Inlägg från 1995!

Vårdförbundet på SÄS har under våren flyttat från sina gamla lokaler till nya, detta föranledde en hel del tömning av gamla lådor och dokument på vår vind. Vi hittade en hel del tidnings urklipp om SÄS från 1970 och framåt, en del intressant och roligt att läsa.

Denna insändare var publicerad i Länstidningen 1995:

Livet är tufft också för sjuksköterskornas män….!

Allt oftare får man höra hur sjuksköterskorna klagar över sina löner och allt mer olidliga arbetssituation. Men det finns en stor grupp, en nästan lika stor grupp, som har det minst lika svårt som våra klagande sjuksköterskor. Och det är sjuksköterskornas män, som i hemmen tappert ställer upp vid sina fruars sida. Jag är gift med en sjuksköterska, en person jag sällan ser, men allt oftare betraktar som en dåre. Hon var inte sjuksköterska när vi gifte oss. Men vid cirka 30 år fick min karriärsugna fru en ide, nämligen den att utbilda sig till sjuksköterska och därmed dra på sig en studieskuld på mellan 150 000 och 200 000 kronor för att få några kronor mer i lön än ett biträde, som hon var tidigare. Det som är ränta på dessa lån kallas inte ränta och är därför inte avdragsgillt. När min hustru gjorde något så kommersiellt idiotiskt inleddes mina spekulationer om hennes mentala hälsa.

Som sjuksköterskemake förvånas man ständigt över den anarki som synes råda inom landstinget vad beträffar arbetstider, raster och sådant. Gång på gång kommer min fru hem från arbetet elak som en häxa och hungrig som en varg, detta på grund av att hon inte på en hel dag haft tid att ta matrast. Eftersom hon alltid bara arbetat åt landstinget synes hon helt hjärntvättad och tror att det skall vara så på en arbetsplats. Hon tror mig knappast när jag säger att om detta skulle förekomma på en normal arbetsplats, skulle arbetsgivaren ställas inför rätta. Och givetvis dras i smutsen av vår stundom så alerta, så kallade press. Men inom landstinget går det år efter år. Sjuksköterskorna har nog sig själva att skylla. Deras stora idol heter Florence Nightingale, historiens mest berömda sjuksköterska, som helt ideellt slet som ett djur för att ge vård åt sårade soldater. Det är lika dumt som om varvsarbetarna hade som idol och förebild Noak. Eller om lantarbetarna hade som förebild bonden Paavo. Gemensamt för dessa tre historiska figurer är att de var målmedvetna idealister som synes ha levt på luft i sin idoga strävan. I vår upplysta tid är det hunsade och hjärntvättade sjuksköterskor som tror på något så dumt. I allmänhet skäms sjuksköterskorna lite när de talar om pengar, de som fått veta att deras största lön är tillfredställelsen att få hjälpa sjuka människor. Vem f#n som nu kan leva på det! Inte våra sjuksköterskor som ständigt tigger pengar av sina män! Jag prisar min lycka att jag är en frisk, stark och huslig sjuksköterskeman, som står med maten i full beredskap när min fru kommer hem, för att sedan bädda ner henne i sin säng, där hon mest ligger och sover efter arbetet. Vi pratar så sällan med varandra, min fru och jag. Inte bara därför att hon är så trött när hon kommer hem. Hon arbetar varannan helg, sedan är hon ledig mitt i veckan då jag arbetar. Sedan vet hon inte säkert om hon får någon sommarsemester, men det gör inte så mycket. Vad har man för nöje av en hjärntvättad idealist som mer och mer ser ut som en urvriden trasa.

Folke Nitghtingale.

Åsa Bertilsson

Legitimerad sjuksköterska

Vårdförbundet SÄS