Vi trampar vatten och springer i motvind…

Börjar fundera på om det är jag som tänker fel… På riktigt, har jag missat att en fest eller resa är en mänsklig rättighet?!

I somras kände jag mig så provocerad över att folk såg det som en mänsklig rättighet att resa utomlands när vi befinner oss mitt i en pandemi. Den frustration jag då upplevde växer och gror fortfarande inom mig. Känner mig lite matt över att folk runt omkring mig inte verkar förstå. Har de levt utan nyheter och information senaste halvåret? Pandemin och smittspridningen ökar i Sverige och Örebro, ändå ser man att solresorna under höstlovet är full bokade. Människor verkar resa hej vilt i Sverige. Att Uppsala fått ta tagit till striktare råd för allmänheten verkar inte bromsa folk över att varken resa dit eller därifrån. Jag har alltid tänkt att Sveriges befolkning är ett upplyst folk. Vi följer samhällsdebatter och det som sker i samhället. Men vad händer just nu?

Jag har flertal gånger hört människor säga: ”Jag har tröttnat på Corona och nu orkar jag inte längre”, ”Vi måste ju kunna leva som vanligt”, ”Klart vi måste få gå på fest”.  Och just dessa fraser är det inte bara unga vuxna som säger utan jag har även hört pensionärer ta någon av fraserna i sin mun. Men en pandemi är väl inget vi kan ta semester ifrån? Nu checkar jag ut från Corona-ön för jag orkar inget mer…

När blev en resa eller fest en mänsklig rättighet? Nä men skärpning hörrni! Vi måste ju kunna anpassa våra liv till det läge som råder. Jag vill få detta förklarat för mig hur tankekedjan går hos dom som tröttnat. Har ni missat att kurvan i Örebro ökar mer än vad den gjorde i våras? Men rädslan och respekten för Covid verkar vara som bortblåst och lika så viljan att inte belasta sjukvården.

Förstår ni som tänker i dessa banor att vi inte har råd med en andra våg till!? Svenska sjukvården trampar vatten! Vi springer i motvind. Vårdförbundets medlemmar skriker hjälp och att vi inte orkar en gång till men ropet på hjälp verkar ingen höra. Hur ska vi göra vår röst hörd när ingen lyssnar?? Vi inom sjukvården får inte checka ut från Corona-ön och ta en charter på höstlovet! Utan den trötta och slitna personalen som inte fick sina 4 sammanhängande semesterveckor i somras förväntas vårda dig när du kommer tillbaka från din resa, när du gjort din del till att bidra i smittspridning! Jag hör att personalen är skräckslagna att denna mardröm ska börja om.  Vårdförbundets medlemsgrupper orkar inte detta en gång till!!! Varför kan folket inte lyssna på oss?

Jag har också tröttnat! Men för min del har jag INTE tröttnat på att följa de råd som folkhälsomyndigheten ger: hålla avstånd, tvätta händerna, undvika folksamlingar och hålla ut. Utan jag har tröttnat på alla de som bara ser sitt eget, är egoistiska och icke solidariska i vår kamp mot smittan. För vi kan inte göra detta ensamma utan vi MÅSTE göra detta tillsammans!

Snälla vi ber er, lyssna på oss! Vi drunknar snart i vattnet vi står och trampar!!!

Anna Glader
Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska
Förtroendevald avdelning Örebro