Rätten till semester måste gälla alla

Sommaren 2020 var en sommar vi helst vill glömma här på Skaraborgs sjukhus (SkaS). Pandemin slog till med stor styrka och mycket av det vi tagit som en sanning kring vår gemensamma arbetsrätt blev utmanat på fler sätt än vi kunnat drömma om, och det i en rasande fart. Arbetsgivaren fick snabbt skala upp för att hantera en pandemisituation där många enheter drabbades, värst blev det för Intensivvårdsavdelningen, IVA.

En utökning av personal med specialistkompetens skulle ske med väldigt kort varsel och innan vi visste ordet av så hade arbetsgivaren på SkaS dragit in en redan beviljad semestervecka för ca 200 medarbetare inom Vårdförbundets avtalsområde. Vårdförbundet ansåg att arbetsgivaren inte hanterade Semesterlagen, Medbestämmandelagen eller kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser på rätt sätt och våra medlemmar drabbades onödigt hårt genom att arbetsgivaren inte kontaktade Vårdförbundet för dialog i frågan inför beslut.

Vårt uppdrag som fackförbund är att stå upp för medlemmens rättighet och stötta i individuella ärenden. Men vårt uppdrag är också att stå upp för vår gemensamma lagstiftning och gemensamma kollektivavtal.

Vi såg en risk i att våra skyddslagstiftningar i och med detta blev urvattnade och att rätten till all framtida semester inom vårdyrkena var i fara. Vårdförbundet valde därför att gå på tvist mot arbetsgivaren och dryga 80 personer ingick i tvisten från SkaS och från Västra Götalandsregionen (VGR) ytterligare ett hundratal. Förhandlingar har pågått i ca ett och ett halvt år, först på SkaS, vidare i VGR och med medlare från Vårdförbundet centralt och Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Arbetsgivarens ingång kan sammanfattas i orden, det var en pandemi, vi gjorde vårt bästa.

Vårdförbundets ingång kan sammanfattas i orden, ert bästa var inte gott nog och ni hade inte fog för det ni gjorde.

Men med det sagt, så har vi inte nått ett förhandlingsresultat utan landar i en förlikning. Förlikningen innebär att ingen sida får rätt då man helt enkelt inte tar ställning i frågan. Man inser att vi måste få ett avslut och komma vidare. Det finns ingen som inte förstår att situationen var extrem, vi var alla under enorm press.

Detta har visat att sjukvården inte är bemanningsmässigt rustad för en kris, sjukvården är inte rustad för en vanlig sommar, eller ens bemannade för vår vardag.

Även om denna tvist inte har lett till en dom så har vi fått ett besked, att Vårdförbundets medlemmar står fast beslutna att stå upp för sin rätt till semester. Lagar och dess tolkningar är inte statiska, de utmanas av de situationer som uppstår i samhället och då måste intentionen med lagen återerövras.

Att inom sjukvården ha samma rättighet till återhämtning och semester som övriga Sveriges arbetstagare kan aldrig vara för mycket begärt.

Vårdförbundet är stolta över våra medlemmar och tvekar inte att stå upp för Semesterlagen, skulle det behövas igen.

Lene Lorentzen,
operationssjuksköterska och förtroendevald med facklig tid på SkaS