Efter operationen sa jag till min mamma - jag vill också bli sjuksköterska!

Det är alltid svårt att börja med något för att fånga andras intressen men här kommer mitt försök. Jag heter Isabella och är 26 år gammal. Jag jobbar som sjuksköterska på ett av sjukhusen i region Västmanland. Redan som barn intresserade jag mig för att hjälpa människor, det kanske föll sig naturligt eftersom mamma ofta kom hem och berättade spännande saker hon upplevt när hon jobbat. Mamma är också sjuksköterska och har så länge jag kan minnas jobbat inom vården, alltifrån vårdavdelning, intensivvård, ambulans och nu psykiatrin. Jag minns såväl att jag fascinerades över hennes berättelser över hur hon hade hjälpt andra människor som svävade mellan liv och död, eller hur hon fått den nedstämde mannen att dra ett skämt. Mamma berättade alltid med sådan inlevelse, aldrig på ett sådant sätt att hon röjde patientens identitet, men med stolthet över sitt yrke. När jag och mina syskon slog oss var det alltid mamma som plåstrade om oss och jag tyckte alltid det blev så fint efter att hon plåstrat om mig.

En dag blev jag sjuk. Jag var 14 år och fick akuta magsmärtor. Det var blindtarmen. Vi tog oss snabbt in till barnakuten där jag möttes av en fantastisk sjuksköterska. Jag minns en idag hur hon tog hand om mig, sättet hon pratade och såg andra människor. Efter den operationen sa jag till mamma ”jag vill också bli sjuksköterska, jag vill också hjälpa människor”, idag tolv år senare är jag sjuksköterska. Stoltare än någonsin, för jag har världens finaste jobb.

Varje dag när jag drar kortet för att komma in på avdelningen väljer jag att vara där och jag väljer att hjälpa andra människor. Mötet med patienterna är för mig väldigt betydelsefullt även om det ibland kan vara smärtsamt och psykiskt påfrestande. Många patienter mår väldigt dåligt och är svårt sjuka, men att få vara den person som patienten öppnar sig för är stort för mig. När jag kom tillbaka som sjuksköterska efter att jobbat som polis infann sig en känsla som är svår att beskriva, men det var som att ha hittat hem. Jag är så otroligt stolt över att vara sjuksköterska. Att jag, Isabella, kan påverka andra människors liv. Jag kan smärtstilla och lindra lidande, jag kan ta hand och stötta, jag kan skratta och motivera, jag kan rehabilitera och hjälpa, finnas med vid tråkiga besked och vid dödsbädden, jag kan påverka människors liv varje dag och det är ovärderligt. Jag tycker det är viktigt att inte glömma bort att detta är min vardag som sjuksköterska men för patienten och anhöriga kan det vara början eller slutet av en tung period i livet.

Jag ser fram emot att berätta mer om mitt yrke som sjuksköterska men även om ämnen som våld i nära relation och vilket ansvar jag tycker sjukvården har, samt om psykisk ohälsa och vikten av sjukvårdens bemötande. Ni kan gärna följa min vardag redan nu på min yrkesinstagram: ssk_vardag

Ta hand om er tills vi hörs igen.

Vänliga hälsningar
Isabella Olsson


Kommentarer

  1. Åååå så fint skrivet…detta har jag missat. Du har verkligen kommit till rätt klinik…tror det här kommer bli såååå jädrans bra. Du är som handen i handsken som man brukar säga?

    Kommer jag in som patient önskar jag att det är du som tar hand om mig ?
    Vad gäller din mamma är hon ett guldkorn så därför kan du inte heller vara något annat/ vi ses…kram fina Bella?

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Till allmänheten: Nu behöver vi ert stöd!

Det är allvar nu. Sjukvården måste räddas. Alldeles för länge har sjukvården burits upp av att våra medlemmar arbetat övertid och ställt upp för att få sjukvården att fungera, trots ohållbara arbetstider och scheman. Nu går det inte längre. Nu behöver vi ditt stöd. #RäddaVården

Så vill vi rädda sjukvården