Tunghäfta eller rappakalja?

Vårdförbundet syns mycket i media och det är en förutsättning för att vi ska kunna skapa opinion hos allmänheten, en opinion som ska kunna leda till förändring.
Vi syns i debattinlägg i tidningar, vi har bloggar, twitterkonton, Instagram och Facebook och ibland får vi ta plats i etern såsom radio och TV.

Igår var det dags för ”lilla jag” att debutera som debattör i etern! Förra veckan uppmärksammades mitt, ganska nystartade twitterkonto av Sveriges Radio som ville ha med mig i P1 Debatts direktsändning med temat ”Vågar man lita på vården?”

Svarade ja utan att blinka. Gulp. Vad har jag gjort?

Gick runt med en liten ångestknut i magen under de få dagarna som återstod innan det var dags att äntra Kulturhuset i Stockholm. Ångestknuten hade då växt sig till orimliga proportioner och orsakade nära på förlossningsvärkar.

Lotsades in i logen, som var allt annat än glamourös ”Sveriges Radio är fattiga”-citat Alexandra Pascalidou, och fick träffa de andra debattörerna som satt och filade på sina argument. ”En kopp kaffe vore inte fel”. Som sagt; radion är fattig, hann inte fram innan det var slut. ”Kanske lika bra, vem vill vara kissnödig när man försöker argumentera med högsta ledningen på SKL?” tänkte jag.IMG_6942

Alexandra Pascalidou, som är P1 debatts lysande programledare, strålade i sin fina klänning och sina skyhöga klackar när hon gick igenom upplägget för debatten. Vilken tur, det är inte meningen att vi ska stå på scenen i två timmar, vi är uppdelade-patient/anhörigberättelser först och vi andra under den senare hälften av programmet. Hmm, jag kanske skulle haft snyggare skor på mig, mina är väldigt….präktiga….?

Det fanns reserverade platser bland publikens, sätter mig strategiskt mitt framför scenen-kortare väg att snubbla på…

Jonnie Roupé berättar om hur hans cancersjuka lilla flicka tvingas resa runt bland våra landsting för att få rätt vård, hur de som föräldrar försöker lindra genom att säga att de ”ska åka på semester, det är därför vi åker till det här sjukhuset”. Får höra många gripande berättelser av hur patienter och anhöriga upplevt den svenska, duktiga, högspecialiserade vården. Är den det? Är den verkligen jämlik? Har alla samma möjligheter? Tyvärr inte…

Mitt i allvaret dyker stå-uppkomikern Ann Westin upp. Lysande! Humor är ett bra sätt att uppmärksamma allvar, vilket hon gjorde på ett ypperligt sätt- hur ser det ut när det bara finns en enda sjuksköterska kvar?

Tar plats på scenen tillsammans med politiker från SKL,  Riksdagen och norra Sverige. DN´s fantastiske skribent  Maciej Zaremba (lite starstrucked!) och läkar-och sjuksköterskekollegor från Stockholms läns landsting.

Känner mig förvånansvärt lugn. Huvudet är tomt. Kommer jag att få tunghäfta? Eller bara säga en massa obegriplig rappakalja?

I ett nafs var radiosändningen över. Vad hände? Känns som det bara gått en kvart?

Jag hade kunnat hålla monolog. Min hand viftade frenetiskt efter uppmärksamhet, men hur intressant hade det blivit om bara undertecknad fått babbla? Tur att det fanns en bra debattledare i Alexandra Pascalidou…

Är uppvärmd rejält och som tur är så fortsätter debatten i webben, publiken får vara delaktiga och det ramlar in en massa från chat och Facebook.

Fortsätter att debattera medan vi går ut i logen, hämtar våra ytterkläder och kliver ut i den milda höstkvällen.

Vad sa jag egentligen? Ingen aning. Men jag hann inte säga en bråkdel av allt jag hade pedagogiskt radat upp på mitt stödpapper. Stödpappret som jag inte tittade på en enda gång.

En erfarenhet rikare; check!

/Åsa Mörner, ständig debattör på webben, nydebuterad i etern.

20141020_121635

För att jag är en flicka

 

10250192_10152756148999511_4504201191410100125_n

 

 

Flicka, 12 år, boende i Sverige:

”Mamma, idag fick jag lära mig en massa i skolan och jag  ska bli känd bloggare när jag blir stor!”

