Rent a nurse!

Sjukvård66 000 000 kronor. 66 miljoner. Hittills.  Det är kostaden för att hyra in läkare från bemanningsbolagen under 2015, en räkning som skickas till Region Örebro Län, dvs indirekt till dig och mig som skattebetalare.  Hur mycket slutsumman kommer att vara när året har gått är det ingen som vet.

Utan läkare kan inte vården bedrivas, det är solklart. Samma situation gäller för sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, undersköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor. Deras professioner krävs för att vården ska fungera. Så varför tar en utbildad läkare inte en fast anställning framför en otrygg arbetsmiljö med nya kollegor och rutiner vecka ut och vecka in? Enligt Läkarförbundet beror det inte på missnöje med lön, utan är ett uttryck för att man inte accepterar den arbetsmiljö man tvingas arbeta i dagligen då man har en tillsvidareaställning. Själv funderar jag på varför det mestadels är läkare som sätter ner foten och vägrar gå med på att låta sig slitas itu på ett jobb med bristande arbetsmiljö? Enligt min egen erfarenhet så har även andra ovan nämnda yrkeskategorier en upplevd jobbrelaterad ”misär”, i form av beordrad övertid, stress och en gigantisk känsla av otillräcklighet gentemot patienter och anhöriga.

Varför har inte alla satt ner foten och lämnat den ”trygga verkstaden” i form av en tillsvidaretjänst och handlöst kastat sig in i bemanningsbolagens lockande erbjudanden om guld och gröna skogar?

Vad tror du?

 

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Pressmeddelande!

Idag tar vi ett sista farväl och begraver begreppet ”övrig vårdpersonal”.   headstone-312540_640

Parterna är IDAG helt överens om att begreppet ”övrig vårdpersonal” är otydligt och missvisande. Det går INTE att likställa olika kunskapsområden vilket gör begreppet obrukbart.

Rekommendation är framöver  att ALLTID benämna samtliga yrkesgrupper inom vården med yrkestitel. Gällande legitimerade vårdyrken bör ordet legitimation alltid beaktas (framförallt i skrift).
Exempel: legitimerad sjuksköterska.

Uppkommer behov att använda uttrycket vårdpersonal påminner vi om att ALLA yrken i vården (även läkargruppen) är vårdpersonal.  Med detta upphör även användandet av uttryck som exempelvis ”läkare och övrig vårdpersonal”.

Vi önskar med detta meddelande sprida informationen till ALLA berörda. (Gäller framförallt  arbetsgivare, politiker, journalister och allmänheten).

Tack för all hjälp i förändringsprocessen!

Ann-Sofie Gustavsson
( f.d övrig vårdpersonal, numera legitimerad sjuksköterska).

Mot framtiden

Med en fredagsdikt (inspirerad av Karin Boyes I Rörelse”) önskar vi alla en solig sommarhelg :-)

Mot framtiden
Den lätta dagen har jag turen A blogg1
Den bästa dagen finns inte bara jag

Nog anas mål och mening med allt slit
Men det är svårt att finna enkla vägar dit

Det bästa vore att alltid ta ut rast
Att hinna vila och inte svälja allt i hast

I vården där jag arbetar och bor 
Blir dagen lång och stressen ofta stor 

Se hit, se hit för nya tider gryr
förändringsdags i vårdens äventyr

Ann-Sofie Gustavsson

 

Tystnad tagning pågår!

Tystnadsplikt. Sekretess. Hemlighållande.

Tystnadsplikt betyder att ingen inom vården får lämna ut uppgifter om dig utan att du har godkänt det. Det gäller till exempel uppgifter om den sjukdom du har, den behandling du får eller om din privata situation”.

I sjukvården är det tystnadsplikt som gäller! Alla patienter garanteras att alla de träffar i vården håller tyst. Som patient ska du kunna berätta allt!tystnad 1

Trots detta så noterade jag under mina senaste vårdbesök att det där med tystnadsplikt och integritet fungerade sådär. Jag möttes visserligen av professionella, kompetenta och trevliga personer från olika yrkeskategorier men:

  • På de vårdcentralen ropades alla upp med namn. (Det finns många personer i samma väntrum).
  • På lab. fanns flera patienter i samma rum. (Jag har bra syn och hörsel och uppfattade helt ofrivilligt alla svar från min patientgranne).
  • På röntgen ropades alla upp med för och efternamn. (Vissa fick redan i korridoren bekräfta vad de skulle undersöka – ”och idag ska vi röntga din högra höft”).

