Lucka 17 - Malin Grindefors Sponton

Hej bloggen!

Malin Grindefors Sponton heter jag och jag jobbar som barnmorska på kvinnoklinken i Umeå.

Jag har så länge jag kan minnas haft en önskan att få jobba med att hjälpa människor. Kanske att det var just som Florence beskrev det ”ett kall”. Därför blev det ett självklart val att börja läsa omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och under gymnasietiden var alltid mitt mål att plugga vidare till barnmorska. Jag började läsa till sjuksköterska ett år efter studenten och under en av mina praktiker fick jag vara två dagar på förlossningen. När jag hade fått varit med på min första förlossning fanns det inga tveksamheter längre, jag skulle bli barnmorska, det var det mest fantastiska jag hade varit med om.

Och jag har inte ångrat mitt yrkesval. Att varje arbetspass på förlossningen få vara med om det här stora, fantastiska, den nervösa pirrande känslan, att möta ett par och veta att snart kommer hela ert liv ändras, snart är bebisen här. Eller att möta den nya familjen på BB och hoppa in i den magiska bebisbubblan för en liten stund. Att möta familjer i den största glädjen och även i den djupaste rädslan och sorgen. Barnmorskeyrket innehåller livets alla delar och det är en ära att få jobba med det.

I den internationella etiska koden för barnmorskor står det:
”Barnmorskor är lyhörda för de psykiska, fysiska, emotionella och andliga behoven hos kvinnor, som söker hälsovård, oberoende av deras omständigheter”.

I mitt jobb som Barnmorska är det så jag vill arbeta, jag vill finnas där för livmoderbäraren i livets alla skeenden, med och för dem.

Så varför är jag med i vårdförbundet? Som min treåring skulle säga: Därför! Jag tycker helt enkelt att det är en självklarhet att vara med, att vi tillsammans kan driva frågor framåt och att ha ett fackförbund i ryggen om jag som enskild medlem någon gång skulle behöva det.