Världens mått

Jag undrar om man någonsin kommer att få uppleva den dagen då mänskligheten hittar ett oomtvistat sätt att mäta och förstå psykosocial miljö. Det vore en lycklig dag för mänskligheten!

 Tänk en liten, exakt måttenhet.

Ett underbart svart på vitt för alla dem som lider av en undermålig psykosocial miljö och för alla dem som inte bryr sig eller kanske säger att den inte finns.

 För tyvärr har vi, som det är nu, en osynlig gemensam miljö där människor kan komma undan med att skräpa ner och hejdlöst förorena eller misshandla andra.

 Likaså kan människor sprida massor av kärlek och omtanke utan att få cred för den insats de gör för andra människor.

Anledningen är att den psykosociala miljön inte går att uppmäta med en gemensam måttenhet som decibel, centimeter, grader Celsius eller kilometer i timmen. Tänk ett mått som gjorde den psykosociala miljön lika konkret som den fysiska.

Där det gick att säga; plocka upp bananskalet, sänk värmen, kör saktare, skruva ner volymen!!

 Tänk lönekriteriet ”grad av empati, humor, kärlek och positiv energi du tillfört arbetsplatsen”. Tänk dig chefen säga:  

 –         Eftersom vi uppmätt din mängd omtanke om andra till 100% och därmed kan se att du har bidragit 100% till det gemensamma klimatet och kreativiteten, kommer du få en ordentlig löneökning i år!

 Eller:

–         Tyvärr kan vi uppmäta att ditt fokus helt och hållet ligger på att sänka andra och dra fördelar av att andra mår dåligt. Detta har skadat arbetsplatsen så det blir 0 kronor för dig i år.

 I väntan på det psykosociala måttbandet får vi leva i ett psykosocialt High Chaparral, där man kommer undan med det mesta, om man vill.

 Ett alternativ är förstås att vi börjar prata mer om dessa frågor, trots att de inte är av materiell karaktär. Kanske lyssna mer på de människor som går runt som levande seismografer, istället för att stämpla dem som överkänsliga. Ett ännu säkrare kort vore att sluta att ge dem med lägst förmåga på detta område makt över andra människor.

//Robin