Who are the heroes of our time?

Alla. Kommer.Titta.
Imorgon smäller det. Det är äntligen dags för finalen av Eurovision Song Contest 2015. Hejja Sverige! Hejja Måns!

Resan dit har kantats av röstningskaos, engagemang, glädje, irritation och många åsikter om rätt eller fel låt vann. Melodifestivalen ÄR en folkfest och en familjehappening. Och nu är det dags för final. Ni som envist påstår att ni aldrig tittat och att ni inte ska titta på lördag ljuger.  Helt ärligt – siffrorna ljuger inte. Alla kommer titta (iallafall en liten stund).  11

Det är dags att sluta låtsas och erkänna att i morgonkväll är det  Eurovision Song Contest som gäller. Och vi hejjar på Sverige! (Trots att Sverige VET att Måns vinner ;) ).

Jag vet att du kommer titta på Eurovision Song Contest. Du vet att jag vet. Det blir en kväll fylld av fest, musik, regnbågsflaggor och massa  diskussion och klagomål. Det är en av få kvällar det är okej att kommentera och klaga på ALLT.  Det är okej eftersom alla som finns på plats redan är vinnare, det är därför de är där. GRATTIS!

Alla.Ser.Bristen.
Imorgon fattas sjuksköterskor i hela Sverige, och tyvärr finns inget finaldatum när bristen upphör. Resan hit har kantats av otaliga försök att beskriva den kommande bristen, av skrämmande patientberättelser och av fakta. Nu är vi här – mitt i bristens kaos. Du som säger att det inte är någon sjuksköterskebrist ljuger. Du som påstår att det fungerar bra ändå – har fel. Helt ärligt – siffror ljuger inte. Det finns en brist. Den påverkar vården. Det påverkar oss. Det påverkar negativt.

Det är dags att sluta blunda och erkänna ATT det är sjuksköterskebrist även denna helg. För det är först då vi kan påbörja en LÅNGSIKTIG behandlingsplan för att bota bristen.

Jag vet att du vet om denna enorma sjuksköterskebrist. Du vet att jag vet. Imorgon är det återigen en kompetensmässigt underbemannad dag i vårdsverige. Klagomål hjälper inte och frågan är om någon ens lyssnar eller bryr sig? Trots att patienter drabbas och arbetsmiljön är under all kritik. Det som berättas om är SANT. Så beklagar – just nu finns ingen vinnare i vårdsverige. Varken patienter eller personal. Däremot finns det hjältar och fler av dem jobbar nu i helgen.

bild 111 Who are the heroes of our time?

 

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska som vet att du vet

 

Revolt mot den ojämställda vården!

france-63022_1280

Läser Eva Franchells ledarkrönika i dagens Aftonbladet och skiftar färg. Inom loppet av 3 sekunder har hela min kropp antagit en djupt plommonlila nyans, angränsande till svart. Inte alls klädsam.

Svensk vård är ojämlik. Jo det visste jag sedan tidigare, bitterheten och frustrationen kring hur sjukvården är upplagd i vår nation har sedan länge grott i min hjärna, men i ett nafs skruvas volymen upp och förvandlar mig till ett bitskt, eldprutande odjur.

Den vård våra kära män mottar på sjukhus runt om i landet inte bara kostar mer, ger dyrare läkemedel och snabbare inläggning den bidrar även till att risken att dö vid en akut hjärtinfarkt är betydligt större om du är kvinna.

 

”En förklaring till att män kostar mer, kan vara att män får mer avancerad vård. Tidigare forskning visar nämligen att män i högre grad läggs in på hjärtavdelning, där de får optimal intensiv behandling för sin hjärtinfarkt, medan kvinnor oftare vårdas på medicinsk eller geriatrisk avdelning, där vårdnivån är avsevärt lägre ” (från sverigesradio.se).

 

Min främsta strategi brukar vara samtal, debatt och information men i det här läget har det ju bara gått för långt! Vi som identifierar oss som kvinnor borde strejka, göra revolt, skrika, gapa, fräsa och spotta tills vi får en jämlik behandling på alla nivåer och lika stor möjlighet att överleva sjukdomar och olycksfall som de som identifierar sig med det manliga könet. Det är inte för mycket begärt år 2015.

