Och så levde de friska i alla sina dagar!

Är du frisk?
Tänker du fortsätta vara frisk?
Eller är det så att du emellanåt behöver ta kontakt med vården?

Om du trots friskhetsplaner behöver uppsöka sjukvården så undrar jag – vad vill DU mötas av?

Jag vet vad jag vill. Både som patient, som mamma, som anhörig till åldrande föräldrar
och som legitimerad sjuksköterska.

Som patient och anhörig vill jag att det fungerar! Jag önskar snabb kontakt, bra bemötande, rätt bedömning, tydliga råd och den bästa vården. Jag vill träffa den som är bäst lämpad att hantera mitt problem.

Som sjuksköterska vill jag göra ett bra jobb. Jag vill hinna med alla patienter på ett säkert sätt i en funktionell miljö. Jag vill ha rätt betalt för det jag gör. Jag önskar rimliga arbetstider.

Inget av det fungerar idag!DSC_0485 111

Alla kan bli sjuka och alla känner någon som är sjuk. Sverige behöver en fungerande sjukvård.
Snälla hjälp till och ställ krav. Gör Vårdfrågan viktig under valet 2014.

”A healthy ever after, tack!”

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

 

Blåval

IMG_0967picGooglar ordet ”val”, får upp en bild på en majestätisk varelse som inte alls är en fisk.  Dessa fantastiska, kloka däggdjur simmar runt i alla våra hav i en värld av tyngdlöshet och tystnad, liksom i en stor global livmoder. Jag har alltid haft en känsla av att de är kloka, att de tänker och funderar, att de förstår oss när vi i möter dem i det oändligt stora blå. Kanske borde tänka på det när vi använder ordet val i dess olika sammanhang- klokhet, insikt och förståelse.

Blåval: Det största djuret som funnits på jorden.

Status: Starkt hotad.

Demokratiska val: Allmän rösträtt – de röstberättigade i ett land väljer vilka som ska styra.

Status: Starkt hotat.

Vi har demokrati i Sverige. Det innebär att vi har allmänna val, människor får, oavsett hudfärg, kön och sexuell läggning lägga sin röst på det parti eller den person man sätter sitt förtroende till. Vi har haft demokrati med allmänna val sedan…. ja, en definierbar fråga…Kvinnlig rösträtt infördes 1921 men fram till 1945 så hade den som levde på fattigvård (nutidens socialbidrag) inte rösträtt. Alltså kanske vi ska säga att vi haft allmän rösträtt sedan 1945?

Så vad är problemet?

Det största hotet mot demokratin: Soffliggaren.

Om vi inte nyttjar vår demokratiska rätt, är vi då i behov av den?

Blåvalen och det politiska valet är inte helt helt olika varandra. De är båda starkt hotade, känsliga ting och varelser som kräver omsorg och omtanke. Blåvalen riskerar utrotning, och många delar av världen styrs av diktaturer, där bara ordet ”val” kan få dig kastad i fängelse på en odefinierbar tid.

Om du hade vuxit upp i ett land utan fria val och sett hur människor kämpat mot förtryck och diktatur med risk för sina egna och sina närståendes liv, då hade soffan inte varit ett alternativ den 14 september. Då hade den 14 september varit en glädjens dag, en ärofylld dag då du hade sett det som din plikt mot demokratin att lägga DIN röst för DIN nation.

Skippa soffan om knappt två veckor. Hedra alla som kämpat för att DU skulle få möjlighet att bidra till samhället genom att rösta. Det är verkligen ingen självklarhet i världen att just DU ska få rösta.

Fram till och med den 14:e september kommer Vårdförbundet Örebro att uppmärksamma att vi står inför ett val i Sverige. Valet kommer att påverka dig och mig i allt vi företar oss. Och chansen att påverka vill du väl inte gå miste om?

Häng med i vår valblogg! Varje dag kommer ett nytt inlägg, håll till godo!

Åsa Mörner, röstberättigad styrelseledamot

Jag har tur

seVäxte upp i en familj som är mycket tolerant. ”Färga ditt hår grönt, ha tuppkam, klä dig i en svart sopsäck.

Om du känner för det.

Så länge du fortsätter att vara en vänlig människa som tar hänsyn till alla andra.

