Från hemsjukvården till fackligt förtroendevald

Jag har jobbat i vården hela mitt yrkesverksamma liv. Jag började min karriär på ett boende för funktionshindrade äldre när jag var 18 år och jobbet var ett semestervikariat som jag hade fått via min syster som jobbade där som vikarie. Det var ganska traumatiskt att börja i vården för mig och efter 2 dagar tänkte jag att jag slutar, men det gjorde jag så klart inte.  Jag vande mig ganska snabbt men den här perioden har jag med mig när det kommer till introduktion av nyanställda. Vad viktig den biten är och att den finns en plan med brevidgång och utvalda handledare. Titeln var väl outbildat vårdbiträde. Efter det har jag jobbat som vikarie på vård och omsorgsboende, i hemtjänsten, i natt- och kvällspatrullen i Örebrokommun. Det var här idén väcktes om att läsa till sjuksköterska. I mitt yrke som vårdbiträde stötte jag på medicinska diagnoser, behandlingar osv och kände att jag ville veta mer.  Innan hade jag inte haft en tanke på att bli sjuksköterska.

2003 gick jag ut sjuksköterskeprogrammet på Örebrouniversitet, då var jag 27 år. Jag började på Kirurgen avd 39 för att då behövde jag inte välja medicin eller kirurgi för att på den tiden hade de 6 medicinplatser. Jag tänkte att det skulle vara en tuff men lärorik arbetsplats att börja min sjuksköterskekarriär på. Jag visste att man fick jobba hårt där så jag tänkte att jag är väl där i 1 år. Men jag blev faktiskt kvar i 6 år sammanlagt. Med lite luckor för barnledighet, min stora grabb Leo föddes 2007, och studier till anestesisjuksköterska strax efter att Leo hade fötts. När jag var klar med anestesi vub 2008 så fanns det tyvärr inga jobb på anestesin i Örebro. Det fungerade inte med familjesituationen hemma att jag jobbade natt som var min tjänst på Kirurgen. I den vevan fick jag höra om en tjänst att jobba som ssk i hemsjukvården i Tysslinge där jag bor. Att jobba på distrikt hade jag aldrig tänkt mig, jag som är akutsjuksköterska ut i fingerspetsarna. Men tanken hade väckts så jag sökte tjänsten, men fick den tyvärr inte. Sedan såg min man tjänsten på Älvtomta hemsjukvård och jag fick tjänsten. Och det ångrade jag inte ett ögonblick. Hemsjukvård passar mig som handen i handsken.

2011 blev jag fackligt förtroendevald/skyddsombud på min arbetsplats och jag tycker att de fackliga frågorna är jätteviktiga och roliga. Jag gillar nog att ha åsikter och att få påverka. Därför sökte jag tjänsten som fackligt förtroendevald på tid och här började jag 1 april i år. Hittills har det varit en omtumlande men mycket rolig tid. Jag kommer främst att jobba åt medlemmarna som är anställda i Örebro kommun men särskilt nu när jag ska försöka lära mig detta jobb så kommer jag att hänga med på lite allt möjligt. Det här arbetet är ju inte som när man läste till sjuksköterska en gång i tiden. Då läste man 3 år innan man började jobba. Nu får jag försöka lära mig medan jag jobbar, så det blir nog mycket – det ska jag ta reda på. 

 

Nadya Nadya Lehto

Legitimerad sjuksköterska inom hemsjukvården

Fackligt förtroendevald på tid

”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd” Eller?

Sjuksköterskor som säger upp sig på löpande band, sjuksköterskor som larmar om risker med den bristande bemanningssituationen, urakut sjuksköterskebrist, insändare av yrkesutövande sjuksköterskor, debattinlägg efter debattinlägg av legitimerade sjuksköterskor, nästintill dagliga insändare av sjuksköterskor som påtalar, nej, skriker ut att det inte längre är hållbart.

Vården är inte patientsäker.

Den tredje mest delade nyheten i sociala medier idag handlar om precis just det här.  Jättebra med spridning och ett mycket klokt och välskrivet inlägg av överläkare Åke Andrén Sandberg. Ju fler som uppmärksammar desto bättre.

Vad som slår mig är att jag får känslan av att det helt plötsligt ligger mer tyngd i överläkare Andrén Sandbergs ord än det någonsin har gjort under alla ÅR av insändare, nyhetsinslag, debatter och sociala mediespridningar.