Flicka, 12 år, boende i en annan del av världen:

”Idag ska jag försöka hitta något att äta. Igår drack jag bara lite smutsigt vatten

Flicka 12 år, boende i  Sverige:

”Pappa skjutsar mig till fotbollsträningen, idag är det match!”

Flicka 12 år, en annan del av världen

”Jag är rädd. Rädd för min make som tvingar sig på mig varje natt. Det gör ont.”

Flicka 12 år i Sverige:

Insta är så himla coolt! Lägger upp många bilder på mig och mina lagkamrater efter matchen!”

Flicka i annan del av världen:

”Jag känner barnet röra sig i min mage. Kanske ska barnet komma ut snart? När och hur? Vem kan hjälpa mig då?”

Svensk flicka, 12 år:

” Jag älskar min nya tröja, den är likadan som Linas! Vill ha likadana byxor som hon har också, ska önska mig dem i julklapp!”

12-årig flicka i annat land:

” Jag är hungrig och barnet i magen rör sig inte längre, jag blöder från mitt underliv. Vart ska jag vända mig? Vem vill hjälpa mig?”

 

Idag är det Internationella Flickdagen. I Sverige föds det, just idag, flickebarn som välkomnas av deras föräldrar med kärlek, som får fortsätta vara barn under hela sin uppväxt, som får mat och rent vatten och som får lära sig läsa och skriva, under samma förutsättningar som deras bröder. Vi har lagar och konventioner, vi tillåter inte barnäktenskap och sexuella övergrepp.

I vår mansdominerade värld ser det inte likadant ut. Flickor utnyttjas, våldtas och gifts bort när de är barn och tonårsgraviditeter är den vanligaste dödsorsaken för flickor i stora delar av världen!

Jag skäms. Jag skäms över hur mänskligheten kan tillåta det som pågår mot våra flickor och kvinnor i världen. Det är dags att agera-med kraft och mod.

Idag är det Internationella Flickdagen. Det är allas vårt ansvar att agera mot detta vansinne. När ska det kvinnliga könet vara lika mycket värt som det manliga? Hjälp till att sprida budskapet om kvinnors lika värde och hjälp till genom att bidra med kunskap och utbildning, resurser och insatster.  Det är vår förbannade skyldighet.

Åsa Mörner

Leg. Barnmorska och kvinna

felande lank

Att riskera sitt liv för någon annan

Det är som en film. En film om en medicinsk katastrof, en farsot som lurar runt varje hörn, som sprider sig i galopperande hastighet. Människor klädda i rymdräktsliknade uniformer, en mycket obehaglig film som faktiskt är verklighet.

TV, tidningar, internet..det flödar av information och uppdateringar om ”senaste” läget, hur många har avlidit, hur många är smittade, vilka länder är drabbade?

Jorden hemsöks av svåra infektioner, människor lemlästas och torteras i krig och konflikt, folk flyr från drabbade områden-det pågår överallt i världen. Just nu är Västafrika hårt utsatt för en fruktansvärd infektionssjudom som sätter skräck i en hel värld.

Många av de som insjuknar i den fruktade infektionssjukdomen är sjukvårdspersonal. I nuläget försöker man rekrytera läkare och sjuksköterskor till utsatta områden, för att bidra  med specialistkompetens inom infektions- och katastrofmedicin, helst med tidigare erfarenhet av arbete utomlands. Inget som växer på träd direkt. Och vem är villig att utsätta sig för riskerna?

Faktum är att det ofta medför en risk att arbeta inom sjukvården även i vårt trygga Sverige. Även här riskerar de som arbetar med sjuka människor att smittas av infektionssjukdomar, utsättas för hot och våld och arbeta under förutsättningar som  medför fara för den allmänna hälsan.

I vårt land arbetar vi för att minska dessa risker, uppnå hälsosamma arbetstider, att få skälig ersättning för det arbete man utför, att se till att man kan arbeta patientsäkert med tillräcklig personaltäthet och kollegor med rätt kompetens. Vi har den möjligheten!

Men det finns läkare och sjuksköterskor som lämnar sitt trygga, friska land, utan landminor och svårbotade infektionssjudomar, de far till osäkra länder långt bort utan att veta vad som väntar. Med risk för sina egna liv.

I det läget handlar det inte om att förhandla om arbetsvillkor, löneförmåner och semesterdagar. Det handlar om medmänsklighet.

hjarta

 

Åsa Mörner

leg. sjuksköterska, leg. barnmorska

 

Positiv feedback värmer!

