Anne Karins dagbok från Sydafrika

Har härmed äran att presentera vår första gästbloggare: Västra Götalands Viceordförande Anne Karin Höglund!

Hon är våran representant i Vårdförbundets Afrikaprojekt via ICN. De senaste dagarna har hon tillbringat i Pretoria i Sydafrika och här nedan delar hon med sig av sin dagbok till Västbloggen.

//Robin Åberg 

Onsdag 130313  kl. 17.00

Gårdagen blev en besvikelse. Jag fick avbryta min resa till Sydafrika innan den knappt hann börja. Snöstorm i Frankfurt där jag skulle mellanlanda och träffa Vårdförbundets internationella sekreterare Eva Szutkowska. (hon som har koll 🙂 ) Detta ledde till att jag fick återvända från Landvetter  och övernatta på kansliet i Göteborg.

Eva fixade en ny resa via Amsterdam, visserligen med en så tidig avgång att jag fick gå upp kl. 04.00, men det gick bra. Jag sov inte så mycket i alla fall, eftersom jag hade massor av funderingar inför workshoppen vi ska hålla.

Det underliga var att när vi pratades vid ett par dagar innan avresan sa jag: ”vi ses i Amsterdam”. ”Nej” svarade Eva, ”det är i Frankfurt vi mellanlandar”. Och så slutade det med att vi träffades i Amsterdam. (kvinnlig intuition – eller??)

Nu  tittar jag runt i flygplanet, det är bara halvfullt. De flesta väljer att åka på natten så man kan sova bort den långa flygturen. Jag omges av välklädda europeer – många i svarta kostymer.

På min monitor ser jag att vi just nu flyger över Kisangani och Maiko Nationalpark. Jag kan inte fatta att vi flyger över Afrika. Det här är inte klokt.  🙂

/Anne Karin

 
Torsdag 14/3 kl. 22.15

Sitter på mitt hotellrum och andas ut. Det har varit en härlig dag, Det är fantastiskt när vi sitter tillsammans sjuksköterskor från sex afrikanska länder + vår moderator som kommer från ett sjunde land:

Kenya – the pride of Afrika.

De övriga länderna är:

Ethiopia – with 13 months of sunshine

Lesotho – the land in the sky

Malawi – the land in the sun

Swasiland – dedicated to humanity

Uganda – the pearl of Afrika

Zambia- the real Afrika

Dessutom har kanadensiska Lesley från ICN i Geneve anlänt. Hon blev, precis som vi från Sverige, försenad av snöstormen. Hon satt 20 timmar på flygplatsen i Paris i innan hon kom iväg därifrån. Och så vi från Sverige , alltså Eva,  som är polska och jag ,som är norska. Internationellt så det förslår!

Det fantastiska är att när vi  börjar prata så har vi det mesta gemensamt:

• Samma etiska riktlinjer
• Samma önskan att skapa en stark sjuksköterskeorganisation
• Samma önskan om engagerade medlemmar
• Samma önska att stärka professionen
• Samma behov av att synliggöra sjuksköterskornas värde  för en god vård

Listan kan göras hur lång som helst. En intensiv dag avslutades med vår ”officiella” middag för workshop-deltagarna, och dessutom ledare från värd-avdelningen här i Sydafrika som våra gäster. En fantastisk buffé men tyvärr utan ”afrikansk” mat, förutom all den goda frukten och den konstnärliga framdukningen.

Kvällen avslutades med dans – härliga Afrikanska rytmer. Och precis som när Vårdförbundet är tillsammans var stämningen hög och alla dansade med alla –några av oss ”hellre än bra” – men kul var det.

Nu ska jag öppna fönstret, släppa in den ”svala” nattluften (18 grader) och krypa i säng. Har inte varit utanför dörren till hotellet – tror det har varit mulet väder.

/Anne Karin

Fredag den 15 mars 2013 kl. 21.12

Sitter på mitt hotellrum efter en god middag. Det var en buffé som kombinerade afrikanska rätter som lammgryta, kyckling, majsgröt, sötpotatis och olika kryddstarka grönsaksblandningar. Dessutom vanlig europeisk hotellmat. Och en massa goda frukter så klart. So nice!!

Nu är själva workshoppen färdig. Det har varit fantastiska dagar med intressanta och lärorika diskussioner. Deltagarna har arbetat i blandade grupper och ibland varje land för sig. Precis som när vi träffar kollegor i Sverige har vi ett stort utbyte av att lyssna på varandras verklighet och dra nytta av varandras erfarenheter – både bra och dåliga.

Bara att sitta och lyssna och beundra de vackra, traditionella dräkterna som en del bär, är en sann njutning. En del har dessutom en ”traditionell afrikansk figur” och en tjej pratar som Mma Ramotswe. (de som har läst/sett ”Damernas detektivbyrå” förstår vad jag menar).

Vi har fått det underlag vi behöver för att ansöka LO/TCOs biståndsnämnd om pengar för att fortsätta Vårdförbundets Afrika- projekt via ICN. I morgon ska vi sätta oss och sammanställa en projektansökan. Den förra var på 30 sidor – det är tur att Eva Szutkowska är en fena på det här. Det är otroligt mycket pappersarbete för att få ta del av SIDA-pengar.

Utanför fönstret har den afrikanska musiken plötsligen tystnat. Slut på fredagsdansen så tidigt som 22.30 – eller är det bara paus??? Jag får nog stänga fönstret för att få lite lugnt under natten.

/Anne Karin