Jag tror ni fattar! Det kanske inte bröts mot sekretesslagen – men det kändes obekvämt för mig som patient när min integritet sattes i gungning.

Så en påminnelse från mig till dig:
TÄNK PÅ TYSTNADSPLIKTEN!

Trevlig sommar!
Ann-Sofie Gustavsson
sjuksköterska, patient och anhörig i vårdsverige

P:S ALLA jag träffade har varit tillmötesgående, kompetenta och trevliga!

 

Pojken och vargen

The_Boy_Who_Cried_Wolf_-_Project_Gutenberg_etext_19994Vargen kommer, vargen kommer! Eller översatt till sjukvårdssvenska: Patientsäkerheten hotas, sjukvården fungerar inte!

…och igen, och igen, och igen….Hur trovärdigt ÄR det egentligen?

 

Under flera års tid har sjuksköterskor och barnmorskor tillsammans med många andra professioner i vården, larmat om att ”Nu är måttet rågat, nu är det nog!”

Liksom den uttråkade lilla fåraherdspojken, som fylld av tristess ropar att faran kommer en gång för mycket, och sedan inte blir trodd när den stora stygga vargen faktiskt befinner sig mitt i fårflocken och klöser får på löpande band; Kan man jämföra vårdens ideliga rop på hjälp med den dumdristige pojkens?

Precis som igår löper arbetet på. Vi flexar in, flexar ut, delar mediciner, analyserar blodprover, förlöser barn, byter sond, intuberar och ger råd baserade på beprövad vetenskap. Vad är det egentligen för skillnad? Hur upplever den gamle mannen på sal 12 att vården fungerar, din granne, din gamla faster och människorna på gator och torg?

Mängder av debatter av sjuksköterskor, undersköterskor och läkare har publicerats och analyserats i småbitar av journalister i TV, på sociala medier och i tidningar. Barnmorskeupproret slog i gong-gongen och basunerade att ”Vi kan inte längre ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet”. Det var 2013. Vad har hänt sedan dess? Har den krackelerade fasaden rämnat, har vi kastat in handduken, har vi begravt allt vad god vård egentligen innebär?

Enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting så kan inte ens en rekordbrist på sjuksköterskor utgöra ett hot, ”Situationen påverkar inte patientsäkerheten.”

Är det tillräckligt med en medelmåttig vård? Är det ok att personen som vårdar inte känner att just din säkerhet är garanterad i och med din vistelse på sjukhuset? Vilken nivå vill vi att vården ska ligga på? Och när kan vi kalla vården undermålig egentligen?

 

Personligen vill jag att den svenska vården ska vara av allra högsta kvalité. Frågan är; vad tycker du är en rimlig nivå?

 

Pojken och vargen är en fabel som i vissa versioner har ett makabert slut, där inte bara fårflocken slukas, utan även pojken äts med hull och hår av den bestialiske varelsen. Finns det någon liknelse? Har vi ropat för många gånger, och i så fall; när är den svenska vården uppäten och förbrukad? Och ännu viktigare; vad kan vi göra åt det?

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska & barnmorska

Ball and chain

Som en chockvåg fylld av förfäran och fasa; likt en kvävningskänsla, en aggressiv tumör eller envis myggsvärm når beskedet fram:

”Personalstyrkan ska ha semester någon gång under juni, juli eller augusti.  I år. Igen.”

Hur kan detta vara möjligt??? Som anställd inom sjukvården borde man väl vara så pass livegen och uppoffrande så att man helt sonika avstår från sin semester, åtminstone under sommarperioden, och åtminstone i en hel sammanhängande klump? Att utbilda sig till barnmorska eller liknande och att sedan anställas inom offentlig vård torde medföra en klausul som helt enkelt omöjliggör semester när det är som mest kritiskt. Jag menar, vi medborgare betalar ju skatt för att kunna erbjudas vård, och den borde väl kunna erbjudas under hela året? Eller?

 

080210_ballVi kanske skulle införa en form av fotboja på sjukvårdspersonalen så de inte kan lämna sin arbetsplats, de behövs ju dygnets alla timmar dessutom? Att det är lagstadgat med semester under sommartid måste man ju kunna rucka på, typ som någon sorts undantagstillstånd i krigstid?

