Mina chefer och jag

En gång i tiden när jag arbetade som vårdbiträde hade jag en närmaste chef som var husfru, sjuksköterska var hon, det tror jag bestämt. Nåja, ni fattar vad jag menar, en kvinna rak i ryggen som en fura, hon var visserligen inte mer än tre äpplen hög men rak i ryggen var hon. Hennes arbetsuniform bestod av en vit hätta, vit stärkt klänning och en nyckelknippe i midjan som hade gjort en fångvaktare grön av avund. Mer kommer jag inte ihåg av henne faktiskt men då var hon troligen en bra chef.

Just nu hör jag till de lyckligt lottade som har en chef jag gärna använder som det goda exemplet och skryter lite stolt över. Hon är eftertänksam men inte så eftertänksam så hon är trög, hon står med andra ord inte kvar på perrongen när tåget har gått, utan hon sitter oftast i någon av vagnarna. Ibland springer hon till och med framför tåget och drar hela tågsetet med sig. Hon kan sitta med oss och ta en kopp kaffe när och om tillfälle ges, dra ett skämt och lägga av ett asgarv MEN när det väl gäller så är det ingen tvekan om VEM som är chef! Jag har haft turen att ha flera sådana chefer under åren.

I min roll som förtroendevald är min nuvarande chef och jag ganska ofta överens och jobbar åt samma håll för att det ska gynna medlemmarna/medarbetarna, men ALLTID överens är vi inte och då visar hon ytterligare några kvalitéer. Hon kan nämligen göra skillnad på sak och person och skulle aldrig utanför den fackliga diskussionen eller för den delen under själva diskussionen, försöka komma åt mig som medarbetare eller person. Detta senare har jag tyvärr sett prov på under årens lopp att inte alltid alla chefer kan, både för min egen del och för andra förtroendevaldas del.

Dock finns det ett orosmoln över min förnöjsamhet med chefen. Får hon verklign de förutsättningar hon behöver? Kanske kraven, budgeten, arbetsbördan, arbetstempot blir för höga/tunga så hon väljer att söka sig ifrån positionen som vår chef? Nåja jag hoppas inte att det blir så, för även hennes chef  har hjärtat på rätta stället. Dock har de båda sina demoner att tampas med för att vi medarbetare ska bli nöjda med vår arbetsmiljö och våra villkor. Hur länge stannar chefer av det ”rätta virket”? Är överlevnadsgraden lika lång som för infanterister i krig – 4 sekunder?

Det har inte alltid varit rosenskimrande. Jag har även haft den sämsta typen av chef också. Denna chef gjorde så att jag slutligen sade upp mig från arbetsplatsen.   Ja jag och ”några” till vill säga…  När så denne ”ledare” så småningom inte fanns kvar på arbetsplatsen så började de flesta utav oss att söka oss till arbetsplatsen igen.

Så visst har de en stor betydelse, våra chefer, oavsett vilken nivå de befinner sig på i hierarkin eller vilken typ av chefer de är så lämnar de spår i våra minnen och på våra arbetsplatser

Tror det är Edmund Burk som en gång sade:

” En snål och ogin ledare får snåla och ogina medarbetare. En givmild och rättvisande chef får givmilda medarbetare som ställer upp och gör sitt bästa och bjuder till!”

Troligen inte ordagrant ”citat” men något i den stilen var det.

Ha det bäst

Tina K