*långharangmedsvordomar*

Fantastiska bloggar, debattinlägg, radiosändningar och TV-program har i saklig, välformulerad och välartikulerad anda påtalat bristerna i vården, som fullkomligt skenat iväg under hösten. Till och med förslag om åtgärder; tydliga handlingskraftiga idéer om hur man skulle kunna få bukt med eländet och därmed slippa höra och se utmattad personal och felbehandlade patienter, har presenterats för vårt avlånga lands beslutsfattare.

Har det hänt nåt???

Nja, kanske en droppe i nåt hav nånstans, en fjärt i Universum, en liten, sketen smula…

 

*¤%¤#()/)/&&¤R%&#EYGYG)(P(=(=?%¤”!½!!!!*

(valfri översättning).

 

Jag blir så förbannat trött, ilsk och kanske lite aggressiv till och med, är det en alternativ metod; att vara konstruktivt förbannad istället för att föra diplomatiska diskussioner?

Jag har alltid trott tvärtom, det lönar sig att vara lugn, sansad och diplomatisk. Men nu börjar jag tvivla.

Borde vi leverera svordomar och stampa med foten istället? Ligga på golvet, vägra, skrika och gråta? Eller var det på dagis?

 

/ frustrerad Åsa, vanligtvis diplomatisk Åsa

 

angry

 

En dag i en distriktssköterskas skor

G-_i_mina_skor_puff

Det roligaste med att vara politiker är att hela tiden ha chansen att lära sig mer om hur det vi ofta tar för givet fungerar bakom kulisserna. Som regionpolitiker sträcker sig ansvaret rent geografiskt ganska långt, och då är det perfekt att besöka distriktssköterskorna på just Hällefors vårdcentral. Det blir ju en dag i en busspendlares skor också!

Anna Gustafsson, förtroendevald i Vårdförbundet tog emot mig på morgonen och hade planerat min dag så att jag fick se flera olika arbetsuppgifter, både administration och patientbesök. Det som slog mig var att distriktssköterskor verkligen är allkonstnärer. Det gäller att vara fiffig när ett öra ska läggas om på bästa sätt, både medicinskt och praktiskt (snyggt?) för patienten. Det gäller att klura ut hur, vad det är som gör att ett sår på en fot gör så ont, och det inte vill gå över som förväntat. Det är också att vara en förtroendeingivande stöd till personer med svåra sjukdomar som behöver både omplåstring och kloka ord tills man ses igen. Vissa patienter kommer regelbundet under lång till, andra är enstaka besökare.

Jag imponeras över distriktssköterskornas förmåga att i samtal med patienten lyssna på patientens berättelse, ställa frågor på olika sätt för att säkerställa att man förstår varandra, värdera svaren, omvärdera informationen, sammanfatta och sedan fatta beslut om en åtgärd och komma överens med patienten om vad nästa steg är.

En vårdcentral som i Hällefors har dessutom en ambulans och ett avancerat akutrum. Sjuksköterskor och läkare hanterar tillsammans medborgarnas enklaste skavanker, för att en stund senare rädda liv på ett sätt som inte förekommer på en vårdcentral nära ett stort sjukhus. Det ger både utmaningar och utveckling för medarbetarna, och för en del är det ett skäl att jobba just här.

När jag sitter på bussen hem tänker jag på de fina möten jag sett under dagen, och på de tillfället när saker hade kunnat fungera ännu bättre. Vårdens har utmaningar när det gäller tillräckligt med medarbetare med rätt kunskap på rätt plats, IT-system som stöttar och hur vi fördelar våra gemensamma resurser. Jag önskar också att vi tillsammans tar större ansvar för att sprida berättelserna om den goda vården som ges vid våra vårdcentraler.

Hur är det då att busspendla mellan Örebro och Hällefors? Jo, det går – och det gör flera av de som arbetar på Hällefors vårdcentral. Som miljöpartist är jag förstås nöjd över att vi har sett till att det finns expressbuss att åka med, och att det kommer att bli billigare att åka kollektivt i hela regionen framöver.

 

Camilla Hansén, Miljöpartiet

Camilla Hansén (MP) till vä

 

Borde jag inte bara vara nöjd?

bär

Jag har utbildat mig på två universitet, haft två hejdundrande examensdagar och är stolt innehavare av två yrkeslegitimationer utfärdade av Socialstyrelsen.

