Klagosången som blev en hyllningsfanfar

2013-03-20_09.18.15Jag tänkte först skriva något om hur allvarlig situationen är ute på landets sjukhus och i våra svenska kommuner. Om hur personal och patienter kommer i kläm, lider och far illa av en otillräcklig bemanning och en icke-fungerande verksamhet.

Klaga, helt enkelt.

Vi är ganska många som ”klagar” just nu. Många sjuksköterskor, barnmorskor och läkare fullkomligt skriker ut sin aggression, sin rädsla och sin professions skyldighet om att det inte fungerar längre. Något måste ske. Helst igår.

 

Men så tänkte jag om. Varför har jag studerat i nästan fem år på universitetet? Vad var min ursprungliga känsla, vad är det som har drivit mig till att bli den jag är i mitt yrke idag?

 

Legitimerad sjuksköterska. Mina första Bambi-stapplande steg på akutvårdsavdelningen inleddes , såklart, inför en kaosartat semesterperiod. Inte alls den ”dignitet” av kaos som råder nu ute på våra sjukhus, utan den typen av ”kaos” som var ganska ”normal”. Även om inte heller den sortens kaos kunde upprätthålla god patientsäkerhet och drägliga arbetsförhållanden. Fikarast, lunch i tid och möjlighet att i lugn och ro blanda i ordning infusioner, kontrollräkna narkotikapreparat och sitta på sängkanten för att faktiskt prata med patienten på femman, det var sällsynt förekommande. Men det var fantastiskt!

Alla typer av patienter; unga, gamla, multisjuka eller ”förstagångenpåsjukhuspatienten”, ormbett, tarmvred, lungsjuka, interner, blodsmitta, nyförlösta och dementa. Vilken variation; det blev aldrig tråkigt!

Alla tider på dygnet: slutade 22, jobbade över till 22.30, flexa ut, byta om, hem, varva ner…  Somnade 1. Klockan ringer argt 0530. Inflexad och ombytt 0645. Varannan helg i den vita pyjamasen och fotriktiga skor.

Tiden gick fort!

Känslan av att hjälpa människor, känslan av gemenskap som alla vi pyjamasklädda hade med varandra. Vi var där för att vi ville bidra till samhället! Och till oss själva såklart…Känslan av att se en tacksam blick, en värmande komplimang eller en lovprisande anhörig är obetalbar.

 

Vacklade en stund; alltid känt att jag ville bli barnmorska…Men akutsjukvården var ju så kul!!

Tog mitt förnuft tillfånga-läste till barnmorska!

Legitimerad barnmorska! Vilket fantastiskt yrke! Kvinnohälsa, genus, existentialism, familj, ensam, HBTQ, misshandel, våldtäkt, sorg, glädje…

Mitt yrke är fantastiskt. Mina båda yrkeslegitimationer ger mig möjlighet att bidra med några av samhällets mest viktiga insatser. Din och min hälsa.

Mitt yrke är fantastiskt. Men mina villkor är det inte.

 

Funderar du på vad du ska bli när du blir stor? Funderar du på vad du ska skola om dig till? Jag bjuder in dig till världens mest underbara jobb. Att det dessutom finns enorm potential för att arbeta för bättre villkor, det är väl bara ytterligare en utmaning, eller hur?

Det blir aldrig tråkigt.

 

Åsa Holm

Stolt legitimerad sjuksköterska och legitimerad barnmorska

 

 

En primärvård i kris

2013-06-26_08

 

 

 

 

 

 Imorse på radion pratade man om att det är en ojämn fördelning av sjuksköterskor på barnavårdscentralerna runt om i länet. Enligt ensammanställning som barnhälsovården har gjort så har 14 vårdcentraler en alldeles för låg bemanning för att personalen ska hinna med sina ålagda arbetsuppgifter. ”För lite tid för att hinna med” läste jag. Ja, för lite personal alltså!

 Skulle vilja påstå att det ser ut så totalt sett vad gäller vårdcentralerna i vårt län. Det är för lite personal. Olika vårdcentraler har olika tryck på sig, en del vårdcentraler är överhopade med patienter som väljer att lista sig där medan en del har ganska gott om luckor i systemet. Vad blir då resultatet?

 

En ojämlik vård för patienterna.

 

En ojämlik belastning för de anställda.