Varför är det så? Är vi fortfarande fast i hierarkiernas gråvita sjukhuskorridorer där sjuksköterskekårens ord ljuder svagt i bakgrunden, medan doktorernas höga stämmor sätter ton och ger mer pondus?

Inget ont till läkarkåren, tacksamt mottages stöd, hejarop och debattinlägg om hur viktig den legitimerade sjuksköterskan är ”Utan sjuksköterskor stannar vården”.  Jag funderar bara över om det krävs att det är just läkare, en traditionellt sett manligt dominerad yrkesgrupp, överst i hierarkipyramiden, för att budskapet ska nå fram? Fortfarande, år 2015?

 

Å andra sidan så är det väl målet som är det viktiga, och målet är att bota sjuksköterskebristen och därigenom få säker vård, oavsett vem som uppmärksammar målet eller når det först?

20150419_152621

(Rubrik från I Rörelse av Karin Boye)

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska

Leg barnmorska

 

 

 

Gästblogg av Sofia, biomedicinsk analytikerstudent: En av våra fantastiska studentrepresentanter!

Hej!

Jag heter Sofia Skröder och är 19 år och kommer från skärgårdskommunen Hammarö i Värmland. Hösten 2014 packade bloggjag flyttlasset och påbörjade då studentlivet vid Örebro Universitet för att utbilda mig till biomedicinsk analytiker med inriktning klinisk fysiologi.

Då jag är en ganska egensinnig och envis person så kan jag bli irriterad på saker som jag inte tycker står helt rätt till eller som skulle kunna tyckas var en bra idé men som inte ännu görs något åt. Det var då Vårdförbundet redan första veckan kom in i mitt universitetsliv som ett ljus i det outforskade mörkret och visade att mina idéer och visioner faktiskt skulle kunna få vara med och påverka min och mina medstudenters omgivning genom att vara studentrepresentant!
Jag blev snabbt medlem i Vårdförbundet och även i min instutions program- och studeranderåd då jag såg möjligheter till utlopp för alla infall jag skulle kunna kommas på.

Då bristen på biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, är stor idag och förutspås bli ännu större framöver är det kritiskt att fylla på arbetsplatserna, inte bara med personal, utan även med kompetent personal. Jag tror nyckeln för att höja kompetensnivåerna går hand i hand med nöje. Att förena nytta med nöje som man brukar säga. Genom tillgång till lärorika, men även intressanta och roliga, föreläsningar och andra undervisningsformer så kommer viljan att lära öka och därmed säkra kompetensutvecklingen hos nyexaminerade studenter.

Jag tror starkt på att förbättra studietiden. Ju bättre förutsättningar för studenterna desto nöjdare och klokare studenter. Ju nöjdare studenter desto bättre rykte får utbildningarna. Ju bättre rykte desto fler söker sig mot just dessa livsviktiga yrken.

Så jag har bestämt mig för att vara delaktig och verksam som studentrepresentant för att (främst) jobba för en bättre och mer givande studietid med hjälp av mina fantastiska handledare på Vårdförbundet i Örebro!

 

 

Sofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Obegränsad fertilitet som ny löneförmån

Löneförmåner. Friskvårdscheckar, träna på arbetstid, extra semesterdag, ledig dag innan röd dag, utvecklingstid… Det finns många olika förmåner man kan erbjudas som anställd. Till och med att frysa ned dina ägg. Om det gäller spermier vågar jag inte uttala mig om, men antar att det bara gäller ägg eftersom synen på den manliga fertiliteten tycks vara oändlig.

Är det bra eller dåligt? Kvinnor upplever en ”fertilitetsstress”, samhällets och kanske den enskildes krav är att du ska hinna utbilda dig, skaffa ett fast arbete, göra karriär, köpa hus, spara till en rejäl buffert, resa jorden runt….listan kan göras oändlig av mer eller mindre viktiga saker som du ska bocka av innan det är dags för Operation Bebis. Som arbetsgivare vill du erbjuda dina anställda att inte behöva känna stress inför en sinande fruktsamhet, kanske dra ut på spannet för föräldra- och graviditetslediga anställda och kunna nyttja din personal när du vill. Är det arbetsgivaren som ska godkänna när du som anställd får ”använda dina ägg” också? Antar att det inte finns på print, men om det nu är arbetsgivaren som så att säga ”äger förmånen” att betala för fertilitetsbevarande insatser så kan man ju fundera på om det inte skulle kunna finnas ”bra och mindre bra” tillfällen för företaget att en av deras anställda ”försvinner” från verksamheten en mer eller mindre lång tid.