 

”Vill du ha flickvän, pojkvän, en eller flera? Gör det du vill! Så länge det är ömsesidigt och inte skadar någon annan”

Jag hade aldrig grön tuppkam. Eller svart sopsäck. Min make-up var väl tveksam under ett par år i högstadiet, och de där skipantsen och neonfärgade hårsnoddarna…men det var ju mode, och vilken 14 åring vill inte (försöka) vara modern?

Min smak, min stil, mitt val.

Och om jag hade velat klä mig som en pojke, klippa mig i en pojkfrisyr och kalla mig för Kevin då? Hade det varit ok? Om min första kärlek som jag bjudit hem på middag hette Anna och inte alls motsvarade en pojkvän till det yttre?

Då hade det inte handlat om ett val, att välja frisyr, hårfärg, goth, punk, synth…”Äsch- hon- växer- ifrån- det-stilen”.

Man väljer inte sin könsidentitet. Man väljer inte vem man älskar. Det är något som finns inombords, en vacker, osynlig del av själen som ingen kan eller behöver förklara.

Det bara är där.

Min första kärlek var av motsatt kön. Jag har alltid varit säker på min könsidentitet och inte ens haft en utmärkande klädstil eller frisyr.

Jag har tur.

Jag är vanlig, en ”mall”(hur kul det nu är….)

Jag är uppväxt i en familj där det hade varit en självklarhet att stötta mig även om jag varit bi-homo-trans-eller queer. Men världen ser inte ut så och alla familjer står inte med öppna armar och tar emot sin förstfödde son som kommer på släktmiddag med långt hår, röda läppar och högklackat och ber om att få bli kallad Susanne.

Bakom den glada regnbågsparaden finns ett allvar som vittnar om förtryck och diskriminering, något som visar sig inom hela samhället och genom hela livet.

Vi kan ana en ökad tolerans i samhället. Men det är inget vi ska vara nöjda med för det är långt kvar innan vi nått målet. Och globalt sett så har det bara börjat.

 

I helgen kommer Vårdförbundet Örebro att finnas i Pridepark. Hoppas vi ses där!

Åsa Mörner, som gillar regnbågens alla färger.

RgzCQvB3gd0pXvNFRgvY

 

Lärare, pussel och media

20140828_113159

Det har varit mycket i media om skolan och läraryrket den senaste tiden. Fullt förståeligt. Precis som vården och dess medarbetare så har skolvärden länge försummats i omtanke från de styrande, och precis som vården är det snart omöjligt att bedriva den verksamhet som är tänkt att drivas. Det finns snart inga lärare att rekrytera och någon större löneutveckling att tala om existerar inte.

Känns det igen, mina kära kollegor: sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker? Snart kan vi inte bedriva den verksamheten som vi är ålagda att bedriva, snart kan inte arbetsgivaren rekrytera någon(inte alls långt dit känns det som…)med rätt kompetens och lönebeskedet…ja, det ser ungefär likadant ut år efter år.

Idag har lokala medier rapporterat om att vårdplatser stängts på USÖ. ”Sjuksköterskorna flyr från sjukhuset” är underrubriken. Samtidigt rapporterar man på samma sida om att 16 nya tjänster ”specialutbildade läkare och sjuksköterskor” kommer att finnas på plats på akutmottagningen vid länets största sjukhus.

Intressant. Frågan är hur man tänkt lösa problematiken med ”massflykten”. Om sjuksköterskor å ena sidan flyr fältet och å andra sidan ska finnas i högre antal och med ökad kompetens så blir det ett knepigt pussel att få ihop.

Media är en stor maktfaktor i samhället. Det som inte syns i media existerar inte. I dagens tidning upptogs en hel sida av våra frågor och troligtvis kommer det att bli ett inslag i lokala nyheterna på SVT ikväll.

Vi gör allt vad vi kan för att informera dig och allmänheten om hur verkligheten ser ut och hur man skulle kunna förändra den till det bättre. Politiker behöver presentera konkreta åtgärdspaket som ska kunna tas i bruk omgående.

Kanske inte vore helt fel om vi slog oss ihop med lärarna? Kvinnodominerat arbete som kräver universitetsutbildning, och som under många år missgynnats och håller på att haverera fullständigt.

