Politiker, vad händer när valet är över?

Nu har vi precis haft val i Sverige och Örebros gator pryds sedan augusti med massa affischer med olika löften från politiker i de olika partierna.

Jag hoppas innerligt att de politiker som får ansvar att leda vårt land kommande mandatperiod verkligen tar krafttag för samhällsbärande funktioner. Så som skola, pension och inte minst vården såklart.

Jag älskar mitt arbete och ser det som en ynnest få förunnade att få dela människors olika livskriser. Ja ni läste rätt, jag känner mig privilegierad att få vara en del av vården i Sverige där man får hjälpa sina medmänniskor när deras vardag är för tung att orka med på egenhand.

Jag får vara med när barn föds lite snabbare än väntat och man får förlösa i hemmet eller längs vägen i ambulansen. Jag får också hjälpa våra kära äldre som byggt samhället när dom exempelvis fallit omkull och brutit sig eller vardagen bara är för tuff att hantera.

Jag har under mina år som sjuksköterska hållit i händer på människor som tar sina sista andetag eller dom som har så ont så en hand att krama hjälper i väntan på att det läkemedel jag gett ska verka.
Jag får hålla handen på medmänniskor som pga olika omständigheter hamnat så djupt i sitt missbruk så dom tagit en överdos och vi får ”hämta tillbaka” dom till livet med våra läkemedel. Jag har kramat och gråtit med medmänniskor som är så ledsna av livskriser så det enda som

hjälper är att vi andas tillsammans, samtalar och kanske fäller en tår.

Jag gör allt det här gladeligen och är tacksam att jag har ett hjärta fyllt av empati för mina medmänniskor.

Nu önskar jag att politikerna tar sitt ansvar och ser till att tillvaron på våra olika sjukhus, vårdavdelningar, psykiatriska avdelningar, laboratorier, vårdcentraler, röntgenkliniker och övriga verksamheter inom vården får möjligheter att utvecklas och växa framåt. Samhällets behov av vårdens medarbetare och de tjänster vi erbjuder har vuxit samhället ur händerna och jag ser hur mina kollegor sliter varje dag för att försöka räcka till åt alla som behöver oss. Det gör mig ledsen att se många kollegor inte orkar utan ger sig av från vården till helt andra yrken bara för att de villkor vi jobbar under inte är okej. Det är för tungt att arbeta med ständig underbemanning, man springer fortare och hinner inte med varken måltider, toalettbesök eller korta pauser för återhämtning.
Man har talat mycket om Sjuksköterskebrist i media sedan en tid, men vet ni?

Det är egentligen  ingen brist på Sjuksköterskor…det är en brist på dräglig arbetsmiljö som gör att ex Sjuksköterskor väljer att aldrig börja inom vården alternativt lämna den bakom sig.

Carolina Classon
Ambulanssjuksköterska och styrelseledamot
Vårdförbundet avdelning Örebro