 

Hälsovalet. Det låter bra; du får fritt välja vilken vårdcentral du vill tillhöra! ”Toppen, jag arbetar inne i Örebro men bor i Mullhyttan, skönt att inte behöva åka hela vägen hem dit. Jag listar mig på Skebäcks vårdcentral eller Olaus Petri, centralt belägna vårdcentraler på gångavstånd från mitt jobb”.

 

 Ett politikerbeslut fattat på riksdagsnivå.

 När inser politiker på riksdagsnivå att de behöver riva upp beslutet?Vi hade fel, det fungerar inte! Vi glömde göra en konsekvensanalys!”

 

Ooops…

 

Vad blir då konsekvensen?

 

  •   Vissa barnavårdcentraler och barnmorskemottagningar besöker samtliga förlösta i hemmet, förstföderskor som omföderskor. Andra kan inte erbjuda hembesök överhuvudtaget.

 

  •  En del vårdcentraler kan erbjuda livsstilsmottagningar med råd om bland annat kost och rökavvänjning. Andra kämpar för att ens kunna erbjuda tider för akuta patienter och patienter med kroniska sjukdomar

 

  •   Många barnmorskemottagningar erbjuder föräldrautbildning till alla som väntar barn, vissa erbjuder endast de som väntar sitt första barn och andra hinner knappt med några grupper alls.

 

  • Drop in mottagningar förekommer på många vårdcentraler och andra har inte i närheten av den bemanning som skulle behövas för att få till en sådan.

 

  • Patienter kan få köa i timmar för att få lämna prover på lab medan andra har det snabbt överstökat.

 

  • Det kan kännas hopplöst att komma fram på telefon när man ringer som patient eftersom en del vårdcentraler har så många samtal i proportion till resurser så man inte hinner med alla samtal.

 

….osv……

 Jämlikhet? Nja. I sådana fall skulle väl alla vårdcentraler erbjuda samma vård?

Varför är det så svårt att ändra ett riksdagsbeslut? Ett ickefungerande sådant? Om det är så stört omöjligt att ändra på ett felaktigt beslut så får man väl ändå inrätta en tillfällig möjlighet för vårdcentraler att säga NEJ; tyvärr vi kan inte ta emot fler patienter. Det ger inte dig en god vård och det är inte rimligt för våra anställda”.

 Väntar med spänning på att lokala politiker fattar mod och beslutar om ett tillfälligt stopp för listningar. Återkom när det finns god bemanning, rätt kompetens, rymliga lokaler och möjlighet att expandera. Primärvården är i kris. Lös det!

 

 Åsa Holm

Legitimerad Barnmorska anställd i primärvården på en överbelastad vårdcentral.

 

Det där med underbemanning.. Ett lite argt inlägg.

Jag sitter här och läser igenom nyheter på Vårdförbundets och Vårdfokus webb. Och jag sitter här och blir förbannad.

Överallt, hela tiden, under flera ÅR har vi/jag/du/Vårdförbundet/allihopa rapporterat om underbamanning och stressad personal i vården. Problemet accelererar, människor dör. Barn dör.

BARN DÖR! Och arbetsgivare överallt hävdar att problemet inte är så stort. ”Vi är inte underbemannade.” Eller klassikern ”Det finns inga resurser.”

Vi skriker att vi behöver mer resurser till vården! – ingen lyssnar.
Den gången resurser faktiskt skjuts till på riktigt så handlar det ofta om att bygga nya hus, köpa in ny teknik eller omorganisera, så kan politikerna i efterhand skryta med att de satsat si och så många miljoners triljoner på vården. Det där med att satsa mycket cash på Vårdförbundets medlemmar i form av utbildning, karriärvägar, bättre arbetsmiljö eller mer personal existerar inte. Än.
Trots att forskning tydligt visar att det finns starka samband mellan personalens välbefinnande och dödlighet bland patienter, så får man inte riktigt tummen ur för att göra en riktig satsning på rätt sak.

I Vårdfokus den 19/6 berättas om en 4-åring som dog i Kalmar för att hon fick vänta för länge på ambulanshelikopter. Föräldrarnas bild var att personalen var stressade och att avdelningen var underbemannad. Chefen svarar att just den dagen var det inte underbemannat. Enligt vem då undrar jag? Enligt den så kallade grundbemanningen? Enligt chefens egna tyckande? Förmodligen inte enligt personal, patienter och anhöriga. När personalen skriker efter mer resurser och arbetsgivare svarar med att det vi säger inte är sant, så har vi uppenbarligen kommunikationsproblem.