DET kanske skulle kunna vara en bra rekryteringsannons, med tanke på den krisande bemmaningssituationen, och att snart ingen vill utbilda sig inom vårdyrkena:

 

”Dygnet-runt-tjänstgöring, utan möjlighet till återhämtning och med små möjligheter till semester, och för att inte tala om löneutvecklingspotentialen som hålls på minimal nivå, sökes DU som vill vara med och vårda dina medmänniskor och visa empati och respekt. Vi erbjuder dessutom valfri färg på fotbojan! Välkommen med din ansökan”

 

Åsa Mörner

Semesterlängtande legitimerad barnmorska

Jobba mindre, tjäna mer

stress-391662_1280Läser om det lyckade projektet med 6 timmars arbetspass på operationsavdelningen vid det framtidstänkande sjukhuset i Mölndal och funderar över hur snabbt resten av Sverige kommer att köpa principen… Vi har en snedvridning av hur vi fördelar arbetstid i vårt land, liksom i många andra länder. Många står utan ett arbete, har ingen fast inkomst eller trygg anställning medan andra hänger så mycket på sitt jobb så att de blir sjuka och halvt arbetar ihjäl sig, helt utan begränsningar för hur många veckoarbetstimmar man borde ha.

Det är stor, eller snarare näst intill löjligt stor brist på rätt kompetens i vård och omsorg, annons efter annons efterlyser sjuksköterskor, specialistutbildade sjuksköterskor, läkare och barnmorskor, ofta helt utan att lyckas få ett endaste napp på kroken. Mycket prat om att man ändå ser över löner och numera erbjuder rimliga s.k. ingångslöner hör man ju i och för sig, även om jag personligen tycker att löneutvecklingsnivån inte ens förtjänar att kallas ”utveckling”. Så pengar i all sin ära.

Men vad är det egentligen som gör att det är så svårt att rekrytera? Självklart så är det ett spektrum av orsaker, men en sak lyser ständigt starkare än alla andra villkorsfrågor; Arbetstider.

Mölndals operationsavdelning presenterar en rad fördelar: efter en tid med en alltför låg bemanning kunde man nu öppna en stängd operationsavdelning och få plats med ytterligare 90 patienter i månaden! Personalstyrkan har en lägre sjukskrivningsgrad och patientsäkerheten höjs väsentligt. Dessutom ser man nu helt andra möjligheter i rekryteringsprocessen-man kan erbjuda lockande arbetstider.

Det är lätt att stirra sig blind på nuet, att den nuvarande modellen är den mest optimala och att utvecklingspotentialen stagnerar. Men om vi  lyfter blicken och ser vad ett nytänk kan skapa så skulle vi kunna bidra med enormt många positiva faktorer i samhället

  • Kortare vårdköer
  • Friskare personal
  • Ökade rekryteringsmöjligheter
  • Höjd patientsäkerhet genom ovanstående punkter

 

Ett sjukhus har gått i bräschen för en förändrad arbetstidsmodell. Nu jobbar vi för att resten av vårdsverige följer med i utvecklingen och att övriga branscher upptäcker vinsten av ett hållbart arbetsliv.

 

Det är en win-win situation.

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

 

Team med imponerande kompetens

Jag blev inbjuden av Vårdförbundet att vara med en dag på Lindesbergs lasarett. ”Gå en dag i mina skor” var temat. Spännande! Dagen innan Midsommarafton fick jag gå med på kirurgen, avd. 4 och se hur personalen jobbar och hur de har det. Det var sjuksköterskan Sia Östlind och hennes kollegor som tog emot mig kl. 06.45. Foppatofflorna var lite väl stora så jag tog egna skor men personalkläderna var mycket bekväma. Kändes lite konstigt att inte ha plånbok, mobiltelefon och klocka på sig men på ett sätt riktigt bra. Nu blev det fokus på situationen – här och nu. Och efter endast en liten kort stund fick personalen fullt upp att sanera ett rum efter en patient som haft förstoppning. Jag slapp agera samtidigt som jag insåg att här på kirurgavdelningen kan vad som helst hända.

