In the name of Love, Bögjävel

hämta Det kan låta självklart. All kärlek är fantastisk, oavsett vem du älskar. I alla fall i Sverige. Eller?

Varför används ordet ”bög” som ett skällsord? Det handlar ju om en sexuell läggning, inte om en ond eller god person? Trots det så hör jag, alltför ofta att ”bögjävel” skriks på skolgårdar, utanför krogar och på andra ställen omkring mig.

En kostymprydd, färgkoordinerad man med en välkammad frisyr och en korrekt lagd eyeliner glider förbi mig i lunchkön och lämnar efter sig en väldoft av en riktigt god parfym. ”Haha, gud vad bögig”, hör jag framför mig från ett gäng fnissande mindre vetande.

Bögig. Vad är det egentligen? Innebär en viss stil att man är homo? Och om man är homosexuell fast inte har ”en sån stil”, är jag hetero då?

Kortklippt, praktiska skor, baggy jeans och en attityd som, alldeles galet kallas ”manhaftig”: är jag en flata då? En lesbisk kvinna? Och vad menar man med manhaftig?

Varför envisas med etiketter? Vad spelar det dig, mig och resten av världen för roll om hur någon klär sig, pratar eller vem grannen ligger med? Vad spelar det dig för roll vem jag attraheras av, vem jag älskar?

”In itself, homosexuality is as limiting as heterosexuality: the ideal should be to be capable of loving a woman or a man; either, a human being, without feeling fear, restraint or obligation”

(- Simone de Beauvoir)

Är det en man eller en kvinna? Det ser ut som en kvinna på klädstilen. Men samtidigt är det något med dragen som gör att det WeMustGrowAMustacheändå ser ut som en kille med spackel, lösnaglar och peruk. En hen.

Jaha. So what? Varför måste du veta vad som finns innanför kläderna, innanför underkläderna? Är det inte människans själ och hjärta som betyder något? Vet du vad som finns där genom att titta på en klädstil eller en frisyr? Vad spelar det dig för roll om jag inte vill bli kallad för kvinna, fast jag i dina inskränkta ögon ser ut som det? Det viktiga är väl vad jag identifierar mig som? För att inte tala om, då jag inte vill sätta någon stämpel på mig alls, då blir förvirringen övermäktig. Varken man, kvinna, bi, trans, homo, hetero…..

Bara en människa.

 

Låt mångfalden och kärleken berika din värld och se det unika och fantastiska hos dina medmänniskor. Tänk om vi alla var stöpta i samma trista och gråa uniform?  Vore så trist så klockorna skulle stanna….. Var stolt över att du är unik!

 

Åsa Mörner, unik och stolt

”Being gay is natural. Hating gays is a lifestyle choice” (– John Fugelsang)

 

Rainbow_flag_and_blue_skies

Stolthet och fördom

Pride = Stolthet
Är du stolt över dig själv? Det borde du vara för DU ÄR unik!

Var stolt att du är du.
Var stolt – oavsett om du tror att andra har fördomar eller tycker saker.
Det finns människor som respekterar dig för den du är, och de som inte gör det är inget att ha  (och det min vän är deras förlust).

DU är värdefull och bra – för du gör det bästa DU kan. IMG_0427

 Och du – ”Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig utan ditt eget medgivande”. (Eleanor Roosvelt)

Respektera = Att värdesätta någons egenskaper
Respektera du andra människor? Det borde du göra!

Alla människor är unika.
Alla människor har en historia.
Alla människor tillför.

De mest spännande människor jag träffar är de som inte är som jag. De har ofta andra åsikter, andra värderingar och annan kunskap. De tillför mig. De lär mig. De berikar.
Har du funderat över vad som händer när du släpper in någon ny person i ditt vanliga umgänge? Har du provat? Vem vet du kanske träffar någon som du gillar.

Och du – ”Kom ihåg följande: Respekt för dig själv – respekt för andra – ansvar för dina handlingar” (Dalai Lama)

Sträck på dig! Var stolt! Du är värdefull!

Ann-Sofie
– som hoppas att vi ses i Prideparken :-)

Varför Pride?!

För att man ska vara stolt!