Jag pratade just med en medlem som behövde lönecoachning inför ett nytt uppdrag. Vi pratade en stund och jag gav några tips om vad som kan vara bra att fundera på innan man går in i sitt lönesamtal. Medlemmen blev nöjd med svaret och fick några nya tankar om hur hon skulle hantera det.

Sedan fortsatte vi prata en stund om vad Vårdförbundet gör, för hon ville berätta att hon tyckte att vi här i avdelningen gör ett så bra jobb! Snacka om att man blir glad över att få positiv feedback! =) Medlemmen gav mig – och jag är ändå ett rekryteringsproffs – ett NYTT inspel på vad som är ett gott skäl att vara medlem. Ett gott skäl som jag helt seriöst inte funderat på så mycket tidigare. Hon menade att hon fick en ökad kunskap och kompetens genom att vara medlem. Att facket är en kunskapsbank.

”Hur menar du då?” var jag tvungen att fråga. För jag hade nog i ärlighetens namn inte riktigt fattat det argumentet fullt ut själv.

”Jo, jag var tex på er kvällsföreläsning härom dagen med Anders Lundin. Han pratade om att ‘våga det man inte törs’ och det gav mig mod att till exempel våga förhandla min lön nu. Tack vare att ni ordnade den aktiviteten fick jag kunskap om att jag själv kan påverka. Jag tycker att ni ordnar så mycket bra aktiviteter och varje gång så kommer ni med någon information eller tankeställare som gör att jag lär mig mer. Dessutom kan jag ju alltid ringa er och få mer kunskap om något som jag behöver.”

Ja, så är det ju faktiskt. En av Vårdförbundets uppgifter är givetvis att bistå med expertkunskap i frågor som rör arbetslivet och sprida information. Jag har inte reflekterat över att det kan vara ett skäl att vara medlem – att man får möjligheten att lära sig mer. Jag brukar mest rikta in mig på möjligheten att få hjälp när man behöver, och det är klart.. varje gång man får hjälp lär man sig ju något. Nästa gång kanske man kan reda ut en situation på egen hand?

Hur som helst så var det oerhört roligt att få positiv feedback på att det vi gör är bra. Vi människor behöver alla bli bättre på att tala om när någon gör bra saker och berömma ofta. Det är lätt att glömma bort det i en pressad och stressad vardag.

Kärlek till er alla medlemmar som kämpar på när det blåser hårt!
2013-03-17_11

I livets tjänst- med gott samvete?

untitled-blogg

Jag är legitimerad barnmorska. Under min utbildning ingick perinatal omvårdnad, reproduktiv hälsa, förlossningsvård, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning, gynekologisk omvårdnad och rådgivning och omvårdnad kring abort. Jag är ”I livets tjänst”.

Men livet kan vara många olika saker. Det är lätt att associera till graviditet och barnafödande när man tänker på en barnmorskas arbetsuppgifter-livet, att skapa liv, se ett nytt liv födas.

Men att skapa liv behöver inte handla om att sätta ett barn till världen när man är legitimerad barnmorska. Att vara i livets tjänst handlar också om att vårda kvinnor med gynekologiska sjukdomar, förskriva preventivmedel till de som faktiskt inte vill bli gravida och att stötta, vårda och ge råd till de som blivit ofrivilligt gravida eller som riskerar att föda ett svårt sjukt barn och därför väljer att avsluta graviditeten genom en abort.

Det är också att vara i livets tjänst. Vi barnmorskor vårdar sjuka kvinnor, vi förser kvinnor och män med kondomer, p-piller och spiraler, vi utför livsviktiga provtagningar såsom gynekologiska cellprover och HIVtest och vi är i livets tjänst när vi ger omvårdnad till kvinnor som genomgår en abort.

Jag kan inte avsäga mig en viss del av mitt yrke, i så fall är jag inte längre legitimerad barnmorska. Det INGÅR att jag ska kunna utföra dessa arbetsuppgifter, att jag ska bemöta med respekt, empati och kunskap kring allt detta. Att vara legitimerad barnmorska är inte bara att förlösa barn, mäta magar och lyssna på fosterljud.

Jag är i livets tjänst. På alla nivåer.

Jag blir förskräckt när diskussioner om inskränkningar i aborträtten dyker upp. Och det gör det, gång på gång- i olika delar av världen och i Sverige. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att kunna välja abort.