 

Jag vägrar acceptera att svensk sjukvård inte förser vårt lands befolkning med en jämlik vård,  vare sig du är kvinna, man, hen, homo, trans, bi, gul, röd, blå eller svart. Och jag tycker att det är dags för ALLA att säga ifrån nu, omedelbart och på en gång. Tycker du som är man verkligen att det är ok att din syster, mamma, partner eller väninna inte får kosta lika mycket som du när du blir sjuk och att hon riskerar att dö av något som du får en optimal, livsavgörande behandling för?

 

Om du svarar nej på det så är det dags att agera. NU!

 

 

Åsa Mörner

Särbehandlad kvinna

Politikerbesök i vården! Anders Brandén besöker hemvården och får inspiration till framtida politiska agendor.

Fick möjlighet att gå en dag i sjuksköterskan Kristina Gidmos skor på Fokus Hemvård den 12:e maj. Så intressant att se ”verkligheten”. Att höra personalens berättelser om hur det är. Få en ökad inblick i den vardag som uppstår i mötet mellan personal och kunder/patienter/brukare gav mig oerhört mycket. Sitta vid fikabordet och lyssna/prata med personalen likaså. Spännande!

Att se den professionalism och lugn som Kristina visade var något som jag uppskattade, det känns tryggt att vi kan anförtro våra äldre-äldre i hennes vård.

Det finns en trevlig atmosfär i arbetslagen och det märks att personalen har jobbat tillsammans under en tid. En av de största farhågorna som lyftes upp vid fikarummet är bristen på ledarskap och att det finns för många chefer, en chef skall vara ledare. Delade turer, sjukskrivningar, stress, inte kunna ta fikapaus, dålig täckning i TES, planeringsbrister p.g.a TES. Man får sitta och vänta p.g.a detta. En förväntan på nyckellösa system finns likaså. P.g.a att man ofta måste vänta på nycklar uppstår slack och stress. Samordning Region/Kommun måste bli bättre. Vid ett besök hos en kund/patient var det för mig som lekman uppenbart att han hade blivit utskriven för tidigt. Vad hände den 12:e maj? Han blev inskriven på sjukhuset igen. Mellanvårdsformer bör utvecklas.

Det finns också synpunkter på kompetensen hos nyutbildade USKor. De har inte den nödvändiga kompetensen för att kunna avlasta. Vi måste som kommun ställa högre krav på utbildningsanordnare.

Engagemanget som personalen visar vid mötena med kunden är så roligt att se. Tyvärr är det också tråkigt att se och höra att det brister i uppskattning från chefer/förvaltningar. Många har det tufft i verksamheten. Detta måste ändras.

Allt det som jag fick höra kommer jag ta med mig i mitt arbete i politik och nämnder.

20150513_120304Anders Brandén

Regional- och kommunalpolitiker för Moderaterna

Utrotningshotad utan bevarande insatser

 

Foto: Vårdförbundet

Att det är en enorm brist på utbildad arbetskraft inom vården råder det ingen tvekan om. Fokus det senaste året(n) har varit legitimerade sjuksköterskor, men det är också brist på läkare, främst inom Primärvården. Runt hörnet väntar nästa bemanningskris i form av barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor, men det är ju bättre att låtsas att det regnar istället för att ge sig ut i stormen.

Problemet med nuvarande katastrofläge har inte blommat upp ur intet, utan har grott under en lång, lång tid och det sorgliga är att det inte har varit okänt för vare sig region/landstings/kommunchefer eller beslutsfattande politiker. Varningsflaggan har varit hissad länge, det har dessutom presenterats en rad åtgärder för hur man långsiktigt ska kunna mota Olle i grind.

Men har någon velat lyssna?

Likt strutsar med sina huvuden djupt nedstuckna i sanden, har problemen ignorerats och nu står vi vid en nationell sjukvårdkris utan rimliga proportioner. Nu sker akututryckningar där man försöker släcka bränder med bensin och med svedda ögonbryn sliter ansvariga sitt hår, utan att se en långsiktig lösning i horisonten.

