Från tystnad till trygghet – barnmorskan visar vägen i klimakteriet

Upp med handen – alla barnmorskor som varit på fest och fått höra om förlossningar! 

Vi känner igen det: berättelserna om värkar, sugklockor och epiduraler. 

Men vet ni vad som inte kommer upp?

Klimakteriet. 

Det är märkligt tyst, trots att vi kvinnor tillbringar upp till 40 år av våra liv i den här fasen. Och kanske är det just där problemet börjar – i tystnaden. För det som inte pratas om, det får heller ingen plats i vården.

Och det är därför vi barnmorskor behövs mer än någonsin.

För en vecka sedan delade jag ett inlägg i mina sociala medier som handlade just om klimakteriet. Det gick viralt, och även om mitt ego fick sig en boost så blev det också tydligt hur mycket vi har kvar att göra.

Responsen blev enorm

Kvinnor från hela landet skrev till mig – om sömnsvårigheter, oro, vallningar och smärta – men också om hur de ofta gått hem utan svar. De beskrev känslan av att inte bli tagna på allvar, att få höra att ”det bara är åldern” eller att ”så här är det för alla kvinnor”.

Det blev tydligt för mig att klimakteriet fortfarande är ett osynligt kapitel i kvinnors hälsa – och att vi som barnmorskor har en avgörande roll i att förändra det.Vi är den profession som kvinnor naturligt vänder sig till för råd, stöd och kunskap. Därför borde samtal om klimakteriet vara en självklar del av vårt dagliga arbete, precis som preventivmedelsrådgivning och graviditetskontroller. Men verkligheten ser annorlunda ut. Många mottagningar saknar resurser, tid eller struktur för att kunna erbjuda besök som handlar om klimakteriet.

Det är något som behöver utvecklas – både organisatoriskt och kompetensmässigt.

Nationella riktlinjer

När Socialstyrelsen nu för första gången har tagit fram nationella riktlinjer för vård vid klimakteriebesvär känner jag hopp. Hopp om att kvinnors symtom tas på allvar. Hopp om att fler får rätt stöd, i rätt tid. Och hopp om att vi som barnmorskor får möjlighet att använda vår kompetens där den behövs – hos kvinnorna, i vardagen, när de söker svar. Men riktlinjer gör ingen skillnad om de stannar på papper. Vi behöver hjälpas åt – vården, beslutsfattarna och vi som möter kvinnorna varje dag – för att göra dem till verklighet. Det är därför Internationella klimakteriedagen är så viktig. Den påminner oss om att kvinnors hälsa inte kan vänta. Att förändring börjar när vi lyssnar. Och att barnmorskan kan vara skillnaden mellan att känna sig övergiven – och att känna sig sedd.

Klimakteriet är inte slutet

Du kan göra den här perioden till den då du faktiskt började ta hand om din kropp – och uppfyllde den där drömmen du burit på så länge. Även om det ibland känns som att livet är över, så har det bara börjat. Det börjar med dig.

Du kan vara den förändring som hjälper kvinnor att stå i sin kraft.

Är du redo att vara den förändringen? 

Med värme

Leslie Jensen

Följ mig gärna på Instagram och LinkedIn  –  där delar jag fler kvinnors berättelser, reflektioner och inspiration om klimakteriet.