Sjuksköterskor från Venus och arbetsgivare från Mars

Det är någonting väldigt märkligt som sker i NU-sjukvårdens ambulansverksamhet just nu. I våras fattade man ett beslut om att inte längre använda övertid för att täcka akuta luckor i schemat. Istället skulle man stänga resurser eller använda sig av oplanerat ensamarbete. Riskbedömning och samverkan uteblev i princip helt och cheferna hänvisade till att arbetssättet inte alls var nytt, utan hade använts i flera år. Den kollektiva förvirringen var palpabel.

På den vägen har det sedan fortsatt. Vår tillförordnade verksamhetschef har visserligen medgivit att ”kommunikationen kunde ha varit bättre” och man har motvilligt kallat till en riskbedömning trots att man egentligen inte tyckte att det skulle behövas. Men medarbetarnas invändningar mot arbetssättet och dess tillämpning verkar landa på en planet där normal logik inte existerar, uppåt är neråt och vatten är torrt.

När politikerna reagerar och vänder sig till förvaltningen får de till svar att all ambulanspersonal får en gedigen utbildning i hur man ska arbeta ensam, samtidigt som exakt alla våra utbildningar och instruktioner förutsätter att vi jobbar i team. Hot och våld verkar inte förekomma, eftersom man med rätt urvalskriterier kan peka på att dylika tillbudsrapporter saknas. När vi påtalar att vissa patienter kan fara illa av försenad avtransport svarar arbetsgivaren att det på sin höjd kommer att röra sig om 4-5 minuter. Vi som arbetar i periferin spänner tvekmusklerna; femdubbla den siffran så börjar vi närma oss sanningen.

För snart två veckor sedan kom Arbetsmiljöverket på en inspektion efter att vi som skyddsombud hade skickat in en begäran om åtgärder enligt 6 kap, 6a § arbetsmiljölagen. Vi krävde att rutinen skulle pausas i väntan på att riskbedömningen skulle bli klar och att åtgärder skulle vidtas för att minska de många och allvarliga riskerna som vi och våra kollegor varnade för. Arbetsgivaren menar nu att riskbedömningen är klar, men vi har en annan bild. Flera risker saknas helt och många är alldeles för lågt skattade. De åtgärder som finns uppradade är antingen otillräckliga, otydliga eller så avser arbetsgivaren överhuvudtaget inte att genomföra dem.

Medarbetare som opponerar sig mot att påtvingas ensamarbete möts av arbetsgivarens nya slogan: ”Det är frivilligt att arbeta i ambulansen, men det är inte frivilligt att utföra de arbetsuppgifter som förekommer inom ambulansverksamheten”. På det vill vi svara: Det är frivilligt att vara chef, men det är inte frivilligt att följa arbetsmiljölagen.

Vi inväntar nu Arbetsmiljöverkets bedömning i frågan om våra specifika krav. Deras budskap under mötet var dock tydligt: ”Oavsett vad vi kommer att landa i för beslut så behöver ni börja prata med varandra”. Under mötet var alla överens om den punkten, men sedan dess råder total tystnad från arbetsgivaren. Den inbjudan till dialogmöte som utlovades i myndighetens närvaro verkar ha förpassats till de tomma löftenas funktionsbrevlåda.

Jag har en känsla av att vi kommer att få träffa Arbetsmiljöverket snart igen.

Emil Lorentzon
Legitimerad sjuksköterska och Vårdförbundets förtroendevald
Bohus Norr, NU-ambulansen