Vilket vinnargäng vi är!

Igår höll Inte under 24000 manifestationer på flera håll i landet. Jag var med i Göteborg där stämningen var stark, uppslutningen god och viljan att inte ta jobb under 25000 kronor bestämd! Här är det tal som jag höll:

Skulle ni vilja kunna resa i tiden? För många är det en superkraft som vore häftig att ha. Lika häftigt är det inte, att som sjuksköterska eller sjuksköterskestudent ofrivilligt tvingas resa bakåt i tiden varje dag. Till en hälso och sjukvård som är full av sunkig 1950-talsmentalitet. Till en värld där professionell omvårdnad tas för given eller ses ned på. Där sjuksköterskor, eller sköterskor, som vi slarvigt kallas, förväntas vara ödmjuka inför att få vårt arbete och vår kunskap nedvärderad.

Jag minns en föreläsare på sjuksköterskeprogrammet som en gång berättade en anekdot om hur hon och hennes medsystrar för många år sedan neg i korridoren varje morgon när doktorerna kom upp till avdelningen. Hennes avsikt var att visa hur knasigt det var förr i tiden. Jag satt och tänkte att mentaliteten är exakt densamma nu. Skillnaden är bara att det fysiska uttrycket att niga har ersatts av skitmentalitet som sitter kvar i sjukhusväggarna.

Det har gått tre år sedan jag tog min sjuksköterskeexamen. Inte under 24000-rörelsen hade vid den tiden ännu inte fått genomslag. Som alla andra på den tiden gick jag på EN anställningsintervju och tackade ängsligt ja till det första erbjudandet om lön som gavs mig. 21200 kronor blev det. I klassen var det en hets och tävlan om att tidigt få ett jobb och därmed många likes på Facebook av karaktären ”vad duktig du är”.

Tre år senare har, mycket tack vara Inte under 24000, studenter vett och mod att värdera och sätta ett pris på sin kunskap. Från en tidigare destruktiv tro att sjuksköterskor för evigt är dömda till att sitta och gnälla i fikarummen till det inte längre ses som en naturlag att sjuksköterska ska vara ett underbetalt jobb.

Vad gör en sjuksköterska? Det vet väl alla? Eller? En av orsakerna till att sjuksköterskors löner är orimligt låga tror jag beror på att det tas för givet vad vi gör. Alla tror sig veta vad en sjuksköterska gör men få lyckas beskriva det särskilt bra, ibland inte ens vi själva. Och här har vi sjuksköterskor själva ett stort ansvar som vi ibland misslyckas med att ta.

Så varför borde vi få högre lön? För att vi är snälla och rara? För att vi nästan gör det läkarna gör? För att det är synd om oss? Nej! Kärnan i yrket, det som framförallt är orsaken till att vi borde få högre lön, är att vi är bäst. Bäst på att vara experter och auktoriteter inom omvårdnad.

Vad är då omvårdnad? Sunt förnuft? Nej! Att omvårdnad beskrivs som något simpelt är ett uttryck för ett kvinnoförakt och inget annat. Det är nämligen så, att traditionellt kvinnligt tänkande och verksamhet ofta beskrivs som mer enkel än det som karlar traditionellt har pysslat med. Omvårdnad, det handlar om hälsa, etik, relationer, miljö, kommunikation, om att se och stärka det friska som finns i alla människor, oavsett sjukdom. Enkelt, eller hur?

Sjuksköterskeyrket har genomgått en fantastisk utveckling de senaste decennierna. Med ökad kunskap räddar vi liv. Internationell forskning visar nämligen att vårt arbete och nivån på den kunskap vi har inom omvårdnad har ett direkt samband med lägre dödlighet.

Att vi är mer utbildade innebär också att vi har tränats i att vara kritiska vilket gör att vi lättare kan genomskåda den där skiten som sitter i väggarna.

Tack Inte under 24000 för att ni har ändrat synen på oss själva inom yrket, för att ni ingjuter mod och självförtroende hos studenter och yrkesverksamma sjuksköterskor.

Sjuksköterska är världens bästa jobb. Ibland får vi sjuksköterskor frågan hur vi orkar jobba i vården. Hur orkar du INTE jobba i vården brukar jag svara. Yrket ger massor energi, är utvecklande och innebär spännande möten varje dag där jag får bli berörd. Yrket är fantastiskt. Det är förutsättningarna det är fel på, vilket hänger ihop med att vi värderas för lågt.

Om jag kunde resa framåt i tiden är jag säker på att komma till en värld där vi utvecklar yrket ännu mer, tror på det vi gör, dunkar varandras ryggar och värderas högre för det livsviktiga arbete vi har. Vilket vinnargäng vi är. Och vilket vinnarsamhälle det kommer att bli!