Den oändliga jakten på jämställdhet

Med små, långsamma steg uppför ett brant bergsmassiv och en snårig skog, har vi kämpat oss fram. Framstegen har vi firat stort, även om vi fått torka både blod, svett och tårar för att nå dit.

Men nu börjar vi åka bakåt. Och alla som vet hur tufft det är att ta sig upp för ett berg, vet att det är betydligt enklare att rulla nedför än att ta sig uppför.

Konservativa vindar blåser igen. Unga män och kvinnor dras tydligen till de traditionella könsrollerna.

Mannen är ute och jagar och kommer hem med bytet. Vid elden står den höggravida kvinnan med en drös småttingar runt benen, redo att ta sig an matlagningen.

Eller, ja..kanske ingen drös med barn. För unga idag är inte så intresserade av att bli föräldrar. Åtminstone inte de som fortfarande, i hård motvind, försöker dra sig upp för Jämställdhetens Berg.

Regeringen tillsätter utredningar om varför vi inte vill ha barn längre. Samtidigt rapporteras om en tillbakagång i jämställdhet. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor har slutat minska och yrken som är starkt kvinnodominerade larmar om höga sjukskrivningstal, stress och en dyster självmordsstatistik.

Halva befolkningen missgynnas av graviditet och föräldraskap. Missgynnandet fortsätter i yrken inom välfärdssektorn, samtidigt som bristen på kompetens inom just den sektorn väller över oss som en tsunami.

Det är inget annat än ett totalhaveri.

Å ena sidan vill ni att vi ska ”skaffa fler barn” och arbeta inom vård, skola och omsorg.

Å andra sidan så ska vi få skit av att vi utbildar oss till sjuksköterskor och barnmorskor samtidigt som vi ytterligare missgynnas om vi skulle välja att bli föräldrar.

Om vi ska lösa den så kallade ”befolkningskrisen” (diskutabelt om det ens är någon sådan…) OCH den eskalerande krisen med kompetensbristen i välfärden, så krävs REJÄLA insatser för att platta ut den där bergskedjan som vi desperat försöker bestiga.

Spräng bort hela skiten och ge oss en jämställd värld nu!