VFU och Afternoon Tea

Hej bloggen!

Nu är det min tur att skriva om mig och hur jag hamnade här, på sjuksköterskeprogrammet Umeå Universitet. Först började det med att jag flyttade hemifrån nyss fyllda 16 och redo att ta över världen. Via medieprogram, frisör och sedan 12 år som konditor och bagare så började jag känna att det av tusen olika anledningar var dags att byta yrkesbana. Så klyschigt som bara den valde jag att utbilda mig inom ett yrke där man får visa att människor syns, som den de är, i ett samhälle där klimatet inte alltid är så tillåtande. Jag var helt säker på att det var inom ambulansen jag skulle hamna men så började vi få besök av andra som redan jobbade som sjuksköterskor och som verkligen brann för just sin del inom hälso- och sjukvård och allt lät så himla kul. Jag har också haft turen att hamna på VFU placeringar och sommarjobb där jag verkligen trivts hur bra som helst. Så än om bitarna i mitt framtida yrkesval faller mer och mer på plats ju kunnigare jag blir så är det lite nervöst nu när jag snart ska bestämma mig för var jag ska börja. Ja och sedan att förhandla om lön, schema och annat känns ju inte heller så lätt. Men spännande och jag känner mig verkligen superpeppad.

Skolan då? Ja tiden har ju gått fort. Sen har jag ju en underbar klass med en massa superfina människor och jag saknar dem de perioder i plugget då vi inte ses så ofta. Innan jag började var jag lite fundersam hur det skulle vara då jag ändå är ve och fasa hela 35 år. Alla dessa ungdomar, hur skulle jag klara det? Men det tog väl kanske nån dag så var man som en i gänget och när jag känt mig sliten har jag bara dragit gamlingkortet och dragit hem till min tekopp, netflix och senaste stickningsprojektet. Sen har vi tack vare en tidigare sjuksköterskestudent ovve som tisdags- och partystass vilket också är himla trevligt när man känner sig lite små sliten. Gå runt på skolan eller nåt party i förklädd pyjamas är inte dumt. Sen har jag försökt att peppa på mig själv och tagit för mig, frågat massor, vågat känna mig dum för att bli smart, erkänt min okunskap och försökt utmana mig hela tiden. Nu känner jag mig mycket tryggare och jobbar till och med som amanuens på skolan. Kul!

Självklart har jag funderat en hel del angående mitt beslut om att börja plugga men jag kan inte säga att jag ångrar mig för det gör jag inte. Nu har jag en annan tid att sitta och göra sockerkonst om jag vill och behöver inte bekymra mig om vad jag ska ta betalt för den enorma arbetstid som faktiskt läggs ner på en tårta som borde vara svindyr och ingen vill betala så mycket för. Jag tror inte att sjuksköterskeyrket på något sätt är lättare men jag behöver inte stå och borra 10 000-tals semlor eller rulla chokladbollar på en 40 kilos deg om jag inte ska anordna en sjujävla fest. Det kommer att bli annorlunda och annorlunda är bra.

Nu börjar det bli lite text så dags att börja avsluta så det inte blir en roman av alltihop. Jag funderade över det här med makt och maktutövande ett tag relaterat till gamla arbetsgivare och diskussioner tillsammans med vänner om deras gamla arbetsplatser. Hur som kom jag då på mig att jag kände mig mäktig på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag vet hur man gör när någon plötsligt faller ihop, vad som kan hända i en sjuk kropp och när själar är på villovägar eller är trötta. Att kunna rädda liv, det är mäktigt.

 

Afternoon tea hinner man med när man är på VFU i Skottland.

 

För att inte tala om tid att kolla in slott och borgar.

 

/Nina Morin, sjuksköterskestudent T5, Umeå Universitet

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!