Grundbemanning är enligt mig en helt förlegad term, eftersom det bryts mot den dagligen runt om i vården. Dessutom kan behovet av bemanning skifta från dag till dag.
Grundbemanning är en siffra på antalet personer som minst behövs för att ett arbetsställe ska klara av ett arbetspass. Idag tycker jag det känns som en siffra på maxantal, alternativt en siffra som skulle behöva höjas och även ta hänsyn till personalens kompetens (det spelar nämligen roll vem som gör vad i vården). Grundbemanning bör också skapas i dialog med personalen – endast de vet hur många som behövs!

Som exempel på hur det ser ut idag:

  • Någon blir sjuk - ingen rings in - vi går underbemannat – det springs snabbare – stressen ökar – ett misstg sker – någon dör.
  • Vårdtyngden är på tok för hög – vi går ändå på grundbemanning – vi är således underbemannade med samma resultat som ovan.

När människor dör av vårdskador (3000/år har vi ihjäl), personal blir sjukskriven eller avslutar dagen i gråt över den otillräcklighet man känner, får man väl för f-n tillsätta resurser. Hur svårt kan det vara? HUR. SVÅRT. KAN. DET. VARA???

HIT MED LITE RESURSER SA JAG!

Nästa vecka drar jag till Almedalen och vårdfrågorna står för majoriteten av de ca 3’400 programpunkterna. Dessvärre tycker jag mig känna igen rubrikerna, och förmodligen får jag också höra många av samma gamla svar. Men! Det ska bli spännande att lyssna och jag HOPPAS att någon endaste politiker vågar sticka ut hakan och lova att anta Vårdförbundets 2 måsten i vårdpolitiken- där finns nämligen en del av lösningen.

Det är valår i år. Tänk efter hur du röstar.

(Glad sommar!)

/upprörd Pernilla på krigsstigen

Säsongsbunden patientsäkerhet

Smultron1

Vårdförbundets sommarrapport 2014 visar på stora brister i bemanning inom vård och omsorg och är rent av dyster: ingen förbättring från föregående sommar överhuvudtaget.

 I vårt län, Örebro, ser vi också problem, främst gällande sjuksköterskor och specialistutbildade sjuksköterskor. Det finns också en viss brist gällande barnmorskor men den bristen är inte i närheten av den situation som finns i storstadsområdena Göteborg, Stockholm och Malmö. Trots det så har barnmorskor på USÖ täckt upp en brist på personal genom att gå in och arbeta på sina semestrar.

 Försäkringskassan har sett en ökning i sjukfrånvaro inom yrkesgrupperna barnmorskor och sjuksköterskor och deras egen slutsats är att ”Arbetsgivare som erbjuder lagom arbetsbelastning, bekräftar sina medarbetare, ger tid för återhämtning, och hyfsat med inflytande har störst chans att ha friska medarbetare”.

 

 Instämmer till fullo.

 

När sommaren närmar sig upplever många att man ”går ner i tempo” gör sig redo för att ta semester och koppla bort. Så är icke fallet inom hälso- och sjukvården. Där sliter man sig svettig och orkeslös under sommarens hektiska månader för att åtminstone försöka upprätthålla en viss patientsäkerhet, för att sedan fullkomligt stupa i en hängmatta när den första semesterdagen slutligen ramlar in. Återhämtning? Hur många dagar, veckor, månader behövs för att återhämta sig från kaos?

 

Legitimerade yrken har ett ansvar, ett ansvar att larma och rapportera när något kan medföra en risk för patienter och vårdtagare. Hur högt behöver vi egentligen skrika för att det ska ske en förändring?fuck_reports

 Är patientsäkerhet säsongsbundet? Borde inte patientsäkerheten vara lika hela året?

Vårdförbundet har flera tydliga förslag om hur man ska långsiktigt motverka situationen med underbemanning, vårdskador och ett samhälle som missgynnar kvinnligt dominerade högutbildade arbeten.

