Vad händer om det brakar loss på riktigt?

 Sommaren närmar sig med stormsteg. Aktiviteten är hög som vanligt. Ständig kontakt med hemtjänst och personliga assistenter, bemanningsenhet och larmgrupp som vanligt. Pusslande med schema för att täcka alla turer som vanligt. Introduktion av timvikarier som vanligt. Delegeringsträffar med hemtjänstens sommarvikarier genomförs som vanligt.  

Som vanligt, men ändå inte alls som vanligt. Över den vanliga aktiviteten svävar ett moln av oro, och det molnet heter covid-19.

 Min kommun där jag verkar som distriktssköterska i hemsjukvården är ännu så länge lindrigt drabbad av covid-19. Det finns skyddsutrustning, våra hälso- och sjukvårdschefer tillsammans med MAS reagerade blixtsnabbt och styrde upp med skydd och rutiner. Vårdtagare inom kommunens verksamheter med bekräftad covid-19 kan räknas på ena handens fingrar. Samarbetet med regionens primärvård fungerar bra. Vi har fina dialoger om varje enskilt fall, vem klarar en eventuell intensivvård och vem ska vårdas palliativt i hemmet? Vi har det under omständigheterna bra. Verksamheten rullar på som vanligt.

 Men oron finns där. Hela tiden. Som en ständigt närvarande skugga. Vad händer om det brakar loss på riktigt? Vad händer om vi sjuksköterskor blir sjuka? Hemtjänsten? Vi har ännu inte fått besked om sommarsemestern. Blir det någon? Vi pratar om covid-19. Varje morgon samlas vi och stämmer av. Det kommer nya rutiner och riktlinjer hela tiden. Ingen idé att lära sig, bättre att ta reda på när situationen uppstår. Vi pratar om skydd, har vi tillräckligt, finns det tillgängligt i alla bilar? Varje dag kommer frågor från anhöriga, patienter och våra samarbetspartner.

De tycks tro att vi vet mer om viruset än andra. De vill ha svar, svar som vi inte kan ge.

Några ringer varje kväll. När mörkret faller och ensamheten gör sig påmind kommer tankarna. De ringer och vi lugnar. Nästa kväll har de glömt gårdagens samtal.

 Det kommer nya frågor, frågor om sådant som vi inte har tänkt på än. Vi lär oss varje dag. Frustrationen ligger oftast i att inte ha svaren. Varje svar ställer en ny fråga. Förhoppningsvis kan vi mer när nästa pandemi kommer. Då kan vi svara och känna oss trygga i att vi kan det här. Då kan vi säga att vi hanterar det här som vi brukar göra. Vi gör som vanligt.

/ Sofia Ljung Thorsén
Distriktssköterska, Hemsjukvård & Rehabilitering
Strängnäs kommun

Yrken för livet kräver bättre villkor!

Läs vår rapport om våra medlemmars arbetsmiljö och vad vi kräver. #yrkenförlivet

 

Yrken för livet!