Om Sverige går bra, varför blir då vårdkrisen bara värre och värre?
Läser en ledare från en av kvällstidningarna
”Det är inte konstigt att sjukvården i mätning efter mätning är den fråga svenska väljare tycker är allra viktigast. Väljarna prioriterar livet, de vill att sjukvården ska fungera och att människor ska överleva.”
Sverige går bra nu. Ekonomin blomstrar och arbetslösheten sjunker. Men krisen i svensk sjukvård blir allt djupare och katastrofscenarion radas upp av mer och mer allvarlig karaktär.
Självklart går det inte att lösa snabbt. Den största frustrationen är väl ”Varför ville ni inte lyssna tidigare?” Eller ännu värre:
Ni visste ju om att det skulle bli så här.
Att påstå något annat vore en lögn. Befolkningskurvor och pensionsavgångar finns tillgängliga statistiskt och signalerna om brister i vård och omsorg har funnits där under ett otalt antal år.
Var finns den politiska viljan att få en välfungerande sjukvård? Sjukvårdsfrågan är den allra viktigaste för folket enligt opinionsundersökningar, men i de få debatter som avhandlat vårdkrisen så förekommer mest pajkastning och anklagelser om vem som gjorde vad och vems fel det egentligen är.
Jag skiter i vems fel det är eller var. Jag är övertygad om att resten av befolkningen också gör det. Vi vill se lösningar. Konstruktiva, realistiska förslag med genomtänkta mål.
Varför tycks vården vara så oviktig för våra beslutsfattare? Självklart vill jag ha lummiga parker, nya vägar och utbyggd kollektivtrafik. Men inte på bekostnad av inställda operationer, oändliga vårdköer, vanvård och stängda vårdplatser.
Politiker; när kommer ni att inse allvaret? Om Sverige går bra, varför blir då vårdkrisen bara värre och värre?
Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska