Hur hanterar vi barnmorskor som inte vill vara med i Vårdförbundet?

Jag är stolt och glad över internationella barnmorskedagen och att denna dag uppmärksammas över hela landet. Som barnmorska finns jag med i kvinnans livscykel, både från ungdomstid, fertil tid samt den äldre kvinnans bekymmer. Det är ett stort privilegium och som barnmorska har jag ett mycket viktigt uppdrag i samhället. Jag kommer själv ihåg de barnmorskor jag haft i mitt liv, som hjälpt mig genom barnafödande och familjeplanering och jag tror att alla vi kvinnor känner en stor samhörighet med de barnmorskor som vi haft genom livet.

Den senaste tiden har Vårdförbundet stött på en situation som inte funnits tidigare. En yrkeskår funderar på att starta ett eget fackförbund. Jag skriver ”funderar” eftersom det i dagsläget är på utredningsstadiet och inget beslut är fattat. Vårdförbundet har förklarat att barnmorskorna är välkomna att vara kvar. Det finns ingen avsikt att aktivt stöta ut denna yrkeskår ur Vårdförbundet. Tvärtom. Barnorskorna hör hemma hos oss. Ändå upplever många barnmorskor att de inte är det, hemma alltså. De upplever en besvikelse och känner att Vårdförbundet inte jobbar för deras yrkeskår.

Vårdförbundet har imponerande 114.000 medlemmar. Det är ett stort förbund med mycket att säga till om. Barnmorskorna består av ca 6000 medlemmar. En försvinnande liten del i det stora hela. Personligen kan jag se varför barnmorskor landet runt funderar på att bryta sig ur. Jag kan se och förstå att barnmorskor tycker att de försvinner i den stora massan och att deras yrke kommer till sin rätt många gånger. Så konstigt kan det inte vara för Vårdförbundet heller.

Jag är ganska nyligen vald som förtroendevald på min arbetsplats. Jag har varit förtroendevald en gång tidigare, då var jag sjuksköterska. Jag stred helt och hållet och enbart för de rättigheter en sjuksköterska ska ha på den arbetsplatsen. Jag såg till att anpassa mitt engagemang och de frågor jag skulle driva genom att prata med mina medlemmar på arbetsplatsen och arbetade för det som de ansåg vara viktigt just då. Personligen hade jag inte någon som helst tanke på att det kunde finnas andra yrken i Vårdförbundet. Varför skulle jag strida för olika yrken? Jag var ju sjuksköterska? Jag har ändrat mig i detta sedan jag utbildade mig till barnmorska.

Idag har jag fått en större världsbild och kanske även mognat lite. Jag inser att vi är många i Vårdförbundet men även flera olika yrken. Det är inte lätt att balansera detta så att olika avtal och arbetssätt kommer till tals. Men jag tror att det är här som Vårdförbundet har en brist.

Vårdförbundet har idag ett barnmorskenätverk, vilket är mycket bra. Men jag tror att det kanske kommit för sent. Upproret har kommit tidigare och jag vet genom min arbetsplats men även andra forum, att besvikelsen är stor över att Vårdförbundet inte tagit tillvara på skillnaden mellan sjuksköterskor och barnmorskor. Att skillnaden mellan dessa yrken inte belyst. Att det kanske behövs olika avtal och arbetstider. Att barnmorska inte är en specialistutbildning som sjuksköterska utan ett helt eget yrke.

Det är här som Vårdförbundet måste vara ödmjuk och kunna erkänna att vi har missat något väsentligt som barnmorskorna nu reagerar på.

Såklart är inte alla barnmorskor missnöjda med Vårdförbundet. Det ändå är det en stor del som i förlängningen skulle kunna bilda ett eget fackförbund, eller som det precis är nu, vara med i en fackförening med flera olika yrkeskårer. Att det i norden finns flera fackförbund att välja på för barnmorskorna är inte någon hemlighet, jag vet i ärlighetens namn inte om det är något att sträva efter.

Upplevelsen som jag personligen har är att vi som Vårdförbund i dag har stängt ute barnmorskeförbundet och i dag inte försöker komma närmare för att kunna se vad som skulle behövas för att en enad barnmorskekår. Det tycker jag är oerhört tråkigt. Jag tror att Vårdförbundet behöver Barnmoskeförbundet för att kunna utveckla barnmorskefrågorna och ta del av den kunskap som barnmorskeförbundet besitter. Barnmorskeförbundet är trots allt vårt professionsförbund likväl som sjuksköterskorna har sjuksköterskeföreningen som sitt.

På vår arbetsplats har dessa frågor diskuterats och kommer säkerligen att diskuteras mer framöver. Som förtroendevald är det viktigt att lyssna på mina medlemmar, även fast det kan vara obekvämt att hantera. Varför vill barnmorskor lämna Vårdförbundet?

Det är kanske dags att granska oss själva i sömmarna och bita i det sura äpplet. Att erkänna att vi inte gjort helt rätt är ett steg närmare till att få en bättre lösning än en splittrad barnmorskekår. En splittrad barnmorskekår vinner ingen på. Framförallt inte Vårdförbundet.

/Erika Häggblad
Barnmorska