2018 konstaterades det att Sverige hade lägst antal vårdplatser i förhållande till folkmängd i hela EU. https://www.vardfokus.se/yrkesroller/sjuksköterska/antalet-vardplatser-fortsätter-minska/
Det verkar som politikerna och beslutsfattare tror att de kan få ut samma vård som för 20 år sedan och att det dessutom inte kräver mer resurser trots att befolkningen ökat och det bedrivs alltmer avancerad vård som kräver allt högre kompetens.
Redan på 80-talet lyftes utmaningen med åldrande befolkning och hur vården skulle möta detta. Lösningen blev att den vården lades över till kommunerna i och med Ädelreformen. Jag tror ingen kommun insåg vilken vård de skulle ansvara för och det är tyvärr alltför många som fortfarande inte inser vilken avancerad vård som kommunens sjuksköterskor ska ansvara för.
Nu ser jag återigen att vi ställt om vården men inte tillsatt resurser för att kunna klara av mer avancerad vård i hemmet och inom primärvården för att undvika inläggningar på sjukhusen.
I stort sett samma sak genomfördes vid psykiatrireformen på åttitalet. Många av institutionerna stängde, men tyvärr tillsattes det inte alls tillräckliga resurser för att svara med vårdbehovet inom öppenvården.
Historien upprepar sig igen och igen och igen.
Sedan ett antal år har också vår start i livet utsatts för en ständig förändring och ofta försämring. Förlossningsvården har monterats ner i hela landet och barnmorskorna har ofta en omöjlig arbetssituation. De tillhör en av Sveriges absolut största bristyrken men det syns varken på intention att förbättra arbetsmiljön eller lönerna.
Varför görs samma misstag om hela tiden?
Ska vi klara vården nu och i framtiden måste resurser tillsättas innan förändringar genomförs annars kommer vi inte ha människor som vill och orkar jobba med ett av de viktigaste yrkena som finns!
En av lösningarna är att de med yrkeskunskap och erfarenhet tas med i planering och beslut så tidigt som möjligt.
Karin Nordén Persson
Leg. Operationssjuksköterska
Huvudskyddsombud
Vårdförbundet, avdelning Örebro