  • Inför akademisk specialisttjänstgöring för att tillgodose den högspecialiserade vården där högutbildad kompetens krävs. Som det ser ut nu finns inte tillräckligt många sökande till specialistutbildningarna för att ens förse dagens sjukvård med den personaltäthet den kräver. Hur ska det bli när vår befolkning ökat och blivit betydligt äldre, något vi med all säkerhet vet kommer att inträffa inom en snar framtid?
  • Erbjud lön och löneutveckling som inte missgynnar högutbildade inom kvinnodominerade yrken. I dagsläget är kvinnors lön 14,1 % lägre än mäns. Vem vill plugga i tre till fem år på Universitetet men inte tjäna mer än vissa yrken med endast gymnasial utbildning?
  • Inför en strukturerad yrkesintroduktion. När sommarens numera klassiska kaossituation har anlänt, är många av de anställda inom vården också nyexaminerade. De kastas in i en verksamhet med överbeläggningar och bristande patientsäkerhet, övertid och orimlig stress. Väldigt många sjuksköterskor lämnar yrket inom ett år efter att de börjat arbeta. 275 000 kr bortkastade, helt i onödan (kostnaden för att utbilda en grundutbildad sjuksköterska).

 

Vågar du bli sjuk i sommar? Jag kan i alla fall lova dig att alla barnmorskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor kommer att jobba i sitt anletes svett för att tillgodose dina medicinska behov så att du kan känna dig trygg. Frågan är vad kostnaden blir i slutänden? Kommer det att finnas några utbildade att anställa och kommer de som redan är anställda att arbeta kvar?

 

Åsa Holm

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

 

 

Röntgen i Karlskoga gästas av en politiker ”Arbetsinsats och lön måste hänga ihop!”

photo1

Härom veckan tillbringade jag en dag på Röntgen i Karlskoga. Jag hade antagit erbjudande att ”gå en dag” i röntgensjuksköterskan Carina Carléns skor. Nyfiken på hur en sjuksköterskas vardag kunde vara här anlände jag strax efter avdelningens morgonmöte. Lite olustig över en bilolycka som skedde på min väg från Örebro till Karlskoga. Två ambulanser hade ryckt ut från Karlskoga. Tanken på hur lite vi styr över det som händer, och hur vården alltid måste vara redo blev på något sätt påtaglig. Väl mottagen och dressad i vårdens kläder var jag så redo.

 Att hänga med i Carinas skor krävde stor flexibilitet. Hon rörde sig över hela avdelningen och täckte upp där det behövdes bäst. Jag hoppade också över i Elisabeths skor ett tag. På det viset fick jag se många olika undersökningar och behandlingar som genomförs inom Röntgens ram. Från datortomografins möjlighet att granska människokroppen, till ultraljudsundersökningar, MR och möjligheten att följa en behandling långt in under skinnet.

Sjuksköterskorna visade sitt mångsidiga uppdrag. Från att ena stunden beräkna exakta formler för rätt medicinering till att nästa lugna oroliga patienter inför undersökningar. Alltid i åtanke att undersökningen kanske också medför jobbiga besked för patienten.

För mig som aldrig tidigare befunnit mig på en röntgen blev det en del klargöranden. Till exempel att MR inte alls har med röntgen att göra. Visst har jag förstått att det handlar om magnetism men nu fick jag se vilka otroliga krafter det finns i denna jättemagnet! Och vilka risker det är om någon metall kommer i vägen. Jag såg också hur mycket tid en omfattande undersökning tar. Då är det lätt att inse vikten av att kommunikationen är tydlig och precis mellan den som remitterar och den som ska genomföra MR-undersökningen.

 

Vi hamnade i att fundera en del kring väntetider och köer. Staplarna såg bra ut för Karlskoga. Man har tagit emot en hel del MR-patienter från andra delar av länet under Örebros ombyggnation. Gissar att det bidragit till diskussionen om vem om ska ha ansvar för köer, vems kön är och hur många köer det ska vara. Jag tog med mig att det är viktigt att kunna känna att man kan påverka situationen. Också att man har ett tydligt mål och att man känner att det går att lyckas med uppgiften. Och att arbetsinsats och lön måste hänga ihop.

 

Jag upplevde en gemytlig arbetsplats där många bjuder till. Det symboliserades av ett för dagen digert fikabord för att någon gick i pension. Men också av de många samtalen om vad som är viktigt för att verksamheten ska fungera bra nu och i framtiden. Många engagerade medarbetare delade gärna med sig av tankar. Kanske var det en del av det lilla sjukhusets styrka jag kände.

 

 

Tack för en intressant heldag!

Anna Ågerfalk

Oppositionsråd Örebro läns landsting
Ordförande Folkpartiet i Örebro län

 

Ewa Sundkvist (KD) går en dag i våra skor: ”Var inte så blyga!”

iPhone Image B75FA0

Vårdförbundet har under våren haft en kampanj där de erbjudit politiker att gå en dag i deras skor. Det vill säga att ta på sig sjukhuskläderna och följa med en sjuksköterska en dag på jobbet. Det har jag gjort och det har varit mycket intressant och givande.