Läste om en kvinna som, lagom till pension, kommer att föda fyrlingar. Hon lär ju inte ha några svårigheter att veta vad hon ska göra som pensionär i alla fall… Kvinnan har befruktats av donerade ägg och donerad sperma, men det skulle alltså lika gärna kunna vara hennes egna, nedfrusna ägg som befruktades. Det kommer alltid kommentarer om att man ”är för gammal” för att få barn, men det är inte så ofta man nämner hur landstingsfinansierad fertilitetsassistans ser ut vad gäller ålder, då man gör enormt stor skillnad mellan könen; kvinnan ska helst inte vara över 40 år medan mannen kan vara så ”gammal” som 55 (!). Jämlik vård, någon? Och argumentet att man ju inte ”ska få barn” efter en viss ålder är inget bra argument heller, för då skulle ju fertilitetsbehandlingar inte behöva existera överhuvudtaget. Om vi låter det ”naturliga” styra alltså. Vem har förresten bedömt hur vital den 55-årige mannen är, hur mycket orkar han?

Svårt att ha en tydlig åsikt med vettiga argument om när det är försent eller inte med andra ord. Frågan är om kvinnorBB-avdelning_Karolinska-_Solna_Foto-_Ulf_Huett och män känner till begränsningen i att frysa sina ägg? Och att det handlar om ett komplicerat hormonellt pussel för att kunna skörda ägg, att det behövs flera tillfällen för att kunna få tillräckligt många (eftersom många nedfrusna ägg inte är befruktningsdugliga) och att den bästa åldern för att frysa sina ägg är 18-19 års åldern? Hur många är anställda på ett företag med löneförmåner då?

Invaggar vi människor i en falsk fertilitetstrygghet där hoppet om det biologiska barnet är oproportionerligt stort? Varför skapar vi inte ett samhälle där barnafödande, föräldraledighet och vabbande inte missgynnar kvinnor istället? Är det förresten en rättighet att få barn överhuvudtaget?

Vad är en rimlig löneförmån och vad är viktiga samhällsfrågor?

Obegränsad fertilitet som löneförmån? Eller en falsk förhoppning om att fertiliteten är oändlig?

 

Åsa Mörner

Leg. Barnmorska

Förvandla dina aggressioner till något kreativt. Gå med i facket.

Det händer, titt som tätt, att man möts av uttalanden som handlar om att ”Vårdförbundet gör ingenting” Den bästa löneförhöjningen man kan få är att gå ur facket” eller att ”Jag kan förhandla min lön själv.”. Det florerar i ett jämnt flöde, på sociala medier, i korridorer, på caféer och i lunchrum. Som tur är så är det inte merparten som kastar ur sig tråkigheter och osanningar som dessa, men det sprids ändå en negativ klang kring Vårdförbundet, eller snarare fackförbund i det stora hela, när vissa individer kastar ur sig klagosång efter klagosång.

De flesta vill arbeta för att förbättringar ska ske inom yrkeslivet. Att sitta på sin kammare och skriva sura insändare eller svära framför Tv:n är sällan förenat med framgång och resultat. En organiserad förening som gemensamt arbetar för att förbättra ger liksom mer tyngd, det är väl självklart att om flera går ihop för att föra fram åsikter och förslag om förbättringar så är det lättare att få det man vill, eller? Ungefär som att jämföra partipolitik, det partiet som får flest röster får mest makt. Sven Svensson i Skara kan tycka vad han vill, men hans personliga åsikt får inte så mycket gehör om han inte slår sig samman med fler likasinnade, ju fler desto bättre.

Ett fackförbund består av medlemmar som gemensamt utformar politik och riktlinjer. Medlemmar med specifika uppdrag väljs av de andra medlemmarna, genom en demokratisk process. Precis som till riksdag, regering och fullmäktige. Alltså är det medlemmarna själva som styr hur organisationen ska agera och verka.

Vårdförbundet är politiskt obundet och tillhör ingen blockpolitik. Vi jobbar med att förbättra för våra medlemmar, oavsett vilket parti man identifierar sig med. Vi har utbildade jurister som kan ge stöd då du hamnar i knipa och förtroendevalda som finns till för dig när du behöver fråga något. Att vara förtroendevald ger inga ekonomiska fördelar utan kräver ett stort engagemang och en vilja att stånga sig blodig för att försöka påverka beslutsfattande politiker.

