“Röntgensjuksköterskorna tillhör en egen profession som utför ett livsviktigt arbete varje dag”

Idag är det inte vilken dag som helst. Det är röntgensjuksköterskans dag. Det ska vi passa på att uppmärksamma ordentligt!

På min enhet, en liten Nuklearmedicinsk avdelning, utförs undersökningar i gammakamera och SPECT-CT. Vi bereder även radiofarmaka, utför jodupptagsmätningar och ger palliativ xofigobehandling. Nuklearmedicin tillhör röntgen så när möjlighet finns hjälper vi till med övriga röntgenundersökningar, vilket kräver att personalen hos oss har bred kompetens.

En vanlig dag hos oss börjar med att radiofarmakan blandas 06:30. Radiofarmakan bereds dagligen utifrån vilka undersökningar som är inbokade.

En generator med molybden kommer en gång i veckan. Från den drar vi ut sönderfallet, technetium – 99m, som fästs vid en bärarmolekyl – ett så kallat kit. Varje kit har särskilda egenskaper för att radioaktiviteten ska fästa vid det organ som ska undersökas. 

Samtidigt som radiofarmakan blandas startas maskinerna upp. Vi går igenom nyinkomna remisser och dagens inbokade patienter. De första patienterna kommer oftast vid 08:00.

Hos oss är det väldigt olika patientförberedelserna och bildtagningsmetoder beroende på vad som ska undersökas. Oftast injiceras patienten med radiofarmaka och får sedan vänta (10 minuter – 3 timmar) innan bildinsamlingen kan starta. Radiofarmakan behöver tid för att fästa vid det organ som ska undersökas.

Bilderna insamlas sedan på olika sätt, beroende på vad som ska ses. En vanlig nuklearmedicinsk bild visar knappt någon anatomi. Istället ses exempelvis om tumörer är aktiva. Hos oss tas planara bilder i olika former, tomografier och SPECT-CT (bilderna från gammakameran läggs ihop med datortomografiska bilder).  Vid jodupptagsmätning fås ingen bild, istället insamlas mätvärden för att se hur mycket jod som samlats i sköldkörteln.

Då vi hanterar öppna strålkällor är det många restriktioner att följa, men våran fysiker finns alltid nära att besvara frågor.

Att arbeta i en liten verksamhet ger fördelen av att ha närhet till varandra.

Vi har schemalagda metodoptimeringsmöten, ser själva över våran produktion och kan vara med och besluta om att ta in nya undersökningsmetoder. Allt detta gör att man känner sig delaktig i verksamheten.

När jag började läsa till röntgensjuksköterska vid Göteborgs universitet, måste jag lite skamset erkänna, att jag inte riktigt hade koll på vad mitt blivande yrke innebar. Min enda kontakt med röntgensjuksköterskor kom från när jag själv varit patient på konventionell röntgen.

Jag minns tydligt min första kurs på utbildningen, introduktion till radiografi. Vi fick bekanta oss med mängden av möjligheter som finns i arbetet som röntgensjuksköterska. Jag satt och gapade (tyst) över allt som berättades. Olika sorters strålning, forskning, hybridsalar, möjlighet att undervisa, omvårdnad, magnetfält, ljudvågor med mera.

Som tur var blev jag inte avskräckt av detta, tvärtom. Det kändes att jag hade kommit helt rätt.

Jag älskar att möta människor och känna att jag gör skillnad.  Alla kategorier av patienter kommer till röntgensjuksköterskan. Frakturer, tumörer och bilolyckor. Profylaktiska undersökningar på mammografin. Barn, unga, vuxna och gamla. Varje patient får en ordentlig början och ett ordentligt avslut med oss, vilket känns bra.

Teknik och fysik var alltid mina starka ämnen i skolan och att få klura och fundera på hur bilden kan tas på bästa sätt är riktigt roligt. Det kan låta klyschigt men desto mer jag lär mig inom radiografi, desto mer inser jag att det finns att lära!

När jag påbörjade min utbildning 2011, vilket inte är alltför längesedan, fanns det undersökningsmetoder som knappt används idag. Och detta har skett på så kort tid. Jag är mycket förväntansfull över vad jag kommer få vara med om under mitt yrkesliv. Det ska det bli spännande att följa vilka undersökningsmetoder som kommer finnas kvar och utvecklas, samt vilka nya som tillkommer.

Kommer vi arbeta på samma sätt i framtiden? Kanske används det flera mobila röntgenenheter kopplade till exempelvis vårdcentraler, ortopedin, hemsjukvården och ambulansen?

Just nu väntar jag på att vi ska få en specialistutbildning. All omvårdnad och utrustning som används i samband med radiologiska undersökningar blir mer och mer avancerad, vilket självfallet kräver specialistkunskap. Därför är det inte bara mer än rätt att vi får en specialistutbildning, utan också helt nödvändigt.

Det känns fel att skriva ett inlägg om röntgensjuksköterskor utan att nämna det arbetet som utförs här och nu. Mitt under den pågående pandemin. Jag har tänkt mycket på mina nuvarande och före detta kollegor som slitit och sliter hårt. Röntgensjuksköterskorna står, tillsammans med andra kollegor, i frontlinjen och möter Covid-19. Tack vare röntgenundersökningarna ses förändringar på lungorna. Tyvärr glömmer media oftast bort röntgensjuksköterskorna. Kanske för att vi klumpas ihop med sjuksköterskorna.

Men röntgensjuksköterskorna tillhör en egen profession som utför ett livsviktigt arbete varje dag.

Jag är mycket stolt över att var röntgensjuksköterska. Utan oss hade en stor del av diagnostiken och behandlingen inte varit möjlig.

Vi måste tillsammans se till att andra får upp ögonen för oss. Media, vänner och andra kollegor på sjukhusen. Detta genom att presentera oss ordentligt, föra en dialog med medföljande personal och anhöriga, våga debattera, våga forska. Tillsammans kan vi komma på fler sätt hur vi kan synlig- och tydliggöra vår profession. Kanske är det på söndag, på vår  egen internationella yrkesdag, som vi ska börja visa vilka vi är och vilken roll vi har inom vården?

Stort grattis till oss röntgensjuksköterskor! När kaffet dricks kan ni tänka lite extra på att det är röntgensjuksköterskans dag.

Anna Persson
Röntgensjuksköterska (just nu föräldraledig)
Nuklearmedicinsk avdelning, Sunderby sjukhus (ligger mellan Luleå och Boden).