Håll utkik! Vi kommer att synas mer i media, vi kommer att blogga och vi kommer att besöka politiker både före och efter valet.

Häng med!

Åsa Mörner

Styrelseledamot avdelning Örebro

Psykiatrin fick besök-Gunnel Lindblom går i Edvards skor på Karlahuset

untitled3En dag innan Midsommar hade jag förmånen att delta i Vårdförbundets erbjudande till politiker ”Gå en dag i mina skor”.

Min dag tillbringade jag på Psykiatrisk rehabilitering vårdavdelning 1 på Karlahuset. Jag följde sjuksköterskan Edvard Hennerdal, en mycket engagerad och kunnig handledare.

Karlahuset är beläget på väster i Örebro. Avdelning 1 är en låst avdelning. Psykos är den vanligaste diagnosen, lokalerna är slitna och väl utnyttjade. Det finns tillgång till en fin trädgård, som kan användas efter överenskommelse med andra verksamheter i huset. Under sommaren är det populärt med grillkvällar.
Ca.500 patienter är internremitterade inom psykiatrin till avdelningen, som då vårdas vid sämre psykisk hälsa. Vården bedrivs både frivilligt och med tvång enl. LPT. (Lagen om psykiatrisk tvångsvård)

 

Alla patienter har ett team att tillgå från något av de öppenvårdsteamen som finns i Karlahuset.

Samarbetet med länets kommuner och anhöriga är gott och väl fungerande.
Under vårdtiden har patienten tillgång till överläkare, sjuksköterska, skötare, psykolog, arbetsterapeut ,kurator och fysioterapeut .Varje patient har ett resursteam som består av en sjuksköterska och en skötare.

Vårdtiden är mellan ett år till några veckor. Vården innebär en helhetssyn på patienten  och man ser till patientens egna resurser och behov.. För att uppnå  bästa möjliga resultat planeras och utvärderas vården tillsammans med patienten och anhöriga.

Privata kläder används av de flesta patienterna och det finns möjlighet att tvätta.
Både kvinnor och män vårdas på avdelningen.
Rökning är endast tillåten i rökrummet. Det finns möjlighet att få nikotinplåster och nikotintuggummi.

Samtliga patienter erbjuds provtagningar vid ankomsten. Syftet med provtagningen är att få en uppfattning om det aktuellas hälsotillståndet.
Besökstid är varje dag mellan kl. 13-19.

En del patienter har möjlighet att vistas ute på egen hand eller tillsammans med personal.
Maten tillagas på USÖ och transporteras till Karlahuset i värmeavgång.Vid större helger tillagas traditionell helgmat på avdelningen. Personalen äter pedagogiska måltider tillsammans med patienterna.

Personalomsättningen är låg och många har arbetat på avdelningen under många år. Stämningen på avdelningen upplevde jag som god och tillåtande.

Detta var en kort sammanfattning av en innehållsrik och informativ dag. Jag har fått nya kunskaper om den psykiatriska vården och vidgat mina vyer.

Tack till Åsa Mörner (Holm), som ordnade praktikplatsen och tack till Edvard Hennerdal, som med stort engagemang och tålamod har handlett mig.

Gunnel Lindblom. Vänsterpartiet.

untitled 2

En dag i Marcus för stora skor-På Ungdomsmottagningen!

10369102_913172242032353_4556623474787345901_nI måndags, den 18 augusti, gick jag hela dagen i Marcus Folkö Müntzings skor. Eller nja de var lite för stora. Men jag gick med honom och fick se hur en dag på Ungdomsmottagningen Knuffen i Örebro kan vara. Marcus hade sett till så att jag fick vara med när de hade drop-in mottagning. Vilket de har varje måndag mellan kl 14-16, denna måndag var dessutom första tillfället för drop-in efter semestern.

Nåväl jag kom till Knuffen och först träffade jag Karin som stod i receptionen, jag var tidig och Karin visade mig runt, innan Marcus tog vid.

Vilken lärorik och kul dag jag hade, naturligtvis med en hel del tuffa inslag. Att få sitta med och lyssna, när Marcus hade besök, på ungdomar och det som oroade dem mest när de var där. Det var tufft samtidigt som det var hoppingivande – ungdomar kommer dit, de tar sin oro på allvar och gör något åt den. De möter professionell och empatisk personal på Knuffen som är lyhörda utan att mästra.