Mitt inlägg handlar inte om att försvara aborträtten, vilket jag gör i allra högsta grad. Jag slåss med näbbar och klor mot den som skulle försöka inskränka den lagen.

”Att vara oönskat gravid drabbar de som lever i fattigdom hårdast. De har inte råd att betala för att avsluta oönskade graviditeter eller åka utomlands för att göra abort där det är lagligt. Många ser ingen annan utväg än att göra osäkra aborter med risk för liv och hälsa” (ur Aftonbladet Debatt 140928)

Jag blir förskräckt när jag ser att det läggs fram politiska förslag om att införa en samvetsfrihet som innebär att du kan vägra att utföra vissa uppgifter som legitimerad. Innebär det också att du kan hoppa över valda delar av din utbildning? Och i så fall-är du då legitimerad?

Om man väljer att studera till barnmorska så bör man först läsa utbildningsplanen för programmet. Om det är något i den som man upplever talar mot ens ”samvete”, ja då ska man välja ett helt annat yrke.

 

Åsa Mörner

legitimerad barnmorska, som med gott samvete genomför alla de uppgifter som ingår i mitt yrke och därmed följer vår svenska lagstiftning.

Vad vill du?

på gKänner du någon som är framgångsrik och välutbildad som inte är mycket på jobbet?  Jag gör inte det. De jag känner med välbetalda respekterade yrken har jobbat mycket för att komma dit de är idag. Utbildning, många arbetstimmar, ofta heltidsarbete, kontinuerlig utbildning och utveckling  och mycket tid på arbetet.

Vilket får mig att fundera över en fråga som regelbundet återkommer – vad gör Vårdförbundet för att jag ska få högre lön? Vårdförbundet är jättedåliga på att förhandla. Jobbar ni överhuvudtaget med lön?

Ja – Vårdförbundet är förutom du själv de enda som jobbar för att du ska få högre lön. Tror du att din arbetsgivare vill öka löner? De vill hålla budget, och personal kostar pengar – jättemycket pengar!

Vårdförbundet förhandlar kollektivavtal och förutsättningar kring lön. Det är pga av vårt AB  (förändrat från 1/10 2014) som du överhuvudtaget kan prata lön varje år. Så – jo Vårdförbundet arbetar för din lön. Men det är DU som får detaljförhandla – och då blir slutresultatet olika för olika individer.

Vi kan vara överens om att Vårdförbundet arbetar för din lön. Frågan är om du gör det?  Igår träffade jag en person som fick mig att tänka till kring karriär och lön. Hon fick mig att tänka till om min egen karriär och min egen lön.

Vad vill jag egentligen? Vad är viktigt med mitt arbete? Är det att vara på jobbet och göra ett ok arbete, eller vill jag något mer. Är jag bara på jobbet de timmarna jag har ledigt från mitt övriga livspussel eller hur är det egentligen? Vilka val gör JAG?

Om jag vill något mer, om jag vill göra karriär, få en skälig löneutveckling och respekt – då behöver jag agera.

Hur då?

Jag behöver i allafall ha bättre argument för en högre lön än ” Jag är värd mer”.   Jag behöver visa att jag är värd mer.

För mig finns det hinder i karriärtänket som har med genus, livspussel, önskescheman och flexibilitet att göra. Hinder som jag tänker ta mig förbi.

Jag ska börja idag!

Så vad vill du? Har du funderat över det?
Ann-Sofie Gustavsson vice ordförande avdelning Örebro

 

Sjuksköterskebrist ger platsbrist ger patientsäkerhetsbrist ger arbetsmiljöbrist ger.. problem.

Apropå dagens reportage i  Nerikes Allehanda om stängda vårdplatser på USÖ.

NA_Pernilla

Det saknas sjuksköterskor i vården, det har väl knappast undgått någon. Artikeln i NA fokuserar på den bristande patientsäkerheten, där vi i vanlig ordning inte är helt överens med arbetsgivaren. Jan Olsson, förvaltningschef, menar att man stängt platser just för att upprätthålla patientsäkerheten. Det han missar att berätta är att när man stänger vårdplatser, på grund av att det saknas sjuksköterskor, så för det med sig en rad olika problem.

Patienterna slutar ju inte att söka vård bara för att USÖ drar ner på platser.