Sia tog sedan en stund med mig och förklarade morgonrutinerna och jag fick gå med och se det ansvar hon och hennes kollegor har för att överlämna information, agera och vidareföra information runt varje unik människa och vårdtagare som vistas på en avdelning. Att ha ansvaret för att rätt medicin i rätta doser delas och samtidigt se till att den inlagde är rätt förberedd för operation, ha koll på allmäntillståndet och på ronden ha full koll på varje patient i mötet med överläkaren – det är ett stort ansvar! Jag blir imponerad över sjuksköterskans kompetens, för att inte nämna undersköterskornas ovärderliga arbete. Teamet måste ju fungera i alla delar och det gör det här på ”min arbetsplats”.

I personalrummet får vi diskutera arbetsmiljö, löner och sjuksköterskebrist. Jag är stolt över en region som än så länge klarar sig utan hyrsjuksköterskor men det ser tufft ut. Örebro region har varit duktiga med löneutvecklingen och karriärmöjligheter jämfört med en del andra regioner och landsting. Jag är stolt över att få träffa ett så välkomnande och serviceinriktat arbetslag som så tydligt sätter människan i fokus. Samtidigt vill jag naturligtvis verka för att bemanningen ska vara tillräcklig. Ibland har personalen väldigt svårt att hinna med. Att som sjuksköterska ansvara för 8-9 patienters alla individuella behov, kräver koncentration. Ibland kan det dessutom hända att i princip alla patienter är nya bekantskaper för sjuksköterskan när hen börjar sitt arbetspass. Då gäller det att informationsöverföringen fungerar. Allt måste klaffa och inget får missas.

Jag pratar en del med olika patienter och det enda jag hör är idel lovord över en fantastisk personal. En annan sjuksköterska, Malin, berättar för mig om logistiken mellan vårdavdelningen, operationsavdelning, hemmet, taxi med sjukresor och vården hos kommunen. Det är en komplicerad kedja av sådant som måste fungera där sjuksköterskan ofta är spindeln i nätet.

Lunchen är god midsommarmat i lasarettsrestaurangen. Där nere i kulvertarna träffar jag serviceenheten, Anders Berglund, som berättar om projektet ”vårdnära service” och då blir jag extra glad. Extra personal tas in för att sköta viss basservice på avdelningar, så som att servera frukost, lunch och fika till patienterna, bädda sängar, plocka med tvätt och se till att förråden fylls på. Så avlastas vårdpersonalen vilket är utmärkt. Den verksamheten behöver vi följa nära. Förhoppningsvis förbättrar det arbetsmiljön för sjuk- och undersköterskor.

Mot slutet av dagen sjunker jag ned i en soffa, glad och full av tankar men kanske framförallt av tacksamhet till att vi och generationer före byggt upp en vård av världsklass i Lindesberg och i Region Örebro län. Det finns också ständigt utmaningar och sådant att fortsätta utveckla, som t ex god bemanning med sjuksköterskor dygnet runt och året runt. Jag är glad över att jag fick vara med en dag på Lindesbergs lasarett. Det gav kunskap och mersmak!

 

JPEG imageBengt Storbacka, Regionpolitiker (s)

 

En summering av första året på Biomedicinska analytikerprogrammet

study-736248_1280Omställningen från att läsa ett brett, högskoleförberedande, fullteoretiskt gymnasieprogram till att börja ett yrkesförberedande program på universitetsnivå var inte en helt komplikationsfri process. Att komma till en helt annorlunda studiemiljö på ny ort, nya människor och nya upplägg var mer än en tillräcklig förändring.

Utan att hinna tänka vidare värst mycket på det så var de första två kurserna igång. Jag kan bara föreställa mig hur svårt det är för kursutformare att lägga upp en kurs för en grupp med olika gymnasiala och akademiska meriter. Inte mindre svårt var det för oss som gick kurserna. En del fattar allt, en del fattar ingenting. Men trots allt gick allt ganska bra ändå. Föreläsarna förstod att omställningen var svår och hjälpte till antagligen lite mer än vad de borde, men det behövdes.

En viss nervositet infinner sig i mig inför våra kliniska studier nästa termin. Från att ha haft EN laboration med venprovtagning där man fick sticka en person EN gång från att i termin 3 få sticka patienter på Vårdcentral känns som ett kolossalt och nästan vansinnigt stort steg. Samtidigt förstår jag på ett sätt att det inte finns tid i våra redan tighta scheman, men för att undvika både nervositet och stress hos både student och patient väl ute på kliniska studier så hoppas jag med hela mitt hjärta att det kommer finnas ytterligare tillfällen att öva innan det är skarpt läge.

