VFU: En verklighetschock för en sjuksköterskestudent

Om du är en sjuksköterskestudent ute på  verksamhetsförlagd utbildning (VFU) just nu, känner du säkert igen känslan av spänning, nervositet, utmattning och den ständiga frågan: ”Är jag ens redo för det här?” Tro mig, du är inte ensam. Den här veckan klev jag in på min första VFU för terminen, och det har varit ett känslomässigt berg o dalbana, förväntan, pressen, glädjen över att äntligen få omsätta teori i praktik “då kommer alla känslor på en och samma gång” även om jag visste att den här upplevelsen skulle vara intensiv, är det ingenting som förbereder mig för verkligheten. Att möta min första patient, ge min första rapport, eller stappla mig igenom min första fallpresentation.

VFU för mig är övergången från klassrums inlärning till verkligheten i vården. Det är här läroböcker möter mänskliga liv, och varje patientmöte blir en lärdom. Men låt mig vara ärlig, att kliva in på avdelningen för första gången känns som att kasta mig rakt in i ett avsnitt av Grey’s Anatomy förutom att det inte finns något manus, och ingen ropar ”cut” när man känner sig vilse. Det är här en bra VFU handledare gör all skillnad och inte bara vilken handledare som helst men en mentor.

En bra mentor står inte bara bredvid och bedömer dig. De vägleder, uppmuntrar och coachar utan att få dig att känna dig liten. De bästa vet att studenter utvecklas genom stöd, inte genom rädsla. De förstår att din första injektion, din första såromläggning eller ditt första patientmöte är skrämmande och i stället för att få dig att känna dig otillräcklig påminner de dig om att de själva en gång var i dina skor. För när studenter känner sig stöttade, tar de initiativ, vågar ställa frågor och lär sig snabbare och det är precis det VFU handlar om.

VFU handlar inte bara om att bocka av färdigheter, det handlar om hur du som student visar upp dig. Har du en fråga? Ställ den. Det finns inga dumma frågor. Även på de tuffa dagarna finns det alltid något att ta med sig. Omfamna misstag (ja, på riktigt). Ingen gör allt rätt på första försöket. De bästa sjuksköterskorna är inte de som aldrig gör misstag utan de som lär sig av dem.

Ingen student blomstrar under ständig kritik. Vi behöver lärandemiljöer, inte tryckkokare. En plats där vi kan fråga, öva, göra fel och försöka igen utan att känna oss misslyckade. För en dag kommer vi att vara de som handleder nästa generation och om vi gör det rätt, kommer vi att föra vidare samma vänlighet, tålamod och visdom som visades oss.

Så till alla mina medstudenter där ute på VFU håll ut, Lär, fråga och växa. Resan är tuff, men tro mig, den är värd det.

Har du egna erfarenheter från VFU? Dela gärna i en kommentar nedan! Låt oss navigera den här resan tillsammans.

/Agatha

Här kan du läsa Vårdförbundets tips hur du maxar din VFU