Stolt att man bor i ett land där man får vara sig själv. Man får älska vem man vill, gifta sig med vem man vill (som är vuxen), klä sig hur man vill m.m.

Stolt över att man bor i ett modernt samhälle där det inte är kriminellt eller med livet som insats om man avviker från den heterosexuella normen. Man behöver ju tyvärr inte åka långt för att det både ska vara kriminellt och med risk för att bli mördad för detta.

Jag tycker att Pride passar särskilt ihop med oss som arbetar inom vården; till exempel läkare, undersköterskor och sjuksköterskor, om man läser International Council of Nurses (ICN) etiska kod står det bl.a.

 

Sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden är

att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och

lindra lidande. Behovet av omvårdnad är universellt.

I vårdens natur ligger respekt för mänskliga rättigheter,

inklusive kulturella rättigheter, rätten till liv och egna val,

till värdighet och att bli bemött med respekt. Omvårdnad

ska ges respektfullt, oberoende av ålder, hudfärg, tro,

kulturell eller etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller

sjukdom, kön, sexuell läggning, nationalitet, politiska

åsikter eller social ställning.

 

Jag och flera från Vårdförbundet avdelning Örebro kommer att vara med på Pride i Örebro den 29/8. Alla medlemmar som också vill visa att de är stolta över de rättigheter och den frihet som vi har i detta land (jämfört med många andra länder) är välkomna att delta tillsammans med oss!!

 

//Nadya Lehto fackligt förtroendevald/huvudskyddsombud Vårdförbundet avdelning Örebro

nadya

 

Fallskärm och Ferrari

Ferrari599_A6_1

Betalt boende i central etagevåning mitt i stan, 15 veckors betald semester, en Ferrari som firmabil och en orimligt hög lön med inbyggd fallskärm. Vad vill du ha för villkor när du förhandlar om en ny tjänst?

Nej, det handlar såklart inte om någon överdriven lyx eller att bli ohyggligt överbetald. Det handlar om  att tjäna in sin utbildning, att kunna betala tillbaka studielånen och att inte behöva vända på varje krona. Det handlar om att kunna kombinera ett privatliv; intressen, familj och fritid med arbetet. Det handlar om att få uppskattning för det jobb du utför och det engagemang du har i ditt arbete.

Och det handlar om att få villkor som faktiskt motsvarar ansvar och kompetens. Och om välmående; om jag inte har goda villkor tär mitt arbete på min hälsa. De tunga lyften, kroppspositionen och en monoton arbetsuppgift som lätt drar ut på tiden- får jag träna på arbetstid för att motverka arbetsskador, eller erbjuds jag betalda träningstimmar eller massagestunder? Dag-kväll och nattjänstgöring gör dig inte bara trött utan påverkar faktiskt din hälsa och kan leda till sjukdom och för tidig död- har jag möjlighet att påverka mina arbetstider, finns det tid för återhämtning?

 

Varför har du läst till det här yrket om du inte vill arbeta obekväm arbetstid, vara underbetald och underskattad?”

-Varför skulle jag inte kunna utbilda mig till det som jag brinner för och sedan arbeta för att villkoren för just det yrket ska bli bättre?

 

Ingen utbildar sig  till de här yrket för att man har tänkt tjäna sin första miljon innan 25 eller har en dold agenda av att vilja försnilla samhället på pengar. Vi vill bara inte bli sjuka av vårt arbete längre. Och vi vill inte vara underbetalda och underskattade.

Det går inte fort att förändra . Men ibland ser vi att det håller på att ske något i rätt riktning

Känns helt rimligt.

 

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Förtroendevald styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Karriärsugen och äggsjuk?

”Passa dig för att bli gravid eller att göra någon på smällen!”

”Se till att skydda dig, använd dubbla kondomer OCH p-piller.”

” Skolan, skolsköterskor och barnmorskor måste informera om riskerna med att bli ofrivilligt gravid!”

”Å herregud , är hon med barn när hon är så ung?!”