En av akutlösningarna har under en längre tid varit att anlita bemanningsbolag. ”Fenomenet” är allmänt vedertaget, främst inom läkarkåren, där penninghungriga läkare hoppat runt mellan olika arbetsplatser, för att kortsiktigt och till ett högt överpris bidra med punktinsatser utan framtida planering. Men man fyller ju platsen, om än inte effektivt eller ekonomiskt, men med huvuden.

Många regioner och kommuner har också under en mer eller mindre lång tid, hyrt in sjuksköterskor från bemanningsbolag.  Underbetalda eller bara sjukhuströtta, hårt utnyttjade sjuksköterskor har tröttnat på sina fasta arbeten och ”sålt sig” till företag som faktiskt ger betalt för det arbete de utför, utan att för den skull ta sanslösa summor i betalning.

Men nu sinar det även hos de tidigare välanlitade svenska bemanningsföretagen. Det finns inga sjuksköterskor med svensk legitimation att tillgå. Alltså vänder vi oss till mer eller mindre avlägsna länder och fångar upp de underbetalda sjuksköterskorna som finns där, och skickar in dem, via ett bemanningsbolag, till den svältande personalavdelningen inom XX kommun eller YY landsting. Snabbkurs i svenska, kort (om ens någon) introduktion, och sedan är de inne i den högkvalificerade svenska vården.

Är det någon som vet hur landet Långtbortas utbildning för sjuksköterskor är upplagd, hur ser kraven för legitimation ut? Motsvarar den vår svenska utbildning, och hur fungerar det egentligen att kommunicera med den åldrade, hörselskadade patienten efter en snabbkurs i svenska språket? Är det en långsiktig lösning att anlita vårdpersonal hundratals mil härifrån, när man inte ens vet om vården de utför motsvarar den patientsäkerhet vi försöker uppnå  Sverige?

Om sjuksköterskorna från landet Långtborta tjänar hälften av vad våra redan underbetalda svenska gör, eller om de ens har en kollektivavtalsreglerad anställning, är det någon som bryr sig om det?

Det finns många nationer som har sjuksköterskor med enormt hög kompetens, men det finns också delar i världen där en utbildad sjuksköterska inte alls besitter samma kunskap som en legitimerad sjuksköterska i Sverige gör. Finns det någon som helst kontroll över vem det är som vårdar tant Agda eller Pappa Per, eller försöker man bara fylla ut bristen med huvuden?

Vem vill du bli vårdad av? Räcker det med en titel, eller vill du att kompetens och utbildningsnivå ska motsvara vården du mottar?

 

Som en utrotningshotad djurart så har den svenska legitimerade sjuksköterskan seglat upp på prisplaceringen över landets mest eftertraktade yrkeskategorier. Frågan är om några insatser görs för att bevara dess art?

 

 

Åsa Mörner

Legitimerad och utrotningshotad

Kära Florence

Kära Florence,

När du föddes den där vårdagen i Florens år 1820, hade varken du eller dina föräldrar en aning om vilket avtryck du skulle komma att göra, flera århundranden framåt i tiden.

Din mor och far inspirerades av den vackra toskanska staden och uppkallade dig efter den, men du fick växa upp på en gård på den engelska landsbygden och ditt hjärta förblev brittiskt, var du än befann dig i världen.

Det var få förunnat att kunna leva ett så pass självständigt liv som du gjorde på den tiden men din familj var välbärgad så dina möjligheter var mycket större än de var för många andra kvinnor. Av de val du hade, vilka som sagt var många för att vara 1800 tal, så valde du att arbeta med människan i fokus och bana väg för en ny, utvecklande vård.

Inte ens ett blodigt krig kunde hålla dig tillbaka då du begav dig till den ryska halvön Krim och införde nya sätt att vårda skadade soldater. Dödligheten bland de sårade minskade från 42 % till 2 %!

37 år gammal var du tillbaka i ditt hemland där du hyllades som nationalhjälte och du blev efterhand krigsministeriets absolut främsta rådgivare i militärhygieniska frågor.

Som om inte allt detta vore nog, så startade du också Nightingale School of Nursing vid 40 års ålder och var dessutom en stor pionjär inom statistik; du använde cirkeldiagram för att förklara hur dödligheten såg ut bland soldater, bland annat då du behövde presentera fakta för politiker. Du är den allra första kvinnan som blev invald i Royal Statistical Society!

