Meddelarfriheten är en skyldighet

Av Uppdrag gransknings program om visselblåsare kan man dra flera lärdomar. Att meddelarfriheten skulle vara nåt naturligt som uppmuntras i Sverige visade sig inte stämma i den konkreta verkligheten. De i programmet som vågat visselblåsa omplacerades. Först när media gjort stor grej av saken pudlade arbetsköparen och bedyrade att de värnar meddelarfriheten. Vissa fick tillbaka sitt gamla jobb, men inte alla. Tänk då på alla visselblåsare vars historier inte har nått media!

Mest glädjande i programmet var att arbetskonflikten på Pågatågen uppmärksammades, en konflikt som makten har försökt tysta ner pga. dess exempel på framgångsrik arbetarkamp och arbetarsolidaritet. Där ville företaget Arriva avskeda huvudskyddsombudet Ola Brunnström efter att han i ett mejl till medlemmarna skrivit ”va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss”. Företaget ville blåsa upp det till ett hot, men givetvis handlade det om faktumet att ett organiserat och enat arbetarkollektiv ger styrka. Arriva ville få bort en stridbar arbetare, men där blev svaret att Olas arbetskamrater hotade med strejk. Arriva backade och Ola fick behålla jobbet. Så ska en slipsten dras! Ett exempel att lära av.

Meddelarfrihet ska inte ses bara som en rättighet, utan som en skyldighet.

Oskar Wigren

Sjuksköterska, strålbehandlingen NUS