Det går inte lika bra med selleri

Vårdförbundets 117 000 medlemmar består av barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Dessa professioner finns i hela vårdkedjan, från undersökning, diagnos och behandling, från födsel till död. Vissa är synliga grupper, andra glöms lätt bort av både allmänhet och beslutsfattare. Men de finns med i ett led av unika kompetenser som vården inte skulle klara sig utan.

Det finns flera olika inriktningar för sjuksköterskor, ungefär på samma sätt som det gör för läkare. Specialistkunskap bidrar till att vården blir säkrare och mer inriktad på den vård patienten behöver. Den unika kunskap som en barnmorska med två examina på universitetsnivå eller en specialistutbildad sjuksköterska har går inte att ersätta med en annan profession. Åtminstone inte utan att tulla på vilken typ av vård som ska erbjudas till den vårdsökande och hur säker den kommer vara. Men arbetsgivaren har svårt att rekrytera och behålla rätt kompetens, allra mest specialistutbildade i den högspecialiserade vården

Trots vetskapen om behovet av rätt kompetens, så ser vi dagligen jobbannonser där exempelvis ”Barnmorska eller sjuksköterska sökes till kvinnoklinik” eller ”distriktssköterska alternativt sjuksköterska till vårdcentral”, Sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatri till den psykiatriska vården vore ju rimligt? Eller så går det lika bra utan specialistutbildning, tänker arbetsgivaren. I alla fall verkar de resonera så när de rekryterar nya medarbetare. Ofta utgår arbetsgivaren t.o.m från att det inte går att rekrytera någon med rätt kompetens och söker i första hand efter en som inte har rätt utbildning för tjänsten.

Det går inte lika bra med selleri om det är fel ingrediens. Och det går inte bra utan rätt kompetens om vården ska vara god, tillgänglig och säker. Vem vill du undersökas och behandlas av; den med specialistkunskap om just dina vårdbehov, eller någon som inte har rätt utbildning?

Vårdförbundet ser att vården urholkas, patientsäkerheten äventyras och att unika kompetenser i vården inte värderas. Ett legitimerat yrke kan inte ersättas av ett annat, såsom vi ser händer med legitimerade röntgensjuksköterskor och legitimerade biomedicinska analytiker. En grundutbildad sjuksköterskas kompetensnivå är god men är inte som en specialistsjuksköterskas. Och en legitimerad sjuksköterska eller annan profession kan aldrig ersätta en barnmorska, som är den enda dubbellegitimerade professionen i Sverige.

Det är inte bara en osäker vård som bedrivs när dessa så kallade kompetensväxlingar sker. Det är också hånfullt och förnedrande, dels mot den profession som får se sin kompetens nedgraderad till en lägre. Men främst gentemot de vårdsökande som förväntar sig att få högkvalitativ vård anpassad för just deras besvär.

Beslutsfattare går oftast i försvar med motiveringen ”att det inte finns några sökanden med rätt kompetens”. Men det är en sanning med modifikation. Sanningen är att arbetsgivare runt om i landet har motat bort de mest erfarna specialisterna genom att inte värdera dem rätt. Barnmorskeprogrammen har exempelvis ett rekordstort söktryck och en mycket hög genomströmning, dvs de allra flesta som påbörjar utbildningen tar också examen. Men nära hälften av de examinerade barnmorskorna arbetar deltid pga orimliga arbetsvillkor och alltför många lämnar yrket helt.

Socialstyrelsen (Plats för vård: Förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser i hälso- och sjukvården, artikelnummer: 2024-5-9098 ) lyfter att en av de främsta åtgärderna för att minska bristen på vårdplatser är att säkerställa hållbar kompetensförsörjning och att använda kompetensen ändamålsenligt. Rätt person på rätt plats alltså.

Det finns inga genvägar. För att få en fortsatt bra vård, både idag och i framtiden krävs bla att;

– Kompetensväxling upphör. Rätt kompetens på rätt plats!

– Utbildning, ansvar och kompetens lönar sig

– Reglerade specialistutbildningar för barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor införs. Vi behöver höja patientsäkerheten och kvalitén på vården, något som kräver högre kompetens.

– Att schemaläggning och återhämtningen under och mellan arbetspass kan bidra till att kunna arbeta ett helt yrkesliv. Här behövs också en översyn av vad ett rimligt heltidsmått är för den som arbetar med människors liv och hälsa.

Vi vädjar nu till politiker och andra beslutsfattare om att de ska inse allvaret och vikten av att, på riktigt, värdera dessa oumbärliga professioner rätt!

Vårdförbundet avdelning Örebro genom Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska samt styrelseledamot i Vårdförbundet

(Delar av denna text har publicerats i NA´.s papperstidning. I sin helhet har den publicerats på na.se)