Individuell lönesättning innebär att du diskuterar din egen lön med din närmaste chef. Men har du någonsin behövt förhandla antalet semesterdagar, hur hög din OB ersättning ska vara, eller hur många föräldradagar du är rätt till?

Visst vore det toppen om vi från den ena dagen till den andra kunde lösa vårdkrisen, höja lönerna drastiskt och skapa en arbetsmiljö som ger utrymme för patientsäkert arbete och ett hållbart yrkesliv. Men det sker inte på en dag, och det är inte ditt fackförbund som har makten att ändra formellt. Men det är facket som jobbar för att det ska ske.

Jag skulle vilja utmana de som ser på facket som något negativt och ineffektivt att engagera er i ert förbund. Vänd era samhällsaggressioner till ett verktyg och ta tillfället och var med att jobba för att förändra och förbättra!

Enade är vi starka.  Ensam är svag, väldigt svag. Tillsammans kan vi nå långt. Häng med du också!

 

Åsa Mörner

Förtroendevald Vårdförbundet

111119_381483_10150527256853154_835093153_11370335_762189269_n

 

Tror du att vården är patientsäker?

Foto: Vårdförbundet

Jag tittade lite på en gammal avvikelse från några år tillbaka som jag skrev efter ett kvällspass (och jag minns själv hur jag alltför sällan tog mig tiden att ens skriva dem p.g.a. allt annat arbete som faktiskt måste göras) och hittar bl.a. att jag skrivit om följande: Palliativ patient med andnings- och slemproblematik i livets slutskede – hinner knappt vara där. Patienten är orolig, ringer mycket. Patienten får dock vänta alltför ofta då alla övriga patienter  är helhjälpar, dvs behöver assistans med allt, och två akutinskrivningar kommer samtidigt varav den ena är mycket dålig. En akut LP, lumbalpunktion, ska göras sent på kvällen, svårt att genomföra p.g.a. patientens oro och det tar därför tid, patienter blir utan kvällsfika, patienter är oroliga, patienter kissar ner säng. Ingen av patienterna hinner tas upp, de får ligga i blöta blöjor. Allt p.g.a. vårdtyngd.

 

Allt detta trots att sjuksköterskor då struntar i raster och slår knut på sig själva, och blandat med allt annat arbete som alltid måste göras (omvårdnad, kontakt med anhöriga, svara telefon/ringa, medicindelning, dokumentation). Allt detta trots att det var en avdelning med främst van personal och bra gemenskap. Vad skulle ske om flera sjuksköterskor var nya utan erfarna att luta sig mot? Om stressen tärt på allas humör som den nog gör idag?

 

Jag vill inte skrämma upp folk men det här är alltså en bråkdel av det som skedde alltför ofta, och detta FÖRE krisen ens uppmärksammades av media (och allra sist av politikerna). Skulle du vilja vårdas på det viset som avvikelsen ovan beskriver? Kom till valfritt svenskt sjukhus!

Tanken har ofta slagit mig hur mycket som med säkerhet sker utan att någon ens hinner skriva avvikelse.

Nej. Vården är inte patientsäker.

 

Anna, leg. Sjuksköterska och f.d. anställd i Örebro läns landsting

 

(kvinnan på bilden föreställer inte Anna)

Kloka gummor, häxor och sjuksköterskor

Ur det medeltida mörkret yrde den kloka gumman, eller häxan som många på bygden viskade i förskräckelse, in till den sjuka gamle mannen som låg nedbäddad i smutsiga tygtrasor. Den kloka gamla gumman kom nyss från en svår förlossning, där barnet var alltför stort för att smidigt kunna passera kvinnans sköte. Men det gick vägen. Men hon behövde allt planera in ett återbesök till morgondagen för att se hur den medtagna kvinnan och den nya lilla människan mår.

Från den lilla näverkorgen plockar hennes flinka fingrar bland örter, salvor och lindor för att till slut hitta den lilla behållaren med små, torkade, grönaktiga bär. Den kloka lilla gumman mal varsamt ner de okända bären, rör ut dem i en grumlig, starkt illaluktande vätska och för den nyblandade häxblandningen till sjuklingens mun. ”Febern måste ner”, tänker gumman.

Timmen är sen, men den gamla gumman behöver hålla sina tunga ögonlock öppna en stund till. Ett besök i grannhuset där husmor blivit galen av sorg efter att barnet hennes trillat i ån och förolyckats, står på tur. Ett tungt besök.