 

Är det någon som någonsin har tänkt på att vi som arbetar med ungas hälsa också behöver informera om när man faktiskt riskerar att aldrig bli gravid? Fokus genom moderna tider när det Sperm-eggkommer till sex och samlevnad har alltid handlat om hur man ska bära sig åt för att inte ”riskera” en graviditet. För att ens närma sig någon form av jämställdhet mellan könen så ska den unga (eller mindre unga) kvinnan först se till att utbilda sig, skaffa en trygg anställning, ha en buffert, köpa sin egen bostad, göra kometkarriär…. Vips så var det visst för sent för att någonsin kunna få barn, eller åtminstone utan medicinsk expertis i form av fertilitetsutredningar och provrörsbefruktningar. Och är det ens någon som vet att dessa behandlingar faktiskt inte är någon garanti för att man ska bli gravid?

En nyligen publicerad studie i den vetenskapliga tidskriften Human Reproduction presenterar resultat baserade på 10 000 par där siffrorna pekar på att om man önskar försöka bli gravid och om man kanske till och med har tänkt sig att det vore trevligt med mer än ett barn, ja då behöver man börja i god tid och i sådana fall måste synen på föräldraskap förändras drastiskt; dvs den missgynnande situationen som är rådande i dagens samhälle vad gäller föräldraledighet, karriär – och utbildningsmöjlighet samt livslön borde skrotas illa kvickt. Dessutom behöver synen på fertilitet dammas av när det kommer till genustänk; fertilitet eller infertilitet, frivillig graviditet eller ofrivillig graviditet- involverar oftast fler än en kvinna.

I och med ett forskningsprojekt av doktoranden Jenny Stern vid Uppsala Universitet så har barnmorskemottagningar fått prova att arbeta med ett nytt hälsoförebyggande verktyg kallat Reproduktiv livsplan. I samband med besök till barnmorska tillfrågas kvinnor om eventuella graviditetsplaner i framtiden. Toppen. Men vem frågar männen, hen och de som inte besöker en barnmorskemottagning?

 

Det är ingen nyhet att fertilitet är en färskvara. Sex och samlevnadsutbildningen i grundskolan behöver förses med ny forskningsbaserad kunskap och snarast uppdateras, gärna av legitimerad sjukvårdpersonal som är utbildade inom området och med en pedagogisk vidareutbildning.

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Hjärtstopp och öppna bröstkorgar

AkutvårdSom sjuksköterska finns det flera olika specialistutbildningar att läsa. För 10 år sedan bestämde jag mig för att läsa vidare till specialistsjuksköterska inom intensivvård. Redan på gymnasiet hade jag bestämda planer på att bli anestesisjuksköterska.

Jag ändrade mig dock, ett val som jag idag inte ångrar!

 

Varför valde jag då att jobba inom intensivvården? Ja säg det, men visst är en del att jag gillar akutsjukvård. Är det då som Cityakuten med hjärtstopp, öppna bröstkorgar och akut sjuka patienter dagarna i enda? Svaret är så klart nej. Jag vårdar patienter i alla ålderskategorier med alla tänkbara sjukdomstillstånd. Mina patienter är en blandning  från postoperativa patienter, till det lilla barnet med RS-virus, den gamla damen med lågt natrium till den kritiskt sjuka sepsispatienten eller trafikolyckan mm mm.  Relativt ofta ”vårdar” vi oroliga och ledsna anhöriga lika mycket som patienten. Då man inom intensivvården alltid finns på salen hos patienten har man ofta anhöriga nära inpå sig när man jobbar ibland alla tider på dygnet. En stor gemensam nämnare för många av mina patienter är att de är helt utelämnade och beroende av mig och mina kollegors hjälp för att överleva.  Många patienter måste ha hjälp med ALLT från att kunna andas till att hålla ett blodtryck till att borsta tänderna och vända sig. Detta är ett gigantiskt förtroende som vi ska vårda väl!