Under förmiddagen var jag med på några bokade besök hos Marcus och under eftermiddagen fick jag som sagt vara med under drop-in – jäklar vilket tryck det var. Ungefär 100 ungdomar hade sökt sig till drop-in, de oroade sig för graviditeter och könssjukdomar i första hand. Skälet för att komma till Knuffen för många är just detta, ibland visar det sig att det egentligen är annat de oroar sig för och då tar personalen naturligtvis hand om det också. Jag är imponerad över ungdomarna och deras sätt att hantera sin oro och jag är lika imponerad över Marcus sätt att möta deras oro på.

Måndagen gick i ett rasande tempo och jag lärde mig massor. Bland annat hur smittspårning av Klamydia går till, att de har en ”kondomeria” på Knuffen (fasen va mycket olika sorters kondomer det finns). Jag fick sitta med på personalens måndagsmöte efter lunch och personalen passade på och berätta för mig att de saknar ett nytt östrogenprofilerat p-piller inom preventivmedelssubventionen. Att de behöver ett sådant som också är gratis eftersom det finns så många tjejer som av ekonomiska skäl inte har råd att betala för ett sådant – det som finns är ett gammalt, det skapar mycket ilska bland tjejerna att det nya försvann ur subventionen. En viktig fråga som är vidarebefordrad till ansvariga.

Nåväl, dagen avslutades med ett bokat möte vid kvart över fyra och klockan hann bli tio över fem innan jag kom iväg från Knuffen.

Alltså! Vilken fantastisk dag, visst var jag trött när jag kom hem men samtidigt fylld av energi. Alla ni på Knuffen: Tack för att ni tog så väl hand om mig – vilken härlig miljö ni jobbar i och vilka härliga människor ni är.

Marcus: Tack för att du lät mig gå en dag i dina skor och tack för att du tog väl hand om mig och att jag slapp klippa mig :-)

// Lisa Dahlpil (S)

Ordförande Personalpolitiska utskottet Örebro läns landsting

Till er som bestämmer och fördelar pengar..

äldreHar du varit på en intensivvårdsavdelning någon gång? Det har jag. Första gången var under sjuksköterskeutbildningen då jag sommarjobbade som undersköterska. Det sommarjobbet blev en kunskapsbank utan dess like, jag lärde mig massor om både omvårdnad, sjukvård och om livet.

Sedan dess har jag sövt svårt sjuka patienter med behov av intensivvård. Jag har vänner och kollegor som arbetar på olika intensivvårdsavdelningar. Jag har vänner vars barn eller föräldrar behövt intensivvård men har själv aldrig varit intensivvårdspatient eller haft någon anhörig där. Jag har besökt intensivvården från olika perspektiv.

En intensivvårdsavdelning är en av de mest komplexa arbetsplatser som finns. Mängder av medicinteknisk utrustning, extremt potenta läkemedel (som framförallt ges intravenöst) . Patienterna är svårt sjuka människor med olika sjukdomar och varierande sjukdomsförlopp. På IVA finns oroliga anhöriga dygnets alla timmar. IVA är en arbetsplats som alltid är behov av specialistkunskap och där du måste vara beredd på allt.

Att det är en RISK att flytta intensivvårdspatienter och behovet av specialistutbildade intensivvårdssjuksköterskor är därför ingen överraskning för mig.

Att det är så många intensivvårdspatienter som flyttas runt och att flyttandet” ökar dödligheten med uppemot 30 %” är en överraskning.
Det känns skrämmande och det är INTE ok!

Såhär i valtider:
Med tanke på den accelererande bristen på specialistsjuksköterskor tänker jag bara påminna alla som styr och fördelar pengar om att vården i Sverige blir mer och mer komplicerad. Det behövs BRA intensivvårdsavdelningar med specialistutbildad personal. Personalen behöver bra villkor så de vill och orkar arbeta kvar. Det behövs IVA platser, patienter SKA inte flyttas runt. Tror du mig inte – gör ett studiebesök!!

Jag vet att det kostar. Men ärligt talat, nuvarande sätt att hantera intensivvården kostar också. Inte bara pengar utan tragedi, lidande och säkerligen vårdskador…

Visst vill du att du eller din anhörig ska få en bra och säker vård om ni hamnar på en intensivvårdsavdelning?
Så under VAL 2014 – tacksam om säker vård prioriteras!

Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska och Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro

Skyll dig själv … eller inte?

alltid redo”Du har ju valt det själv” har jag hört så många gånger när jag pratar arbetstider. När jag pratar om MINA arbetstider. Det som sägs mellan raderna är: ”Skyll dig själv!!”

När jag valde såg det annorlunda ut. Som nyutbildad sjuksköterska på en vårdavdelning arbetade jag dag/kväll eller natt. Helg ingick i båda anställningsformerna men det gick att välja bort nattarbete för alla som av olika anledningar inte kunde arbeta natt.

Som nyutbildad anestesisjuksköterska arbetade jag också dag/kväll. Det fanns speciella ”nattrader” och kollegor som bara arbetade natt.
Endast 10 av kollegorna hade beredskapsschema. I praktiken innebar det att alla inte behövde arbeta alla sorters arbetspass.

Mina arbetstider och förutsättningar har förändrats. En del saker har blivit bättre, annat har försämrats, men framförallt har det förändrats. Idag anställs alla dygnet runt. Oavsett om det behövs i verksamheten, eller om det fungerar för den anställde.

Ni som anser att jag valt fel och får skylla mig själv, funderar över VARFÖR jag pratar arbetstider….

Jag valde ett fantastiskt yrke och fick slitsamma och periodvis ohållbara arbetstider på köpet. Många kollegor slutar arbeta eller väljer ( ofrivilligt) att inte arbeta heltid.
Det är dags att funder över VARFÖR och göra något åt det.

Ann-Sofie Gustavsson
Vårdf avd Örebro

Veckans tips till SKL!

felande lankJust nu skriker Sveriges arbetsgivare Sjuksköterskebrist!! Det finns för få sjuksköterskor – vad ska vi göra?
Jag protesterar inte men tänkte bidra med några få tips som garanterat skulle skaka fram en mängd extra sjuksköterskor.

För vid sidan av de som arbetar i grannländerna finns ett antal sjuksköterskor som väljer att arbeta med annat. Det är kompetenta personer som av olika anledingar väljer bort vården. Jag tänker lyfta fram två av anledningarna som NI kan välja att göra någonting åt.

  1. Obefintliga utvecklingsmöjligheter
  2. Extrema arbetstider

Lösning?

  1. Kompetensutveckling inom alla anställningar. Det SKA vara ett lägstakrav för ALLA anställda yrkeskategorier inom vården. Det är så självklart att det inte ens behöver motiveras. Det ska också finns karriärmöjligheter.
  2. Rimliga arbetstider. En mycket lägre veckoarbetstid om du arbetar natt, helg, kväll och röda dagar. Ju mer obekväm arbetstid – desto mer återhämtning behövs.

Jag lovar – ändra förutsättning och ge justa villkor så hittar ni kompetens.

P.s
Glöm inte lönen ;)

Ann-Sofie Gustavsson Vårdförbundet avd Örebro

Det fina med ”kråksången”

Med alla rapporter om hur besvärlig arbetsmiljön är för våra medlemmar, hur vi oroar oss för patientsäkerheten och framtiden finns det ett stort behov av att lyfta fram det fantastiska vi gör och glädjen med att arbeta i vården. Scrollade i Instagramflödet idag och hittade en så ärligt och ur stunden tagen text som en bekant till mig har skrivit.

”Trött men väldigt nöjd åker jag hem efter en låååång arbetsdag, jag har fått både beröm och choklad av mina patienter idag. Trots alla slitiga och stressiga dagar kan jag inte tänka mig något annat jobb, jag älskar att vara sjuksköterska! Och någon gång då och då får jag bevisat för mig att jag faktiskt är väldigt bra på det. Idag är en sån dag!
(Anna Wendelstam, Leg. Sjuksköterska avd 2, Lindesbergs Lasarett.)

Jag hoppas att ni känner så, att ni är bra, bra på det ni gör och bra för dem ni gör det för. Den känslan får följa med mig när jag tar helg.
Trevlig helg önskar vi både er som jobbar och som er som har ledigt!

Sahra Strandberg
Avdelningsordförande