Tankar om det avtal Vårdförbundet fick igenom… ja, vad ska man säga? Jag ska inte ljuga, jag är besviken. Jag hade hoppats på mer och framför allt ett avtal som gällde fler (alltså avseende arbetstidsförkortningen). Det var min första strejk och det låg mycket i luften. Gnistor av hopp och kämpaglöd för att få bättre villkor för ett hållbart yrkesliv. När avtalet väl kom kändes det som om någon dragit undan stolen och man satt platt på marken. Vad hände egentligen? Tappade vi kraft? Vek vi oss för ingenting?

Efter att ha sett livesändningen med Sineva Ribeiro och Annelie Söderberg https://www.youtube.com/watch?v=mhVC3CyAJnI&t=410s har jag ändå en betydligt större förståelse för hur avtalet blev som det blev. Allt är inte så enkelt som man många gånger tror. Ingångsläget var verkligen katastrofalt i fråga om hur långt ifrån varandra parterna stod och kanske är detta ett avtal där vi får fokusera snarare på vad vi lyckades mota bort än på vad vi fick.

Medlarna hade nått vägs ände. Och det är ett avtal som gäller 6 månader till. Arbetet för förbättrade villkor nästa förhandlingsperiod har redan börjat.

Alla som är besvikna, jag förstår er. Jag hör er. Jag hade också hoppats på mer. Men kom ihåg: det är inte Vårdförbundet som är fienden som aktivt motarbetar oss. Det är politikerna. Rikta ilskan mot dem. Rikta ilskan mot stadsministern som påstår att vårdkrisen är en myt. Rikta den mot Svantesson som vill att vi ska producera ännu mer trots att vi går på knäna. Rikta den mot regionpolitikerna.

Titta på sändningen, förhoppningsvis får ni många svar från den. Jag kommer sluka all info jag kan så att jag får en så detaljerad bild som möjligt. Gör det du också, särskilt du som är medlem.

Och kom ihåg: med för få fackligt anslutna finns ingen mening för SKR att överhuvudtaget teckna kollektivavtal och då kan vi säga adjö till väldigt många saker vi idag tar för givna, så som tex att få övertidsersättning för all den övertid vi gör.

Kristin Karlsson
sjuksköterska och förtroendevald i Vårdförbundet
avdelning 353 Hematologi och trombos
Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhuset


Kommentarer

  1. Bra skrivet!. Håller helt med. Tror dessutom att få var insatta i Nato-pappret , som Vårdförbundet lyckades få bort. De hade varit fruktansvärt för medlemmar om det hade trött i kraft

  2. Mycket bra beskrivet och viktigt att komma ihåg att utan fackförbund, inget kollektivavtal = sämre villkor!

  3. Ilska och besvikelse finns så det räcker både att riktas mot arbetsgivare, politiker och ett fackförbund som återigen lägger sig platt för arbetsgivaren. I princip ingenting har blivit förbättrat och vårdförbundet godkänner det. Som vanligt.

    Att vårdförbundet redan i utgångsläget lägger sig så lågt som 15 minuters arbetsförkortning per vecka är ett skämt bara det. Inte ens en arbetsdag mindre i månaden. Det räcker inte på långa vägar.

    Om 6 månader kommer arbetsgivaren ha ett starkare förhandlingsläge då det inte längre är semesterperiod och många arga, besvikna och uppgivna medlemmar har gått ur facket. Själv gick jag ur 1 timme efter att det nya avtalet var annonserat och hoppas att fler gör det för att visa att vi accepterar inte det här.

    Jag vill företrädas av ett fackförbund som gör skillnad eller åtminstone försöker göra skillnad.

    1. Axel, tråkigt att du gått ur facket. Jag vet inte om du läst Kristin Karlssons inlägg. Det är väl nu vi ska vara enade och fortsätta kämpa för det som nu tagits upp och påbörjats i konflikten. Vi behöver bli fler för att bli starkare. Och arbetet mot förbättringar är ständigt pågående. Om du ser bakåt i tiden vet du att det är tack vare dem som engagerat sig fackligt och jobbat för oss som vi fått det bättre.
      En tanke
      /Anette

      1. Hur långt bakåt i tiden ska vi titta för att se att saker och ting har blivit bättre? Finns det någon som tycker att vården blivit bättre dom senaste 10 åren? 20? 30? Arbetsmiljön har stadigt blivit sämre varje år, på samtliga arbetsplatser jag arbetat på både i slutenvård och kommunal vård. Vart är förbättringarna som det ständigt arbetas mot? Vårdförbundet framför mycket riktigt att det är kris i vården och att det behövs drastiska åtgärder. Hur kan då vårdförbundets mål vara att endast 30 % av kollektivet ska få arbetstidsförkortning? Hur kan målet vara mindre än en dags arbetstidsförkortning i måndagen? Hur kan vi acceptera att vårdförbundet inte gör mer?
        Jag avundas övriga skribenters optimism och kampvilja.