Faktiska konsekvenser är till exempel:

  • Patienterna får ligga alldeles för länge på akutmottagningen, vilket leder till längre väntetider för andra och en ökad arbetsbörda för redan sönderstressad personal. Dessutom ligger det inte inom akutklinikens uppdrag att göra så mycket med en patient som nu görs. Akuten är just ett ställe för AKUTA insatser och snabbt flöde.
  • Patienterna skickas runt bland olika vårdinrättningar innan ”rätt” plats öppnas. Dvs patienten skickas till sjukhusen i Lindesberg eller Karlskoga, och sedan kanske tillbaka. Eller så blir patienten inlagd som en så kallad ”utlokaliserad patient”, vilket betyder att man får en plats på en annan avdelning där personalen inte har tillräcklig kompetens för just den åkomman som patienten lider av. Det ÄR INTE patientsäkert! Vi vet att varje transport av en patient medför en risk för dennes hälsa och säkerhet.
  • Vårt fantastiska raka spår för patienter med höftfraktur drabbas, då ortopeden är fullbelagd. Ambulanserna blir omdirigerade till Karlskoga.
  • 1/6 av Örebros ambulanser är upptagna betydligt längre än vad de borde – på grund av platsbrist och omdirigering.
  • Personalen på vårdavdelningar får en ökad stress då trycket på de befintliga platserna ökar.
  • Vi riskerar att patienter skrivas ut för tidigt eftersom fler behöver just den där vårdplatsen. För tidig utskrivning leder ofta till återinläggning, komplikationer och ökade vårdtider.

Så visst är patientsäkerheten hotad! Vi vet det. Arbetsgivarna vet det. Frågan är väl hur vi ska lösa problemet?

När det pratas ekonomi pratas det alltid om att den stora kostnaden är personal. Jo. Det är ju så. Kompetent personal kostar. När de inte mår bra kostar de ännu mer, eftersom övertiden och sjukskrivningskostnaden ökar. Varje år kostar personalen lite mer. Budgeten blir lite mer ansträngd.

Men hey! Jag har en lösning! Vårdförbundet har en lösning! ALLA VÅRA MEDLEMMAR ser en lösning! Och den är enkel.

Se till att sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor trivs på jobbet. Se till att vi mår bra och att vi har de allra bästa villkoren. Då stannar vi. Då trivs vi. Då lockar vi nya till yrket. Då producerar vi bra vård. Då sänker vi kostnaderna.

Rent konkret är det jag säger

  • Bättre lön
  • Bättre schema
  • Skapa karriär- och utvecklingsmöjligheter
  • Betala vår specialistutbildning
  • Bjud på karameller

Vi är en bit på väg. På USÖ ska ett nytt introduktionsprogram starta för nya sjuksköterskor.  AST ska bli verklighet och politikerna har lovat 100 betalda specialisttjänster nästa år. Ingångslönerna ökar stadigt (och det är bra – fast dåligt att arbetsgivaren ”glömmer” oss som befinner oss i den stora hängmattan med några års erfarenhet). Vi ser fram emot fortsättningen!

Våga satsa på Vårdförbundets yrkesgrupper! UTAN OSS STANNAR VÅRDEN!

NA_JanO               NA_Pernilla2

 

 

Mångfald och öppna hjärtan. På riktigt.

SAMSUNGValvakan är över. Naglarna är numera millimeterkorta och kaffebryggaren behöver semester.

Det blev en sen natt.

Jag satt uppe och lyssnade tills sändningarna på SVT var över och distrikt för distrikt klarmarkerades; rösträkningarna var över.

Ridå.

Nej det handlar inte om det röda eller blå blocket. Det handlar om ”kilen” där emellan. Något är fel i vårt land när ett av våra största politiska partier bygger sin framgång på missnöje och okunskap.

Vems fel är det då?

Kan vi anklaga någon, vem eller vilka förtjänar en plats i skamvrån, vem och vilka ska hängas ut som anhängare av en inskränkt människosyn? Visa mig!

Spegelbilden reflekterar mitt ansikte; det är mitt fel. Och ditt. Det är våra förtroendevalda politikers fel. Det är allas fel.

Man kan inte tysta ett massivt missnöje som grundar sig i bristande kunskap genom att tala om ”öppna hjärtan” och ”mångfald”. Vi kan inte fortsätta nedvärdera en stor del av landets befolkning som är skrämda av politisk propaganda. Vi måste bemöta. Vi måste visa vad våra ”öppna hjärtan” egentligen är, hur stor betydelse mångfald har för vårt lands överlevnad. Att sprida förakt och avsky riktat mot våra medmänniskor är inte förenligt med en god människosyn. Vare sig från det ena eller andra hållet.

