I Kungälvs-posten 16/6-24 läser jag om allmänsjuksköterskan Annica som är sektionsledare på Högsbo sjukhus kirurgmottagning men som i sommar kommer behöva jobba på Kungälvs sjukhus akutmottagning, mot sin vilja. Annica skriver att det vid två tillfällen i maj skickades ut en förfrågan om att byta från sin arbetsplats på Högsbo sjukhus kirurgmottagning till en helt annan typ av verksamhet på en annan arbetsplats. I en annan stad. Med nya kollegor, nya lokaler, larmkedjor och rutiner.

Föga förvånade antog ingen ”erbjudandet”.

Det resulterade i att Annica enlig henne beordrades till att i sommar arbeta två arbetspass på Kungälvs sjukhus akutmottagningen med förberedelser i form av fyra nattpass med bredvidgång i semestertider (alla som någon gång jobbat på ett sjukhus i semestertider vet att det är ett ännu mer ansträngt läge pg a att människor faktiskt har semester och inte pg a strejk som i detta fallet inte ens inkluderar akutmottagningen).

Men kanske älskar Annica att arbeta med akut- och traumasjukvård på nätterna, trots att hon aktivt (antar jag) valt att arbeta endast dagtid med planerad verksamhet? Enligt Annica har hon ingen erfarenhet av arbete på en akutmottagning och känner sig både orolig och nervös. Skön känsla att bära runt på i flera veckor innan, eller hur?

Enligt henne grundar sig hennes rädsla främst i att patienter ska drabbas och råka illa ut pga. henne, något som i förlängningen dessutom skulle kunna leda till att hennes sjuksköterskelegitimation dras in med förödande konsekvenser som följd. Arbetsgivaren har inte kunnat presentera hur upplärning och bredvidgång ska tillgodoses, utan det ska ske ”utifrån respektive individs behov”. Hopp.

Jag fortsätter läsa artikeln och till min förvåning finner jag att akutmottagningen har en kompetensbeskrivning utan krav på akutsjukvårdskompetens. Nehej okej. Jag har inte sett kompetensbeskrivningen med egna ögon men kan inte låta bli att leka med tanken hur en platsannons skulle kunna se ut.

Bla bla bla, det lilla sjukhuset, bla bla bla, närhet till havet (sant, det har funnits med när sjukhuset annonserat efter personal). Vi söker dig man, kvinna, cis, demi, gender bender, icke-binär eller annan könstillhörighet med sjuksköterskelegitimation. Har du ett huvud, två händer och två ben som gillar snabba steg och en legitimation du är villig att riskera så är du vår individ. Med betoning på vår. Sjukhusen i västers alltså. Och är du inte villig att riskera din legitimation så får du vara det ändå.

 

Ingen skulle ju någonsin publicera en sådan annons för det verkar ju helt sjukt att vilja ha en sådan arbetstillvaro.

Katarina Andersson, biträdande sjukhusdirektör för Sjukhusen i väster menar att man i första hand försöker flytta personal inom Kungälvs sjukhus men en sjuksköterska på valfri mottagning på Kungälvs sjukhus vill antagligen precis lika lite som Högsbo-Annica byta arbetsplats till en ny verksamhet. Det är lätt att skylla personalbristen på blockad eller strejk, men sanningen är ju att patienterna kunnat köpa biljetter till denna cirkus en långlång tid. Och akuten är ju för övrigt inte ens uttagen i strejk.

Andersson fortsätter berätta om att ingen har blivit tvingad men att man kan ”känna sig manad att ställa upp och ta ansvar”. Dvs. vara ansvarsfull antar jag? Motsatsen till ansvarsfull är oansvarig och HUR kan det vara allmänsjuksköterska Annica på Högsbo sjukhus ansvar att se till att akutmottagningen i Kungälv har den bemanningen som behövs för att upprätthålla låtsasfrasen ”patientsäkerheten är inte äventyrad”? Den borde för övrigt vara broderad med korsstygn och hänga påträngande i någon korridor eller på någons kontor någonstans så det aldrig glöms bort. Kanske passar den jämte ”lev idag” eller något annat som man kan fortsätta göra om man har tur (you do the math).