Precis som inom resten av sjukvården är även intensivvården många gånger underbemannad och stressig där man inte kan gå på toaletten eller ta rast när man behöver. Våra kära politiker som bestämmer över hur mycket resurser vi ska ha i HELA vården skulle även jag som många andra vilja ta i örat. Dessa politiker har tydligen inte behövt sjukvårdens hjälp- eller kanske köper de sig privat vård med förtur!?. Undrar dock om det finns någon privat intensivvårdsavdelning att köpa vård på i Sverige eller om även de och deras anhöriga får passa in sig i ledet och ta den vård som erbjuds om de skulle behöva intensivvård? Har de någon blekaste aning om vilka resurser som FINNS och vad som skulle BEHÖVAS i HELA vårdkedjan. Vet de hur mycket personal det går åt till att mobilisera en intensivvårdspatient, och hur många personal vi är på hela avdelningen? Vet de om att postop inte är öppet 7/24 och att dessa patienter ska rymmas på IVA när postop är stängt? Vet de om vad som krävs för att vårda ett litet barn i respirator? Vet de hur vi gör för att gå till röntgen med en svårt sjuk patient? Hur kan man tex påstå att patientsäkerheten inte är hotad när intensivvårdspatienter måste flyttas runt mellan olika sjukhus och län för att kunna få intensivvård?!  

Att i ett yrke komma så nära döden och livet är fascinerande, men samtidigt psykiskt påfrestande. Att under samma arbetspass ibland träffa patienter som avlider, ta emot ett dåligt barn eller en patient som ”bara” behöver hjälp med att korrigera sina elektrolyter. I mitt yrke kan jag ofta se omedelbar effekt av mina åtgärder vilket är oerhört häftigt. Vi kan följa patienterna under lupp och ofta genast se om vår givna behandling hjälper.  När man är mitt uppe i det så känns det som vilket jobb som helst, men tänker man på det så är det så klart rent ut sagt skithäftigt =) . Visst kan det kännas hopplöst ibland, men när den svårt sjuke patienten kommer gående tillbaka och hälsar på- finns det något bättre kvitto på det vi gjort? 

 

Kan man vara stolt över sin titel och sin profession när vården ser ut som den gör idag?-Ja trots att vi alla sliter i alla hörn och kanter, så hoppas jag att vi alla är stolta över vårt yrkesval.

 

Jag hoppas verkligen att  alla kollegor inom vården haft eller fortfarande har en skön semester som jag hoppas ni plockat ut!

 

Lotta Swenson  leg. Sjuksköterska med specialistutbildning inom intensivvård

 

Tjejsnack

Idag bloggar jag och 11 åriga Embla om tjejer. GetAttachment

Bloggidén föddes när Embla visade mig videoklippet like a girl. Hon var förvånad över hur fånigt de vuxna betedde sig så vi bestämde oss för att skriva en blogg och dela med oss av våra tankar till DIG.  Så nu uppmanar vi DIG  att titta på videoklippet och att läsa bloggen. Vi garanterar att du får ett BRA samtalsämne att ta upp vid middagsbordet ikväll 😉

Klicka här: ”Like a girl”

Embla:
”När jag såg den här videon första gången undrade jag varför dom vuxna tjejerna inte sprang eller kastade som sig själva.

Om någon skulle säga till mig: spring som en tjej, så skulle jag springa som mig själv och inte som någon annan. Jag undrade också varför killarna kastade fjantigt och sprang fjantigt när dom säkert vet att det finns tjejer som springer jätte snabbt, och att det finns tjejer som kastar as-långt. Jag tror att både dom vuxna tjejerna och dom vuxna killarna gjorde lite som på film. För på film är det typ ALLTID killarna som räddar tjejerna, och det är alltid tjejerna som kastar fjantigt eller som springer långsamt med armarna som en T-Rex. Själv tycker jag att om någon säger du springer som en tjej ska det betyda du springer as -snabbt och inte att du ska springa fjantigt”.

Ann-Sofie:
”Min första tanke när jag såg like a girl var – DET HÄR påverkar.  Min andra tanke var – vad skönt att Embla reagerade och tänkte till. Hon tyckte inte alls att det var ok!

För mig visade videoklippet en maktstruktur som jag inte på någotsätt vill vara en del av.  Jag såg också pusselbitar från dagens jämställdhetsproblematik. Om vi ska nå jämställda livslöner och få bort lönediskrimineringen av kvinnodominerade yrken – då MÅSTE det här synsättet ändras.  Mitt bidrag blir att även fortsättningsvis prata genus, jämställdhet och ”likalön” så fort tillfälle ges.”