Morgonen gryr och dimman ligger fortfarande tät över nejden, daggen hänger i tunga droppar över växtligheten och en frisk bris biter i gummans kinder. Väl inne i stugan möts hon av en pigg unge som ammas från redan mjölkstinna bröst. Gumman känner en glädje inombords, men är samtidigt stressad. Hur ska hon hinna runt till sina besök innan årets stora högtid infaller? Katten måste borstas, brygden måste puttra ordentligt och kvasten måste vara hel.

Den kloka gumman yr vidare, mån om sina sjuka och behövande, men i stort behov av att själv få komma bort och byta blod, baciller och sår mot egentid och sinnesro.

 

Många århundraden senare blandar sjuksköterskan i ordning den smärtlindrande och lugnande medicinen till den svårt sjuka damen i rum nr 5. Hon är nära nu, nära att gå över till den andra sidan, och sjuksköterskan är mån om att den sista stunden här ska bli lugn och fridfull. De anhöriga vill samtala en stund, oroliga över deras kära, mamma, syster och farmor, men väl införstådda i att det inte är långt kvar nu.

Med Foppatofflorna glappandes på fötterna yr han runt bland de inlagda, försöker lugna den demente mannen som fingrar nervöst på sin skjorta, förklarar för den oroliga kvinnan i allrummet att hennes undulat har fått flytta hem till kvinnans son medan hon är inlagd på avdelning X, undersöker bensåret och funderar på ny omläggningsmetod till den hemlöse mannen med blodsmittan.

”Det är min tur att vara ledig i Påsk”, tänker sjuksköterskan. ”Men om många är sjuka i personalstyrkan så blir jag beordrad att arbeta”.

Arbetspasset går mot sitt slut, efter någon timmes övertid, och sjuksköterskan trampar hemåt på sin cykel och möts av en glad hund hos sin dagmatte, ivrig att få parkera i husses knä, redo för en mysig stund i fåtöljen.

Balansen mellan att måna om de sjuka och omsorgskrävande och hem, fritid och ledighet är svårstyrd.  Det är ingen skillnad idag från för hundratals år sedan, eller hur? Vården stannar inte under dygnets mörka timmar, tar inte ledigt vid högtider. Arbete under storhelger kan kännas tungt, men är en nödvändighet. Samhället behöver tillvarata de människor som arbetar när vi andra är lediga. För även om vi drivs av en vilja att vårda, stötta och lindra, så måste moroten för att arbeta dag, kväll och natt vara tillräcklig. Alla kan inte åka till Blåkulla ikväll, men alla behöver en bra balans mellan arbete och fritid.

 

Åsa Mörner, ledig och startredo.

witch-03

 

150401: Årets lönerevision slår rekord!

Länets arbetsgivare har tillsammans insett att Vårdförbundets medlemsgrupper har varit felvärderade sedan begynnelsen och beslutar om att årets lönerevision ska ge ett påslag på 10 000 kr, utöver den individuella lönesättningen. Man har också gjort slag i saken och inför hälsosamma arbetstider med tid för återhämtning och reflektion, något Vårdförbundets medlemmar desperat eftersökt genom åren.

Varje enhet/avdelning kommer också att avsätta personal för utvecklingsarbete och nya forskningsrön, något som gagnar både arbetsgivare, anställd och först och främst patienten, som får den allra bästa vården som kan erbjudas, enligt senaste rönen.

Ny personal kommer att tillsättas omgående för att sköta måltider, transporter, olika telefonkontakter, beställningar och städ vilket kommer att resultera i att vårdpersonalen får fokusera på det de är utbildade för. Arbetslösheten i länet förväntas också sjunka markant genom denna satsning, vilket alltså blir en win-win situation.

Akademisk specialisttjänstgöring, dvs Vårdförbundets utbildningspolitiska idé antas full ut och införs på alla nivåer, antalet fattigpensionärer bland Vårdförbundets medlemsgrupper kommer troligtvis helt att försvinna i framtiden i och med möjligheten att faktiskt tjäna in sin utbildningstid under yrkeslivet och istället för att göra en ekonomisk förlust i och med högre utbildning, faktiskt få möjligheten att få en skälig lön utifrån akademisk utbildningsnivå.

Beredskap kommer att fasas ut under ett relativt snabbt förlopp och innan 2016 ska det vara helt borta från schemaraderna och istället kommer schemaplanering och personaltillsättning att prioriteras.