Att bli och att vara en biomedicinsk analytiker är så mycket mer än att pipettera reagenser till olika provrör iförd vita labbrockar och handskar. Känslan som uppstår när man verkligen gör laborationer som faktiskt görs ute på kliniker och som används för diagnostik är totalt hänförande! Känslan när man fullföljt en hel EKG-undersökning på sin klasskamrat och kunnat konstatera att förmakskontraktionen är normal och att impulsfördröjningen i AV-noden är normal och faktiskt skulle kunna göra exakt det man precis gjort då för att göra en lidande patients tillstånd bättre.

Första året har gått från att studera varför man ska använda handskar i labbet till att kunna utföra och analysera ett EKG och skriva fullständiga labbrapporter på ungefär 12 sidor på en veckas tid. Utbildningen går från 0 till 100 väldigt snabbt och när man ser tillbaka på de här två terminerna som gått inser man hur mycket man lärt sig och utvecklats på så kort tid.

Man utvecklas inte bara kunskapsmässigt utan även som person och ens kritiska och analyserande tänkande utvecklas också både snabbt och fort. Yrket är så mycket mer än bara fakta och metoder, man måste ha ”det” – känslan. Att snabbt få en övergripande bild över vad som bör göras både i en vetenskaplig synvinkel och samtidigt se till att patienten får en snabb, lugn och säker undersökning och behandling. Yrket är så mycket mer än vad man vid första anblicken tror.

Hela första året har ändå varit himla bra. Jag har lärt mig så otroligt mycket samtidigt som det känns som att det finns så mycket mer att utforska och lära!

De råd jag har för er som börjar termin 1 i höst är att…

har man lättare för att lära genom att lyssna är ett bra tips att spela in föreläsningarna. Man kan sedan i lugn och ro lyssna om och om igen på föreläsningen och sammanfatta den hemma utan stress.
…man behöver inte köpa all kurslitteratur. Bra alternativ är att låna av biblioteket eller av studenter från terminerna över.
…dessa pengar man sparar från att låna böcker istället för att köpa kan istället användas till mat! Föreläsningarna är oftast ganska långa och väldigt informativa och därför är det viktigt att man är fokuserad hela tiden. Smörgåsar, bars och fika är nödvändigt för att stå ut (pratar utifrån erfarenhet!).

 

Lycka till och kör hårt!

Sofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Ledamot i Vårdförbundets studentstyrelse

Ett fång med blommor!

Nyhetsflödet är oändligt med rubriker om sjuksköterskekris, barnmorskeuppror och massuppsägningar.  I debatter, i tidningsartiklar, Rapport & Nyhetsmorgon och i en strid ström i sociala medier syns och hörs sjuksköterskor och barnmorskor; våra medborgare borde vid det här laget vara väl medvetna om att det är en kris i sjukvården, att det är akut brist på kompetens och att man riskerar patientsäkerheten dagligen.

Mitt i allt negativt så finns också hyllningar till alla oumbärliga sjuksköterskor som springer benen av sig för att hinna ta hand om dig och mig, våra nära och kära. En legitimerad barnmorska är med när ett nytt liv föds, när det är en av livets bästa stunder men också som ett oumbärligt stöd när livet är som allra svårast och mest plågsamt. Dagens ros till någon av dessa yrkeskategorier är oftast ett helt fång av maffiga, färgstarka rosor. Och det med all rätt.

 

Men vad hände med våra andra, helt oumbärliga legitimerade kollegor? Om det är överfullt på avdelningen så är det troligtvis också rätt svettigt på lab och på röntgen, eller? Som patient är det kanske inte lika självklart att tänka på den som utför undersökningen eller den som analyserar dina prover som det är att ge cred till den som finns vid sida, precis vid din patientsäng. Men det är fler som finns vid din och min sida, men ibland inte precis bredvid.

 

Det här inlägget riktar sig till alla fantastiska, professionella, oersättliga legitimerade biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor.  Utan er stannar vården! Idag går ett stort lass med blommor i alla kulörer, former och storlekar till er!

Blogg

 

 

 

 

 

 

 

Åsa Mörner