Som ni ser ser så framkallade filmklippet en hel del känslor hos både mig och Embla. Både förvåning ( Embla) , irritation (Embla och Ann-Sofie)  och en stark vilja att förändra (Ann-Sofie).  Jag (Ann-Sofie) kände också en otrolig stolthet när de små tjejerna var sig själva. De var människor som KAN. Jag önskar att de fortsätter med samma inställning som vuxna, för då har vi kommit en bit på väg!

 

  • Spring som dig själv
  • Kasta som dig själv
  • .. och låt bli att slåss

 

Ann-Sofie och Embla

 

 

 

 

 

 

 

 

Den svenska skamvrån

11557918553_242c2d054b_zKvinna, 28 år, gravid. Tyvärr har inga kontroller gjorts under graviditeten så exakt hur långt gången graviditeten är vet man inte, inte heller hur barnet ligger i magen eller om ens någon av dem är eller verkar friska.

Kvinnan sjunker ner på golvet hemma i sitt badrum och börjar krysta. Hennes partner försöker göra sitt bästa men har svårt för att hantera situationen och därmed svårt att fokusera. Krystandet håller på länge. För länge.

Barnet är dött när det föds och kvinnan förblöder.

Dystopi av Sverige 2026?

 

Mödra- och spädbarnsdödligheten är en av de lägsta i världen i Sverige. Att jämföra med länder som till exempel Niger vore förmätet. Men den pågående nedmonteringen av den svenska kvinnosjukvården är skamlig, ett så pass rikt land som vårt med högutbildad, kompetent personal och en tidigare stadig uppgång och utveckling av vården ska inte tillåtas ta den riktning som det har gjort sedan en alltför lång tid tillbaka. Att försämra den vård som vi kan erbjuda kvinnan och det ofödda barnet är vidrigt och intelligensbefriat, varför händer det inget, varför är det ingen som gör något? Har vi verkligen varit på toppen av utvecklingen, är vi på väg nedför en brant backe?

Barnmorskor har tillsammans med gravida och nyförlösta ropat länge nu. Personalstyrkorna på kvinnokliniker och mottagningar går på knäna och kan inte längre hålla huvudet ovanför vattenytan och nyligen fick en gravid kvinna med prematurt förlossningsarbete och tvillingar i magen skyfflas runt mellan diverse olika instanser för att det inte fanns tillräckligt med resurser att ge henne och de ofödda barnen en värdig och trygg förlossning och omhändertagande.

Hur ser framtiden ut och hur vill du att den ska se ut? Och ännu viktigare; förändringen måste påbörjas NU! 8723803622_9298c4a54c_o

 

Jag skäms. Jag skäms över att vårt rika land tillåter det här år 2015. Sverige är placerat i skamvrån.

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Att vägra inse sanningen

ape-159201_1280

Dagens beslutsfattare har konkluderat att patientsäkerheten inte påverkas av rådande bemanningssituation i svensk vård och omsorg.

Vi som arbetar inom sektor ”Underbemannad men patientsäker” vet att det inte stämmer. Det finns ingen ekvation i världen som kan stötta den uträkningen och sannerligen skulle ingen av vårdens alla professioner skriva under på att säkerheten är precis som den ska.

En del patienter och anhöriga upplever att vården fungerar toppen, att de alltid kommer fram när de ringer, får tid för undersökningar när de önskar, provsvar i rimlig tid av en utvilad tillmötesgående yrkeskategori från vården; de känner inte att de är förbisedda vid kontakter med vården.

Bra för dem!

Eller kanske inte; för de är ju invaggade i en falsk trygghet, en tro om att det funkar alldeles ypperligt och att ingen skada skulle kunna uppstå på grund av bristande resurser.

En stilla fundering…är det samma individer som drar slutsatsen att vården är trygg, toppen och perfekt trots underbemanning, brist vårdplaster, desperata ropförändring och massuppsägningar  som också har en övertro på vården?

I så fall förstår jag precis.

Frågan är; hur kan vi få dem att förstå?

 

 

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska och barnmorska

Legitimerat proffs på avdelning Gott & Blandat

Släpar mig iväg till avdelningen med sjukdomar av diverse olika slag, en så kallad slasktrattsavdelning på sjukhuset. C-tur idag fredag, A-tur lördag, c-tur igen på söndag och så en härlig 06.45-16 igen på måndag. ”Typiskt, Sofia ska ju ha fest i helgen..nåja, kanske kan gå dit en sväng på lördag i alla fall.

