer de som inte väljer from nu att” lottas” ut bland alla utförare, där kommunen är ett alternativ. Alla kan inte välja av olika anledningar. Jag vill att den gruppen ska vara kvar hos kommunen, men det gick inte.

På ett sätt tror jag det blir bättre att hela kedjan sköts av samma utförare. (Det är idag ganska rörigt med olika utförare som sköter omvårdnaden och det vi delegerar, medans vi sköter allt som berör sjuksköterskor/distriktssköterskor och arbetsterapeuter). Men vi kommer att tappa insyn i verksamheten, den kollegiala kontakten kommer begränsas, vi blir konkurrenter.

Jag är rädd att det rehabiliterande förhållningssättet sätts åt sidan och att de alternativa utförarna kommer att se till att det blir maximalt med tid satt för sina brukare/patienter. Det är på så sätt de tjänar pengar. Vi kommer arbeta under olika arbetsrättsliga avtal. Det blir mycket tid som läggs på resande, för de geografiska områdena suddas ut, nu ska vi utgå från vilka patienter som valt oss inom hela kommunen. Kommer restiden ingå i arbetstiden, självklart tycker vi, men så är det inte alltid hos de privata utförarna.

Ikväll ska jag tillsammans med ett antal andra anställda i Örebro kommun bli avtackade för att vi har arbetat 24 år i Kommunen. En fin middag med underhållning på Conventum väntar.
Jag har valt en cykel som gåva. Den kommer jag ha glädje och nytta av i många år framöver.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla!

Christina Köhlström

 

Christina Jul