Nästan omedelbart insåg jag att det är sjuksköterskorna som driver hela avdelningen. De tröstar patienter, delar mediciner och kollar upp att allt är som det ska. Tillsammans med undersköterskorna tvättar och bäddar de så att det blir så bra som möjligt. Och så dokumenterar de, rapporterar och svarar i telefon. Sedan fixar de kaffe och lite annat pyssel. ”Min dag” var en ganska lugn dag på jobbet, men det skulle vara intressant att veta hur många steg som min sjuksköterska gick den dagen.

Anna Axell var min sjuksköterska och ciceron under dagen och hon gjorde det alldeles utmärkt. I fickorna har hon och kollegorna buntvis med anteckningspapper med all information som behövs för varje patient den dagen. Avdelning 96 har många mycket svårt sjuka patienter och det hänger mycket ansvar på såväl sjuksköterskor som undersköterskor. Naturligtvis även på läkarna, men det vet alla. Däremot är jag inte lika säker på att vi alltid förstår vilket ansvar sjuksköterskorna har.

Det är ju sjuksköterskorna som har kläm på det dagliga arbetet.

Var inte så blyga. Varför inte ta i lite och tala om vad ni kan!

Sjukvården är helt beroende av sjuksköterskorna och jag är mycket tacksam att ha fått gå en dag i era skor. G-_i_mina_skor_puff

 

Ewa Sundkvist, oppositionsråd för Kristdemokraterna

Frukostmöte med en stor skara socialdemokratiska kommun och landstingspolitiker idag!

20140610_084603

Sista frukostmötet för den här säsongen inleddes som vanligt med att vi försökte ordna lite trevlig stämning i konferensrummet; det var många gäster som väntades imorse så bordet blev fyllt till bredden!

8.30 dundade det in, inte mindre än sex socialdemokratiska politiker från både kommun och landstingsnivå; Lisa Dahlpil, Marie-Louise Forsberg-Franson, Marie Brorson, Fisun Yavas, Jenny Steen och Carna Toro-Hartman tog plats vid bordet och laddade med kaffe, te och mackor. Marie-Louise och Marie är dessutom medlemmar i Vårdförbundet och är legitimerade sjuksköterskor i sin profession!20140610_093528

Vi pratade om Vårdförbundets viktigaste frågor, såklart! Två MÅSTEN i vårdpolitiken-kompetensförsörjning, lön, genus och struturerad yrkesintroduktion.

Självklart bjöd vi in till att ”Gå en dag i våra skor”! Två av dem har nyligen dragit på sig våra skor(du har väl läst deras inlägg i bloggen?!) och inte mindre än fyra påsar delades ut idag. Nu kommer det snart fyra politiker i en verksamhet nära dig! Kanske är det dig de ska gå med?

20140610_093224

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åsa Holm, politiskt engagerad styrelseledamot i Vårdförbundet avd Örebro

Beredskap smyger sig på i många olika skepnader!

Ni anar inte hur många begrepp jag hört senaste dagarna som vid en närmare granskning är beredskap.

- Tillgänglig tur
- Greppbar
- Jour Light
-Provberedskap
- Sjukberedskap
- Disponibel

Den gemensamma nämnaren är att någon finns tillgänglig på sin fritid (till en billig penning) för att kunna åka och jobba.

Det är att vara i BEREDSKAP! hjarta

 Beredskap kallas ett tillstånd där man är förberedd att möta ett kommande tänkt läge, ofta av kritisk natur – krigsberedskap, brandberedskap
och liknande ”

Operationsverksamheten har beredskap och har haft det så länge jag kan minnas. Det är med beredskap de säkrar upp det akuta. Men nu tar andra vårdverksamheter efter och börjar också använda beredskap. Det handlar alltså inte längre om ”krigs – och katastrofberedskap”. Beredskap används numera för att lösa arbetsbrist. En kortsiktig utväg på ett accelererande bemanningsproblem. För personalen är det ”den minsta dåliga lösningen”. För vid sidan av ”frivilligheten” i att införa beredskap (eller vad ni nu vill kalla det) är alternativet tätare helgtjänstgöring och förändrat schema. Beredskap löser och kamoflerar personalbristen ( kortsiktigt) till en billig penning.