Arbetsgivarna har också beslutat om att med krafttag, sätta stop för eventuella hierarkier då det inte tillhör ett modernt samhälle överhuvudtaget.

 

 

Ja, tänk om det ändå vore sant. Skulle vi ha någon brist på vårdpersonal i så fall?

Men det är ju första april idag.

 

Åsa Mörner, som önskar det vore allvar istället.

 

Oanade möjligheter

Om det öppnas fler vårdplatser kan fler patienter få vård.

Om fler patienter får vård minskar vårdköerna och befolkningen erbjuds vård utan väntetid.

Om vi utbildar fler sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, biträden och barnmorskor så kommer det att finnas personal som kan ta hand om de sjuka och behövande.

Om vi har goda villkor, dvs bra löneutveckling, karriärmöjligheter, hälsosamma arbetstider och påverkansmöjlighet kan vi skapa goda förutsättningar för att människor ska vilja utbilda sig till dessa yrken.

Om vi nyttjar kompetensen på rätt sätt kan vi anställa fler till arbetsuppgifter som inte kräver vårdutbildning och därmed minska arbetslösheten

Om vi följer lagar om jämlik vård så behöver inte din geografiska tillhörighet påverka vilken vård du erbjuds.

 

 

Tänk att det finns så fantastiskt många möjligheter att utveckla vården! 

 

Mot oanade höjder

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Stympade kvinnor är inte omskurna!

seI flera tusen år har man regelmässigt stympat flickor i alla åldrar runt om i världen. vare sig det handlar om religion, tradition eller kultur så pratar vi om könsstympning, inte omskärelse. Och vad det än grundar sig i så handlar det om misshandel och tortyr, att flickor stympas för livet, får återkommande infektioner eller dör till följd av övergreppet.

För en tid sedan  friades en egyptisk läkare efter att ha könsstympat en 13-årig flicka som dog av sina skador. Han skulle ”ta bort vårtor”, var hans egen version. Vad är det för värld vi lever i?

Men det finns som tur är också positiva nyheter, tex att Kenya har infört ett förbud mot könsstympning sedan 2011 och att Sverige, år 2015 (!) infört en diagnoskod för könsstympning (det fanns en för gravida könsstympade sedan tidigare).

Som vårdpersonal stöter vi dagligen på människor med ett ursprung i andra länder, länder som utövar denna fruktansvärda masstortyr av en stor del av sin befolkning; UNICEF uppskattar att ca 133 miljoner kvinnor lever med ett stympat kön, och om inget drastiskt sker så kommer 325 miljoner att vara utsatta för denna vidriga tortyr när vi nått år 2050.

Begreppet kvinnlig omskärelse måste dö, det finns inget som heter kvinnlig omskärelse, det handlar om att stympa, tvångsamputera och tortera. Blir beklämd när jag ser att UMO (Ungdomsmottagning på nätet) faktiskt använder begreppet på sin hemsida, om än i kombination med ordet könsstympning, och förmodligen med motivationen att unga ska kunna söka sig fram till beskrivningen av tortyrmetoden via nätet. Men det bidrar till att ordet lever kvar och begreppet får det att låta som ett simpelt medicinskt ingrepp istället för vad det egentligen är- mordförsök och tortyr.

Man beräknar att ca 42000 kvinnor är könsstympade här i trygga Sverige. Det betyder att du och jag träffar många av dessa kvinnor under vårt arbete, vissa träffar dem dagligen. Vi måste utarbeta tydliga riktlinjer för hur vi tillfrågar kvinnor om de är könsstympade och det måste finnas en väl utarbetad handlingsplan för hur vi kan hjälpa dem att rekonstruera deras underliv och lindra smärtor och besvär. Men om vi inte tillfrågar de kvinnor vi möter så är risken tyvärr stor att dessa människor fortsätter att leva med sina plågor.

Det finns goda möjligheter att bekämpa könsstympning och vårt främsta vapen är utbildning och lika rättigheter för kvinnor världen över. Ja det är ett övermäktigt stort arbete. Så vad väntar vi på?

Och glöm inte att prata om kvinnlig könsstympning i mötet med en patient, vi frågar om tidigare sjukdomar och mediciner, det borde vara självklart att vi också tillfrågar kvinnor som kommer från länder som utövar könsstympning om de har blivit utsatta för det. Ge kvinnor makten över sitt kön och sin sexualitet!

 

Åsa Mörner

Leg. sjuksköterska, Leg. barnmorska