Så, min kära Florence, eller Lady with the Lamp, som du kallas då du går nattrond till patienterna; Tack för att du bidragit med all din kunskap och inspiration. Vi kommer att värna ditt minne och fira ordentligt idag på den Internationella Sjuksköterskedagen-din födelsedag!

 

PS. Hoppas du har din tama lilla uggla Athena, sittandes på din axel var du än är. En uggla känns som ett mycket värdigt djur för dig, kära Florence. DS

Florence

 

 

Åsa Mörner

Legitimerad, stolt Florentinare

Psykiatrisjuksköterskans svåra och utmanande arbetsuppgifter- Anna Ågerfalk går en dag i Andrews skor

20140829_095450

Jag hade härom veckan förmånen att följa psykiatrisjuksköterskan Andrew Sharp på mottagningen för unga vuxna vid USÖ i Örebro. Psykiatrin ligger lite undanskymd med ingång från baksidan av byggnaden. Inte helt lätt att hitta. Men med lite support är jag snart vid ingång J. Väl mottagen och installerad på Andrews mottagningsrum går vi igenom tidsboken för dagen. Fyra besök förväntas. Nu är det ju så att denna patientgrupp ofta finner olika anledningar att inte dyka upp på planerade besök. Helt enkelt inte kommer ihåg, eller inte orkar samla ihop sig. Det ingår i vardagen. Att påminna, ringa in eller ibland erbjuda samtal på telefon istället. Så kom det att bli också denna dag.

Det slår mig under dagens möten med människor vilken svår och utmanande uppgift psykiatrisjuksköterskan har. Inga vita eller gröna kläder. Ett annat sätt att skapa förtroende och trygghet. Ett stort eget ansvar att bedöma dagsformen för personen mitt emot. Eller över telefon, när den förtvivlade eller frustrerade personen finns i andra luren. Ibland handlar det också här om liv eller död. Men inte för att det blöder ur ett öppet sår eller för att ett hjärta har stannat, utan helt enkelt för att patienten upplever det så.

Jag blir berörd. Berörd av dessa unga människor och hur de kämpar. Med sig själva. Med omgivningen. Med livet. Och kanske framförallt för att de har kämpat hela livet. Tagit sig igenom skolan. Försökt finna sin plats. Vill gå vidare och ta igen det som de missat förut. Då, innan någon egentligen förstod. Nu är det sjuksköterskan som förstår. Som vägleder. Som följer upp.

På lunchen är det andra samtalsämnen. Natomedlemskap, träning och fredagens afterwork är på agendan. Nyttigt med en stunds avbrott och en god gemenskap i en tuff vardag, såklart.

Ibland blir det skarp läge och det gäller att finna lösningar. En patient hör av sig och har hamnat i en akut psykos. Läkarna har fulla kalendrar, och det har tagit tid att få ny kontakt på vuxenpsyk. Patienten måste nu tas om hand akut. Vi får anledning att göra ett kort besök på akutpsyk i nya lokalen för att lämna över.

Vi hinner också dryfta en hel del kring möjligheter att rekrytera, utbildning, ökat antal patienter, fullbokade läkare, hyrläkare, samverkan med andra och sånt som kan utvecklas för att man ska kunna gå hem mer nöjd när arbetsdagen är slut.

På eftermiddagen var det dags för anhöriggrupp. Att skapa nätverk, erbjuda information och kunskap, skapa framtidstro, fika tillsammans och svara på frågor och funderingar som kommer när någon nära blivit sjuk, var en del av eftermiddagens innehåll. Ett etablerat samarbete med Anhörigcentrum skapar möjligheter till mer sådant för de anhöriga som vill. Oerhört viktig att se anhöriga. Hur de också kämpar. Och att se hur tung hjälplösheten ibland kan vara. Här kan både vården och civilsamhället vara en resurs. Vi behöver varandra.

Tack till er alla för en givande dag!

 

Anna Ågerfalk                                        bild

Oppositionsråd (Fp)

Grattis alla barnmorskor-ni är fantastiska!