Beredskap är alltid utanför ordinarie arbetstid eftersom det enligt arbetstidslagen inte räknas som arbetstid.

Hör du talas om att ni ska införa något som liknar beredskap säg nej tack!
Om det i alla fall införs så är det beredskap, inte tillgängliga turer, greppbarhet eller jour light. Beredskap är beredskap.

Min uppfattning är att beredskap ska räknas in i arbetstiden eller elimineras från vårldvärlden.
Det jobbar jag för!

Ann-Sofie Gustavsson
Vice orförande Vårdförbundet avdelning Örebro

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 tickande hjärtan och en väldigt bra känsla i magen! Jenny Steen (s) går en dag i Helens skor!

Tisdagen den 3 juni fick jag förmånen att skugga barnmorskan Helen Ling Leijen på Olaus Petri vårdcentral. Eftersom jag själv både fött barn och i andra sammanhang varit i kontakt med barnmorskan som yrkesgrupp var det lite extra kul att se hur det fungerade när dörren stängdes och vilka tankar som fanns hos personalen.G-_i_mina_skor_puff

Dagen bestod av både gravidsamtal och telefontid. Trots likheten i besöken, nästan alla mammor hade gått ungefär lika länge i sin graviditet, så var det intressant att se hur olika de ändå var. Precis som övriga grupper är mammagruppen inte homogen och det ledde även till att besöken fokuserades på lite olika saker. Det är slående vilket otroligt stort förtroende det fanns mellan patient och barnmorskan, något som gjorde att det fanns en stor öppenhet för att prata om även andra frågor som den som var på besök funderade på. Jag vet att många upplever ungefär samma känsla på länets ungdomsmottagningar. I en pressad tid med många patienter är det en väldigt viktig egenskap att bevara, och kanske även sprida till fler verksamheter. Finns det exempelvis någon liknande verksamhet där vuxna män har möjlighet att öppna upp och signalera att de kanske behöver stöd och råd?

Föräldragrupperna är ett annat viktigt område att fundera lite extra omkring. Idag är det många föräldrar som är väldigt pålästa, men hur når vi ut med rätt info till de som verkligen behöver? Genom hela graviditeten och efteråt är trycket, både från vården och samhället i övrigt, stort på att även partnern ska vara aktiv och vara en viktig del i barnets liv. Men under barnets första tid får inte partnern vara delaktig för att det inte finns möjlighet att övernatta på BB-avdelningen. Jag skulle gärna se att vi kunde lova båda föräldrarna att de skulle få stanna kvar när barnet är fött.

För mig som politiker fick jag flera nya perspektiv och också enkel av mina tankar och funderingar bekräftade, finns mycket från dagens besök jag kommer bära med mig i det fortsatta arbetet.

 

Måste också avsluta med att säga att det känns extra bra att både HBTQ- Material och genushanden fanns väl synliga i rummet och att det även använts aktivt under hela arbetspasset. 

 

 

 Tack Helen för en väldigt bra dag

bild

 

 

/Jenny Steen, Landstingsråd för Socialdemokraterna

Har ni råd att låta bli?

I helgen åkte en kompis ”på jobb” till Norge. Hon förenar nytta med nöje. Jobbar på sin gamla arbetsplats, tjänar pengar, har egentid och umgås med norska vänner. Livskvalité! blom

Båda hennes arbetsplatser (den norska och den svenska) finns på akutsjukhus som behöver hennes specialistsjuksköterskekompetens. På hennes norska arbetsplats är en heltidsvecka 32 timmar i veckan (lite drygt). På hennes svenska arbetsplats är heltidsvecka drygt 39 timmar per vecka.

Den räknekunnige uppmärksammar genast att heltidsmåttet skiljer sig rejält. Drygt 7 timmar i veckan, 28 timmar i månaden, 336 timmar om året….

Vårt grannland erbjuder både högre lön och lägre veckoarbetstid! Många kollegor funderar över Norge – som extrajobb eller permanent. Det beror till del på lönen men ni arbetsgivare måste inse att tid är en viktig faktor. Jag vet att tid är pengar men det finns annat som också kostar.

  • I Sverige ökar stressrelaterad sjukskrivning. Det kostar!
  • I Sverige utövar vi sjuksköterskeexport och förlorar kompetens. Det kostar!
  • I Sverige väljer vårdpersonal att omskola sig. Det kostar!

Har ni råd att  INTE se över veckoarbetstiden?
Jag tror inte det!

Ann-Sofie Gustavsson