Syrror – en serie inte en dokumentär!

”Herregud! Tar ni er själva på så stort allvar att ni inte ens ser skillnad på en serie och en dokumentär?”

” Varför bli ni kränkta av en serie? Jag skrattade åtminstone åt eländet”.

”Tror ni poliser reagerar lika hårt när de ser filmer som Beck eller Wallander? Tror ni att det speglar vår vardag som poliser?”

Det här är några av de kommentarer som jag fick på Twitter och Facebook som respons på blogginlägget från förra veckan.
Jag vill besvara er om bakgrunden till mitt inlägg (och tar mig friheten att använda ”vi”).

Vi är legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor. Vi är stolta över våra yrkesval och kämpar dagligen i motvind.
Vi har under lång tid arbetat för hälsosamma arbetstider, löneutveckling, en rimlig livslön, en god arbetsmiljö, patientsäkerhet och personcentrerad vård. Det är något som vi driver stenhårt igår/idag/imorgon. Vi kämpar för att värderas rätt i samhället och av arbetsgivare.

I onsdags var vi många som satte oss i soffan för att ge den nya serien ”Syrror” en ärlig chans. Serien skulle enligt kanalen vara baserad på äkta sjukdomsfall och granskad av medicinskt kunnig på plats under inspelningen. Dessutom hade skådespelarna gjort praktik på SÖS och Danderyds sjukhus. Det var det som kanalen promotade serien med.

Tro mig…jag är INTE kränkt. Jag skrattade tillslut så tårarna sprutade. Efter 5 minuter hade jag hittat 34 gigantiska fel och i hela första avsnittet över 70 fel men så kan det vara…det är ju faktiskt en dramaserie men som mer liknade en komedi.

Jag menar, minns ni filmen ”Jägarna”…hur kränkande är inte den filmen för alla Norrlänningar?? En norrlänning går ju faktiskt inte runt med rutig skjorta, Helly Hansen och geväret på axeln för att utöva tjuvskytte när tillfälle ges och de har dessutom inte ett genomgripande kvinnoförnedrande synsätt.

Vad är då skillnaden?

Skillnaden är att norrlänningen inte är en legitimerad yrkestitel. Skillnaden är att Kjell Sundvall inte promotade filmen som att det var baserat på verkligheten och den ”äkta norrlänningen”.

Jag tror inte heller att diverse polisserier speglar den vardag som poliser upplever och genomlever. Men hör det ens hit?

Marknadsför man något som att det är faktagranskat och baserat på verkliga sjukdomsfall så bör det stämma överrens med verkligheten litegrann åtminstone. Ja, jag med flera kanske har höga krav. Vi kanske tar oss själva på för stort allvar men det är oss du möter när du söker vård och det mötet tar vi på allvar.

Jag är glad att vår vardag inte består i att bemanna fyra enheter under ett pass. Jag är glad att vi har bättre hygienrutiner än vad som uppvisades och jag är enormt glad att vi i dagens Sverige inte har kvar denna hierarki som de vill framhäva i serien.

Det som däremot belystes i serien är att vi än idag tvingas arbeta dubbelpass, att lönerna är så pass låga för väldigt många att det är svårt att få ekonomin att gå runt men även att vi är spindeln i nätet i vården kring patienten.

Vi bör sänka våra förväntningar på de kommande avsnitten av serien ”Syrror” men vi bör aldrig sluta kämpa för att våra legitimerade yrkestitlar framhävs på ett korrekt och rättvisande sätt i vardagen, i media och i det verkliga livet.
Vi förtjänar allt det vi kämpar för i Vårdförbundet och vår verklighet är inte ett drama utan en dans mellan liv och död.

Jag är inte kränkt.
Jag är en stolt legitimerad sjuksköterska.

Cecilia Lundberg
Legitimerad sjuksköterska