I denna oljuva sommartid

Precis som det brukar vara på sommaren så är vården inte säker det här året heller. Vare sig för den som arbetar där eller för den som behöver vård.
Det planeras 12-timmars arbetspass, hotas om indragna semestrar, minskas på vårdplatser och kompetensnivå och det verkar vara ett avgrundsdjupt hål av otillsatta arbetspass i mängder av regioner.
Tyvärr så är det inte bara sommaren som är skakig. Sommaren är en eskalering av den vårdkris som genomsyrar hälso-och sjukvården under årets alla dagar och dygnets alla timmar.
SKR har beskyllt Vårdförbundet för att vara samhällsfarliga eftersom vi kräver verkliga insatser för att få bukt med vårdkrisen. Vi har velat lösa krisen sedan flera år tillbaka och har gett forskningsförankrade yrkanden på konkreta åtgärder för att säkra vården för befollkningen nu och i framtiden. Eftersom vi inte hörsammats i våra förhandlingar så befinner vi oss nu i en konflikt, något som är synnerligen ovanligt och som vi inte tar lättvindigt på.
Den vård vi har idag; den brist på personal, vårdplatser och vård i rätt tid är ett resultat av politikens bristande intresse.
Det är politikens ovilja att satsa ekonomiskt på den offentliga vården som skapat denna vårdkris. De insatser som gjorts, de satsningar som olika politiska färger viftat stolt med inför valrörelser, har inte varit tillräckliga och ibland helt missriktade. Det handlar också om en motvilja att arbeta för en jämställd arbetsmarknad. Vårdens professioner är en starkt kvinnodominerad grupp som konstant missgynnas; i löneutvecklingar, pensioner, antal sjukskrivningar och i privatlivet. Ett högutbildat samhällsbärande kollektiv som kämpar för att ge en dräglig vård, utan att få rätt förutsättningar för det. Att samtidigt behöva trampa vatten och kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan är ett omänskligt uppdrag.
Vi ser att många säger upp sig. Häromdagen kunde man läsa av 9 av 13 sjuksköterskor sagt upp sig från strokevården i Halmstad. 13 av 20 operations- och anestesisjuksköterskor på barnoperation i Lund har sagt upp sig och ska sluta efter sommaren. Region Skåne ”hoppas” att de ska stanna. Patetiskt! De räcker inte att gå runt och ”hoppas”!
Vi behöver landa i ett bra avtal, även om SKR och Sobona hitills bara spjärnat emot. Men det kommer inte räcka. Hur ska vi kunna väcka våra sovande politiker? När de väl vaknar ur sin dvala så kanske det inte finns några kvar i den offentliga vården.