En anestesisjuksköterskas vardag!

Denna dag var vi två vana anestesisjuksköterskor placerade på samma operationssal. Med många nya anestesisjuksköterskor på vår avdelning och våra blivande kollegor i form av anestesivub (vidareutbildning) studenter som är ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning), är kombinationen två vana anestesisjuksköterskor inte så vanligt förekommande just i dessa tider.

Trevligt är det i alla fall att få jobba med en erfaren kollega.

Känslan när det flyter på bra är fantastisk. Man tänker lite lika, hjälps åt i det anestesiologiska tänket tillsammans med ansvarig anestesiolog- allt för att det ska bli så bra som möjligt för patienten. När hela teamet på operationssalen hjälps åt och har en fin och bra kommunikation, peppar varandra, skojar och skrattar. Sådana dagar gör att jobbet som anestesisjuksköterska är det absolut roligaste som finns. Det tror jag flera av mina kollegor håller med om!

Just denna dag när allt flöt på fint, vi hade roligt på jobbet osv, var det samtidigt ganska stressigt. Anledningen till att vi var två vana anestesisjuksköterskor placerade tillsammans var att vi hade en medicinsk utmanande dag. I detta fall, svårt sjuka patienter i kombination med stora kirurgiska ingrepp där det fanns en ökad risk för stor blödning. Det krävs mycket och noggranna förberedelser innan man kan söva patienter för att sedan kunna operera dem. Än mer när patienterna är sjuka och riskerna med operationen är påtagliga.

Dagen flöt på, men med alldeles för korta pauser. Ca 10minuters fika på förmiddagen, 20minuters matpaus/måltidsuppehåll mitt på dagen och ca 15 minuters fika på eftermiddagen. Resten av tiden var det fullt upp för oss båda två. Många steg och trötta fötter när arbetspasset avslutades. Men värt för en trevlig och givande dag på jobbet och att det blev bra för vår patienter!

Mvh en stolt Anestesisjuksköterska på USÖ