Blogg

Idag är det den Internationella Barnmorskedagen och det vill vi uppmärksamma såklart! Men just idag lämnar vi över bloggandet till en annan, nystartad blogg där du kan läsa en massa spännande berättelser av barnmorskor från norr till söder, öst till väst.

 

Du hittar bloggen här

 

Tårta, bubbel och paket? Hellre en god arbetsmiljö. hälsosamma arbetstider och skälig lön!

(fast vi kan ta lite tårta också…)

 

Åsa Möner

Legitimerad Barnmorska

Studentrepresentant Sofia utökar sina uppdrag och är nybliven ledamot i Vårdförbundets studentstyrelse!

Nästan lite irriterad lyfte jag luren då nästan automatiskt för mig är en försäljare då det är ett 08-nummer som visas på skärmen. Den irriterade känslan försvann obeskrivligt snabbt där jag satt på bussen in till stan då Anna-Karin Ulander, en av Vårdförbundets studenthandläggare, klargjorde att jag tillsammans med fem andra studenter kommer att bilda den nya styrelsen för Vårdförbundet Student!

Vad gör då studentstyrelsen och vad innebär det att åta ett styrelseuppdrag?

Vårdförbundet Students styrelse träffas en gång i månaden oftast i Stockholm där de arbetar med de prioriterade områden som gemensamt tagits fram på årsmötet som hålls i maj varje år tillsammans med studentrepresentanter från hela landet. Områden som prioriterades förra mandatperioden var att synliggöra utbildningar och kompetenser, arbeta för höjd kvalitet på de verksamhetsförlagda utbildningarna, främja interprofessionellt arbete samt att öka antalet medlemmar i Vårdförbundet Student. Genom att åta ett styrelseuppdrag har man ansvar för att lyfta och driva de olika prioriterade områdena framåt tillsammans med medlemmarna i studentstyrelsen.

Hur kan man bli en del av studentstyrelsen?

I god tid innan varje årsmöte kan man skicka in nomineringar till studenthandläggarna. Man kan både nominera sig själv eller någon annan man anser vara lämplig för åtagandet. Enda kravet är att den studenten som nomineringen gäller måste vara medlem i Vårdförbundet och studera till sjuksköterska, röntgensjuksköterska eller biomedicinsk analytiker. Personligen så fick jag skriva ungefär en halv A4 om vem jag är som person samt varför jag skulle vilja vara en del av studentstyrelsen. Här är ett kort utdrag ur min ansökan:

”Genom att bli invald i Vårdförbundet Students styrelse kommer min hjärtefråga att röra kvalitativ förbättring av studietiden samt att förbättra och informera sökandes bild av Vårdförbundets alla yrkesgrupper. Kort och gott öka både kvantitet, kvalitet och kompetens bland samtliga av Vårdförbundets livsviktiga yrken!”.

Avslutningsvis vill jag återigen lyfta fram hur otroligt ärad jag känner mig att få driva frågor som är viktiga för oss studenter för att vi ska fortsätta utvecklas och så småningom driva den svenska vården framåt.

 

 

bloggSofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Nybliven ledamot i Vårdförbundets studentstyrelse

Jag är en arbetsmiljöambassadör!

Idag den 28 april är det världsdagen för arbetsmiljö! Bild1 blogg

Arbetsmiljö är min stora hjärtefråga. Det finns få samtalsämnen som kan få mig så berörd, upprörd och engagerad. Jag blir alltid irriterad när personer påpekar att de inte orkar bry sig om arbetsmiljön. Eller när personer uppenbart bara tänker på sig själva och inte ser till allas bästa när det gäller arbetsmiljö. Jag tycker det är roligt med arbetsmiljöfrågor, för det går att påverka (hemma tror de att jag är ensam om att gilla arbetsmiljö). I arbetsmiljödjungeln finns justa spelregler med tydliga lagar som grund. Om du kan spelet så ger det resultat (även om det emellanåt med min anestesisjuksköterskeiver går för  lite långsamt i förändringsprocesser). För mig är arbetsmiljöfrågan viktig eftersom jag vill att ALLA ska ha det så bra som möjligt på jobbet. Det är en självklarhet att INGEN ska behöva skadas eller må dåligt på sitt arbete.