Ombytt till arbetskostymens könsneutrala mjukisuniform (försöker i ett desperat försök piffa till den genom en rosa blomma i hårtofsen), flexar jag in exakt klockan 14, en varm fredag i augusti. Får rapport om patienterna i de olika salarna; den gamla förvirrade damen på sal 12 som behöver flyttas till en avdelning för vårdplanering,  hon behöver omsorg och tillsyn men inte så många medicinska åtgärder, en MC olycka med en ung man i sal 22, ett brutet ben och en lätt hjärnskakning ” Han är inte så tuff som han verkar, han behöver nog prata av sig med någon och definitivt få mer smärtlindring”, GI blödning, verkar rätt allvarlig i salen bredvid, huggormsbett, andnöd, misstänkt hjärtinfarkt….jag är i min roll som legitimerad och det finns inga andra tankar i mitt huvud under eftermiddagen och kvällen än de som har med min profession att göra. Cyklar hem i den ljumma sommarnatten och somnar med den leende tandlösa mannens ansikte på näthinnan, han som var så glad och tacksam över den stunden jag satt på hans sängkant och lyssnade ett litet tag.

Förbannade väckarklocka! Det kan inte räknas som morgon så här tidigt?! Efter alltför få timmars sömn är jag åter i arbetsskrud och inflexad på avdelning BlandadMix, som jourläkaren klämkäckt häver ur sig när hon rapporterar in morgonens första inläggning. En intox.

Förmiddagen springer förbi och byts till lunchkaos. Lyckas få till ett bra samtal med den nyinlagda, gravt överförfriskade ynglingen som jag känner igen från tidigare vistelser av samma anledning på avdelningen. Han inser att det nog vore bra att dricka lite mindre alkohol framöver. Jo tack!

Inser att kvällspasset har startat, rapporterar över och släntrar in för en kopp java i personalrummet. Ett varmt och stimmigt rum med kollegor som pratar recept, kärlek, barn, stickningar och planerade utbildningar. Dagen har gått snabbt. Jag har inte tänkt på Sofias fest.

Somnar hemma i soffan och fastnar framför en halvdålig film med Tom Cruise. Lika bra det, imorn är det ju jobb igen.

Söndag eftermiddag är jag åter på plats. Avdelningen är överfull, det ligger flera personer på britsar i korridoren och lunchmedicinerna har inte delats ut ännu.  Mitt professionella jag kopplas på och jag strukturerar upp i vilken ände jag ska börja och avslutar dagens arbetspass med endast 30 minuters övertid.

Måndagens alarm slår till som en slagborr i hjärnstammen, trampar iväg med tunga steg men äntrar avdelningen med en lättare variant. Känner mig faktiskt nyfiken på hur det har gått under natten, hur mår den äldre mannen med buksmärtor nu, den medelålders kvinnan på sal 10- har hon lättare att andas nu, och den nyförlösta tjejen med misstänkt blindtarmsinflammation, har hon opererats under natten?

Nya provtagningar, utskrivningar, förflyttningar och rapporteringar; i ett nafs så är måndagen en måndagskväll. Telefonen ringer och i andra änden hör jag Sofias gälla stämma som pladdrar på om helgens bravader: ”Du skulle ju varit meeeed, alltså stackars dig som var tvungen att jobba!”

Hummar lite slött till svar och tänker: Vadå tvungen, jag har ett fantastiskt yrke där min kunskap behövs dygnets alla timmar och när jag går hem från mitt arbetspass så har jag genom min professionalitet lindrat smärta och ångest, hållit en hand och smekt en kind, blandat dropp, satt en sond och hängt sex påsar blod. Jag är stolt över mitt yrke och ångrar inte mitt val. Tänk om det kunde synas i mitt lönekuvert också.

Då vore det perfekt

 

hands-736244_1280Legitimerad sjuksköterska på avdelning Gott & Blandat på Sjukhus Mellanstor i staden Medelsvensk i Sverige.