Abort - en rättighet, inte en lyx!

Aborträtten är något vi ofta tar för givet i Sverige. Den är som allemansrätten. Den bara är. Det är helt oerhört hur lyxigt det är att leva i ett land där vi kan ta något så starkt och viktigt som aborträtten för givet. Så har det ju inte alltid varit och så är det absolut inte överallt. Runtom i världen finns det politiska och religiösa krafter som vill inskränka rätten till abort, och dessa röster har börjat göra sig hörda även i Sverige. Konsensus i Sverige är dock att man är positiv till rätten att bestämma över sin egen kropp. Typ.

Ofta får man höra att folk är positiva till abort men med vissa förbehåll, så som ”absolut, men bara om det är våldtäkt”, ”ja, om det är nödvändigt. Inga onödiga aborter!”, ”ja, om man använt preventivmedel och ändå blivit gravid”, ”ja, om det är första gången”, ”ja, om det inte används som preventivmedel”.

Tänk om vi behandlade övrig vård på samma sätt. Då skulle vi inte ha problem med för få vårdplatser eftersom de största anledningarna till att människor behöver vård faktiskt är livsstilsbetingade. Vi skulle mer än halvera vården av hjärt- och kärlsjukdomar och strokevården skulle få tomma platser.

Så kan vi naturligtvis inte bedriva vård. Men varför är det så lätt att påstå att den som gjort en miss i stundens hetta har mer att beskyllas för än den som dagligen fattar beslut som påverkar hens hälsa negativt? Ofta pratas det om kvinnor som gör otaliga aborter och aldrig lär sig. Faktum är att de flesta som gör abort bara gör det en gång. Och om man skulle göra flera, på vilket sätt är det värre än all annan vård som utförs upprepade gånger på en och samma person?

Vad är en onödig abort?

Jag har själv gått igenom en abort. Jag och min man var helt överens om att vi inte ville ha barn. Det intresserade oss inte. Vi stod båda i kö till sterilisering när jag plötsligt, genom rent slarv, blev gravid. Den vård jag möttes av var fantastisk. Professionell personal mötte mig i ljusa, fina lokaler på Östra sjukhuset. Jag kände mig välkomnad och förstådd. Ingen försökte få mig att ändra mig utan jag kände att mitt beslut respekterades. Jag fick med mig tabletter och tydliga instruktioner och snart var allt klart.

Rent fysiskt var det obehagligt. Jag kräktes, hade kraftiga buksmärtor och intog soffläge hela dagen. Men psykiskt mådde jag väldigt bra hela tiden. Det är också något av en myt. Att alla aborter sätter djupa känslomässiga ärr. Det kan de såklart göra, men inte hos mig. Det jag kände var snarare tacksamhet över att leva i ett land där jag kunde genomföra en medicinsk abort i mitt eget hem med sjukvårdens goda minne. Lagligt. Säkert.

Hade jag varit född på en annan plats i världen hade jag kunnat få skadlig behandling som givit livslånga men, och i värsta fall, dödat mig. Dagligen genomförs skadliga, osäkra aborter världen över och jag vägrar se det bli en verklighet även i Sverige.

Föräldraskap är inte för alla. Ibland inte just nu. Ibland inte någonsin. Det måste man få bestämma själv. Oavsett skäl, oavsett antal gånger. För när man kokar ner det måste vi minnas: Aborträtten är inte en lyx. Det är en rättighet. Rätten att bestämma över din egen kropp. Den rätten får vi faktiskt inte ta för given, eller tumma på.

Det finns politiker som vill inskränka rätten och sänka gränsen. Låt dem inte göra det. Ge dem inte en dag, inte en millimeter. För då står vi där, med illegala ingrepp, dödsfall och gravida som fängslas för att de får missfall. Detta är en verklighet på många platser i världen idag. Låt det inte bli verklighet här.

Jag står upp för aborträtten! Gör du?

Kristin Karlsson sjuksköterska