Arbetsmiljön har mängder av arbetsmiljöambassadörer i Sveriges i form alla skyddsombud (så familjen det är inte bara jag som är nördigt intresserad). Bara i Vårdförbundet finns massor av oss eftersom alla fackligt förtroendevalda också är skyddsombud. Jag tror att ALLA  som arbetar eller har arbetat egentligen tycker att arbetsmiljöfrågan är viktig men vissa vågar inte erkänna det.

Årets tema för världsdagen är en uppmaning att arbeta för att skapa en kultur som förebygger ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Bara idag kommer 865 000 personer över hela världen att skadas eller avlida när de arbetar. Dags att göra något åt det! För även i Sverige ökar arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Skrämmande men sant!

Vill du påverka din arbetsmiljö?

Börja med att fundera på vad du tycker är en BRA arbetsmiljö? Prata med ditt skyddsombud, din chef och dina kollegor.
Tillsammans går det att påverka!

 Ann-Sofie Gustavsson
Huvudskyddsombud Vårdförbundet och arbetsmiljöabassadör

Jag menar inte att vara tjatig

vardcentral_bmskaEftersom jag redan skrivit flera inlägg om samvete, samvetsfrihet, profession, religion, åsikter och delade meningar så kanske det känns som en dålig repetition när jag nu, återigen drar upp frågan om samvetsfrihet. Men det skiter jag i. Det kan få rulla som en oändlig repris i alla forum om det så behövs; att kunna åberopa samvetsfrihet som en dold agenda för arbetsvägran och inskränkta lagvidriga åsikter är, tragiskt nog, åter aktuellt. Fast det var nog aldrig inaktuellt….

För faktum är att det ständigt mullrar underifrån. Ja, jag säger underifrån, tycker att det passar bra, definitivt inte som en skänk från ovan i alla fall. Den vård vi förser vårt lands medborgare med ska inte vara färgad av religion, politik, rasism, könssegregation eller insnöade personliga åsikter. Vården vi bedriver ska vara jämlik, vetenskaplig, icke-fördömande, neutral, stöttande och personcentrerad. De som arbetar inom vården ska vara styrda utifrån dessa kriterier och inte sina egna val. Då får man starta en privat liten enhet i så fall. Men så länge du är anställd inom statligt finansierad vård ska inte dina arbetsuppgifter styras efter ditt enskilda mantra, vad det nu än må vara.

Det har heller inget med demokrati att göra. Vilka yrkeskunskaper du ska ha för att vara ett legitimerat yrke, eller vad du har för arbetsuppgifter på ditt jobb är inget du själv väljer.

Frågan handlar oftast om legitimerade barnmorskors rätt att vägra delta vid aborter och omvårdnaden kring ingreppet. Argumentet från ”samvetsfrihetsförespråkarna” menar på att man ju inte behöver arbeta på en avdelning som utför aborter. Man har nog helt glömt bort hur en anställning ser ut år 2015 i så fall. Oftast är man anställd inom en hel region och rotationstjänstgöring är numera standard på de flesta kliniker.

Så ledsen att göra era ”samveten” besvikna: om du bara vill ha arbetsuppgifter som känns ”bra i ditt hjärta” så vet jag inte vad du ska jobba med. Inte inom vården i alla fall. För som barnmorska, eller för den del vilken yrkeskategori som helst inom vården, träffar man människor av alla de slag, med olika bakgrund och bagage, heterosexuella relationer och samkönade relationer, upprepade aborter, olika religionsuppfattningar och förlossningar som inte alls är så himla ”gulliga så det känns bra i hjärtat”.

Jag är så förbannat trött på denna oprofessionella uppfattning att dina arbetsuppgifter skulle baseras på vad DU vill eller inte. Det är människan du har framför dig, människan du vårdar som betyder något, vad vill han, hon eller hen? Vad du vill och tycker kan du avhandla hemma vid middagsbordet, så länge du inte bryter mot lagen. Jag vill inte hantera ditt sköra ”samvete” på min arbetsplats, jag har fullt upp att vårda människan jag har framför mig.

Jag menar inte att vara tjatig.

Jo förresten; jag kan älta det här i all oändlighet.

 

Åsa Mörner

Leg barnmorska med gott samvete