Jag är rädd på jobbet!

I helgen blev en kollega rånad på akutväskan ur ambulansen efter att ha blivit hotad.

Jag har under flera år jobbat med riktlinjer för hot och våld och jag är skyddsombud. Jag har tyckt att vi har en bra handlingsplan för hot och våld och upplever att jag mött förståelse från våra poliskollegor i detta. Under en längre tid har förutsättningarna gradvis förändrats i samhället med ett tufft samhällsklimat på många plan och inte minst i fråga om hot och våld. Frågan diskuteras ofta hemma vid matbordet och jag kan säga att hustrun inte gillar att jobbet ofta är förlagt till helger och nätter då man ofta får läsa i tidningarna om alla övergrepp mot blåljuspersonal. Jag har kunnat säga, bara vi följer våra riktlinjer så är vi trygga, och därför varit förskonade från allvarligare incidenter.

Tills i fredags natt; då några medborgare begick övergrepp mot 2 av mina kollegor. Som tur var gjorde de exakt vad man skulle göra. Mina tankar går till er.
Och fan ta er som gjorde det.

Tid för rannsakan: Jag/vi borde ha förutsett det. Denna illgärning kommer att förändra yrket på många sätt är jag rädd för och det värsta är nog att man kommer att starta en del uppdrag med att misstro sina medmänniskor. Vårt jobb är att hjälpa människor som är i behov av akutsjukvård, med krav på att snabbt komma fram till den behövande. En av konsekvenserna kan bli att framkörningstiden kommer att bli längre, för att säkerställa att för personalens säkerhet inte äventyras.
Vi har en resa att göra för att se hur vi kan förbättra säkerheten i vårt arbete. Ingen ska behöva vara rädd och oroa sig för att man ska komma hem helskinnad från jobbet. Det lovar jag att vi ska jobba på.

Eller som frun alltid säger när jag åker till jobbet, var försiktig så jag skickar med det till alla kollegor därute.

Hans Nilsson Leg. Sjuksköterska ambulans
Skyddsombud