Annica kände sig i alla fall så pass tvingad att hon valde att gå ut i media om sin situation.

Ju mer jag läser ur artikeln desto argare och mer förundrad blir jag. Är detta på riktigt? Det undrade tydligen även journalisten och vände sig till chefsläkare Per Wiger. Han hälsar att ”verksamheten alltid arbetar för att upprätthålla en god och patientsäker vård”. Jojo, såklart, allt annat vore ju helt sjukt, men hur går det då tycker du?

(När vi ändå flyttar runt personal inom Sjukhusen i väster tycker jag att du Per kan utföra sjuksköteterskeuppgifter på akuten. Du behöver inte vara sjuksköterska för att utföra den yrkeslegitimerade sjuksköterskans uppgifter. Det är tillåtet för läkare från termin 10, fast sjuksköterskans huvudområde är omvårdnad och läkarens är medicin men det går nog gå alldeles utmärkt. Kanske.)

Men det är ju bara mina egna tankar och inget jag skulle skriva…

Hasse Alfredson har skrivit en knasig liten bit och med lite modifikation skulle den kunna se ut så här…

Ska vi byta
Ska vi byta yrken
Ska vi byta yrken med varann
Jag byter min kirurgmottagning mot en akutmottagning
kirurgmottagning mot en akutmottagning
Ska vi byta
Ska vi byta yrken
Ska vi byta yrken med varann
Jag byter mitt ansvar mot min legitimation
ansvar mot legitimation
legitimation mot längre resväg
Ska vi byta
Ska vi byta yrken
Ska vi byta yrken med varann
Jag byter min kirurg mot en ortoped
kirurg mot en ortoped
ortoped mot en opsyrra
opsyrra mot en vaktmästare
Ska vi byta
Ska vi byta yrken
Ska vi byta yrken med varann

Det är väl inte så stor skillnad på olika yrkeskategorier och arbetsplatser? Ortopeder, operationssjuksköterskor och vaktmästare är ju alla vana vid låt säga, hammare.  Även kirurger kanske hamrar hemma emellanåt? Och vi delar ju alla samma lokaler så det borde ju flyta lika smidigt som blodet på en patient med Waranbehandling.

Så varför utför då, låt säga ortopeder och kirurger inte samma operationer, de är ju båda läkare? Svaret är naturligtvis att de har olika metoder, strukturer och rutiner (samt intressen, kompetenser mm.) att förhålla sig till, precis som Annica på kirurgmottagningen på Högsbo och akutmottagningen på Kungälvs sjukhus.

Tro mig när jag säger att jag är medveten om att jag är ute på djupt vatten nu.

Sedan många år tillbaka är jag specialistsjuksköterska inom operationssjukvård och jag älskar min arbetsplats! Det är en mycket väl fungerande operationsavdelning där jag känner att vår ledning vet varje medarbetares värde och ansvarar för att vår fulla kompetens kommer till användning där den behövs som mest och där vi presterar som bäst.

Jag är stolt över mitt arbete, mina kollegor, chefer och det arbete vi som team utför varje dag, årets alla dagar och timmar. Jag känner att det kan storma bäst det vill på utsidan men hos oss är det lugnt och det är en härlig känsla.

Personligen känns det konstigt att strejka. Som om man sjukanmält sig utan att vara sjuk (inget vi sysslar med alltså). Jag förstår också att andra personer kanske känner en större ”stridsvilja” än vad jag kan uppbringa även om jag också vill allt vi strider för. Men jag tar en för laget för det är sådana vi är. Vi ser till andras bästa. Det är också därför vi är där vi är idag, för att jag som sjuksköterska ska kunna finnas där för dig när du behöver mig som mest
#VårStrejkÄrDinStrejk

Tack och hej, det var antagligen inte allt från mig.

Jennie Petersson, operationssjuksköterska
Kungälvs sjukhus, Sjukhusen i väster


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!