När jag var ny.

Efter min examen som sjuksköterska arbetade jag ett år på en hematologisk vårdavdelning. På hematologen har patienterna blodsjukdomar med konstiga namn. Sjukdomar som sällan tas upp under utbildningen. De vanligaste medicinska diagnoserna är olika former av blodcancer, såsom leukemi, lymfom och myelom. Att förstå de sjukdomarna och omvårdnaden kring dem är en utmaning. Att hitta sig själv i den nya rollen som sjuksköterska likaså. Hematologen är en plats dit människor mitt i livet kommer för att de drabbats av livshotande sjukdomar. En plats med mycket sorg men också mycket glädje. För när allvarliga sjukdomar drabbar människor så kan glädjen över livet bli desto större. Är det inte beklagligt att det ska det behövas en cancerdiagnos för att vi ska fatta att livet ändligt och viktigt? Det jag främst saknar från hematologen är mötena med patienter. Människor jag kanske annars inte fått lyssna till. Människor jag i kraften av mitt yrke kunde hjälpa. Jag saknar också mina kollegor. 

 Att efter ett år sluta på hematologen var inte ett självklart val. Jag trivdes bra på avdelningen. Arbetet i sig, jobbarkompisarna, att det fanns så mycket att lära och goda möjligheter att faktiskt kunna påverka arbetet på avdelningen var starka skäl att stanna. Det vägde jag emot att jag tyckte att värderingen av mitt arbete inte var rimlig. En månadslön på 22000 kronor tyckte jag inte motsvarade den kompetens jag hade i form av akademiska studier, ett års erfarenhet i yrket och mitt engagemang för avdelningen. Jag slutade på avdelningen. Därefter följde en sommar på en medicinavdelning i Norge och en höst och en vinter inom psykiatrin på min hemort. Nya spännande erfarenheter av både bra och dåliga slag. Sedan februari i år jobbar jag heltid på Vårdförbundet.  

 Jag önskar att alla ska få en bra introduktion i sina yrken. Sjuksköterska är ett avancerat yrke som handlar om handlag, att utveckla en klinisk blick, att möta sig själv och andra inför svåra känslor och att kunna tänka kring komplexa problem. Inställningen att nya i yrket måste ha s.k. hundår är bullshit. I delar av vården finns tyvärr en kultur kvar där nya medarbetare värderas lågt och ska räta in sig i ledet. Att vara ny ska innebära glädje över att äntligen få använda sin kunskap och att få utvecklas i sin yrkesroll. Den som är ny ska lyssnas på, för den bidrar med ny kunskap och ett kritiskt förhållningssätt som vården behöver. Och den som är ny ska få stöd av erfarna kollegor som bidrar med sin kliniska erfarenhet. Vi behöver varandra.