I mitt arbete som sjuksköterska och barnmorska får jag lindra, behandla och stötta. Jag möter människor i djupaste livskris , i dödens väntrum, uppfyllda av sorg och saknad. Jag möter människor i de största livsögonblicken, omgiven av glädjetårar och lyckorus.  Att min kunskap, mina ord och min framsträckta hand kan ge en annan medmänniska en stor betydelse gör mig varm i själen och lugn i hjärtat.

”Jag jobbar med vård. Jag är sjuksköterska. Jag är barnmorska”. Det låter så vanligt, så ordinärt och faktiskt lite tråkigt.  Men det är så mycket mer än ord någonsin kan beskriva. Värmande ord från de jag vårdat eller tacksamma blickar från anhöriga får mig att växa som människa – det är något alldeles fantastiskt att kunna ge till andra när de har det svårt. Jag har uppnått mycket genom mitt arbete, genom mina yrkeslegitimationer. Det går inte att värdera i pengar när ett barn föds, när en svårt sjuk får skrivas ut från en långvarig sjukhusvistelse, när den plågade  får smärtlindring och anletet ser fridfullt ut.

Jag är utbildad för att dela liv och död, smärta och sorg och glädje och lycka med dig och din familj.

Borde jag inte  bara  vara nöjd?

Varför är jag inte det då?

Trots att jag delar människors mest intima och nära stunder i livet, och trots att jag känner deras tacksamhet så upplever jag en bristande respekt, en bristande respekt från samhället, ett samhälle som förväntar sig att jag ska vara just nöjd för att jag har ett sådant fantastiskt yrke.

Varför skulle jag vara nöjd med det?

Jag förväntar mig att samhället ska ge mig goda skäl till att jag ska vilja arbeta med ett jobb som har så stor betydelse för dess invånare. Ett fantastiskt yrke borde väl rimligtvis ha bra betalt och en så pass stor respekt att jag ska kunna kombinera ett heltidsarbete med en familj och fritid utan att vända ut och in på mig själv?

Mina arbetsuppgifter må vara fantastiska. Men för att jag ska vara nöjd så vill jag också att det återspeglas i mitt lönekuvert och i mina villkor.

Åsa Mörner

Dubbellegitimerad styrelseledamot i Vårdförbundet,Örebro

Nyårslöften eller verkliga löften -Gästblogg av Marianne Hiller

En vecka in på det nya året har gått och för många av oss har nog redan de där nyårslöftena, som gavs i midvinternatten, börjat blekna och, ja, på nåt sätt, tappat fräschör och relevans.

Gå ner i vikt, börja träna, sluta röka, sluta äta godis, ja du känner igen det mesta, eller hur?

Dags för lite nya fräscha grepp, kanske!?

Året som gått, 2014, har varit minst sagt turbulent i vårt land.

Hur ska landet kunna regeras på ett stabilt, betryggande men också utvecklande och dynamiskt vis?

Ett förändrat demokratiskt scenario som vi inte tidigare haft i vårt land utmanar politiker och medborgare. Både i ett nationellt och globalt perspektiv krävs nytänk och mod.

I Vårdförbundet är vi partipolitiskt obundna, men vi är för den sakens skull inte politiskt ointresserade eller oengagerade. Tvärtom!

Vi i Vårdförbundet har idéer och förslag på hur vården kan förändras och förbättras till gagn för alla, både för dem som behöver vård och för oss som är verksamma i vården.

I Vårdförbundet samlas fyra legitimerade professioner och just genom att vara många kan vi tillsammans påverka, förändra och förbättra yrke och villkor.

För några år sedan antog vår kongress tretton kvalitetskriterier. Läs mer om dem här https://www.vardforbundet.se/Om-Vardforbundet/Organisation/Kvalitetskriterier/

De kriterierna är ett löfte till dig som medlem. Ett långsiktigt löfte, tänkt att vara hållbart mer än några korta dagar kring nyår.

Det är löften om möjligheter och förutsättningar för dig som medlem. Både vad du kan förvänta dig från Vårdförbundet men de visar också på möjligheter så att du kan påverka och vara med och förändra i din vardag och i ditt förbund.

Ett löfte som ger utrymme för medlemsengagemang och kreativitet i den idéburna organisation som Vårdförbundet är.

Förtroendevalda och medarbetare i Vårdförbundet kommer att ge järnet 2015 och framåt för att du ska vara nöjd med ditt medlemskap.  Häng på du också!

Tillsammans kan vi förändra!