Ett stort arbete väntar våra ansvariga politiker och myndigheter, och dig och mig. Låt oss mota bort rädslan och okunskapen tillsammans, genom handling och fakta, inte genom pretentiöst ordbajseri och nedvärderade statusuppdateringar på sociala medier. Utan på riktigt.

Åsa Mörner

Leg barnmorska

Leg sjuksköterska

Taggad, laddad, redo! Nu kör vi!

partilogosDe senaste 14 dagarna så har jag och mina kollegor skrivit så tangentborden glött. Vi har presenterat en ny blogg dagligen, som på ett eller annat sätt har handlat om just denna dag; den viktigaste dagen i Sverige på hela året- valdagen.

Vi har skrivit om demokrati, om partipolitik, feminism, ledarskap och om val. Vi har författat många rader om hur vården ser ut, om vilka brister som finns; vi har till och med utmanat våra lokala politiker att anta en utmaning, en utmaning som Vårdförbundet utarbetat för att försöka skapa bättre villkor för de som utbildar sig men som också gynnar svensk sjukvård genom fler specialistutbildade sjuksköterskor.

Och tro det eller ej, majoriteten i Örebro läns landsting antog utmaningen! 20140521_181115

Slutsats: DET GÅR ATT PÅVERKA!

Vi kommer att fortsätta träffa politiker, vi kommer att blogga och vi kommer att ha möten och olika forum där vi diskuterar vad som behöver förändras och förbättras, för att skapa nya och bättre förutsättningar i vården. Det spelar ingen roll vem som antar rodret för att styra skeppet, vi kommer att vara där, vi kommer att vara med och påverka åt vilket håll skutan ska gå.

Vi vet att det funkar.

Jag vet dock inte, i skrivande stund, vem som kommer att styra, vare sig i landsting eller kommun, och jag vet inte vem eller vilka som kommer att bilda regering och leda vårt land under de närmaste fyra åren.

Idag är det val i vårt avlånga land. Ikväll är det valvaka. På måndag, fortsätter vårt arbete, nu börjar det, nu ska det bli verkstad av alla löften som våra politiker gått ut med under sin valpropaganda. Jag ser med spänning fram emot att fortsätta, och att börja arbetet med att påverka våra folkvalda politiker så att vi kan få bättre villkor och större möjligheter.

Kom igen Måndag! Jag är taggad!

 

 

Åsa Mörner

som vakar långt in på småtimmarna om det behövs, kaffepannan är laddad!

Imorgon är det fest!

DSC_0558 1Min släkt kommer från Sverige och min mans släkt är hitflyttade från utlandet. Vi har båda med oss en historia som förenas kring demokrati. Att få uttrycka en åsikt är viktigt! Demokrati är värt att fira.

Vi firar jul, midsommar, sveriges nationaldag och så har vi valparty. När Sverige går till val är det familjefest. Vi umgås, går och röstar, äter GOD mat och ser på valvaka. Vi firar det våra släktingar kämpat för. Vi firar att vi får rösta.

I samband med andra världskriget hamnade min mans morfar i Sibiriskt fångläger. Medan döttrarna växte upp var han fånge. Han fängslades i sin kamp för demokrati och frihet. Hans kamp var med livet, hälsan och en oviss framtid som insats, han stred för det som jag idag ser som självklart.

Min morfar var gjutarson och växte upp i ett Sverige där arbetarna kämpade för sina rättigheter. För min morfar var valet DEN viktigaste händelsen i Sverige. Det var brottslighet att inte rösta. Morfar pratade gärna om vad bra vi hade det i Sverige och om allt som hänt under hans livstid. Han var avundsjuk på oss barnbarn som fick växa upp i det Sverige som formats under hans livstid. Ett Sverige med utbildning och möjligheter åt alla.

Imorgon är det valdag. Använda din demokratiska rättighet – engagera dig och gå och rösta! Det är en fantastisk rättighet som många kämpat för. För min familj är valdagen familjedag och festdag. Vi får tycka och vi får rösta.

Vi firar rättigheten att vara med och påverkan framtiden.
Vi firar att MIN röst räknas.

Det är fest!

Ann-Sofie Gustavsson med familj
- som ser fram emot morgondagen.