    2. Hur tänker du då kring att om alla går ur och skr då väljer att ta bort kollektivavtalen? För om de skulle ta bort kollektivavtalet så kan du ju kyssa din rätt till 4 veckor semester på sommaren helt adjö. Du skulle även kunna bli av med insättning till din tjänstepension, rätt till övertidsersättning m.m
      Förstår besvikelsen men tänk ett steg längre.

      1. Josefine försök tänk ett steg bortom din egen rädsla, vi skall förhandla om bättre villkor, inte vara fast i rädslan för att bli av med de villkor vi fått. Tyvärr är det den rädslan som gör att regionen alltid kan köra över sjuksköterskorna.

    3. Tack för att du skrev exakt mina ord Axel, ingen ide att vara kvar som medlem längre då det finns inget nytta.

  4. Så klokt! Hoppas vi välutbildade medlemmar förstår- att det nu är ännu viktigare att vara medlem. Så mycket som tas för givet.
    Och jo, jag är också besviken.

  5. Kanske är det dags för en gemensam skrivelse till alla politikerna i respektive region och framförallt till SKR gökarna som inte har en aning om vad de hanterar förutom siffror möjligen. Jag är fortfarande medlem i Vårdförbundet. Ett annat alternativ kan vara massuppsägningar det verkar vara ett språk som arbetsgivarna har förstått på de ställen det hänt. Jag förstår att inte alla kan det, men tänk vilken effekt det skulle ha eftersom det bara är vi ”på golvet” som verkligen tänker på patienterna och deras väl. Bara en reflektion. Kanske en barnslig sådan, men ändå en reflektion.

  6. Jag tycker det är synd att de som sa :det kommer inte funka och: det är inte en riktig strejk lite grann får vatten på sin kvarn.

    Vi närmar oss mer och mer den europeiska arbetsmarknaden och mtp de stora löneskillnderna så borde facken jobba solidariskt och internationellt. Med de många dödsfallen i Covid i åtanke borde en strejk vara görbar på europeiskt plan.

    I Europa är Sveriges löner och arbetstider inte längre något att beundra. I Nederländerna är snittarbetstiden 33 och Tyskland 35.

    Lönerna för radiografer/röntgensjuksköterskor börjar i Schweiz på 63000 euro Finland 35000 och sämst är östeuropeiska länder 5000 euro. Sverige mellanmjölk med ~ 37000 euro/år. Källa : nån ai-robot

  7. 150 miljoner i skadestånd till Vårdförbundet. Skönt att det kom ut något positivt i den här konflikten…

  8. Jag håller fullt med Johan, Axel, Rolf samt alla de som känner samma förbannelse.
    Jag och min fru härstammar från Tyskland och flyttade till Sverige före 7 år sen för att få ett bättre arbetsmiljö och förhoppningsvis en högre livskvalitet. Jag har varit medlem i vårdförbundet även i Tyskland redan sedan 1994 och jag var med i minst 3 strejker. Aldrig var det så löjligt som det kändes nu här. Inte ens vi förtroendevalda fick någon information om vad det är som förhandlas om. Allt skedde bakom stängda dörrar ”Top secret! For eyes only” . Vi fick bara presenterad ett nytt avtal utan att någon av er kom på idéen att först av allt fråga oss, de som jobbar på golvet vad vi tycker om det här nya avtalet som inte ens förtjänar beteckningen ”Ny avtal”. Om det pratas här om massuppsägningar så kanske skulle det gälla både arbetsgivarna OCH vårdförbundet. Kanske skulle vi medlemmar skicka er ”förhandlare” till Frankrike för att informera er vad ordet Strejk betyder, eller till Tyskland till det fackförbundet som lamslår hela samhället när ingen tåg går av.

  9. Jag har vart med i Vårdförbundet i snart femton år, tror på solidiaritet och att vi behöver stå enade. Men man undrar ju vad man får för sina pengar, inte är det toppförhandlare inte, det är skämmigt hur dålig Vårdförbundet är på att förhandla. Skr och sobona slänger in ”natopapperet” i förhandlingen så att Vårdförbundet tycker att de gjort en lyckad förhandling bara de får igenom att allt är som tidigare. Och alla sjuksköterskor klappar varandra på axeln och säger, men vilken tur att arbetsgivaren inte kan tvinga oss att jobba ännu mer på helt nya arbetsplatser i alla fall, då hade vi ju vart ännu mer slutkörda! Det var ju bara ett klassiskt förhandlingsdrag från en betydligt duktigare förhandlare.

    Jag får väl fortsätta att konsulta som ssk, så man slipper sitta i klorna på regionen eller kommunen. Frågan är om man ska sluta betala pengar till Vårdförbundet?

    1. Hej ”besviken utbränd sjuksköterska”. Jag förstår att du känner dig arg och besviken och ifrågasätter förhandlarnas kompetens. Angående förhandlingarna kan du läsa en artikel i Dagens medicin: Vårdförbundet-Rävspel bakom nya avtalet.
      Hoppas att du överväger att stanna kvar som medlem, det är viktigt att vi är många i den fortsatta kampen för bättre villkor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!