 

Marianne Hiller-Nyår Marianne Hiller Ledamot förbundsstyrelsen Vårdförbundet, specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, fil.mag., diplomerad coach

Tänd ett ljus

För 10 år sedan hända något ofattbart. Tsunamivågen svepte med sig allt i sin väg och lämnade människor över hela världen  krossade av sorg och smärtor. Idag är det en våg av minnen som sköljer över oss som kastar oss tillbaka till den där decemberdagen för inte alltför längesedan.

Jag minns vad jag gjorde den dagen. Gör du?
Jag befann mig på en Akutmottagning och det blev fullt pådrag i flera veckor framåt. Kommer det skadade hit? Hur många? Hur skadade? Vårt lands resurser sattes på prov.

Ljusen som brinner i våra hus idag är inte bara i julens namn, utan för att minnas. Vi kommer aldrig glömma.

 

candle

 

Åsa Mörner, som tänder många ljus för de som miste sitt liv och för de som förlorade nära och kära den 26 december 2004.

Lucka nummer 23 – Sjukhusnattens timmar är här

Sjuksyster
(
fritt efter Viktor Rydbergs Tomten)

Sjukhusnattens timmar är här 20141223_082712 111
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas 
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till post op och får då se
fler som ska sova härinne
Rusar till lab, har blod att ge
för allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be henne höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hon på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hon är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Ann-Sofie julDan före dopparedan tillönskas alla en GOD JUL!!
Ann-Sofie  

 

 

Lucka nummer 22- Nu vänder det

20140708_154729

Det har varit en lång, mörk höst. Mörkt när jag vaknar, mörkt när jag åker hem. Nästan fått ont i ögonen av att kisa in i total svarthet, landskapet har inte gått att urskilja och ögonlocken har känts omöjliga att öppna helt. Min kropp har protesterat och bestämt hävdat att jag borde gått i ide i slutet av oktober.

Dystra bilder av svensk sjukvård har målats upp i media, och en tragisk människosyn tycks ha fått grepp om svensk politik. Det parlamentariska läget i vårt land är kaosartat. Solen har lyst med sin frånvaro på många sätt.

Mörker.

 

Men nu vänder vi mot ljusare tider. Vintersolståndet inträffade i natt, strax efter midnatt. Imorgon har vi passerat årets kortaste och mörkaste dag och blickar mot ljuset. I ljuset väntar förändring, förändring som kommer med det nya året, nya utmaningar och nya mål att uppnå.

Som ett omen efter den rekordmörka årstid som varit, skiner solens strålar genom molnen över vår stad idag. Himmelens mäktiga blå smyger fram här och där, som ett tecken på att ljusare tider väntar

 

Ljuset i tunneln.

 

Vare sig du firar jul eller inte så önskar jag Dig en ljus, fin helg med många skratt och mycket värme!

God Jul!

Åsa julÅsa Mörner, styrelseledamot avd Örebro

Lucka nummer 21- Till Er alla från ett Saffransfreak!

Saffron-Substitutes

 

Saffranskladdkaka

Saffranspannacotta

Såhär dagarna innan jul kan jag nästan inte tänka på något annat än mat. Låter inte helt sunt kanske men det är inte bara en nödvändighet för mig utan oxå ett stort intresse.

Saffran är en favorit både i bakverk och i mat. Nu till jul känns det som att jag ohämmat kan gå besärk med mitt saffransbegär utan att någon tycker att det är konstigt! Ovan hittar ni mina två bästa saffranstips som definitivt kommer att sätta sötsuget på plats!

God Jul mina vänner!

Sahra bloggSahra Strandberg

Avdelningsordförande

Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 20- Vi vill att du engagerar dig!

Just nu söker vi någon som vill engagera sig på facklig tid hos oss på avdelningen.

Uppdraget  innebär att du går från din ordinarie verksamhet, men behåller din ordinarie tjänst och anställning men istället jobbar med fackliga frågor till viss procent hos oss på Vårdförbundet, under en begränsad period. Sedan Vårdförbundets senaste nationella årsmöte är det ändrat så att du måste vara förtroendevald på din arbetsplats för att kunna arbeta på facklig tid hos oss.

Att jobba fackligt innebär att du jobbar med enskilda medlemmar, men också med att delta i träffar på bland annat olika arbetsplatser. Jobbet innebär också en stor portion vårdpolitik och opinionsbildning.
Det är ett väldigt givande uppdrag som innebär stor frihet inom gällande ramar.
Vi vill att du engagerar dig, vill du?

Se länken för kontaktuppgifter.

Marcus jul Marcus Folkö Müntzing, styrelseledamot avd Örebro